Jag vet inte riktigt hur jag räknar mina nykterhetsmånader.. Men några datum följer
1 Dec - hos läkaren och konstaterade på riktigt att jag har alkoholproblem. Refereras till sjuksköterska som jobbar mot alkohol- och drogmissbruk. Jag brukar räkna redan härifrån efterssom jag dels la om hela min livsstil och dels för att jag behövde räkna lite "extra tid" motiveras mer. Härifrån: nykter 10 månader.
14 Jan - återfall. Sist jag drack. Härifrån: 8 månader, snart 9.
Det har varit en sån sjuk resa.. Jag förstod inte hur dåligt jag mådde. Jag förstår knappt idag att jag fortfarande mår så dåligt som jag gör. Varje dag är en kamp, men jag försöker, jag blickar framåt. I konstant motvind. Jag måste hela tiden tänka på vad jag gör, hur jag mår och motivera mig att det inte är värt att ge upp. Vissa dagar är lättare än andra. Jag kan gå med ut, jag kan sitta bredvid när människor omkring mig blir fulla. Men det är utmattade när jag kommer bakom stängda dörrar. Ibland brister jag bara ut i gråt. Men det är inte lika ofta som tidigare, det blir bättre. Jag blir starkare.
Jag vill inte gå på antidepressiva, jag försöker komma bort från mina insomningstabletter, jag vill klara det själv. Jag är envis, jag är arg, ledsen jag känner mig svag. Jag gråter. Ibland vill jag ge upp, ibland blir jag extra motiverad. En riktig berg-och-dalbana.
Jag fokuserar på mig själv och är för känslig för att dejta. Försöker träffa nya människor, utvecklas på jobbet. Jag går hos en personlig tränare två gånger i veckan. Jag är friskare i kroppen, i utseende och det lyser stundtals om mig. Jag försöker hålla huvudet högt. Ibland går det, inbland inte.
Min far kämpar med alkohol, min farbror kämpar med alkohol och droger, min kusin kämpar med alkohol och medicinering. Jag försöker hålla mig vid liv, levande och se det ljusa i vardagen.
Jag har fått chansen att be om ursäkt för vissa snedsteg, viket lättar. Medan andra snedsteg ligger och irriterar och gör mig svagare. Jag skäms fortfarande.
Jag vet att det är så många som också kämpar. Känns skönt att få skriva ner lite av vad som springer i huvudet. Det finns människor som förstår. Tack för att ni finns. Jag är så glad att jag hittade hit, även om jag sällan är aktiv längre.