Det är ju själva fan vad detta gift lurar en!!
Varje gång går 4-5dagar bort. Blir trött och orkar inte jobba ordentligt. En veckas träning ryker.. äter dåligt. Deprimerad.. ångest.
Sedan nystart. Nu jäklar. Målar upp tydliga målbilder och ser att om jag "bara" får bukt med drickandet så är ju livet bra!
Men. Så glömmer man. Hamnar plötsligt på systemet. Bara en pytteliten flaska. Eller nä, tar en stor. Asch man vet ju hur surt det är om man vill ha liiite till.. tar en box. Japp. Då är det igång igen.
Helvete! Om alla ni klarat det, då borde det väl gå för mig med? Varför tror jag att jag kan flytta berg i alla andra sammanhang men inte litar på mig själv med vinet?
Åh snälla gode gud.. låt mig slippa detta! Slippa ångest. Få vara ren och ärlig, öppen, frisk och stark. Så nära och så långt bort.
:(
Det är ju aldrig lättare att sluta än nu. För varje månad är jag ju djupare ner och får längre att klättra. Tänker alltid på alla sociala sammanhang. Men. Min släkt dricker ju knappt. Mina vänner umgås gärna utan. Det är ju mitt ensamdrickande. Min "bästa kompis".. denna luriga jävul..
Ska läsa igrnom era stories. Nosade lite nyss och så befriande att höra så lika erfarenheter! <3