Hej,

Min pappa har legat inne på sjukhus i snart 3 veckor och idag kom svaret, skrumplever & jag kan inte sluta gråta :(
Han är verkligen en fin pappa men han är alkoholist. Har någon här erfarenhet av skrumplever? Inga provsvar ännu på exakt vilken grad han har men av att se på honom med gulhet och vätska i buken så har det gått långt.

På nätet hittar jag bara död inom 2-5 år.. jag vill inte förlora honom och jag är ganska säker på att han inte kommer att dricka mer.
Hjälp, någon som har erfarenhet av skrumplever:( å vad jag hatar denna sjukdom!!!!!
Pappa är så ledsen, ledsen på sig själv som har satt sig i denna situation och han är en människa som egentligen är världens snällaste om alkoholismen kunde släppa taget av honom. Han ville se vad vi kunde hitta på någon annan sjukdom är skrumplever,för han skäms över detta.

Finns det något hopp?

31 år och pappa 65, (ser ut som 75)

Supertacksam för alla svar <3

CK

Tack <3

De gör ingen levertransplantation då skrumplever av alkohol är en självförvållad skada. :(

Berra58

Vår lever är klart överdimensionerad, vilket betyder att man kan leva med endast en mindre del av levern fungerande. Skrumplever behöver ju inte betyda att hela levern är kass. Däremot är det färdigdrucket
Ha hopp.

Dotter79

Hej!
Vi är i samma situation. Jag bet inte hur det gått för din pappa? Min pappa är 65 år och ser ut som om han är 80 år. Det är så ledsamt att se och vara med om. Både som drabbad och anhörig. Pappa fick sin skrumplever för 10 år sedan. Han har inte druckit en droppe sen dess och det är jag mycket glad för. Men nu är han illa däran då han samlar på sig vätska i kroppen och får tömmas varje vecka på sjukhuset. Det är prat på att han kanske ska få en ny lever. Han går just nu igenom massa undersökningar o prover,så jag håller tummarna för att detta ska gå vägen. Det som gör mig mest ont just nu är att jag har tappat all energi till att stötta honom. Han ”äter” på min energi och att avvisa samtal från honom ger mig så dåligt samvete! Men jag orkar inte just nu. Har precis haft en gråtattack och det gör ont i hela min själ. Googlade och hittade denna länk och såg ditt meddelande. Det känns bra att få skriva av sig och att vi kanske kan stötta varandra i detta som vi går igenom med våra fina pappor. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst,men vet inte riktigt vart jag ska börja o hur jag ska formulera mig. Det jag vet iallafall ör att som barn till en alkoholiserad pappa är inte enkelt och jag önskar så att jag hade kraft och mod när jag var ung att försöka förmedla mina känslor och tankar. Det kan jag göra idag,men idag vet jag att det är försent. Varför lägger man över skulden på sig själv? Varför sitter jag just nu och har dåligt samvete för att jag inte orkar stötta upp och hjälpa till?
Ja,jag vet iallafall att detta är bra för MIG att pausa lite så man inte slutar funka som människa...