av sessi

Skapar denna tråd som en form av dagbok. Över min kamp att bli fri.
Och kunna leva mitt eget liv. Nu på morgonen fick jag ett sms som nästan kan tas som ett hot. Det är bara att kämpa på ...

sessi
sön, 2017-11-26 - 21:37

Nu har han börjat stanna hemma igen. Jag har sett det , fast jag har låtsats som ingenting. Jag hoppas att han kommer iväg i morgon för nu är han nykter. I onsdags erkände han att han hade varit hemma. Körde nån historia som passade in på en 5 åring. "Mamma det stod en isbjörn i trappen så därför kom jag inte in när du ropade" lögnerna är genom skinliga. Var på jobbet i torsdags men inte i fredags...

Jag är glad att vi inte har gemensam ekonomi.
Annars så är det lugnt ..

sessi
tors, 2017-11-30 - 18:18

Det är skönt att kunna skriva att allt är lugnt. Jag har börjat kunna slappna av. Jag vet att risken för ett återfall är stort inför julhelgen. Men nu försöker jag leva i nuet och för min egenskull lägga det som har varit bakom mig.
En av mina bästa barndomsvänner dog förra veckan. Och jag nämnde det inte för min särbo pga att han har nog med sin kamp mot alkoholen. Tänkte vänta tills vi träffades och jag kunde se hur han mådde. Men jag hann inte säga något förrän p var uppe och bankade på min särbos dörr och gapade att han inte var något stöd för mig. Det fick mig att bli ledssen. För jag vill inte att min särbo ska få dåligt samvete för att han inte fanns för mig vid dödsberskedet. Jag ville inte lägga på mer börda på hans axlar.
Nu har han fortfarande dåligt samvete för att han inte fanns för mig i torsdags .

sessi
tors, 2017-12-07 - 19:51

Nu har jag inte gjort någon uppfatering på 7 dagar. Det känns som att det var längre sedan.

Om man jämnför mina inlägg nu mot början av 2017 så känner jag mig som en annan människa. Bara jag går tillbaka till juli månads dagboks anteckningar så inser jag hur dåligt jag mådde. Det är hemskt att jag har mått så himla dåligt på grund av en annan människa.
Jag går i samtals terapi och pratar om min uppväxt. Även om mina föräldrar aldrig drack så har jag påverkats av min morfar och morbröders drickande. Det har fått mig att personligen ta avstånd från alkohol. ....men jag inser att det hade kunnat blivit tvärtom.
Vilken resa som jag har gjort under 2017, och den resan kommer att forsätta under 2018.
Jag vill inte ha någon repris av 2017, inte på några vilkor.
Jag fyllde år helgen som var och han var nykter och det kändes som en seger . det var den finaste present som man kunde få.

Bedrövadsambo
tors, 2017-12-07 - 23:38

Till att du fyllt år givetvis, men mest för att du fått kloka insikter och mår mycket bättre!

Sisyfos
fre, 2017-12-08 - 06:18

Grattis Sessi! Och hoppas du har rätt. Det känns på dina inlägg som att du har haft extremt jobbigt även under hösten. Funderar lite över medberoende själv och jag vet att jag har medberoendeproblematik trots att mina föräldrar inte drack (nåja, pappa smygdrack ibland). Den här känslan av att man är ansvarig för andras mående. Du skriver att din mamma är psykiskt sjuk. Det är ju inte bara missbruk som kan ge de där mönstren hos anhöriga. Du är otroligt fixerad vid hur han mår och hans liv. Du då? Du skriver att du mår bättre och det är ju bra, men det måste egentligen börja hos dig. Det är svårt att komma tillrätta med sina tankar om ansvaret för andras mående och det är lätt att halka tillbaka. Har du dessutom levt med personer som har slängt ur sig mycket skit på dig är det säkert ännu värre. Skriver det igen! Värna dig själv. Om den finaste present du kan få är att han är nykter så bör du fundera. Förstår vad du menar och till viss del har du säkert rätt, men mer är du värd. ?

sessi
lör, 2017-12-09 - 08:25

Gått igenom gamla dagböcker som är halv skrivna från 2016. Jag har skrivit av händelser som jag vill ha kvar för framtiden, men resten ska bort. Vilken berg och dalbana det har varit, och jag har insett att jag blev medberoende jättesnabbt och tog på mig skulden. Fast han påpelade tidigt att jag aldrig fick ta på mig skulden för hans beteende. Jag kan även se hur jag har börjat förändras som person mot det bättre.
2016 så mådde jag dåligt för att han inte åkte till jobbet. Nu så tänker jag mer jaha han är hemma ifrån jobbet, det är arbetsgivarens problem och inte mitt. Det känns faktiskt skönt att se en utveckling åt rätt håll.

sessi
mån, 2017-12-11 - 19:30

Nu har han varit nykter i fem veckor, och oavsett vad som kommer att hända så är jag tacksam över dom fem veckor som har gått.
Jag har läst mina dagböcker från 2016 och framåt, vilken berg och dalbana det har varit.
Jag skrev för några inlägg sedan att han är som vanligt. Då menar jag som innan han började supa så här mycket.
Just nu så känns allt bra. Jag vet inte hur länge det varar men det får framtiden bevisa

sessi
lör, 2017-12-16 - 21:16

5 veckor och sedan återfall igen.
Det tar mycket på krafterna .

sessi
sön, 2017-12-17 - 01:15

Han har fått återfall igen, kör en massa fylledravel som får en att bli ledssen och vilja gråta.

sessi
sön, 2017-12-17 - 01:57

Det känns jobbigt men jag ska klara det den här gången också

sessi
sön, 2017-12-17 - 05:07

Natten har varit lugn.
Jag har varit ensam med mina tankar och med mina tårar.
Fast han är inte värd mig om man tänker efter.
Det är inte mig han vill bara med eftersom han nämner andra tjejers namn på fyllan när vi ska sova.
Jag reste mig upp och sa att jag är värd någon som bara vill ha mig. Min önskan var att han skulle resa sig upp och gå efter mig och stoppa mig och krama om mig. Djävla alkohol....

sessi
sön, 2017-12-17 - 09:11

Det verkar inte som att han minns gårkvällen. Det är kanske lika bra.

Sisyfos
sön, 2017-12-17 - 10:17

Du är värd bättre. Du är viktigast. Han är verkligen inte ett kap. Han verkar ju inte ens ångra sig. Han kommer att supa sönder hjärnan och bli mer och mer elak. Tycker att du ska hoppa av innan du blir mer skadad av honom.

sessi
mån, 2017-12-18 - 05:20

Jag kommer inte att ta några beslut just nu. Det enda jag ska göra nu är att ta det lugnt och tänka på mig själv. Jag vet att jag inte har gjort något fel, han mår dåligt i december kring jul säger han. Ja vem gör inte det. ? Jag har mått dåligt i december sedan jag förlorade mitt barn 2002 och fler barn lär det aldrig mer bli för min del. Bägge bär på en stor sorg.
Den 20 december så ska begrava min barndomsvän och den begravningen fasar jag inför.
Jag måste bara hitta ett sätt att hantera kaoset. Vi bor inte tillsammans så jag kan stänga in mig i min lägenhet och vara ensam med mina tankar. Vilket är skönt . han har en psykisk sjukdom i botten. Han har haft ett hårt liv sedan han var liten uppväxt med missbruks problem.
Jag kommer inte att vända ryggen åt honom, utan hitta ett sätt att hantera det här.
Jag ska kanske lämna det här forumet och hitta andra vägar . jag har inte bestämt mig. Kanske är det bäst att ta en paus , jag har varit här i 12 månader och skrivit och det har gjort mig starkare. Jag har en blogg på bloggo.se som jag skriver mycket på. Jag vet att jag inte får skriva namnet på bloggen. Det är kanske dags att avsluta denna blogg.
Jag önskar alla godjul och nytt år. Hoppas att ni tar hand om er själva .

mulletant
mån, 2017-12-18 - 05:41

vill jag skicka en varm kram ❤️ Jag har följt dig sporadiskt, så som jag läser här. Det gör ont att läsa, inte minst om förlusten av din barndomsvän. Så skönt att du har en egen lägenhet att du kan välja själv när du vill stänga om dig. Som så många gånger förr på detta forum känns det lätt att tänka att du ska sluta ta ansvar för andra som gör dig illa. Men när jag tänker tillbaka hur det var i mitt eget liv så vet jag att det är allt annat än lätta beslut. Oavsett hur du väljer att leva framöver har du min respekt och djupaste medkänsla. Jag önskar dig julfrid och ett bra år 2018. Ta hand om dig och var rädd om livet, det liv som är ditt? / mt

sessi
tis, 2017-12-19 - 10:25

Jag kommer inte att lämna honom, om han inte väljer bort mig. Men jag kommer att hålla mig borta ifrån honom. Han får söka upp mig när han har en nykter period. Så vi får prata ut då...

Rosette
tors, 2017-12-21 - 15:18

Beklagar detta, hoppas du har stöd runtomkring dig, vänner ,bekanta eller vårdpersonal? Känner du att du kan berätta på sjukhuset vad som hänt? Det är jättebra om du kan det samtidigt bestämmer ju du det själv.

Du har funderat lite fram och tillbaka här i dina texter om vilket stöd du vill ha och skrev för ett par dagar sen i en ny tråd om anhörigstöd i grupper. Bra idé! Det är många som tycker det är bra och hjälpsamt. Hoppas du får lite feedback där, det tar ibland lite tid innan man får svar.

Det är flera som beskriver att de är hjälpta av att gå i anhöriggrupper likt Al-anon, http://www.al-anon.se/, som ett komplement, en behöver inte berätta utan kan gå bara för att sitta med och lyssna eller berätta lite om en själv känner för det. Det finns även grupper för våldsutsatta kvinnor, inte i alla kommuner men i vissa. Om du kontaktar eller söker på denna sida så skulle du kunna få information om vad som finns där du bor om du vill; http://unizon.se/ eller ringer Kvinnofridslinjen, 020-505050 (anonymt, kostnadsfritt, dygnet runt).

Fortsätt gärna skriv och läs här om det är en hjälp för dig oavsett om du tar mer stöd eller inte.

Ibland är det hjälpsamt att sätta ord på sina tankar för att reda ut i kaoset, kanske strukturera upp vilka delar man har att ta tag i och sedan rangordna därefter.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Anhörigstödet

mulletant
fre, 2017-12-22 - 05:55

Du skriver att du blivit misshandlad - den här gången hjälpte det tydligen inte att du har en egen lägenhet. Jag önskar dig en lugn och fridfull julhelg och att du söker stöd i något av de förslag du fick här ovan. Det finns så många som delar dina erfarenheter, vet hur svårt det är att göra sig fri - men också att det är möjligt! Du ska inte ta emot mer våld av något slag nu!
Med kärlek // mt