Hej alla!
Jag är ny här, detta blir mitt första inlägg. Det är första gången jag provar att interagera med andra anhöriga.
Jag kommer använda detta som en dagbok men även ett sätt att ventilera och få hjälp, för jag kommer gå under om jag inte lyckas bryta mig fri.
Jag kände igen mig i många av er andra forumiters berättelser, och kände verkligen en samhörighet, att jag kanske har en chans att få råd av andra i samma situation.
Jag kommer i mitt andra inlägg berätta min historia, från början till slut i en väldigt komprimerad version, för alla dessa år går inte att berätta i sin helhet, även om jag så önskade. Det kommer säkert väcka känslor och kritik från alla, och det är nog egentligen nu, min riktiga insikt om att det antingen är mannen jag älskars liv eller mitt, för hans problem som blivit mitt medberoende kommer ta kål på mig antingen psykiskt eller fysiskt.
Jag hoppas att jag ska bli hjälpt av detta eller hjälpa någon annan.
Jag behöver styrkan att inte gå tillbaka, jag kan inte,får inte falla för hans löften igen , jag kommer gå under. Idag kl 10:00 pratade jag med denna man, och som en blixt från klar himmel stod det så klart , jag måste lämna honom, timmarna fram tills nu har varit hemska,jag har gråtit, och verkligen med alla medel försökt hålla mig från att kontakta honom, men det är svårt, så svårt.
/E

Charlott123

Hoppas för din egen skull att du kan hålla ut för det är inte värt att gå under för hans skull. Har precis lämnat min sambo och känner precis som du men som fler skriver här inne så finns det hopp att det kommer kännas bättre om ett tag. Hoppas allt ordnar sig för dig!

Bedrövadsambo

Berätta så ska vi stötta dig i ditt beslut - som inte är lätt, men absolut nödvändigt om du inte ska gå under själv.