Igår var första dagen i mitt nya liv. Klyschigt, I know. Men det var det. Då började mitt nyktra år.

Detta har ni säkert både hört från andra och tänkt själva. Det har jag med. Jag lovar mig själv varje dag, att just imorgon är dagen jag tar kontroll. Och varje dag har jag svikit mig själv. Ångesten går inte och beskriva med ord när jag återigen inser att jag misslyckades. Hur det karvar bort en del av självkänslan, bit för bit. Hur självhatet får fäste.

Jag har så mycket och skriva, så mycket tankar och känslor. Men det får komma när det kommer.

Jag tog beslut om ett nyktert år igår morse, och nu sitter jag och planerar för hur jag ska underlätta för mig att lyckas. Jag har aldrig provat att skriva förut, och som det känns nu kommer det vara ett verktyg. En dagbok för ventilering, men också för att påminna sig själv. Att påminna mig vad jag har lovat mig själv, för jag vet att kommer ha helt andra känslor om ett par dagar.

Det snurrar tusen tankar och idéer just nu, men att skriva om det här känns som något konkret och tydligt. Så får det bli.
Jag har även beslutat om att Tony Robbins ska var support på väg. Sitter och läser hans bok "Väck jätten inom dig" och det känns som att det finns massa verktyg i den som kan appliceras på nykterhet.

T.ex. hans 3 steg för en hur man skapar en bestående förändring:
1. Höj dina krav - I mitt fall: ett nyktert år, inte vecka.
2. Förändra de förutfattade meningar som begränsar dig: I mitt fall: Känna mig säker på att det kommer gå. Att besluta sig. Klart jag/vi kan detta!
3. Byt strategi: I mitt fall: Skaffa nya strategier, använda andra verktyg. Att GÖRA något, inte bara tänka. Skrivandet blir ett sådant, boken en annan. Att läsa era historier och lära av er ett tredje.

Robbins skriver också bra om beslutskraft, vilken urkraft det är som vi alla har inom oss. Därför vill jag avsluta med ett löfte:

Jag förpliktar mig härmed till att inte dricka någon alkohol på ett år. Jag utesluter härmed alla möjligheter.

Detta är vad jag kommer göra. Ingenting kan stoppa mig.

Vi förtjänar att må bra, stay sober allihopa.

Välkommen hit!
En bra början att skriva lite här så du får lite ordning i strategierna.
Stanna kvar även om det inte går spikrakt.

maskroos

Men vilken fantastisk beslutsamhet du verkar besitta. Verkligen inspirerande.
Jag tror också på att använda det här lite som en ventil, ska bli spännande att få följa med på det nyktra året.
Tänk på allt positivt det för med sig. Jag har aldrig varit nykter i ett helt år, 96 dagar som mest, men fy bubblan vad bra jag mådde. Tänk då vad ett helt år kan göra för kroppen och sinnet. :)
All lycka till dig CarlJohan, och välkommen.
Kram!

Jame

Bra jobbat!
Jag ligger lite före i spåret. 12 dagar nu. Jag mår då mycket bättre redan. Sover bra, pigg på dagarna, vikten minskar mm.mm. Jag berättade för mina nära vilket ger en välbehövlig "social press". Hade själv ett första mål på 3 månader som jag nu ökat till sex månader. Känner inget sug efter dyngan som tur är. Jag bara hoppas det håller i sig! Jag ger fingret åt Systembolaget varje gång jag åker förbi. Det känns skönt, jag vill inte ha med dem att göra i mitt liv. Kämpa på!

CarlJohan

Tack för dina fina ord, jag ser fram emot att få känna de positiva biverkningarna. Detta kommer vara det svåraste jag gjort, men inte omöjligt med en bra plan och bra support.

96 dagar, respekt. Några erfarenheter från den resan du vill dela med dig av?

CarlJohan

Inspirerande att höra! Vi kan peppa varandra, grymt med snart 2 veckor mitt i sommaren för din del. Hur har det varit hittills? Svårt med "sommar och sol"?

Det där med att berätta det för folk är jättebra, massa positiva effekter av det. Man får support, man släpper tabut och skamen, och man känner att man har ett ansvar även för dem att hålla fast idet. Att just "hänga upp det på många krokar" tror jag stenhårt på. Skriva här är en, gå o prata med någon/möten kanske en annan. Men desto fler "krokar", desto större chans att man känner sig liite starkare på de dagar som kommer vara sjukt jobbiga.

Ska testa det där med fingret ;)

Tofslan

Det ska bli väldigt intressant att följa din resa. Välkommen till forumet, det hjälper enormt mycket att få råd och feedback om alkohol och nykterhet!
Lycka till!

CarlJohan

Ville bara säga tack till er som hört av er idag här i tråden, ert stöd kommer är och vara till stor hjälp.

Känns starkt och självklart just nu, även om små hopplösa tankar smyger in. Tankar om rädsla för att livet inte kommer vara lika roligt osv, att man inte har lika mycket att se fram emot.
Men försöker tänka att det är naturligt, att både kroppen och onda tankar kommer kämpa emot bra. Men att jag inte behöver göra något åt tankarna, det är ju bara tankar.

Har funderat, läst och tränar mycket idag. Känns bra att skriva här pga av sammanhållningen, så tror jag ska göra det mer. Försöka sätta ord på hur jag hamnat här och vad jag vill med mitt liv, för min egen skull. Göra en ordentlig analys.

Ett citat som satt sig efter dagens läsning i Tony Robbins boken: Finner jag ingen väg ska jag bygga en

Hoppas ni mår bra, dela gärna av er av hur era utmaningar ser ut. Vi kan lära massa av varandra

Tillsammans är vi starka / CJ

Men,... tror du verkligen att livet kommer att bli så mycket mindre roligt om du plockar bort a och allt den har i sitt släptåg? Summa summarum?

Mammy Blue

Säger som de andra, spännande att följa din väg under året. Att ge "fingret" åt bolaget är en strålande idé. Det är ju på alkoholen man ska lägga sin ilska, i alla fall om du frågar mej. Det är ju trots allt den som ställer till det för oss...
Kram!
MB

Sannah

Härligt att ha ett mål! Ett nyktert år låter fint! Det kommer du uppnå! Ett tips är att också tänka en dag i taget. I dag ska jag vara nykter. En dag läggs till en annan dag som blir till veckor och år...
Ibland sveper starka sug in och då hjälper det att se kortsiktigt att idag ska jag inte dricka!
Men alla är olika och det finns ingen given modell som funkar på alla.
När man skriver här får man syn på mönster och får stöttning på vägen av de som går före! Ovärdeligt om du frågar mig!
Ha en fin dag!

Jag hakar på, jag har tagit mitt beslut att vara nykter 6 månader - till att börja med. Jag har en gammal tråd full av misslyckanden, men jag kommer nog starta en ny nu när jag tagit detta beslut. Men tills dess börjar jag med att följa dig.

Evigt ung

...för mig. Det tog ett tag innan jag förstod det..
Trodde att alkoholen gav mig guldkant på tillvaron!
NEJ jag har faktiskt roligare nu utan alkohol. Mitt liv och mina känslor är äkta.
Visst var det jättekul i ca 2-3 timmar när jag festade och drack vin men det slutade oftast med minnesluckor och ingen aning om hur jag kom hem... bakis ångest i mängder och soffan hela dagen efter... Hur kul är det egentligen??
2-3 timmars "glädje" åt följt av 20 timmars "dåligt mående, minnesluckor och bakis ångest".

Jag vet vad jag väljer nu.... !!!

CarlJohan

Nej såklart, vi vet ju (när vi tänker logiskt) att summa summarum så blir räknestycket negativt av alkohol. ÄNDÅ så dricker man. Vi/jag kopplar ihop så många aktiviteter och händelser med att det blir roligare med alkohol, det är ju en stor del av vår kultur. Så jag är lite rädd/obs på att de kommer kännas som att jag "får mindre roligt". Jag vet ju att det är totalt tvärtom, men gäller vara beredd på att det kommer dyka upp elaka tankar på vägen.

Tack för att peppar! Hoppas du har haft en fin dag

CarlJohan

Tack för din pepp!
Ja, håller med. Ska också försöka "tycka synd" om alkoholen/alkoholnormen under vägen, det är iaf så jag känner nu. Att nästan skratta åt det. Det känns som det hjälper. Att tänka hur sjukt det är att man häller i sig litervis av gift varje dag som gör dig sjuk, trött, dum, fet och fattig.
Kram CJ

CarlJohan

En mycket vettig kommentar som jag lärde mycket av. Har tidigare tyckt att " en dag i taget " var verkanslöst. Att det blev för litet. Att man tänkte "idag är jag nykter o så får vi se imorgon". Det ledde alltid till att man glömde sina problem dagen efter när man vaknade utvilad och drack igen.

MEN, om man tänker som du säger, att bara fokusera på dagen idag, så tror jag stenhårt på det. Att släppa den ganska tunga tanken om ett helt år när det känns tungt o bara fokusera på idag. Sen tror jag att beslutskraften i ett stort mål kan öka mångas (läs min ;) ) totalla motivation.

Tack för den insikten! Kram

CarlJohan

Gud va härligt för dig att du tagit beslutet, och jag gör detta mer än gärna ihop med dig här. Vi klarar det ihop!

Vad säger du om denna idén, vi ger båda ett livstecken här i tråden en gång om dagen. Bra som dålig dag. Bara den rutinen tror jag kan vara superviktig.
Är du med? :)

CarlJohan

Tack fördes hoppfulla insikten! Jag känner, tror och hoppas att det blir så. Jag "vet" ju det (som du beskriver), men ibland tvekar man på sin egen förmåga pga så många misslyckade försök. Men skönt att höra att ditt "facit" blev det positivt, det ger mig hopp.

CarlJohan

Till och börja med, så otroligt skönt att läsa era kommentarer. TACK

Känner mig fortfarande stark i min planeringsperiod, mycket tankar på vad jag vill och inte vill ha i mitt liv, och hur jag ska komma ihåg det över tid. Tror det är en bra period att göra detta nu när jag har semester från jobbet. Får tid och tänka och lugn o ro.

Men det är ju också en period man brukar dricka väldigt mycket i...Men jag känner mig stark, även när jag går förbi de fulla uteserveringarna, vilket känns bra.

Tänkte att jag vill berätta lite vem jag är och hur mitt alkoholproblem såg ut. Jag är en man/kille i 30 års åldern, har ett "bra jobb" inom reklam och är gift sedan några år. Fråga mig inte hur jag lyckas bygga upp ett fungerande liv samtidigt som jag hällt i mig massa gift varje dag, men det är en annan fråga...

Jag började dricka regelbundet "först" när jag var 20, men då var det all in. Det var på grund av att jag fick som bartender utomlands... Så under ett par år så marinerades jag i sprit, och jag var verkligen KUNG i både mina och mina kunders ögon. När man kom hem så hade man lärt sig vad alkohol kan "hjälpa" en med. Kul med andra, lugnt i huvudet själv. Sedan dess har jag fyllt livet med just dessa. Jag har byggt upp ett social liv med mycket fokus på alkohol och har ett jobb som är väldigt kopplat till just fest och färger. Det har blivit en del av min vardag och min identitet. Jag drack både när jag var glad eller ledsen, när jag var med med kompisar, kollegor, familjen eller själv. Det slutade med att jag drack i snitt säkert 5 gånger i veckan under 10 år, ofta väldigt stora mängder. I perioder mer, i perioder mindre.

"Problemet" kom för ca 5 år sedan, när jag blev medveten om mitt problem. Sedan dess har jag haft mer eller mindre konstant ångest att jag inte slutar. Det har långsamt ätit upp min självkänsla. Jag har tänkt på det varje dag, gjort små planer varje dag. Misslyckats varje gång Ibland går det ett par dagar men sen är det glömt. Ibland kan jag bryta löftet även om jag är jättebakis och ångesten har varit fruktansvärd. Så fort läget kom föll jag dit, även om jag hade lovat mig själv och sagt till andra att jag tex inte ska dricka på så och så länge.

Min fru har supportat mig de sista fem åren, men hon visste inte hela sanningen. Jag gömde både den totallä konsumtionen och min ångest. Men nu är med på båten och stöttar mig.

Utmaningen är att mitt missbruk kan förväxlas med antingen normalt bruk (för mina vänner, familj och kollegor) och riskbruk för min fru, för man märker inte min berusning så väl och jag gör sällan bort mig. Men de har inte sett helheten. Det är det bara jag som gjort och känt. Då blir ångesten ännu större. Jag levde ett dubbelliv. När man har fått beröm så har man inte tagit åt sig den. Då tänker man bara " Fnys, om du bara visste vem jag egentligen var så skulle du inte tycka så där om mig"

Nä, nu orkar jag inte mer idag. Helt slut i huvudet.

Ta hand om er, vi ses imorgon.

Tillsammans är vi starka.

AlkoDHyperD

Hela bilden, den du ger oss här. Ångesten, modet att se det som det är, viljan och strävan att sluta, hopplösheten när det inte går, kraften i begäret...
Om hela bilden var synlig - respekt och medkänsla borde vara det man tänker om dig.
Jag brukade tänka som du om mig själv när andra kommenterade hur duktig, stark, fantastisk jag var (inom olika områden). Tänk om de visste min historia...
Allt eftersom jag lämnat ut den mer och mer och bara fått medkänsla och respekt i respons, har min egen självbild förändrats. Du gör det du kan för att förändra, vågar se även den skamfyllda bilden. Starkt, tycker jag
Kram