Tänkte jag kunde kasta ihop en liten tråd om mitt eget drickande också. Varit och kladdat i en massa andra trådar så varför inte skapa en egen? Får se om jag får ner det "viktiga" jag tänkte framföra.

Jag är väl i grunden en periodare men har senaste året jobbat rätt mycket med mig själv vad gäller alkoholen. Annars har jag flera års terapi för att få bukt med mig själv i grunden. Åter till alkoholen. Jag har tidigare i mitt liv bara gått all in när det varit fest och har aldrig tänkt så mycket mer över det. Allt eller inget typ. Efter den perioden så blev alkoholen en flyktväg och jag kunde kröka mig iväg en kväll eller som i de värsta fallen mellan tre till fem dagar - och då var det verkligen all in som gällde.

Senaste året har jag också haft några flerdagarsfyllor men då har inte flyktbehovet varit det primära eller att jag egentligen dricker destruktivt som jag tidigare gjort. Det har bara eskalerat efter att jag fått i mig för mycket efter en stressig period eller vad som helst. Våren var dock en tuff tid annars (som jag inte kunde styra över) och det var ut på puben de flesta kvällar. Allt för att stressa ner typ.

Nu i sommar har det varit kontrollerat drickande men två gånger har det slutar med några rejäla fyllor då jag gått loss på starksprit. I efterhand har jag ju analyserat och kommit fram till vad det var som triggade det hela.

En sak vet jag med bestämdhet. Jag ska inte dricka starksprit (åtminstone inte ha det hemma) för jag dricker det som vin eller öl, och sen är det kabooom in i väggen. Men oftast fungerar det bra med vin, cider och öl även om det finns ett visst riskmoment även där.

Jag har dock gett mig fan på att jag ska segra över alkoholen genom att använda det på rätt sätt. Egentligen kanske jag borde hålla upp helt några år men det känns svårt att greppa om. Dock vill jag minimera riskerna med att få flerdagarsfyllor - för det är i dessa "tappa-kontrollen-skede" som det går åt helvete. Det är jag trött på rent ut sagt.

Skillnaden annars mellan mig och många andra upplever jag som att jag har ju inget sug efter alkohol i grunden. Visst kan jag bli sugen på ett glas rött en kväll ibland eller varför inte en kall öl ute i solskenet på en trevlig uteservering. Sen kan det ju bli några öl även efter den första dock. Här måste jag bli bättre på att bedöma min situation. Men många andra kämpar för att inte dricka alls, det har jag aldrig känt som ett problem. Inte druckit nu på typ tio dagar och har väl bara känt att det kunde vara gott med en öl vid ett av dessa tillfällen. Det är detta som gör det lite lurt för mig, men även detta som tror jag kommer kunna styra upp det hela.

Jag har även sprungit ner på AA för att inhämta mer kunskap och information från andra människor, speciellt äldre som krökat en del, för att se om jag kan känna igen mig i något av detta - och sen kunna hitta lösningar på de sakerna för mig själv. Det närmaste hittills är väl just att när man blir helt ensam och känner att nu kan jag dricka på lite utan att det märks eller hur jag ska förklara... just det kommer jag grunna mycket över. Vad är min undermedvetna vilja i en sådan tanke?

I övrigt har jag gått till alkoholterapeuter och ska även träffa en ny snart igen. Tycker det hjälper mig på många plan i förståelse och i att inte tänka om jag ska dricka eller inte på en fest om några veckor. Det beslutet tar jag den dagen. För det blir inte bra om jag ska tänka på alkohol konstans i tre veckor för att komma fram till ett beslut som jag kan ta just den dagen. Det sätter mig ju bara i en risk och jag fokuserar på alkoholen för mycket.

Vet att jag utsätter mig för en risk i att fortsätta dricka men vill inte att alkoholen ska vinna så jag bara har två valmöjligheter heller. Svårt att förklara men några kanske förstår. Jag har ju inte det suget som de flesta snackar om, jag vet ju knappt vad ni menar. Enda gångerna jag har sug är ju just i dessa flerdagarsfyllor när jag känner att jag måste ha mer för att inte må dåligt. Då blir det en besatthet - och det är ju sjukligt rakt av!

Tidigare har jag flera gånger hållit uppe helt allt från tre månader till nio månader (inte längre än så dock) och jag mår oftast som bäst då. Så jag behöver ju inte alkoholen egentligen men vill kunna ta ett glas ibland eller någon öl ifall tillfället passar. Ska det vara så jävla svårt?

Vet åtminstone att jag behöver ha en huvudsysselsättning där alkoholen bara blir en bisak i det hela, då går det aldrig över styr. Alkoholen får inte vara det centrala för då är riskerna för stora för mig att tappa kontrollen. Men spelar jag datorspel, poker eller umgås med någon över intressanta samtal så blir det väldigt lite drickande.

Så jag ser ju det positiva och det negativa och det snurrar mycket i min skalle men jag ska kunna dricka kontrollerat alltid är mitt mål. Så då är frågan hur jag ska uppnå det till 100%, för jag blir fan besviken när jag misslyckas - även om jag vet att jag bara ska upp på hästen igen och sen traska vidare!

Blir aldrig aggressiv eller liknande på fyllan. Lite dryg i min skämtsamma framtoning möjligen samt så stänger jag in mig i min ensamhet när jag krökar på för mycket.

Så, nu har jag skrivit av mig lite. Någon som känner igen sig i stora delar? Eller är jag en av de få som inte har det här suget efter alkohol som alla verkar snacka om? Fritt fram att kommentera ifall någon nu känner för det.

Rosen

Jag känner igen mig i mycket av det du berättar. Jag har dock kämpat länge med att helt lägga ner alkoholen. Det som från början var "tredagars" blev så småningom t.o.m. "tiodagars".
Det sliter för mycket på kropp o själ. Som du säger så mår man ju så otroligt mycket bättre nykter.
Som längst höll jag upp i tre år då jag både kände mig och såg ut som en ny bättre människa.
Jag skall dit igen.
Jag ser det inte som att alkoholen vinner över mig när jag avstår. Tvärtom.

DetGårBättre

Trevligt att någon känner igen sig lite i mina tankar om det hela. Från början om jag krökade en fredag så kunde jag knappt titta på en öl dagen efter! Var mer effektivt då :D

De senaste veckorna har jag vacklat fram och tillbaka i hur jag ska ha det. Men sommaren har haft sin inverkan även om jag tycker det var en hyfsad period senaste tiden. Kontrollerat drickande även om jag märkte att intaget ökade de sista dagarna. Om det beror på att jag bestämde mig för att sluta helt i 2½ månad nu för att fokusera på kost och träning eller om det bara skedde automatiskt vet jag inte. Men jag är inte besviken på mig själv. Dock kunde det gått lite bättre, med mer kontroll!

Men nu är det fokus på att verkligen komma i form. Brukar på ren vilja och disciplin kunna klara det mesta så alkoholen kommer inte bli något problem. Maten är det som jag kan falla på då jag hamnar i vissa situationer som kommer trigga mig att äta onyttiga frallor (kolhydrater för mig är kasst) etc. Men målet är så viktigt att jag helt enkelt måste komma i form. Borde varit i toppform redan om en vecka men det får vara helt enkelt. Träningen har flutit på sen söndagen den 6 augusti, tre gympass och tre löppass i skogen har det blivit. Så det stärker mig faktiskt. Idag mår jag mycket bättre efter min löptur än jag gjorde bakis igår!

Har två terapeuter jag snackar med också. En inriktad på det allmänna måendet medan den andre mer specificerar sig mot beteendeförändring vad gäller risk- och missbruk samt beroende. Och det hjälper på mycket, åtminstone får jag mycket energi i positiv riktning där.

Två fester är dock inplanerade den närmaste månaden och det är ju lite tråkigt att avstå helt dessa dagar men jag måste ta det beslutet då jag måste ner i vikt och öka konditionen. Innan tänkte jag ta avsteg dessa dagar men det riskerar för mycket, ett kilo hit eller dit känns kanske inte så mycket men jag har inte råd att chansa, för sen åker en chipspåse ner i rena farten efter en flaska vin dessa dagarna och NEJ! Jag får underhålla ändå :D

Första dagen idag dock utan kolhydrater och annat skit. Fokus på protein numera men med lite fett också, dock mindre än jag brukar äta när jag kör strikt LCHF. Träningen är jag som sagt redan igång med på allvar. Känns positivt även om det är första riktiga dagen. Det är oftast enklast då innan allt blir lite slentrianmässigt. Framöver kommer jag uppdatera tråden med hur det går. I slutet av oktober tar jag ett nytt beslut vad gäller alkoholen. Jag ska dock inte fira att jag varit duktig, för det brukar vara lätt hänt och visst finns risken att man faller dit.

Keep on going!

DetGårBättre

I söndags drack jag sista dagen i dygnsfyllorna. Från tisdagen blev det 12 liter vin och säkert 15 starköl. I dag mår jag dock helt bra förutom lite trött. Gud hjälper mig.

Har dock beslutat mig för att avstå helt nu. Det går inte att laborera och tro man ska fixa det. Det går ett tag, kanske länge - men till vilken nytta? Pang bom in i dygnsfyllorna. Inte värt det. Och även utan dessa så vad ska jag dricka för? Det finns viktigare saker. Mår ju även bättre med bra kost, träning och vatten. Så varför alkohol?

Var på AA-möte stennitad i söndags kväll. Välkomnades med öppna armar. Satt och lyssnade. Sen var jag där helt nykter på tisdagen. Tog även ett andra möte några timmar senare i en annan grupp och idag var jag på ytterligare ett möte. Blir möjligen ett imorgon också. Så AA ska jag vara på. Även om det är mina egna beslut och egen vilja som får mig att avstå känns det bra med fler i samma sits! Man blir stark av gemenskapen att vi alla vill åt samma håll. Folk tar återfall men då är man alltid välkommen ombord på båten igen. Vi är ju bara människor. Fyra helt nyktra dagar nu och sover redan bra. Tack Jesus! Det är min vägledare. Synd jag inte bara följer honom fullt ut.

Så nu ska jag ta dag för dag. Glad jag inte har något sug. Men det kommer dagar där jag kommer tänka "men en flaska vin"... det är då jag måste tänka på. Jag vill både somna och vakna nykter!

Den här gången slutar jag inte för hur illa jag kan må utan för att nu får det bara vara nog. Det kostar för mycket totalt sett - inte bara i reda pengar.

Kram till alla som kämpar därute!

AlkoDHyperD

För när man redan har ditt dryckesmönster är enda sättet att vinna över alkoholen att helt enkelt låta bli den.
Läste ditt första inlägg nu och kände igen mig ganska mycket. Visst är det knepigt med just periodiskt missbruk, eftersom man förvillas av de nyktra perioderna. Ordet beroende blir ju svårt att ta till sig i den mening att man skulle behöva tillföra alkohol eller känna sug kontinuerligt. Jag har egentligen fortfarande svårt att förstå hur det fungerar, period-suget, eller period-tvånget. För mig är det heller inte svårt att leva nykter, men fruktansvärt svårt att bryta tankedemonerna som väcks av att supa till. Skriver supa till eftersom ett glas vin eller en öl aldrig intresserat mig. Antingen nykter eller dricka till berusning (fast till en viss gräns sedan stoppar jag hur mycket det än finns att tillgå, dock på’t igen nästa dag...)
Att lura sig själv med att man ska vinna över alkoholen genom att gång på gång dricka i förhoppning om att ”knäcka koden” till kontroll, eller ha övertro på att man ska kunna bli icke-alkoholist på ren viljestyrka har ett högt pris. Som du nu kostaterat tar det otroligt mycket energi och är dessutom ett vanskligt projekt. Viljestyrkan kan användas bättre på det sättet du gör nu.
Gällande återfall. Hårfin balansgång i hur man ska förhålla sig till det. När det väl inträffat är det acceptans som gäller för att inte tappa motivationen, men om man normaliserar och godtar återfall redan innan de inträffar är det som att redan planerar för dem. Och då blir det mycket svårare att låta bli. Nykterheten blir viloperiod och transportsträcka med sikte och fokus på nästa ”återfall” - och så är man där igen, i det periodiska drickandet.
Det kanske låter som jag moraliserar, menar det inte så. Jag befinner mig i samma sits själv. Betydligt färre och mindre intensiva ”återfall/perioder” än om jag inte varit aktiv här eller försökt jobba mig tillbaka till helnykter-på-livstid.
Kram

DetGårBättre

Jag normaliserar inte återfall. Jag konstaterar att de finns. Då är ju det sämsta att avskärma sig från den.

Jag har ju tidigare vilja knäcka koden för normalt drickande.

Nu vill jag inte det. Hur jag känner om tre veckor, ja det får jag ta då.

Men det kanske blir en kamp. Idag är det bara en skön motivation och vilja att leva nyktert, för att jag mår bäst då!

Tack för svaret!

DetGårBättre

Bara fem dagar avklarade som nykter men mår riktigt bra trots allt. Som tur är har jag jobbat upp detta under fyra år - men självklart har jag trott jag skulle hantera alkohol kontrollerat. Det är omöjligt inser man förr eller senare. Normalt hade jag varit på väg tillbaka upp nu efter ruinerna. Men kändes som jag bara tog av mig bojorna som alkoholen förde med sig. Mår bra. Och jag bekymrar mig inte lika mycket över saker längre. Men får hjälp med struktur och liknande och det behöver jag. Det kommer säkert dagar då jag snubblar mentalt men det hanterar jag då. Alkoholen har jag inget sug efter och har aldrig haft. Förr hade jag viljan att dricka. Fick inte för mig själv i nyktra perioder. Nu har jag viljan att inte dricka fastän jag får. Vilken skillnad att inse detta. Jag vill inte, och inte för att jag mår dåligt. Utan det ger mig inget. Nu tar vi nästa dag. Kram på er alla kämpar!

DetGårBättre

En hel vecka utan alkohol nu. Saknar den inte. Vill inte ha den. Helgen gick som helhet bra, men jag märker att det är just motgångar jag har svårt med. Men skit i det och gå vidare. Enda jag kan göra!

Annars är det mycket tankar om meningsfullhet samt meningslöshet. Tankar om framtiden etc. Till sist kör det ihop sig lite väl mycket. Det jag måste minimera. Whiteboard inköpt!

Annars blir det AA-möte på hemorten idag. Trivsamt med dessa möten faktiskt på något sätt. Speciellt vi som lider av ensamhet själsligt. Man behöver inte ringa och kolla ifall man kan komma utan bara traska in och se glad ut.

Annars huvudvärk idag. Den går väl över. Inte helt i form ännu kroppsligt men får även där ta dag för dag. Kosten viktigast, sen träning. Samt mycket vunnet genom noll alkohol.

Jag kör vidare.

Tess45

Jag känner igen mig i att fortsätta supa för att inte bli sjuk.
För sjuk blir man.
Min sista period så söp jag dygnet runt just för att undvika att kräkas/svettas/darrningar/ångest osv.
När jag kände att finmotorik inte fungerade blev jag rädd.
Jag kunde nämligen inte skriva.
Tröttheten ska vi inte ens diskutera den första veckan.

Jag har inte haft behovet att vara skitfull.
Jag har heller inte haft ett behov av att dricka allt jag har direkt.
Har det funnits A på morgonen så har jag druckit det på stört.
Man vill ju inte bli sjuk?
Nej, men dragen dygnet runt är visst bättre?
Usch, det vill jag aldrig mer göra igen.

DetGårBättre

Ja, det är många gånger man vaknat och insett att sista vinglaset man hällde upp somnade man från. Perfekt start att svepa det. Sen ibland tog jag ett till 20 minuter efter. Slutade jag där klarade jag mig bra, men de gånger jag tog ett tredje glas så åkte det ner fem till av bara farten och sen till Systembolaget innan de stängde. Hade varit intressant att samla ihop allt jag druckit hittills i sina förpackningar och bara stapla. Hur länge hade jag skakat på huvudet tro? Kasta 40 bag in box på tre månader har ju varit relativt vanligt. Alla folköl på tider systemet var stängt? All öl ute, all öl från systemet etc. Sjuka mängder ju. Glad jag aldrig började storkröka på sprit även om det hänt. Men det gick åt helvete 100% av gångerna då.

Nu är jag inne på elfte dagen. Glad jag aldrig haft det där suget många snackar om även om det kommer komma stressiga dagar framöver, så får jag stoppa impulser och tankar då.

Mår rätt bra idag även om det kunde varit bättre. Igår var dock en dag jag hade gått all in med vin redan kl 13. Tråkigt väder och var trött och seg själv. Nu klarade jag av dagen och var på AA-möte på kvällen. Blev piggare och det känns skönt jag kan pipa iväg på lite möten när rastlösheten kickar in.

Normalt när jag bryter med alkoholen är det på disciplin. Nu är det enbart vilja och jag känner mig lugn inombords. Men den här gången är det pizza, godis och sockerfri läsk i massor som jag trycker i mig. Så har det inte varit vad jag minns tidigare. Greppar inte riktigt vad jag håller på med nu. Måste bryta detta snart också.

Men jag tuggar på och mina funderingar är mest, när firar man en månad? Om första dagen jag inte drack var den 2 okt, är det då den 1 eller 2 november? Det är den 2 va? Inte för jag bryr mig och vet inte ens om jag kommer säga att jag firar tid. Bryr mig ju inte om medaljongerna precis. Jaja, den dagen tar vi sen. Om den kommer ??

Möte ikväll så tar mig iväg om det bara slutar storma och regna.

Flyter på och funderar inte så mycket. Mest rastlös då datorn min är sönder!

Liten stor

Känner igen dina reflektioner på vad man hållit på med i perioder. Bra jobbat att du brutit trenden nu! Håll nu i detta och skit i giftet varje dag!

DetGårBättre

15e dagen nu. Går ju enkelt i sig men tankarna kommer om hur skönt det är att slippa tänka och bara fly och "må bra" för en stund. Jag har lagt ner det helt nu. Om jag i framtiden någonsin tar upp det igen vet jag inte. Borde inte ens ha tanken där. Det är här och nu det gäller och jag måste bygga upp mitt liv dit jag vill genom att ta dag för dag.

Springer på många AA-möten. Har varit på elva stycken sen den 1 okt, då jag var stenfull. Nykter sen den 2 okt. I somras var jag också på två möten men skulle balansera alkoholen då, så kändes fel att gå dit med den inställningen.

Dagarna tickar på och nu lägger jag ner allt godis och cola zero - som det blivit mycket av senaste veckorna. Och när jag tog det steget kör jag all in och hoppar på Raw Food direkt också. En dag i veckan har jag rättvatt äta annan mat än Raw Food, dock inget godis. Pizza och liknande vet jag inte ännu.

Godiset och allt socker har gjort mig slö med huvudvärk. Värre än alkohol skulle jag påstå.

Men nu tänker jag köra på fram till jul med detta, drygt två månader. Borde jag komma i bra form med underbart mående. Bara hoppas AF och Soc låter mig vara under den här tiden. Det är något sånt skit som kan få allt att falla dessvärre ? Får se vad min beteendeterapeut har för råd imorgon. Skönt träffa henne då. Ger kraft. Sen blir det nog två AA-möten imorgon ?? Ikväll ska jag också iväg.

Känns som vad jag än ger mig in i så är det 100% Sjukt på ett sätt men balans är inte riktigt min grej. Kommer det någonsin bli?

Den här veckan har jag även som mål att få klart det sista med struktur och ordning i hemmet. Då blir vardagen lite lättare.

Sen får jag rikta blickarna mot ett datorköp, annars blir jag tokig! Detta då min förra laptop fick sig ett glas vin. Ville dela broderligt, men den har vägrat fungera sen dess. Jaja, tog det bättre än jag hade normalt.

Keep on fighting!

Bra jobbat! Låter som en bra plan. Se till att du inte tar bort alla kolhydrater bara och blir deppig på kuppen. En deppig person som ibland dricker är lite farligt. Lite ironiskt detta att datorn reagerar så snabbt negativt på vin. Är de smartare än vi?

DetGårBättre

Jag blir mer deppig av kolhydraterna, så veckan blir en omställningsvecka. Måste hitta rutiner nämligen.

Har ont i huvudet, är seg och känner mig varm. Men det går väl över. Orkeslös och känns som jag haft mycket socker i kroppen. Får hoppas även detta fixar till sig!

En typisk dag att köpa rödvin och slippa må. ? men bara att kämpa men det är mycket omkring mig nu. Får väl bli möte ikväll också. Lika bra!

DetGårBättre

Fattar det inte. All motivation är som bortblåst. Inte ens de saker jag normalt älskar känns meningsfulla längre. Tre veckor sen jag la ner drickandet men inte fan har jag känt såhär tidigare. Visserligen är det saker omkring mig som hänt och händer, men jag känner mig så uppgiven.

Tro fan folk super när det är kaos 24/7 i samhället!

Skiter snart i alla människor alltså, låser in mig med en dator och sen kan världen fara och flyga!

Blääääääääääääää

Ellan

God morgon,
Ge inte upp nu. Tillfrisknandet är verkligen extremt mycket upp och ner. Känslan av meningslöshet minns jag så väl. Min syn på samhället påverkades oxå starkt. Känner igen känslan av att bara vilja låsa in sig själv. Att bara orka med o vara människa räcker väl?! Men du.., det blir bättre. Stå ut i skiten, acceptera att du är inne i en grymt tuff period. Fokus och prio behöver ligga på dig själv och din nykterhet. Det är oxå därför det underlättar att omgivningen vet om vår kamp och vi faktiskt måste vara egoistiska under en tid. Positiv egoism kallar jag det.
Det du går igenom är inte meningslöst. Du gör det för din skull! Så mycket som tidigare hanterats med att vi stänger av och trycker ned kommer fram. Och där är vi ju ofta helt vilsna. Vissa dagar får tiden bara gå.., Vet inte hur många filmer jag såg i början av min nykterhet, det blev mitt sätt att pausa från skiten. En del tränar för att få paus, bakar, träffar en vän, går på möte mm Jag läser att du provat möten, fortsätt och dela, dela och dela om hur du faktiskt känner.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

Hoppas verkligen att du orkar igenom denna förhopppningsvis korta motivationssvacka. Tror på dig, du resonerar klarsynt och ärligt. Ge inte upp! Nu försöker vi ta ännu en nykter dag tillsammans.

AlkoDHyperD

Alla människor har svackor. Alla känner ibland uppgivenhet och meningslöshet.
Vi som dövat med alkohol, eller på annat sätt, har kanske mindre "tålighet" för vissa sinnesstämningar. Och om vi använt flykt (jag använder det ordet, men det kan se ut på lite olika sätt) är vi ju helt ovana med att känna allt och ta hand om det utan tillgång till det vi haft tidigare.
Längtan efter ett annat tillstånd, eller andra sinnestämningar är också allmänmänskligt.
Om du ser på dig själv utifrån att du bara är människa och känner samma känslor, samma lidande, samma frustration som resten av mänskligehten gör av och till kanske det blir lättare för dig att stå kvar och bara "ha det".
Även besvikelsen, om det nu finns sådan, är förståelig.
När man gjort en förändring i rätt riktning förväntar man sig att man också ska må bättre. Upplevelser av att man inte mår som man trodde man skulle göra leder lätt till att man känner sig "lurad" eller börjar undra vad det är för fel.
Du behöver inte hitta orsaker.
Kanske finns det anledningar utanför dig själv, kanske inte.
Kanske är det kemi, obalans i signalsubstanser, kanske inte.
Det enda du behöver göra är att visa dig själv förståelse och medkänsla. Till och med tankar om 'varför' kan mötas med vänlig förståelse.
Och att skriva om hur det känns är faktiskt ett sätt att ge sig själv erkännande och tillåtelse. Så fortsätt med det.
Kram

DetGårBättre

Tack för alla kommentarer här. Har tydligen inte tackat tidigare! Körde på i 100% som med allt i mitt liv. Hann inte se de andra bilisterna i trafiken typ. Men tack för synpunkter och stöd och allt!

Men det var ju ett bra tag sen jag skrev faktiskt. Förvånades själv då jag tänkte "jag måste leta upp tråden" och började leta i januari och december. hamnade i samma månad som jag slutade dricka!

Efter svackan ovan så blev det åter igen enkelt. Det som påverkar mig till 95% är just samhället, alla brev och allt negativt skit runt omkring en. Slipper jag det är jag till 95% safe då jag oftast inte känner något vidare sug. Men dagar då allt skiter sig tänker jag ofta "va fan spelar det för roll om jag är nykter". Med "sprit" slipper jag ju må och känna. Sen svänger det så fort ibland. Tänker att jag bara avskärmar mig och kör mitt race. Sen skiftar det och skiftar och skiftar...

hade en jävligt bra period under december om jag nu minns rätt. Dock avtog mötena med AA och jag har inte ens varit där sen början av januari. Så jag behöver springa iväg igen. Saknar gänget som fan. Så härliga människor. Enklare fokusera på dem än på allt negativt i övrigt nämligen. gav ofta mig styrka där även om jag ibland kände. varför sitter jag här när jag hellre vill ligga hemma och bara chilla. Skärpning på mig helt enkelt.

I början av januari hände det en sak som fått mig att kröka ner mig om det var för ett år sen. Nu knöt jag näven och hytte! Sluta pröva mig så förbannat hela tiden Gud. Det blev bättre och vips skadar jag mig i slutet av januari så jag inte kan hålla på med innebandy i samma utsträckning vilket påverkar hela livet. Nästa tunga jäkla smäll. Också en anledning att kröka! Men jag stod emot.

Reser mig och står stark och känner att det finns fan inget som ska välta mig. Har jag beslutat en sak så...! Går en tid och sen in i värsta depressionen. Över en och en halv månad helt nere. Jag fungerade inte som människa och förstod inte varför. varenda dag ville jag egentligen dricka. Men jag ska inte ta nya beslut i affekt eller i nedstämda perioder. Den dagen om jag igen dricker får det vara ett genomtänkt beslut i sådana fall. Ska fan inte falla bara för att! Men tiden gick så sakta, jag orkade inget och kände ingen motivation alls inför något. När jag äntligen tagit mig upp och umgås med folk igen (efter att helt blivit introvert och dragit mig tillbaka) så får jag nästa jäkla smäll. Dagen efter! Fatta alltså! Ekonomiska problem på gång. Jag som slitit som en gnu för att reda upp mitt liv helt. Vips vill någon ha över hundra jävla papp! Som jag inte är skyldig i grunden anser jag. Men tredskodom utan att jag visste det.

Kom igen! Jag orkar fan inte detta också. tankarna tillbaka om jag bara ska inse - jag ställer mig utanför samhället och sen jävlar kör vi det racet istället. Dont even try to fit in! Då kan det ju bara gå åt helvete liksom. Men är man redan utanför - va fan kan skita sig?

Jag har väl rest mig lite och jag har flera positiva projekt på gång men just nu är det bara så mycket. Vissa timmar orkar jag knappt hålla ihop. Känns meningslöst. Andra timmar har jag energi för att bli stadsminister till höst. Tankarna om att starta parti och kandidera i kommunvalet finns. Tankar om andra stora projekt finns. Jag vet att jag kan men ibland känner jag mig så liten i ensamheten. Var är mitt stöd? Jag vet svaret - Jesus. Men fan, jag springer ifrån honom så ofta. Han hinner inte med i mitt adhd-liknande tempo.

Det ska nog bli bra. Jag vet att allt löser sig - men mitt i stressen och stunden känns det som att inget kommer lösa sig alls!

Så nu har jag varit nykter i ett halvår när vi går in i nästa månad. Senast jag drack var den 1 oktober! Så det är fan starkt och jag siktar framåt. Men jag måste lugna ner tempot. Ta en sak i taget. Prioritera och ta det viktiga för mitt välmående på sikt. Men åter är det ensamheten som gör mig uppgiven ibland.

Ska försöka vara mer aktiv för min egen skull men prioriterar fel ibland och ibland måste jag satsa på andra projekt för eventuella inkomster etc!

DetGårBättre

Jag tror på ett sätt att vädret nu när solen tittar fram gör att man mår bättre och att risken att kröka blir mindre. Sen kommer tankarna att en öl på en uteservering kunde ju vara både gott och trevligt.

Oavsett så dricker jag inte och har ingen seriös tanke på att börja igen - men i bakhuvudet existerar tanken "att skit i allt och kröka istället för allt går ju ändå åt helvete". Och så känns det fan ofta också. För även om det mesta i livet just idag är rätt bra så svänger den där pendeln lite snabbare än jag hinner med. Mår förhållandevis bra - tack vare vädret - och ser framåt på flera plan. Flera positiva saker har hänt men med dessa kommer fan alltid en massa problem. Hur fan är det möjligt? Hur länge pallar man liksom? Kan några jävla saker bara få gå bra, lite smidigt utan att ens hjärna ska jobba på högvarv för att hitta lösningar hela tiden?

Just nu är metaforen att vinner jag en miljon och hämtar ut det i cash så kommer jag garanterat bli rånad och pengarna brinner upp och rånarna dör! Lönt att ens vinna den där miljonen då? Jag försöker bita ihop och fokusera på det jag kan förändra men det är en så liten bit så jag vet inte. Problemet är att jag och samhället inte kan fungera sida vid sida, men likväl är jag med ena foten inne i samhället och försöker fungera på dess villkor men jag känner att jag hela tiden ändå blir utknuffad. Då kan jag ju lika gärna bara springa i det tuffa spåret med massa snår. Inte för att jag behöver kröka där men risken borde minska ifall jag befinner mig där, för då kommer inte saker kännas som "det löser sig snart - nu händer något positivt", eftersom där är det en kamp på lika villkor. Det blir som man gör det till där.

Äsch, massa svamlande men ville skriva av mig lite! Borde göra en lista - positiva saker kontra negativa saker just nu i livet. Sen se vad jag kan påverka av de negativa helt enkelt. Men struktur på ett papper är fan inte det enklaste för mig just nu.

Känslan av att fly långt iväg är stark!