Hej allesammans,

Har precis blivit medlem och anledningen är att jag behöver lite råd och erfarenheter från er. Först och främst vill jag ge er lite historik kring min morsa och således anledningen till att jag behöver skriva på ett forum likt detta.

Det hela började för några år sedan när jag flyttade från staden jag är uppväxt i och således lämnade hela min familj (3 år sedan). Morsan som är väldigt mammig (hon har inte så många andra intressen än att vara mamma) tog detta ganska hårt. När morsan och hennes sambo kommer och hälsar på någon månad efter flytt är båda två lite berusade när jag hämtar dem på flygplatsen. Inget jag tänker på och de skrattar bara och säger att "det är ju semester". Under denna vistelse är morsan lite borta och man har svårt att hålla en vettig konversation med henne (hennes sambo är dock som vanligt). Det var inget jag grubblade på då och efter en vecka åkte de hem.

För att inte dra ut på detta för mycket kan jag sammanfatta de två kommande åren. Varje gång (2-3 per år) jag träffar morsan är hon lite borta, ser trött och sliten ut. Jag tänker inte direkt på att något är fel utan känner lite irritation till att hon är så konstig. Under första sommaren efter flytt kommer morsan och hennes sambo än en gång hälsar på. Vi bestämmer oss för att åka till Tyskland dels som en kul grej och för att köpa billig alkohol. Allt väl än så länge men sen när de åkt hem märker jag att det finns en halvtom vinflaska i kylen som innehåller vatten. Någonstans här börjar jag fatta att något är fel men tar inte upp det med henne av någon anledning

Förra sommaren kommer de igen och hälsar på och här får jag nu för första gången uppleva en alkoholist på riktigt. Hon går ofta på toaletten, är borta i huvudet, svårt att hålla en konversation, frågar samma saker flera gånger, svårt att sitta still. Två saker jag lägger extra mycket tanke vid är att hon tar varje ursäkt för att gå till bilen och hämta något (såg vid tidigare tillfälle att det fanns vin i bilen) samt att hon börjar gråta när vi ser en film (det gör hon inte annars). Dessutom stiger hon upp väldigt tidigt och "solar". På kvällen innan de ska åka hem börjar hon ifrågasätta mig varför min sambo inte pratar med henne (tillägger här att även min sambo märkt av morsans beteende och pratar därför inte mer än nödvändigt med henne då det är svårt att hålla en konversation). Det hela slutar med att morsan gråter, kastar glåpord osv. Jag säger då åt henne att jag märker att hon är full och att hon får skärpa sig (hennes sambo märker inget, medberoende?). Alla går och lägger sig och jag hör från andra rummet att morsan säger åt sin sambo att hon banne mig ska göra slut med honom. Dagen efter är morsan påtagligt bakis och de åker hem.

Under hösten konfronterar jag (visar att jag bryr mig om henne) morsan över telefon, först ljuger hon sen erkänner hon. Hon lovar att hon ska sluta(utan hjälp). Vid jul åker vi till hemstaden och hon än en gång konstig. Tar inte i detta då för att jag gärna vill försöka njuta av ledigheten. När jag kommit hem pratar jag med hennes sambo som säger att hon är uppe på natten och dricker vin. Ringer då igen till morsan som bryter ihop för att hon nu även varit full på jobbet och blivit hemskickad. Hon säger att hon ska söka hjälp vilket hon gjort. Hon går därmed till en alkoholterapeut någon gång i månaden. Man märker stor skillnad och att hon därmed är nykter. Hon är också sjukskriven från jobbet under våren och ska börja jobba 100% till sommaren.

Nu är det alltså 6 månader sedan hon sökte hjälp och vad jag märkt att det gått bra. Det går att prata med henne som en vanligt person och jag börjar känna att hon är påväg tillbaka, att man får tillbaka sin morsa. Vill också säga att jag inte litar på henne längre och att jag inte blir förvånad om det skiter sig. Hoppas det inte blev för långt för er.

Nu till frågan jag har. Jag har under några veckor tillbaka pratat med henne i telefon och märkt att hon låter trött i telefon. Ni vet hur man låter när man precis stigit upp ur sängen och är sömndrucken? Hon suckar en del också samt är ganska negativ. Vid det senaste tillfället frågar jag henne om hon är trött och hon säger att hon har dåliga blodvärden och att hon ska börja äta järntabletter. Dessutom ställer hon konstiga ologiska frågor (ska flytta om 1 månad och hon frågar om jag börjat städa).

I och med att jag inte litar på henne funderar jag på om hon är på gång att få ett återfall. Det som får mig att tro det är tröttheten, konstiga frågor samt att hon sedan 1 månad tillbaka jobbat 100% samt att hon för en vecka sedan fått semester.

Är jag paranoid eller vad? Vad tycker ni jag ska göra?

Tror du ska lita på magkänslan här. Nu är jag i andra änden av detta dvs dricker lite mycket men det du beskriver stämmer in på hur jag beter mig onykter. Nu behöver det ju inte vara så i detta fallet, men ring vid fler tillfällen o se hur hon beter sig kanske?

Buscon

Får tacka för att du orkade läsa Missty! Ja jag tror jag måste göra det. Var ju magkänslan som gjorde att jag förstod att hon är alkoholist från första början. Vill ju någonstans tro att hon ska erkänna till mig i och med att jag varit förstående och verkligen försökt trycka på att hon inte behöver skämmas men det kanske är för mycket begärt.

Bedrövadsambo

Om du utgår från dig själv och säger typ "Mamma, jag är orolig för att du har börjat dricka igen. Är det så? Hur kan jag hjälpa dig?" Tror du hon ljuger då? I så fall kan du säga "Du behöver inte svara ja eller nej just nu, fundera först på vad du ska svara. Jag ringer imorgon kl xx igen. Jag vill verkligen att du ska må bra." Ibland kan reflexen vara att ljuga, ibland kan man behöva fundera på sitt svar. Och om du säger att du är orolig är det inte lika anklagande som att säga "Du har börjat dricka igen."

Buscon

Ja det är klart jag kan fråga henne men gör inte det av den enkla anledningen att det antagligen blir dålig stämning samt att det är hennes eget ansvar att inte dricka. I och med att jag har blivit den som tagit tag i detta i vår familj känner jag mig uppriktigt trött på att slita med detta. Jag tror därmed att jag avvaktar med att fråga. Min syster som bor i samma stad som morsan ska hålla lite koll. Och du har helt rätt att jag inte ska vara anklagande om jag frågar henne.

En fundering jag har:
Morsan går som sagt hos terapeut och tar leverprover en gång i månaden. Syns det på leverproverna ifall man har druckit mindre mängder?

kan vara av andra anledningar än bakfylla mm! Mitt ex (alkoholist) var som deprimerad och trött när han hade nyktra perioder! Tror saker kommer ikapp dem när de är nyktra! De tänker på saker de gjort och sagt under fylla och mår dåligt! Risken för återfall är då hög är min erfarenhet! Lätt att döva tankar och känslor med alkohol! Eller äter hon Antabus eller annan medicin? Kan nog ha trötthet som biverkning! Sen tror jag att en alkoholist som slutar supa helt enkelt känner att de har förlorat något kärt på nåt sätt och blir allmänt ledsen! Svårt för oss som inte har dessa problem att förstå! Det du beskriver är ju det värsta med att vara anhörig till en alkoholist: man blir paranoid, luktar på dem, litar inte på dem, misstänksam blir man, lyssnar med andra öron! Hoppas allt går bra för din mamma och er runt omkring så klart!

Bedrövadsambo

När min pappas lever var riktigt illa skadad sluddrade han och betedde sig som om han var skitfull utan att ha druckit en droppe. Allt han åt förgiftade typ hans hjärna eftersom levern inte kunde rena som den skulle.

Ellan

Hej,
Det beror lite på vilka prover de tar men i din mammas fall kan det ju vara så att provtagningen är på uppdrag från arbetsgivaren. I så fall tas det säkerligen prover som visar huruvida hon har druckit eller inte. Jag fick lämna prover i 14 mån och det hade visat sig direkt om jag druckit något.
Du gör helt rätt i att släppa ansvaret. Det är varken ditt eller din systers.
Styrkekram
Ellan