Har en vuxen son med problem sedan 10 år. Han fungerar bra i perioder och har jobb och lägenhet ännu. I somras kulminerade problemen och ett antal besök till psykakuten gjordes. Sista gången med en livsfarligt hög promillehalt. Detta resulterade i LVM anmälan från flera håll. Behandling har påbörjats och han är tillbaka på jobbet, men nu vill han helt plötsligt klippa kontakten helt med oss? Han tycker vi lägger oss i när vi ringer och försöker ha en vanlig förälder - barnrelation. Allt kontakt har gjorts på hans villkor under lång tid, detta gäller även i relationen med syskon. Nu är jag helt chockad, varför helt plötsligt bryta helt? Socialen har sekretess så den vägen får vi inget veta. Nu är det först om han eventuellt inte lever längre vi får veta något. Jag har kollapsat helt och fungerar inte på jobbet längre, och orkar inte ta mig för något. Vad kan jag göra? Hur ska jag ta mig ur svackan och orka leva för min övriga familj igen?

Kanske det är så att det är hög tid att ta en paus.
Att inte få ha "tillgång" till en missbrukande anhörig är ofta psykiskt mycket tungt att ta.
Speciellt om man gjort allt man kan och lite till för att räcka till för den personen.
att de sen väljer att bryta kanske kan bli din chans att hämta kraft till dig själv.
Jag råder dig att uppsöka Alanon om det finns någon sådan på ort nära dig.

Där får du om du vill,försöka lära dig att fokusera om på dig.
I början är det mycket svårt,men till slut börjar man oftast känna att små steg tas i rätt riktning,
Och man låter den missbrukande anhöriga ta egna steg mot tillfrisknande eller fortsatt missbruk.
Och där och då kan man inse att det är precis rätt fördelning av ansvaret.

Som anhörig varken kan eller ska man egentligen försöka få en annan människa nykter.
Det är personens eget ansvar och val oavsett vad vi anhöriga anser.

att han bryter kommer sig nog av att han känner skam inför er! Han inser väl att han skapar oro och problem! Har ett ex som har reagerat på liknande sätt mot sin familj! Försöker uppmuntra honom att ha kontakt och umgås då det är dem han verkligen kan lita på! Tyvärr är det lättare att umgås med människor med samma problematik! Håller med Ulla-bulla i allt! Passa på att hämta kraft! Men också visa med små gester att ni finns där för honom så blir inte steget att ta kontakt när han vill så svårt och stort för honom!

KullaGulla

Jag är i samma situation som du.
Mitt vuxna barn har missbrukat i över 10 år och nu har han stängt av kontakten med mig. Det skedde efter att jag satte hårt mot hårt och slutade curla och städa upp efter honom.
Kraften till det fick jag genom att skaffa mig kunskap om denna djävulska sjukdom alkoholism. Bl.a läste jag Lena holfves bok "Botten upp" som till 2/3 delar finns att läsa på nätet.
Den var en ögonöppnare och fick mig att fråga mig själv : du har nu försökt hjälpa honom i 12 år, har det hjälpt? Svar nej!

Det är fruktansvärt tufft att släppa taget om sitt barn, men jag tror att det är enda vägen. Vi står för nära för att vara till någon verklig hjälp. Vi måste ta hand om oss själva, annars går vi under. I detta behöver vi massor av stöd.

Jag tror att våra barn söker kontakt med oss igen och att vi då kan ha en mogen vuxenrelation. Det förutsätter förstås att de tillfrisknar och blir nyktra.

Vi tar en dag i taget och bit för bit kommer vi att släppa de malande tankarna på våra barn och ägna oss åt våra egna liv.
Kram och all kraft till dig

Egb572

Tack för era kommentarer. Det gör det lite lättare att fortsätta. Jag vet att jag bara kan ta tag i mig själv och lära mig må bra på egen hand. Jag kommer att fortsätta jobba på det och gå på Alanon möten.

KullaGulla

Och ha krafter kvar till oss själva, men också till den övriga familjen. Det sägs att alkoholism är en komplex familjesjukdom eftersom den påverkar hela familjen och även kan finnas i flera generationer i samma familj. Hos oss har vi det släkten sedan flera generationer tillbaka.

Jag ska också börja gå på Alanonmöten.
Måste hitta strategier för att överleva och för att inte sjunka ner i depression och håglöshet. Sover redan dåligt och kämpar med ångest och oro varje dag.
Detta har pågått i så många år, slitit på oss i familjen och lagt sordin på livsglädjen.

Det är så hemskt att inte veta vad som händer mitt barn, tänker att jag kan få ett dödsbud när som helst. Samtidigt vet jag att det nog är lika bra att inte veta.
Kanske måste han nå botten innan han tar tag i sitt liv. Många som kan det här med alkoholberoende säger att det fungerar så.

Jag tror att han påbörjat en behandling i alla fall.
Men han är arbetslös och pank. Har lägenhet och vänner, men går på soc. Jag har i åratal stöttat med bl.a pengar, det gör jag inte längre och det känns bra, men oroligt.

Fortsätt att skriva här så vi får höra hur du hittar kraften att ta dig igenom dagarna.
Vi måste försöka stötta varandra så vi kan få tillbaka vår styrka.
Så att vi står där starka och kärleksfulla den dag de tar kontakt igen.

Egb572

Nu har det skett snabba förändringar. Sonens arbetsgivare ringde för någon vecka sedan och undrade var han var. Vi visste ju inget men på inrådan av flera kontaktade vi polisen och de hittade honom hemma i mycket dåligt skick. Nu blev det psykakuten igen. Det positiva då var att han bad polisen kontakta oss. Han vill verkligen få hjälp nu och samarbetar med socialen, och vi får också info därifrån. Arbetsgivaren är också förstående och vill hjälpa. Från att ha varit på botten så känns det hoppfullt igen. Det är märkligt när en en total krasch och ett omhändertagande kan upplevas som positivt, men kanske är det som de säger. En missbrukare måste ibland vara i botten för att vilja ta sig därifrån?
Vi hade också ett mycket bra samtal med honom där vi för första gången verkligen pratade om hans problem, och jag är glad över att få finnas i hans liv igen. Jag kommer ändå att försöka släppa taget och inte vara en kontrollerande mamma utan mer finnas som "vanliga" mammor finns.

Bedrövadsambo

Men så skönt för er att ni äntligen får möjlighet att hjälpa honom. Och att han fått viktig hjälp. Vilken vanmakt att som förälder se sina barn i det skicket. Styrkekram ❤️