Nu är jag fan arg!

158 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
InteMera
En semesterresa kan vara

En semesterresa kan vara underbar men också leda till en viss nedstämdhet efteråt, när verkligheten tränger på igen när man ska hem och blir påmind om att allt till vardags inte är som man vill och det gnager. Du har ju dessutom en ny sits att förhålla dig till, där han meddelat det finns någon ny som du förväntas förhålla dig till på nåt sätt. Och då är nog din sorg en helt naturlig reaktion, att vara ledsen över det förhållande som skulle varit ditt om allt bara varit annorlunda. Kom ihåg att han inte mirakulöst blir någon annan med den nya damen heller, att han fortfarande är den med alkoholproblem.

Var rädd om dig, ta vara på din ork och försök se guldkornen i din tillvaro med barnen och bortse från honom för ett tag!

MCR
Full storm

I vissa fall när allt kommer över en är man väl förberedd och således rustad med både regnställ och gummistövlar.

Andra gånger har man inte ens hunnit få upp ett paraply.

MCR
Inget är konstant

Jag vet att ingen känsla är konstant. Och ibland är det bra, till och med nyttigt att möta undanträngda känslor, för när stormen är över finns det plats för något annat. Något har bearbetats och jag vet att jag blir lättare.

Men när sorgen, ensamheten, skulden, skammen - ångesten - är som starkast. Som mest intensiv. Då har jag svårt att se att den gör mig gott.

Sisyfos
Känslor

Sorg och ensamhet kan jag förstå, men Skuld, skam och ångest??? Vad känner du skuld och skam över? Det tänker jag att du måste komma tillrätta med. Förlåta dig själv. Acceptera dig själv o dina val. Herregud, du har varit så stark, förstår att du känner dig liten och trasig. Det kanske är en del av tillfrisknandet också. Vila i det en stund. Du behöver kanske bara vara en period och tillåta dig själv alla känslor du bär, hur irationella de än känns. Massor av styrka och kramar till dig!

MCR
Det gör ont nu

Jag kan nu se hur mina gränser flyttas.

Jag såg det inte alldeles nyss. Men nu.

För gränserna är ofta så otydliga att varken jag eller andra kan se dem.

Det gör saker hamnar på fel sida. Ansvar som inte är mitt hamnar hos mig. Relationer jag inte vill ha är jag mitt uppe i och jag får en livsviktig funktion. Och får därför så svårt att gå ifrån. Men jag ser det nu. Och jag känner det.

För det gör ont när saker hamnar fel. De hör inte hemma där. Så det skaver. Och det blir tungt. Extra last. Extra börda.

Men jag får också så många belöningar. Det är det här jag känner till.

Det skrämmer mig hur mina beteenden tar sig uttryck på så många plan i livet. Färgar min person och mina handlingar. Utplånar mig i min iver att vara till lags. Att hjälpa.

Jag vill göra annorlunda. Även jag har gränser. Och det gör hemskt ont nu.

MCR
Jag tar. Det vet jag.

Jag läste Nordängs inlägg. Tänker mycket på det där med att ta på sig ansvar. Jag vet att det är så - jag som genom aktiva handlingar tar ansvar. Inte får det. Och de otydliga gränserna runt mig gör att jag gärna gör så. Omedvetet till en början. Av vana. Och andra puttar gärna i min riktning. För där står jag och mår ju som bäst när jag kan lägga ner min själ i ytterligare något utanför mig själv.

Sen gör det så ont.

Nordäng67
Håller med dig...

att folk gärna puttar en i den riktning man brukar ta! Nästan det svåraste att komma till rätta med! Man kan bli medveten om sig själv men man har skapat vanor som man ”bjudit in” andra till! Svårt att ta stapplande steg i en annan riktning men tusen gånger svårare när andra försöker hindra, korrigera, fösa en i den riktning man inte längre vill ta! Känner igen mig i smärtan du känner. Min är numera en ilska som växer sig starkare för var dag som går, allt bara väller fram som en flod! Jag försöker va noga med att inte lagra denna ilska utan släppa ut den i frihet och agera! Var snäll mot dig själv! Du är den personen du kan lita allra mest på! Hoppas du får en fin påsk, det förtjänar du❣️

Sidor