Då var jag tillbaka igen,

93 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
sanito
Ledsen

Tillägg till min första kommentar. Han har druckit sen 8 dec och varit nykter 1 dag sen dess. Snart jul och nyår. Ångest

Tösabiten
Julledigheten

...närmar sig. Häromdagen kom en kille hem till oss med tre flak öl som min man hade bett honom köpa. Känns ju sådär! Igår var första lediga kvällen inför jul och då dracks det vill jag lova. När jag sa till att det räckte väntade han bara in tills jag gick och lade mig sedan fortsatte han. Vill tillägga att han var ganska onykter redan då för det var därför jag lade mig tidigt. Idag låtsas han som ingenting när han kommer upp. Den här dagen för tre år sedan fick han en riktig snedfylla och var riktigt elak mot mig. Kallade mig saker och berättade hur illa han och alla våra vänner tyckte om mig. Ikväll ska vi ha samma gäster och jag har sådan ångest för att allt ska upprepa sig. Har bett honom ta det lugnt men jag känner mig rädd ändå. Har lovat mig själv att gå härifrån om det händer. Ser inte fram emot ledigheten med fylla varje varje dag. Men som han säger, känner jag för att ta en öl så gör jag det. Vill jag ta två eller tre så gör jag det. Japp, så är det. God Jul på er alla! Hoppas ni får en vitare jul än vad jag får.

Spöketimig
❤️

Den finaste julgåva du kan ge dig själv är just att hålla ditt löfte om att gå därifrån om det blir för mycket.
Det gör ont i mig över att läsa hur ångestfylld julen är för så många. Själv ska jag vara nykter för första julen på 25 år och det känns alldeles fantastiskt! Ser fram emot det men så har jag turen och lyckan i mitt liv att få tillbringa den med andra nyktra eller måttlighetsdrickare. Brukar bara vara jag som spårar ur så detta är min julklapp till både mig själv och mina nära.
Ta hand om dig och gå gå gå om du känner att det spårar ur.
Kram & god jul till dig

Nordäng67
Tösabiten...

hoppas din jul blir bra! Håll löftet till dig själv och gå därifrån om det blir jobbigt! Jag har valt bort detta ur mitt liv nu och det är skönt på många sätt! Men också en tomhetskänsla! Många kramar och julfrid till dig!

mulletant
God morgon Tösabiten

Har läst din tråd så här på julaftonsmorgonen. Känner förtvivlan (ja) för alla er som lever i skuggan alkoholen och kämpar för att hitta kraften att göra sitt val, göra sig fri. Det Blåklocka skriver om. Känner också respekt, vet så väl vägen fram till den där brytpunkten. Djupast förtvivlan och oro känner jag för de barn som lever i detta. Jag har varit ett sånt barn och bett min mamma skiljas. Det gjorde hon inte då utan långt senare när jag var vuxen med egna barn. Den dag jag insåg att jag följt hennes väg, att min man drack långt mer än jag kunde föreställa mig, förnekade, ljög och smög var skammen över mig själv stor och djup. Tack och lov hittade jag detta forum som gav mig oändligt värdefulla insikter och en plats att reflektera över mig själv. Jag och vi har delat en lång väg och lever nu i harmoni och kärlek.

Jag hoppas Tösabiten att du får en lugn jul! Om inte - håll ditt löfte och gå, inte minst för barnens skull. Har du en färdig plan? Att du vet vart ni ska ta vägen? Det är viktigt att ha planen färdig både i huvudet och praktiskt förberedd.

Det här blev kanske ett rörigt inlägg - det väcks många känslor inom mig när jag läser så här på julaftonsmorgon. Jag vill önska God och Fridfull jul till er alla❤️ Och kom ihåg att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv❣️ / mt

Lindis
Min man dricker oxå dagligen.

Min man dricker oxå dagligen. Ca 30 cl-1/2 L whiskey brukar det bli.
Nu till jul har det blivit mycket. Han har varit ledig från den 18 december & det har minst gått 4 L whiskey o 1/2L vodka.
Är sååå trött på detta drickande. Trött på att han är otrevlig. Trött på allt gnäll.
Han sa till mig häromdagen att han skulle lämnat mig för 6-7 år sen. & dagen efter är det som vanligt....

Tösabiten
Tack

för alla fina ord. Hoppas ni har haft en bra jul. Hos mig har det gått över förväntan. Dagen innan julafton som jag fasade så för gick bra. Han drack, men måttligt och det blev inte hetsfylla. Vet inte om mina ord hade gjort verkan eller vad det var. Julafton gick hyfsat även om han blev påverkad. Juldagen och annandagen drack han men måttligt då med. De två senaste dagarna har han inte druckit alls. Känns riktigt skönt vill jag lova. Men jag ropar inte hej ännu. Imorgon åker vi hela familjen och sonens flickvän iväg med 6 andra personer till fjällen för att åka skidor över nyår. De andra spottar inte i glaset så det kan bli några tuffa dagar. Mina söner som är myndiga, dricker inte och inte sonens flickvän heller. (Resultat efter ha sett sin far?) Jag dricker väldigt måttligt. Det ska bli intressant och se hur detta blir. Följer han sin familj med måtta eller släpper han loss med de andra. Jag hoppas det blir en trevlig resa och att hela ledigheten blir bra. Han ska vara ledig veckan efter nyår och då är det ju lätt att det blir mycket dricka. Han påstår att han inte kan varva ner annars. Ha ett gott nytt år alla och att ni slipper massa fylla!

misty65
Känner igen mej.

Väldigt lik min situation. Överväger också att lämna. Vet inte hur det blir. Egentligen vill jag inte. Men hans alkoholmissbruk driver mej till det. Vill jag fortsätta att ha det så här. Det mesta av hans lediga tid går åt till att dricka. Oron för honom det är ju inte bra med så stora mängder alkohol. Kroppen tar ju stryk. Ensamheten man får i förhållandet. Att hela tiden bli bortvald för flaskan. Vet inte själv längre. Men det här forumet hjälper mej att fatta beslut.

Tösabiten
Misty65

Vad skönt att detta forum kan hjälpa dig med beslut. Jag vet nog innerst inne vad jag ska ta för beslut men vill inte ta det. Ligger vaken på nätterna och ältar allt fram och tillbaka. Kommer ingenstans. På morgonen när vi ses är han ju nykter och den jag vill leva med och då försvinner alla beslut jag har tagit på natten. Tillbaka på ruta ett sedan kommer kvällen igen och då kör allt igång igen.

Tösabiten
Osäker på allt

Hade bestämt mig för att berätta för min mans syster om hur det egentligen ligger till med hennes bror. Vi skulle upp på en gemensam skidresa över nyår och bo i samma stuga. 11 personer från 18-50 år. Hann aldrig säga något innan vi åkte vilket idag känns som tur. Det hade troligtvis slagit helt fel. För min mans syster, man, döttrar och deras respektive och så min man då drack ohämmat under hela resan. De gick konstant med öl, whiskey, vin, jäger, cider i handen. De började på fm och slutade när de gick och lade sig. Viist kan man dricka lite när man har lite semester och umgås. Men det här var helt crazy. Min sons flickvän dricker inte och var ledsen första kvällen när hon slängdes in för första gången i detta sällskap. När jag såg detta insåg jag att detta är vardag för min man. Han har hela tiden hävdat att han inte dricker mer än andra. När jag såg detta så insåg jag att detta är hans referensramar. Den lilla skillnaden är väl att han alltid dricker så här. De andra dricker nog inte så mycket i vanliga fall, men det tror nog min man. Det kändes skönt att jag inte nämnt något om min mans alkoholproblem för jag hade nog blivit idiotförklarad. Tre kvällar i stugan och min man tömde ett flak öl. Till det kom det även till Jäger och whiskey plus öl på afterskin. I mina ögon på tok för mycket, men där var han som de andra. Jag, mina söner och sonens flickvän drack antingen inget eller enstaka cider. Är det jag som är överkänslig? Dricker alla så här mycket? Jag tappade tron på mig själv och tänkte att jag inbillar mig om hans problem. Pratade lite om hans drickande nyss, då han sitter här vid tv:n och sluddrar, men det slog helt fel. Hans sätt att tänka och prata gör att jag vägrar prata mer med honom. Bara orkar inte. En sak han sa ikväll var att våra söner, 18 och 20 år gamla börjar bli feta av läsk och godis. Så vi skulle inte säga något om hans drickande. Just då äcklade han mig. Hur kan man säga så om sina barn? Nu går han ner i garaget och hämtar öl nr 7 för ikväll och så slår han upp en whiskey. Orkar inte vara i hans närhet. Likadant varje fredag och lördag.
Letat jobb och annat boende, men hittar ingenstans att bo. Får bli kvar ett tag till.....

Tösabiten
Upp och ner

Två månader sedan jag skrev här sist. Har inte orkat bry mig om hans drickande. Har haft fullt upp med att hela min kropp och fokuser på all värk som jag har. Min man fortsätter prioritera sig själv och sitt drickande. Vi lever inte som ett par längre utan vi är två personer som bor i samma hus. Känner mig så ensam. För några veckor sedan drack han väldigt mycket både fredagen och lördagen. I mina ögon gjorde han bort sig inför våra vänner. Det var så att jag skämdes, men jag försöker tänka på att det är han som ska skämmas, inte jag. Han ”råkade” tappa en stol i huvudet på en av våra vänner så det började blöda. Dagen efter pissade han på ringen och golvet på våra vänner toalett. Alla visste att det var han. Men han minns inget. Jag påminde honom dagen efter! Förra helgen var han rejält full både på fredagen och lördagen igen. Då började allt inom mig komma tillbaka. Jag kunde inte längre strunta i hans drickande även om jag gjort det en längre tid. Har inte räknat eller letat ölburkar på väldigt länge nu. Idag var jag i vårt spritskåp och såg att det sjunkit rejält i flera flaskor trots att han inte tagit fram något glas på länge och druckit synligt. Alltså skåpsuper han fortfarande, även om jag bett honom sluta med det. Luften gick ur mig igen. Vissa veckodagar känns allt bra. Så kommer helgen och jag blir deppig och ledsen för jag vet vad som väntar. Smygande, gömmande och konstant drickande.
Har suttit och kollat på hus och lägenheter men inser att jag aldrig kommer ha råd. En liten trea kostar närmare två miljoner, hus är inte att tänka på. Hyra? Ja men jag har två hundar som ska fixa flytta till en lägenhet med ljud från att ha bott i ett hus. Tror de kommer skälla tills vi blir vräkta..... Vet inte vart jag ska flytta. Vi bor i ett litet samhälle där alla känner alla. Där vill jag inte bo kvar. Har ingen släkt eller vänner här, men han har. Vet just nu varken in eller ut. Vet att jag kan få komma ta över mina förädrars hus när de inte längre vill bo i hus, men jag vill inte önska dem ur livet samtidigt som jag inte vill vänta. De vet inte om min situation och jag är rädd att de ska ta upp detta med ev flytt med honom. Jag vet ju att han inte vill flytta dit och då kommer mina föräldrar börja undra.
Bläää all energi rinner ur mig och jag är så villrådig.

Nordäng67
Kanske kan du...

vila lite från den stora var-ska-jag-bo frågan och lägga tid på ditt eget mående! Helt enkelt bestämma att du inte ska tänka på det på några månader, inte fatta något beslut nu! Tankar tar så mycket energi, särskilt när man känner att man inte riktigt vet vad man vill! Det kommer att lösa sig tids nog men du behöver kraft för att känna det! Bygg upp din kraft och energi istället! Tror du kommer se klarare på din situation då och veta vad du vill! Bara en tanke! Kram

Tösabiten
Tack för de orden Nordäng67

Jag har varit under ytan i över ett år. Jag försöker verkligen ta hand om mig själv nu. Men ibland ramlar man in i gamla vanor och då känner man direkt hur dåligt man mår igen. Jag hoppas verkligen jag kan fokusera på mig själv och stärka mig. Som du skriver så kanske allt löser sig så småningom. Oron tär ju en hel del. Jag ska fortsätta leva mitt eget liv. Vill han ha någon förändring är det upp till honom nu. Det är så skönt att skriva av sig lite här och få goda råd. Tack än en gång.

Lillasessan
Jag är själv barn till en

Jag är själv barn till en alkoholist mamma där pappa har valt att ” lägga locket på”. Jag har alltid vetat och mått dåligt och känt skam och skuld för mammas drickande. Det är först nu som vuxen som jag har insett hur mycket det har påverkat mig! Jag har mycket känslor inom mig som stormar och har sedan jag var 15 år önskat att pappa valde att skilja sig så vi slapp ”spela för galleriet”. Jag har blivit en otrolig människokännare och kameleont. Tycker synd om alla barn som lever i familjer med alkoholism på nära håll..

Lillasessan
Jag är själv barn till en

Jag är själv barn till en alkoholist mamma där pappa har valt att ” lägga locket på”. Jag har alltid vetat och mått dåligt och känt skam och skuld för mammas drickande. Det är först nu som vuxen som jag har insett hur mycket det har påverkat mig! Jag har mycket känslor inom mig som stormar och har sedan jag var 15 år önskat att pappa valde att skilja sig så vi slapp ”spela för galleriet”. Jag har blivit en otrolig människokännare och kameleont. Tycker synd om alla barn som lever i familjer med alkoholism på nära håll..

Tösabiten
Helg igen

Man längtar alltid till helgen efter en lång arbetsvecka. Det gör även jag. Man ser fram emot att få sova lite längre, slappa och bara vara. Men så kommer fredagskvällen och man önskar helt plötsligt att det ska bli vardag igen. En full man som man bara retar sig på och är irriterad på. Känner mig ensam hela helgen. Min man gick just och lade sig. Skönt tycker jag. Han drack bara en öl idag, eller inte. Det var vad han ville jag skulle tro. Men när han drack den var han redan full. Han har antagligen druckit ett antal i garaget. Sedan passade han säkert på medan jag övningskörde med vår son. Att han inte fattar att jag märker och förstår. I vanliga fall skulle jag frågat honom hur mycket han druckit, men jag bryr mig inte längre. Orkar inte bry mig. Snart är helgen slut och jag längtar tills nästa helg men när den väl kommer vill jag bara bort.

Anxiete
Du är inte ensam

Min man gick också precis och la sej, så skönt att sitta i lugn och ro med hundarna alldeles själv! Orkar inte heller bry mej , det som händer det händer och jag kan inte påverka hans val

Tösabiten
Påsken

Nu är det snart påsk med lite ledighet. Ser inte fram emot detta. Hur mycket ska det drickas? Idag onsdsg åkte jag och handlade och var borta ca en timme. Under den tiden hade han hunnit få i sig två stora glas med whiskey. Visste att hans öl var slut. Märkte på honom när jag kom hem att han druckit. Han var otrevlig mot mig inför barnen (vuxna barn som bor hemma) och drog upp saker som han vet gör mig ledsen. Ville starta bråk. Kollade i spritskåpet när han lagt sig framför teven och såg hur mycket det sjunkit i flaskan. Han ska ju jobba imorgon. Varför? Får ont i magen och ångest inför denna långledigheten. Vi ska fira påsk med vänner på lördag och med min familj på söndagen. Fattar ju hur det ska gå. Min familj vet inget. Hintade lite till min svägerska sist vi sågs. Orkar inte vara ensam med allt längre. Hur tänker ni andra inför påsken? Hur orkar ni med det?

Nordäng67
Påsken...

Jag har lämnat nu så min påsk blir lugn (fast lite ensam) i år men minns förra påsken allt för väl! En katastrof kan man kalla den, en supande man hade jag då som bar sig så dumt åt! Vet att jag bet ihop på påskafton för att inga barn skulle märka nåt och få den dagen saboterad! Var osams med honom efter påsk istället! Blä! Förstår dina känslor inför långhelg! Kan vara så skönt med några dagar extra ledighet....men kan också vara en ren fasa! Undrar om inte din familj förstår och vet ändå? Eller håller han sig i skinnet då? Var inte ensam om detta, prata med människor du litar på och tycker om! Då får du också stöttning och förståelse tror jag! Kram

Tösabiten
Nordäng67

Tack för dina ord. Jag ska också lämna, men det är inte läge just nu. Nä min familj vet inte. Han kan dricka galet mycket men ändå sköta sig inför dem. Men jag ser och märker. Men jag tror att hans syster och hennes man vet, men inte orkar inte ta tag i det eller förnekar det. En dag ska jag berätta för dem varför jag alltid är sur på våra fester eller varför jag går hem först. Jag förstår om du känner dig lite ensam. Det är jag också rädd för att jag ska bli om jag lämnar. Alla våra vänner här är hans vänner. Jag lämnade alla mina när jag flyttade hit. Mina föräldrar börjar bli till åren. Är så rädd för ensamheten. Mina söner är på g ut i världen på egna ben. Deras prioritet ska inte vara mamma utan bygga upp sina egna liv. Påsk, midsommar, nyår, vem vill sitta helt själv? Julen får man förhoppningsvis tillsammans med sina barn. Fast egentligen är man ju ganska själv nu med. Glad påsk till alla oss som kämpar!

Btt
Bättre helt ensam än i samma hus som en oberäknelig full person

Eller hur ? Se på någon film på kvällen
Läsa en bok.
Göra sej en liten laxbricka rökt eller gravad.🍋Avsluta med lite ost 🧀🍪🍐
En full peson.är det mest ointressanta som finns får en bara att bli medstämd och besviken.
Njut av tystnsden och lugnet

Nordäng67
Försök att börja bygga...

ditt egna liv redan nu! Vänd dig utåt, gå nån kurs eller börja i nån studiecirkel! Kanske finns det någon du tycker är extra trevlig på jobbet men som du inte umgåtts med privat...än!
Menade inte att skrämma dig när jag sa att jag känner mig lite ensam. Det är inte så illa alls men lite ovant! Måste kanske gå ett år så man har gjort alla högtider på egen hand 😊 Precis som du har jag söner på g ut i vuxenlivet, vill inte heller att de ska bekymra sig för sin mamma! Om du har bestämt dig för att lämna men inte just nu så är der ju bra läge att börja bygga upp dig själv och ditt egna liv innan! Så blir det inte så dramatiskt den dagen du gör slag i saken! När det gäller ensamhet har jag insett att man dels får vara lite initiativrik och spontan och dels planera lite bättre! Är man i ett förhållande måste man ju inte ha några direkta planer, man kan ta dagen som den kommer...tillsammans! Är man själv får man styra upp lite innan, vad göra och med vem! Och så får man ju inte glömma att man ofta kände sig extremt ensam i sitt förhållande med någon som söp bort många helger! Så låt inte ensamheten skrämma dig! Kom också ihåg att du har minst en riktigt riktigt bra vän: dig själv! Glad påsk❣️

Tösabiten
Tack

Btt och Nordäng67 för era fina ord. Ja jag förstår att det måste vara bättre att vara själv än att vara ensam i sitt förhållande. Men jag försöker sakta bygga upp mig själv och skapa mig ett eget liv. En dag är jag stark nog att lämna och det blir när det passar in i mina söners liv. Då ska jag flytta och sätta mig själv först. Är säker på att jag klarar det även om det blir tufft. Men vad kan vara tuffare än det jag lever i just nu? Så glad att jag har hittat denna sidan och att ni fina människor orkar läsa och skriva tillbaka och stötta. Det ger mig kraft! Kram på er!

Tösabiten
Ytterligare en längre ledighet

Som betyder flera dagar på raken med fylla. Ikväll är jag riktigt ledsen och såååå trött på allt vad alkohol innebär. När det ”bara” dricks öl brukar han vara lite vettigare men den här helgen har även groggen fått komma in. Mest för att hans öl var slut på torsdagen och då det var en röd dag kom han inte åt några öl på systemet. Hoppades på en lugn kväll men icke sa nicke. 35 minuter var jag borta på en joggingtur och när jag kommer hem är han ganska onykter. Fattade inte först men insåg sedan att han varit i spritskåpet. Dessutom blev det väl hetsdrickande så han kunde dölja spåren innan jag var tillbaka. Som om jag inte skulle märka att han var full..... Detta var fjärde kvällen på raken. Sitter här och är bara så ledsen, tårarna bränner bakom ögonlocken. Har inte brytt mig om hans drickande, inte sagt något till honom på flera veckor, men snart kommer en urladdning från min sida. Han lyssnar men svarar inte och sedan går han och säger inget mer om detta. Jag kommer ingen vart med honom. Hörde från en kompis som har en man som jobbar på samma jobb som min man att han varit tjurig och otrevlig mot folk på jobbet. Detta är väldigt ovanligt, så han kanske hör mig men inte kan hantera det. Vem vet? Älskar egentligen att vara ledig men detta förstör allt. God natt alla kämpar där ute!

Nordäng67
Lider med dig...

och känner igen mig i hur jag hade det och hur jag reagerade och kände! Har du funderat över vad som gör att du stannar kvar? Hoppas du på att allt ska bli bra och att han skall sluta dricka? Det gjorde jag! Slutade aldrig att hoppas och förlät och förlät! Saker som gjordes och saker som sades! Sånt man aldrig trott man skulle förlåta! Blir en ond cirkel eftersom man blir så utmattad att man till slut tappar kontrollen över sig själv! Får du proffessionell hjälp för egen del? Kan du bo någon annanstans ett tag och få andas och tänka? Kram

Tösabiten
Nordäng67

Jag vet varför jag är kvar. Jag har två vuxna barn som bor hemma. Jag kan inte lämna dem även om de i stort sett klarar sig själva. De skulle inte vilja flytta från sitt hem. De har inte så ont av sin pappas drickande då de inte sitter med oss längre. De bryr sig inte så mycket. Den store sonen letar lägenhet då han pluggar på högskolan nu. Den lille tar studenten nu i juni. Har jag tur så kommer han in på skola och behöver flytta hemifrån. Då könns det dom det är läge att ställa ultimatum och sticka. Men min yngsta son är väldigt känslig och skulle inte fixa om jag flyttade. Det kan jag inte göra mot honom. Mina barn betyder allt och går före mina egna känslor. Jag kommer nämligen flytta härifrån och hemåt när jag väl flyttar. Det är ca 8 mil. Eller om mina barn kommer läsa i samma stad kanske det blir dit jag flyttar. Men än är det inte dags. Tyvärr! Nej jag får ingen hjälp. Ibland skulle jag vilja prata med någon men vet inte vart jag ska vända mig. Jag vill inte gå i parterapi, för jag tror att min man skulle kunna få allt att bli mitt fel och det skulle jag inte kunna ta.

Nordäng67
Ja det som...

är bäst för ens barn är det som är bäst för en själv i längden! Vilken fin mamma du är! ❤️ Kan varmt rekommendera att gå i egen terapi! Se den här tiden innan barnen flugit ut som en tid då du kan ägna dig lite åt dig själv, stärka dig själv!

Tösabiten
Tack snälla för de orden.

Men hur tänker man så länge? Jag hade bestämt mig för att prata med honom om helgen idag, men jag fegade ur. I och för sig är inte dagen slut än. Ska jag bara bita ihop och vara tyst nu och strunta i honom fastän det är svårt? Eller ska jag säga vad jag tycker om helgens drickande nu när han fortfarande är nykter? Blir det värre då? Åh vad villrådig jag är!

Dionysa
Nybakis & förhoppningsvis ångerfull (inte full!)

Det bästa är att ta dom när dom är nybakis och lagom ångerfulla ( om dom nu någonsin är det...)!

Nordäng67
Tösabiten...

tycker du skall tänka lite egoistiskt när det gäller samtal mm! Vinner du något på det? Är det bra för din självkänsla och självrespekt att säga ifrån? Eller slukar det bara ännu mer av din energi? Själv tystnade jag efterhand! Ledde absolut inte till något! Hade sagt vad jag tyckte så många gånger utan resultat! Beror också lite på vad du har för tankar om framtiden! Vet du inom dig att du skall lämna när det funkar med barnen? Varför slösa energi på att prata om hans problem! Kan han ta hand om själv! Just nu går hans peoblem ut över dig men det kommer andra tider! Och mest energi tycker jag nästan de där bråken och diskussioner tog! Så frustrerande när de aldrig gav förändring och gensvar! Hoppas du däremot fortfarande på en lösning mellan er kanske det är värt att försöka ha bra dialoger när han är nykter!

Sidor