Hej alla! :)
Jag är helt ny här men hoppade rätt in i detta forum "Det vidare livet". Varför kan man undra? Ska man inte vara i de andra forumen först? Saken är den att jag redan vet att jag dricker för mycket, så jag behöver inte diskutera det det i det forumet. Och att kontrollera mitt drickande har jag redan provat otaliga gånger: vit månad, 3 vita månader, 4 vita månader et c och det enda resultatet av dem har varit att jag efter nykterheten väldigt snabbt gått från en flaska vin då och då till en liter vin, till två liter (en idag och en i morgon...) till BiB inom loppet av någon månad. Jag har även provat 2 glas vin 2 dagar i veckan med konstant sug och längtan efter mer. Det funkade inte heller någon längre tid.

Japp, vin var min grej och jag har druckit lite var och varannan dag de senaste drygt 10 åren blandat med uppehåll. Jag skriver att vin "var" mig grej eftersom jag slutat. I fredags drack jag för sista gången.

Det var inte någon plötslig insikt som ledde fram till beslutet. Det var mer att jag rannsakade mina erfarenheter och insåg att ett uppehåll till bara kommer att leda till samma sak igen, att drickandet accelererar efter uppehållet. Att ha dörren "på glänt" kommer bara göra mig konstant sugen och längta efter att den nyktra perioden ska ta slut. Och sen ökar konsumtionen väldigt fort. Jag har också upplevt det svårare och svårare att motivera mig till ett uppehåll. Det tar allt längre tid av mental förberedelse, ibland flera månader. Så nu när det liksom kom som en gåva så tog jag möjligheten.

Jag kände bara att jag inte orkar ha den här ständiga kampen längre: dricka/inte dricka, borde ta ett uppehåll men inte idag, hinna handla, handla tillräckligt eller inte? Stressa till systemet när jag tidigare bestämt mig för att det inte ska vara mer nu osv. Jag är så urless på det. Det tar så mycket kraft och energi jag kan lägga på annat.

Jag avskyr också den passivitet som mitt drickande innebär. Så mycket värdefull tid som bara försvinner

Jag hatar att vara bakis, vakna kl. 05 på morgonen med vätskebrist och bultande huvudvärk. Svagheten i kroppen när ja behöver vara stark.

Jag är också urless på den beroendeperson jag börjar utvecklas till som jag inte vill vara.

En annan tanke som kommit allt oftare till mig har varit: Det är bäst att sluta nu medan jag fortfarande kan.

Sen har jag skaffat mig lite fritidsaktiviteter som både kostar och kräver mycket av mig, så jag har inte heller råd eller ens tid längre. Kanske har jag gjort det undermedvetet för att jag vill leva ett bättre liv?

Efter att ha läst så många fantastiska forumtrådar den här helgen känner jag stark motivation. Jag vet att det finns ett oerhört stöd här.

Jag är lite rädd såklart, för många olika saker: t ex att få starkt sug och falla av vagnen. Men jag tänker att beslutet att sluta helt, att inte ha någon dörr på glänt, är det bästa och det enda alternativet. Och just det kommer också att hjälpa mig + det här forumet.

Jag är också rädd för hur jag ska kunna hantera min känslor i framtiden utan alkohol. Det är ffa på grund av känslor och tunn hud som jag använt alkohol för att lugna mig och "må bra" som sen blivit en vana. Kanske är jag HSP? Jag kan bli väldigt överladdad efter en arbetsdag med många möten och har jättesvårt att gå ner i varv och somna in trots fysisk aktivitet. (Jag är ju som så många andra här en ansvarsfull och högpresterande person). Tips någon? Jag kan ju säga att mitt nya fritidsintresse har med hästar att göra och det hjälper mig mycket. Rogivande örtte är en annan hjälp i dagsläget även om jag gärna sett att det var ännu mer rogivande. Jag har vid några tillfällen bett om att få insomningshjälp men blir helt letargisk dagen efter av de som läkarna envisas med att skriva ut. Så jag har lagt ner att ens fråga om insomningshjälp.

Jag är också lite rädd för att livet ska kännas tomt och meningslöst utan alkohol men nu när jag har läst så många trådar av olika personer som slutat, så känner jag mig inte så oroad för det. Det verkar som att så många fått mycket bättre livskvalitet och självförtroende och gör fantastiska saker för att förändra sina liv till det bättre: nya jobb, nya hus, separationer (från makar som fortsätter förneka sitt beroende) osv. Så mycket kraft och företagsamhet.

Jag har funderat på vad jag ska säga till vänner och bekanta? I nuläget kommer jag nog berätta hur jag tänker för mina närmaste. Till dem lite längre ifrån mig kommer jag säga att jag har tagit en paus. (Sen hur lång den pausen är har ingen med att göra) Jag har lite övervikt så de kommer att förstå att jag vill ge viktminskningen en ärlig chans. Sen om/när jag går ner och vill behålla min nya målvikt och av den anledningen väljer att inte dricka så kommer de att förstå det med.

Ja det var lite tankar jag hade nu som jag vill dela med er. Jag tänkte använda den här formtråden som lite av en dagbok/terapi för att jag ser att andra har gjort så. Kommentera gärna.

Bedrövadsambo

Du har helt rätt tänk tror jag. Aldrig mer. De flesta som velat hit och dit brukar landa i det till slut. Det ska bli spännande att följa din resa!

skogsfrun

Jag är glad för ditt inlägg och pepp! :)

Idag har jag ringt en kompis som jag har haft mycket roligt tillsammans med genom åren. Vi hade tidigare pratat om att ses och hon skulle sova över hos mig. Det betyder att vi skulle äta gott och dricka vin också såklart. När vi nu pratade så sa jag bara att jag har tagit en längre paus eftersom jag druckit så mycket på sistone, men att jag gärna vill ses ändå. Jag sa att hon gärna får dricka vin men jag kommer att dricka alkoholfritt vin. Hon sa att hon förstod precis. Jag tror hon sitter i samma båt som mig men inte är redo att själv ta en paus än. Ikväll ska jag berätta hur det verkligen ligger till för den person som står mig närmast. Att jag har slutat.

Kram alla som kämpar!

Bedrövadsambo

Ju fler du berättar för desto fler "skyddslinor" att ta till. Konstigt nog är det alltid lättare att svika sig själv än andra. Och har man sagt det så har man gjort det på riktigt. Ska liksom mycket till för att svika då liksom. Varmt lycka till med ditt nya nyktra liv!

Sannah

Och det tar dig hela vägen! Vilja att sluta och ett bra tips är att ta en dag i taget! Skriv av dig och läs de som gått före!
Känslor och sug kommer komma och det är helt normalt och ofarligt så länge vi inte agerar på de!
Ta hand om dig extra och tillåt dig att nykterheten går först i alla lägen!
Kram!

skogsfrun

Idag kände jag mig lite svajig för en stund faktiskt. När jag berättat för min mamma så tog hon det så avslappnat och icke-moraliserande att jag för en stund fick för mig att mina problem kanske var inbillade? Men jag tror att det bara är min beroendepersonlighet som jävlas med mig genom att säga typ "det inte är så farligt" och "...andra dricker ju lika mycket utan att göra nåt åt det" osv. "Håll käften!" säger jag tillbaka till den. Jag vet att jag inte vill brottas med sug eller skada min kropp längre. Nu får det vara nog.

Tack för tips om både skyddslinor och mer läsande i trådarna. :)

Hej och välkommen hit skogsfrun! Det andas beslutsamhet kring ditt inlägg tycker jag och motivationen kring vad som än ska förändras är ju förmodligen den viktigaste nyckeln. Detta med att säga "Jag ska aldrig mer dricka!" har det resonerats/diskuterats i många forum, bl a detta. En del menar/säger att detta uttalande kan ställa till det. Själv gillar jag och har stöd av att varje dag, eller rättare sagt morgon när jag vaknar säga till mig själv: "Idag slipper jag dricka!" och sen såklart påminna mig om vilka vinster detta val innebär, ock också ibland komma ihåg alla nackdelar med giftet.
En annan sak är vad man ska säga till personer som erbjuder en alkohol. Hittills har jag sagt att jag har en hälsoperiod och där ingår inte alkohol, får se vad jag säger framöver. Kanske att jag blivit beroende av att må bra... ;-)
Hur som helst, välkommen hit och på återhörande!

skogsfrun

Roligt att läsa att det går så bra för dig :). Jag kommer att följa hur det går för dig. Språket är väldigt påverkande. Att säga "Idag slipper jag dricka" är ett bra sätt att tala om för sig själv att man slipper beroendets bojor, och då kommer man lättare ihåg hur de bojorna fungerade. Bra tips! Att säga: "jag har slutat" är för mig en markering att jag gått över på andra sidan en skarp gräns. Därför är det viktigt för mig att kunna säga det här och till några av mina närmaste, som att befästa det för mig själv. Att till bekanta säga att man tagit en paus pg. av vikt eller hälsoskäl är är också jättebra. För min del vill jag gärna lägga till tyst för mig själv: "För resten av livet" också så att jag inte befäster det som något tillfälligt.

Tack för pepp och gonatt!

Startanew

I min värld gör du helt rätt!
Att syssla med annat och inte sitta hemma och älta är bra tycker jag.

Att om man känner som du och även jag att man försökt skära ner men misslyckats då är det bättre att bryta helt.

För mig känns livet lite tomt och meningslöst vissa dagar men vad är alternativet? Att fortsätta leva med en sorts tickande bomb i sig. Att inte kunna styra över när man bör sluta och riskera att vakna med minneslucka och ångest? Nej tack!

Tror även på det du säger tyst för dig själv "för resten av livet". Den känns mera verkligt på nått sätt än dag för dag. Iaf för mig

Du verkar målinriktad med ditt beslut, bra! Inget" jag vill dricka som alla andra" Det vet dom allra flesta att det är omöjligt när man hamnat i träsket en gång. Det är spännande och givande att kolla sin tråd efter ett tag. Och att ..jaha då tänkte jag så..Det finns massor av filmer att se på youtube t ex om a-missbruk, men det kanske du visste? Kram..

skogsfrun

Tack båda för peppen!

Startanew, hur länge har du varit nykter nu? Jag funderar på när de känslorna av tomhet försvinner... Jag har förstått att de kan bero på låga dopaminnivåer, och att det kan rätta till sig efterhand? Eller om det är så att man fyller livet med naturligt dopamin istället för det konstgjorda? Kommer ej ihåg hur det var riktigt.

Miss Lyckad! Tack för dina insiker. Jag följer din tråd med spänning :) Ska kolla detta med filmer ockå.

fungerade aldrig att säga "idag ska jag inte dricka". Då drack jag dagen därpå. En dag sa jag till mig själv: jag ska aldrig dricka mer, aldrig mer i mitt liv. Och det funkar. Jag vet vad jag vill, jag vill avstå alkoholen resten av mitt liv, oavsett vad som händer, för att alkoholen förstör för mig.
Ja, känslan av tomhet... den försvann ganska snabbt. Det gäller att fylla upp tomrummet med annat och du verkar ha en plan för det. Däremot känslan av svaghet, hopplöshet, meningslöshet ersattes hos mig med den enorma känsla av styrkan och beslutsamhet. Jag vill, jag kan. Jag klarar det. Två av mina närmaste personer som visste om min kamp sa till mig, att de beundrar mig att jag klarade att sluta dricka, just by myself :)
Ibland kommer någon nostalgi över mig, när jag t ex serverar vin till gäster i mitt hem, går ut och äter mysmiddag med mannen, firar någonting... Då tänker jag att jag inte saknar vin, jag saknar känslor som uppstod vid dessa tillfällen och de känslorna kan jag få på ett annat sätt, finns många, ha ha.
3 månader efter att ha slutat dricka var jag tvungen att sluta äta socker. Detta var svårare, för att det var ett måste (diabetes) och för att jag rasade i vikt, så samtidigt som jag inte äter socker, tränar varje dag, måste jag få i mig annat mat för att inte svälta ihjäl. Denna kamp är pågående, inte helt lätt faktiskt.
Naturlig dopamin kommer efter ca 3 månader :)

skogsfrun

Du har verkligen förmåga att vända oro till något positivt Rabbitgirl. En gåva! :) Ska läsa dina trådar!

Idag körde jag förbi systemet på väg till stallet. Då reflekterade jag över att bara för några dagar sedan hade jag debatterat med mig själv om jag skulle handla något eller ej, och när jag i så fall skulle göra det? På väg ut eller på väg hem? Jag vet inte hur många gånger jag handlat på vägen ut för att inte riskera att komma efter stängningsdags. Så skönt att slippa det.

Och pengarna... När jag kom hem gick jag igenom utgiftskollen från 25 december till 25 juli. Sju månader: drygt 7000 kr har gått till systemet. Det inkluderar nyår då jag hade gäster, men också två vita månader. De månader jag drack låg varannan månadskostnad på ca 800 och varannan på det dubbla. Alltså höll jag igen hårt varannan månad och det var en kamp hela tiden.

7000 kr. Vad mycket roligt man kan hitta på för de pengarna. N.Y en helg? Eller varför inte Miami? Jag har aldrig varit i USA. Jag ska starta ett sparmål. Ska bli kul att fundera ut vad jag vill göra. Jag skulle ganska lätt kunna göra en uppskattning på hur mycket jag lagt de senaste 10-15 åren men varför det? Det finns ingen anledning att se bakåt. Nej jag ser framåt.

Idag har jag drabbats av den där inställsamma rösten igen som påminner mig om hur trevligt det är med alkohol i sociala sammanhang och som inte tycker mitt missbruk är "så farligt". I gengäld påminner jag rösten tillbaka om hur oroad jag är för min hälsa, om hur det är att vakna bakis och hur jobbigt det är att hela tiden kämpa mot suget.

För de här dagarna har jag inte haft något sug, bara för att jag bestämt mig. I mitt fall verkar det vara helt psykologiskt. När dörren är på glänt så har jag sug hela tiden, när den är stängd så försvinner det. Det kan säkert komma någon dag men jag är tacksam för att jag inte behöver kämpa med det nu i alla fall.

sakerna som jag tycker är bäst med att sluta dricka är att slippa suget och besattheten av alkoholtanker (ska jag handla? när ska jag handla? hur mycket ska jag handla?)

skogsfrun

Jag har faktiskt helt sluppit de känslorna och det är såå skönt. Igår hittade jag lite återvinning i bilen som skulle slängas. Det var min sista vinflaska och BiB kartong bland annat. Kändes märkligt att det var sista gången jag slängde det, åtminstone de kartonger/flaskor som jag "brukat". Idag tackade jag till en grillkväll på ett ställe långt ut på vischan. Kändes skönt att veta att jag inte behöver ordna övernattning lr "tycka synd" om mig själv för att jag inte får dricka eftersom jag "måste köra" hem. Jag kommer inte känna så nu eftersom jag slutat. Kanske blir jag lite sugen men inte på det gamla sättet. :)

Jag mår bättre och bättre för var dag nu. Sover djupare, andas bättre, mindre huvudvärk et c. :)

skogsfrun

Inga större problem så här långt. Igår var det lite jobbigt bara, i stort sett hela dagen pågick en mild övertalning från min beroendepersonlighet: Tankar som att uppehållet "bara var temporärt" kom och gick: Att jag kan dricka igen om några år, eller varför inte om några månader? Sådär höll det på. Men jag lät det hållas. Idag såg jag något inlägg relaterat till Facebook om hur folk förändrats utseendemässigt sedan de slutat dricka helt: smalare, bättre hy, piggare blick et c. Det stärkte mig mycket. Jag ser mycket fram emot den positiva förändringen.

Kämpa på alla! Det är värt det!!

Grattis till 1 vecka! Bra att du är uppmärksam på din a-röst, som är en listig och falsk jävel. Ja, detta med utseendet, blicken och ofta plufsigheten är även för lite fåfängda mig en bra påminnelse. Vi fortsätter att njuta av ett fritt och fräscht liv!

..., du fick heta Skogsbrun...., kanske stämmer så här i sommartider..., nu har jag ändrat i alla fall ;-)!

Lim

Hej skogsfrun och lycka till med ditt livs bästa beslut!

Tänkte komma med ett tips som kanske låter konstigt men jag tar ibland en postafen (åksjuketablett) på kvällen. En biverkning av den är trötthet. Känns ganska harmlöst och dessutom håller den i 12 h så ska jag åka bil eller buss dagen efter slipper jag åksjuka som jag annars lider av.

Lycka till med allt ?

skogsfrun

Det hade varit trevligt. Nu har jag rött ansikte och bröstrygg, bruna underarmar och kritvita ben ha ha. Inte så snyggt. Men jag har inte heller känt mig motiverad att ligga på stranden och exponera hullet. Nästa år kanske det blir annorlunda :)

Tack Morgondag och god natt!

Ellan

Ja herregud vad det händer saker rent fysiskt när vi slutar dricka. Även fast jag var väldigt tillåtande mot mig själv i form av choklad, fika, mat osv så förändrades kroppen. Blicken, ansiktet och kroppen blev förändrad och det uppmärksammades av omgivningen. Jag gick inte automatiskt ner i vikt men ändå blev jag annorlunda. Det blev en vaken och nykter blick jag mötte i spegeln. Utan ångest och med en insikt om att det gick att må bra bara jag gjorde rätt saker för mig och min nykterhet. Min dotter satte upp lappar på badrumsspegeln som vi läste högt för oss själva. Positiva affirmationer fungerar. Och fyllekroppen är borta. Visst är det motiverande med det fysiska men det psykiska måendet jag känner idag slår det mesta.
Önskar dig en fin dag.
Kram
Ellan