Igår var jag så full att jag inte kommer ihåg hur jag kom hem. Hemma finns min fina man, två fantastiska barn. Jag är så rädd att min man inte orkar längre, inte orkar med att jag alltid är fullast, aldrig slutar dricka när jag väl börjat, ständigt gör bort mig. Min mamma hade också problem med alkoholen och jag har blivit henne. Jag vill inte att mina barn ska komma ihåg sin mamma som ett fyllo. Jag har försökt att skära ner på alkoholen i många år med varierande resultat men jag slutar alltid här. Ångestfylld med minnesluckor och bakis. Jag måste sluta, jag kommer dö om jag fortsätter men om tre veckor så tycker jag inte att det är så farligt och köper hem lite öl och bubbel. Men jag vill inte mer, jag vill inte ha det så här. Jag måste sluta, men jag är rädd för att jag inte klarar av det.

Känner mig så sjukt stolt! 8 dagar helt nykter och då var det ändå stor fest igår! Jag hade skitkul utan alkohol och dansade, skrattade och råkade bli en av dem som gick hem sist. Innan jag gick dit
så tänkte jag att det fick bli en tidig kväll, just eftersom jag inte drack. Hade inte riktigt räknat med att ha så kul utan vin. Idag är jag glad och pigg och nu ska vi ut och leka med barnen och jag är inte bakis! ? Denna känslan måste jag komma ihåg nästa gång
suget sättet in.....

Känner mig så sjukt stolt! 8 dagar helt nykter och då var det ändå stor fest igår! Jag hade skitkul utan alkohol och dansade, skrattade och råkade bli en av dem som gick hem sist. Innan jag gick dit
så tänkte jag att det fick bli en tidig kväll, just eftersom jag inte drack. Hade inte riktigt räknat med att ha så kul utan vin. Idag är jag glad och pigg och nu ska vi ut och leka med barnen och jag är inte bakis! ? Denna känslan måste jag komma ihåg nästa gång
suget sättet in.....

Men idag mår jag inte så bra, drömt en massa inatt och vaknade nästan med fylleångest. Sitter på jobbet med huvudvärk och orkar ingenting.

Sex månader är en jättebra start!
I den bästa av världar stöttar partners istället för förbjuda men tyvärr lever vi ju inte riktigt där..
Jag önskar att du hittar det stöd du behöver för att hålla ett halvår och kanske känner du efter det att det är värt att fortsätta hålla nollan . Vem Vet?
Ta en dag i taget tänker Jag, så känns det inte så överväldigande, hoppas jag.
Kram!

och vem vet, när det gått 6 månader så kanske jag inte vill dricka mer alls. Min man är väl trött på brutna löften, har sagt många gånger tidigare att jag ska sluta dricka, men när helgen väl kommer så köper jag vin i alla fall. Ett par år med sånt så blir ju även den mest tålmodiga lite förbannad. Jag förstår honom faktiskt.

Han är stödjande och väldigt glad att jag inte dricker. Vi pratar om det varje dag just nu, det enda jag inte är helt ärlig med är att jag aldrig någonsin haft ett sånt här starkt sug efter alkohol som jag har just nu. Suget skrämmer mig.

Bedrövadsambo

Är det verkligen värt det med tanke på följderna? Att inte stänga dörren är som att bädda för ett återfall. Tyvärr.

Även om jag skulle få ett återfall nån gång så betyder inte det att jag kommer fortsätta dricka efter det. Men som jag sagt tidigare själv, det är ju helt sjukt att jag ens tänker tanken att kanske dricka senare med tanke på hur jag mår när jag dricker.

Jag har först NU erkänt för mig själv och andra att jag inte klarar av att dricka. Jag vill inte lova min man saker jag kanske inte kan hålla, som att jag ALDRIG ska dricka mer. Jag är inte riktigt redo att lämna ut mig själv helt till honom än, eftersom han inte alltid varit så bra på att förvalta det när har gjort det i andra situationer innan så litar jag inte fullt på honom.

Visst är jag sugen på lite vin, men än så är det inga problem att stå emot suget alls. Idag är jag irriterad bara, känns som allt går emot mig och jag är trött. Det får nog bli en tidig kväll. Heja alla kämpar! ??❤️??

Ankan55

Ledsen att inte läst allt i tråden men mår så jävla dåligt. 3 folköl sen i mån kl 20 (ja
Ni hör ju ) och mår så jävla dåligt , precis som Jojo... rädd att det är såhär som nykter, och skäms för min självömkan

Jag mår redan bättre faktiskt. Känns bra att jag tagit ett beslut och är nykter. Suget finns såklart, men jag tänkte vinna över det den här gången. Du klarar det också Ankan55!

Ankan55

Tror faktiskt ångesten någon procent bättre idag men tröttheten från helvetet. Bestämt jag är viktigast så jobbet får klara sig och jag lägger mig en stun till

Tack för stödet

Ankan55

Tagit psykologhjälp så börjar förändra jobbstilen ni efter en jävulsk sommar. Tydligen är jag som en uppslagsbok på utbränd /utmattad som jag MYCKET effektivt dövat med alkohol så nu är A min bästa vän och önskan.
Hur orkar ni som gjort resan? Ångesten och oron för allt är enorm.

Bedrövadsambo

Utmattning är svårt nog att tillfriskna från utan att man dricker. Alkoholen gör tyvärr ångesten sju resor värre. Det blir lugnt en stund förvisso, men sen kommer ALLT på en gång efteråt. Lättare att hantera ångesten om den är lite lagom. Har själv varit rejält utmattad för tio år sedan, med tre mindre återfall. Så fort jag förstått vad det barkat hän har jag helt slutat med alkohol, för att den gör ångesten så mycket värre. Första omgången drack jag ingenting på ett år. Mår sen flera år tillbaka bra, men är för alltid "allergisk" mot stress. Jobbar heltid och har ett krävande jobb, men sätter tydligare gränser mellan jobb och fritid, och ser till att få återhämtning varje dag. Stress i sig är inte farligt - men ständig brist på återhämtning är livsfarligt!