Tänkte jag kunde kasta ihop en liten tråd om mitt eget drickande också. Varit och kladdat i en massa andra trådar så varför inte skapa en egen? Får se om jag får ner det "viktiga" jag tänkte framföra.

Jag är väl i grunden en periodare men har senaste året jobbat rätt mycket med mig själv vad gäller alkoholen. Annars har jag flera års terapi för att få bukt med mig själv i grunden. Åter till alkoholen. Jag har tidigare i mitt liv bara gått all in när det varit fest och har aldrig tänkt så mycket mer över det. Allt eller inget typ. Efter den perioden så blev alkoholen en flyktväg och jag kunde kröka mig iväg en kväll eller som i de värsta fallen mellan tre till fem dagar - och då var det verkligen all in som gällde.

Senaste året har jag också haft några flerdagarsfyllor men då har inte flyktbehovet varit det primära eller att jag egentligen dricker destruktivt som jag tidigare gjort. Det har bara eskalerat efter att jag fått i mig för mycket efter en stressig period eller vad som helst. Våren var dock en tuff tid annars (som jag inte kunde styra över) och det var ut på puben de flesta kvällar. Allt för att stressa ner typ.

Nu i sommar har det varit kontrollerat drickande men två gånger har det slutar med några rejäla fyllor då jag gått loss på starksprit. I efterhand har jag ju analyserat och kommit fram till vad det var som triggade det hela.

En sak vet jag med bestämdhet. Jag ska inte dricka starksprit (åtminstone inte ha det hemma) för jag dricker det som vin eller öl, och sen är det kabooom in i väggen. Men oftast fungerar det bra med vin, cider och öl även om det finns ett visst riskmoment även där.

Jag har dock gett mig fan på att jag ska segra över alkoholen genom att använda det på rätt sätt. Egentligen kanske jag borde hålla upp helt några år men det känns svårt att greppa om. Dock vill jag minimera riskerna med att få flerdagarsfyllor - för det är i dessa "tappa-kontrollen-skede" som det går åt helvete. Det är jag trött på rent ut sagt.

Skillnaden annars mellan mig och många andra upplever jag som att jag har ju inget sug efter alkohol i grunden. Visst kan jag bli sugen på ett glas rött en kväll ibland eller varför inte en kall öl ute i solskenet på en trevlig uteservering. Sen kan det ju bli några öl även efter den första dock. Här måste jag bli bättre på att bedöma min situation. Men många andra kämpar för att inte dricka alls, det har jag aldrig känt som ett problem. Inte druckit nu på typ tio dagar och har väl bara känt att det kunde vara gott med en öl vid ett av dessa tillfällen. Det är detta som gör det lite lurt för mig, men även detta som tror jag kommer kunna styra upp det hela.

Jag har även sprungit ner på AA för att inhämta mer kunskap och information från andra människor, speciellt äldre som krökat en del, för att se om jag kan känna igen mig i något av detta - och sen kunna hitta lösningar på de sakerna för mig själv. Det närmaste hittills är väl just att när man blir helt ensam och känner att nu kan jag dricka på lite utan att det märks eller hur jag ska förklara... just det kommer jag grunna mycket över. Vad är min undermedvetna vilja i en sådan tanke?

I övrigt har jag gått till alkoholterapeuter och ska även träffa en ny snart igen. Tycker det hjälper mig på många plan i förståelse och i att inte tänka om jag ska dricka eller inte på en fest om några veckor. Det beslutet tar jag den dagen. För det blir inte bra om jag ska tänka på alkohol konstans i tre veckor för att komma fram till ett beslut som jag kan ta just den dagen. Det sätter mig ju bara i en risk och jag fokuserar på alkoholen för mycket.

Vet att jag utsätter mig för en risk i att fortsätta dricka men vill inte att alkoholen ska vinna så jag bara har två valmöjligheter heller. Svårt att förklara men några kanske förstår. Jag har ju inte det suget som de flesta snackar om, jag vet ju knappt vad ni menar. Enda gångerna jag har sug är ju just i dessa flerdagarsfyllor när jag känner att jag måste ha mer för att inte må dåligt. Då blir det en besatthet - och det är ju sjukligt rakt av!

Tidigare har jag flera gånger hållit uppe helt allt från tre månader till nio månader (inte längre än så dock) och jag mår oftast som bäst då. Så jag behöver ju inte alkoholen egentligen men vill kunna ta ett glas ibland eller någon öl ifall tillfället passar. Ska det vara så jävla svårt?

Vet åtminstone att jag behöver ha en huvudsysselsättning där alkoholen bara blir en bisak i det hela, då går det aldrig över styr. Alkoholen får inte vara det centrala för då är riskerna för stora för mig att tappa kontrollen. Men spelar jag datorspel, poker eller umgås med någon över intressanta samtal så blir det väldigt lite drickande.

Så jag ser ju det positiva och det negativa och det snurrar mycket i min skalle men jag ska kunna dricka kontrollerat alltid är mitt mål. Så då är frågan hur jag ska uppnå det till 100%, för jag blir fan besviken när jag misslyckas - även om jag vet att jag bara ska upp på hästen igen och sen traska vidare!

Blir aldrig aggressiv eller liknande på fyllan. Lite dryg i min skämtsamma framtoning möjligen samt så stänger jag in mig i min ensamhet när jag krökar på för mycket.

Så, nu har jag skrivit av mig lite. Någon som känner igen sig i stora delar? Eller är jag en av de få som inte har det här suget efter alkohol som alla verkar snacka om? Fritt fram att kommentera ifall någon nu känner för det.

DetGårBättre

En månad sen senast och det har tack och lov varit en månad (åtminstone senaste veckorna) helt utan någon större stress och tankar på alkohol som en flyktmetod. De få tankar som dykt upp är väl om jag kommer fatta nya beslut i framtiden och när i så fall men det har varit väldigt korta reflektioner som jag direkt insett att det inte är något jag löser idag. Nu följer jag ju mitt tidigare beslut att ha lagt ner helt. Framtiden är en annan saga. Dock fick jag lite tankar om hur jag ska hantera sommaren... blir det ramlösa eller har jag ens ett sug efter alkoholfri öl?

För just på sommaren får man ju de där romantiserade bilderna i huvudet när man grillar eller om man är på en restaurang och följer någon match på tv eller liknande. Dricker ju sällan alkoholfri öl men det kan ju vara gott ibland - var väl tre år sen senast jag drack det dock. Har t o m köpt fel och trott det var 3.5% men visade sig vara utan alkohol och det lyckades jag bli lullig på i tron att det faktiskt var med alkohol. Höll nämligen upp med allt under någon månads tid och ville likväl belöna mig efter en lång dag. Komisk känsla det där att vara lite smått lullig och hämta nästa öl och läser då "alkoholfrei" :D

Nej, livet leker på nu och vädret gör sitt. Blir att komma iväg på lite AA möten igen då jag saknar gemenskapen där men har prioriterat annat på sistone. Fullt med tankar och projekt och kan livet bara gå i den här riktningen nu så tror jag inte det blir några problem att avstå från att kröka ner sig. Har förhoppningsvis haft mina posttraumatiska stressymptom reda dessutom. Men det funkar inte riktigt att tänka att jag aldrig kommer dricka mer - det blir fortfarande för stort och ogreppbart - utan kör vidare med en polares taktik. Han slutade helt men sa också att han kanske tar ett nytt beslut i framtiden och det fungerade fint för honom. Höll upp helt i tre år. Jag närmar mig ett år och bara tanken på tre år är ju galet. Så största faran är väl att tänka då "han fixade ju det". Men min stora fördel är att jag faktiskt aldrig har behövt alkohol i något sammanhang. Det är ju mest när man krökat dagen innan som känslan kommer och vill bedöva gårdagen!

Over and out! Ta hand om er!

Vad lugnt och skönt du verkar ha det...? Önskar jag hade det lika dant.
Det kunde varit värre så jag vill inte gnälla. Men det är svårt att komma över 2-3 veckors gränsen för min del.
Så tröttsamt?
Lycka till dig, fortsätt med din strategi??☀

DetGårBättre

Tänkte kasta in en kort uppdatering. Livet är alltså mycket bättre utan alkoholen. Jag saknar den inte och har väl aldrig behövt dricka egentligen även om jag haft förbannat skoj många gånger och det har varit mycket positivt omkring som jag annars kanske inte hade fått uppleva.

Men livet idag är lugnare även om saker händer i livet som påverkar en ibland. Skillnaden nu är ju att jag inte flyr eller liknande. Jag får helt enkelt fatta så kloka beslut jag kan och de besluten brukar vara rätt mycket bättre än när man är i fyllan och villan och panikar fram beslut som man tror är bra men långsiktigheten tappar man oftast bort.

Många bitar i livet faller på plats och framtiden ser helt ljus ut även om det kan vara lite si och så med tankarna ibland men det är bara att fortsätta gå helt enkelt. Och de flesta som slutat dricka och samtidigt jobbar med sig själva på ett eller annat sätt brukar säga samma sak så det är ju mest en tidsfråga när andra aktiva är redo att hoppa på tåget, båten eller resan mot ett bättre liv. Rädslan är ju ofta det som kan skrämma en. Man har ju glömt hur det var och även om det är sämre med alkoholen så vet vi ju hur det är - trygghet även om den är kass.

Gick dessutom ner till AA igen efter ett uppehåll därifrån på nästan fem månader. Kändes nästan jobbigare än när jag stapplade dit första gången någonsin. Märkligt alltså men tror det kan vara bra att gå dit lite mer kontinuerligt. Inte för att jag skulle börja kröka igen annars men för att inte tappa kontakten med mig själv igen. Det är ändå väldigt vettiga människor i min grupp och att bara träffa dem gör ju gott - som att träffa andra kamrater!

Lycka till alla ni som fortfarande kämpar och krigar. Ett tips är att ta ner garden, vifta med vit flagg och ge upp. Sen inser ni att det är nu ni har kontrollen över alkoholen. Åtminstone var det så för mig. Skillnaden mellan att inte vilja dricka och att inte få/kunna är enorm!

DetGårBättre

Så idag ska jag ner till min AA grupp tänkte jag och bjuda på något gott till övriga! Händer mycket positivt i livet när man håller sig nykter (eller jobbar med sig själv rättare sagt). Tänkte bara klappa mig själv på axeln över ett helt år utan alkohol. Går rätt fort faktiskt så länge man inte bara fokuserar och tänker att det måste gå fortare. Sen har jag haft en massa svackor där tanken att fly kommit men jag har lyckats stå emot! Hurra! Önskar alla andra lycka till där ute. Nu blir det snart lite sova. Hej hopp!

Anders 48

Grattis till ett år! Härlig läsning! Hälsn från Anders, en av forumets andra "periodare"!

DetGårBättre

Tack alla! Nu drygt ett och ett halvt år. Upplever mycket stress/motgång/ångest. Tung period vilket gjorde att jag tänkte jag styr om hela skutan. Sade upp min boende. Kastade mig ut. Behövde en förändring och det mesta skulle leda mig framåt. Risken var liten kändes detvsom. Yttre faktorerna påverkade mig för mycket så det inre kunde inte hantera konflikten.

Jag beslutade att jag skulle ut och vandra. Helt oerfaren ska jag bege mig iväg nästa vecka. Nu har stressen slagit i toppen. Alla tankar kommer med tvivel. Men det borde utveckla mig enormt. Upp till två månader ute i naturen.

Ska idag köpa in det mesta jag behöver. Sen komplettera kommande dagar och sen bege mig. Att sluta att dricka köndes enkelt i jämförelse. Man är så van med sitt inrutade och tråkiga liv. Jag behövde en utmaning. Kan nog mest jämföra det hela med att bryta upp ett destruktivt förhållande. Man har svårt att bryta med tryggheten även om tryggheten är negativ. Återstår att se om jag tycker jag gjorde rätt om två månader. Har nog alltid saknat en stabil trygghet så då kan jag lika gärna pröva något nytt och läskigt. Drömmen är en sak, verkligheten får vi se hur den är. Lugn borde infinna sig då det kommer vara jag och mig sjäkv som ska hantera en situation utan press och stress. Åtminstone ingen utifrån.

Sofia

Hej DetGårBättre! Vad häftigt att höra om dina planer! Vilket mod det krävs att ta ett nytt kliv såhär. Du ska testa att vandra i två månader, utan att veta hur det kommer att kännas i verkligheten. Det låter som att du har goda chanser att lära dig mycket om dig själv och få med dig väldigt lärorika erfarenheter, oavsett hur det blir. Lycka till på vandringen och skriv gärna om dina erfarenheter när du är tillbaka!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

DetGårBättre

Uppdaterar och avslutar nog den här tråden med detta meddelande och fokuserar på en eller två andra som jag har.

Jag vandrade ju i 16 dagar och tog mig en bra bit. Det var utvecklande. Extremt jobbigt. Jag grät och ville avbryta men jag kämpade. Till sist insåg jag att jag inte var en vandrare som skulle klara hela sträckan. Sjukt stolt över mig själv ändå.

Därefter så skulle jag se om Europa kunde ge mig något. Jag utsatte mig för prövningar och testade massa nya saker nykter som har känts helt omöjliga tidigare. Till sist föll jag! Jag satt där med en öl. Efter tre veckor - just så länge jag sagt att inom den tiden ska jag absolut inte dricka något. har försökt hitta en förklaring för det blev alkohol fem veckor i rad där jag inte mådde speciellt bra. Kanske var allt bara en flykt från början - även om jag ville tro det kunde vara utvecklande. Tagit med mig det positiva. Försökt tänka på det negativa.

Väl hemma slutade jag dricka - för att börja igen och med det två återfall varav det senaste rätt dåligt. Jag har börjat om. Ingen kan ta alla de dagar jag kämpat ifrån mig. Innan såg jag det som misslyckande. Nu försöker jag se det som en del av en process. Kanske var detta min väg för att bli nykter. Kanske faller jag igen. Jag ska kämpa och försöka ta rätt beslut varje gång.

Svårt acceptera allt men det jag inte kan påverka behöver jag inte lägga någon större energi på. Jag försöker fokusera på de bättre sakerna.

Hoppas alla andra också kämpar på och jag försöker ge min syn på mitt liv samt ge lite "råd" på olika sätt.

Men den här tråden avslutas på ett värdigt sätt åtminstone med en enklare sammanfattning. Detaljer utelämnas här men för den som vill veta så är det bara att fråga.

Vill bara säga det och passa på att tacka för många kloka ord.

Hoppas att du kommer tillrätta med ditt liv och hittar tillbaka till motivationen du hade under den långa nyktra perioden.

Kram