Då var jag tillbaka igen,

114 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nordäng67
Många här...

inklusive jag själv skräms av tanken på ensamhet! Nu är jag själv och känner mig mindre ensam nu än när jag var ihop med mitt ex! Precis som du skriver Tösabiten, så pinsamt inför andra att ha ett fyllo som pratar om sig själv och säger saker man inte borde! Blev tusan isolerad av det! Och hade man folk hemma var han ofta så full att man fick springa som en galning och rodda allt! Det ÄR ett dilemma det där att leva ensam och vilja göra saker på ex semestern. Men man får planera lite mer och också våga ta initiativ! Och så tar man gärna för givet att dom som lever i förhållanden bara vill va med sin partner på semestern! Jag har länge haft en dröm att bestiga Kebnekaise...men själv nä! Jag funderade igenom vem av mina vänner som skulle passa in! Insåg att jag faktiskt vandrat dagsturer med en kompis varje år! Hon lever i ett lyckligt förhållande och jah tänkte att hon säkert inte vill men frågade henne ändå! Hon blev superglad så nu är det bokat, midsommar 2019 bär det av! Du kommer att skaffa nya vänner Tösabiten, och ta upp gamla bekantskaper! Dina hundar är ju en jättebra utgångspunkt! Finns ju massor av klubbar för just hundägare! Du kommer att få mer energi och ork!

Tösabiten
Ensamhet

Det är väl skrämmande. Just den känslan att ingen kommer hem, ingen som frågar något. Det kommer kännas konstigt men kanske skönt också. Jag känner en del som lever själva och där barnen har flyttat ut. De verkar bara må bra. Så jag hoppas det ska bli bra den dagen det är dags. Ja man får väl skaffa sig vänner på jobbet och som du skriver med hjälp av hundarna. Men kag är ändå rädd för det. Min plan är att flytta från det samhälle jag bor i nu. Då kommer jag mista de vänner jag har här. Starta om helt känns läskigt, men kanske blir bra för mig.

Tösabiten
Semesterdags

Antar att det inte bara är jag som tycker att semestern blir helt förstörd när man lever med en person som tycker det är helt ok att dricka sig berusad varenda förbannade kväll. Dessutom har han tagit fem veckors semester. Han har varit iväg tre nätter med kompisar, jag tre nätter med en väninna och nu har vi haft två nätter hos vänner. Det har varit skönt att vara iväg på vars ett håll. Det kändes lite ok på vår lilla gemensamma resa. Vi kom hem tidigare idag och sedan dess har det druckits öl. Märks så tydligt när vi sitter tillsammans och ska äta. Han pratar rena rappakaljan och det är sååå trist att prata då. Han är som en tvååring. Imorgon ska jag åka iväg själv till havet och sedan hälsa på mina föräldrar. Ska bli skönt. Försöker göra saker på egen hand, men det blir så ensamt. Har fyra veckor av gemensam semester kvar. 28 dagar då det ska sluddras. Vet inte vart jag ska resa. Har två hundar som jag måste ha med mig. Kanske ska hyra en stuga någonstans, men det är så dyrt när man ska betala själv. Åh vad svårt allt är. Letar lite eget boende men inser att min ekonomi inte är den bästa.
Så nu har jag fått ur mig lite irritation.

Där igen
Som jag

Hej Tösabiten! Har läst de senaste posterna och känner precis igen mig. Rädslan för ensamheten och tankarna på livet på flytt. Jag har precis flyttat ut på landet, köpt huset själv, men är utan jobb. Det var meningen att jag skulle göra allt tillsammans med sambon. Nu blev det inte så. Jag har börjat vänja mig vid tanken att det kanske bara blir jag. Ensamt här, men det var det egentligen redan innan. Skönt att få lite lugn och ro (än så länge). Så uteslut inte möjligheten. Dina beskrivningar av allt tjabbel om drickande var träffande. Ta hand om dig!

Carina
En fråga...

Hej Tösabiten! Kan tänka mig att det känns ensamt ibland, samtidigt så bra att du beslutar för att spendera egen semester så du får återhämtning utan att behöva konfronteras med alkoholen hela tiden. Men en fråga jag undrar när jag läser, har du berättat att du väljer att fira vissa dagar själv pga hur du påverkas av alkoholdrickandet? Har du förmedlat hur det känns för dig att äta middag med honom när han druckit? Om du inte har gjort det, hur tror du att han skulle reagera OM du gjorde det? Och om du redan gjort det, hur reagerade han?

Varma hälsningar och önskar dig sköna semesterdagar där du kan vila huvud och kropp!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

InteMera
Jag har också en man som

Jag har också en man som verkar anse att semester är lika med att få vara full och strunta i allt. Jag har börjat boka min semester med barnen skilt från hans, så vi kan göra vad vi vill de veckorna. När han sen är ledig är han mest i olika grader av fylla i garaget. Det värsta är att man själv är på jobbet och konstant mår dåligt när man inte vet hur full han kommer vara när man kommer hem. Tål inte ens mer när han bara är lite småfull och ska skoja, blir bara irriterad och äcklad redan av blotta lukten. Och så tycker han jag förstör hans semester...

Men det blir ju så att när jag är ledig sköter jag allt och roar barnen med resor och utflykter, när han sen blir ledig sköter jag mitt jobb, och allt hemma och barnen roas på kvällen av mig för pappa vill helst vara ifred och dricka när han är hemma ledig och sällan i körksick så nån mat blir inte heller handlad så allt faller på mig. Men vilket liv det blir när jag nån gång frågat när jag ska få koppla av ens en dag, då får jag höra vad missunnsam jag är för hans avkoppling och att jag får skylla mig själv som vill göra allt själv. Vill och vill, måste snarare eftersom han inte deltar.

Bästa dagarna är när jag och barnen sover borta nånstans, då man inte behöver våndas över vad som väntar hemma till kvällen. Semester är plågsamt med en alkoholist i familjen, allt krtsar kring hur man ger barnen en glad sommar med så liten påverkan som möjligt av hans drickande.

Tösabiten
Där igen

Trist att era planer på att flytta till landet tillsammans sprack. Samtidigt blir jag avundsjuk. Jag vill också bo på landet helst själv. Men förstår att det kan bli jobbigt ekonomiskt, speciellt om man är arbetslös. Kan förstå att det är lite ensamt, men precis som du skriver så är man rätt ensam i ett förhållande med någon som dricker. Jag kommer fortsätta leta boende. En dag så kanske mitt drömhus dyker upp och kanske kan jag fixa ekonomin då.
Ta hand om dig du med, jag tror du kommer få det toppen i ditt hus! Kram

Tösabiten
Carina

Ja det är skönt att få lite egentid på semestern men jag måste ju vara hemma med. Jag har inte sagt varför jag gör det. Vet inte om han fattar. Vårt förhållande är ju allt annat än bra så han tycker nog det är skönt när jag är iväg. Ingen som ser eller tjatar. Men däremot har jag sagt att jag inte orkar med honom vid middagar när han pratar strunt. Jag har sagt att jag går undan och inte vill umgås. Då brukar han låta mig vara, men hur kul är det att sitta ensam? Han kan liksom inte tänka sig att hoppa över några öl så vi kan få en bra kväll tillsammans. Det finns inte på kartan för hans del. Kom hem från min dagstur och känner hur kort jag är mot honom. Han hade gjort sig till och gjort ostbricka till oss. Jag vet att han druckit öl innan vi äter detta. Han dricker öl till ostbrickan och nu gick han ut och satte sig på altanen så han kan fortsätta dricka utan att jag ”ser”. Orkar inte bry mig. Idag skulle jag vilja berättat hur gårkvällen kändes men hann inte riktigt innan jag kände att han hade börjat dricka öl. Men jag har tagit upp det massor av gånger och det rinner av honom som man häller vatten på en gås. Han hör, men säger inget och ändrar inget. Han ska dricka sina öl, det är ju semester, punkt slut!

Tösabiten
Carina

Ja det är skönt att få lite egentid på semestern men jag måste ju vara hemma med. Jag har inte sagt varför jag gör det. Vet inte om han fattar. Vårt förhållande är ju allt annat än bra så han tycker nog det är skönt när jag är iväg. Ingen som ser eller tjatar. Men däremot har jag sagt att jag inte orkar med honom vid middagar när han pratar strunt. Jag har sagt att jag går undan och inte vill umgås. Då brukar han låta mig vara, men hur kul är det att sitta ensam? Han kan liksom inte tänka sig att hoppa över några öl så vi kan få en bra kväll tillsammans. Det finns inte på kartan för hans del. Kom hem från min dagstur och känner hur kort jag är mot honom. Han hade gjort sig till och gjort ostbricka till oss. Jag vet att han druckit öl innan vi äter detta. Han dricker öl till ostbrickan och nu gick han ut och satte sig på altanen så han kan fortsätta dricka utan att jag ”ser”. Orkar inte bry mig. Idag skulle jag vilja berättat hur gårkvällen kändes men hann inte riktigt innan jag kände att han hade börjat dricka öl. Men jag har tagit upp det massor av gånger och det rinner av honom som man häller vatten på en gås. Han hör, men säger inget och ändrar inget. Han ska dricka sina öl, det är ju semester, punkt slut!

Rymmaren
Hej Tösabiten och alla andra

Är ju ganska ny här och sitter och läser när det känns tungt och så många aha som dyker upp hela tiden och insikt att det inte bara jag som levt eller lever i detta kaos som det blir.
Jag har precis lämnat min alkoholist...... och beslutet tog jag för barnens skull. Yngsta sonen har haft klippkort hos kuratorn på skolan och dottern talade om att hon flyttar själv om inte jag gjorde nåt. Det gör ont och jag oroar mig en hel del över allt möjligt, men det är bara att ta en dag i taget nu.
Och Tösabiten, känner så igen all denna ilska,irritation och frustration som till slut är det enda som finns kvar! Alla vi drabbade är egentligen så värda ett lugnt och bra liv. Sköt om dig och hoppas du får en lugn helg nu❣️

Tösabiten
Vad tycker ni?

Jag har fått rådet av flera här på forumet att försöka se till mig själv och inte bry mig om min alkoholist. Jag har verkligen gjort det. Jag har semestrat några dagar på egen hand och gjort dagsutflykter. Tyvärr kan jag inte vara iväg hela tiden, dels pga att jag har hundar och dels för att jag inte har råd. Det betyder många kvällar hemma på semestern. Nu har ju konsumtionen ökat rejält från tidigare semestrar och vardagar. Tror nog vi snittar på ca två flak öl i veckan. Det är i mina ögon jättemycket. Det gör mig ledsen arg och irriterad. Rådet jag får av många här är att inte kommentera detta eller gå in i diskussioner om detta. Men hur sjutton ska man kunna låta bli? Jag tycker kvällarna är vidriga så jag håller mig för mig själv vilket är ganska tråkigt och ensamt. Han fortsätter smyga, gömma och ljuga om hur mycket han dricker även om jag inget säger. Men det blir fler och fler tomburkar synliga. Står ni fast vid att man ska hålla tyst? Jag är skitförbannad och vill bara tala om för honom hur sjuk hans konsumtion är. Han kanske tror att det är ok om jag inget säger? Han har frågat om vi ska åka någonstans tillsammans på semestern. Det vore väl trevligt, men vem vill sova borta på ett hotellrum efter en tur på en restaurang? Fyllensnark och inget eget sovrum!
Dagarna blir inte heller så kul här hemma. Han vet nog innerst inne att jag är sur så han undviker mig hela tiden så jag inte får tillfälle att prata. Är jag ute är han inne och tvärtom. Jaaa underbara semsester!

Anxiete
Semestern är fantastisk

Jag håller fullkomligt med dej..... Råden du har fått (även från mej) har nog varit menade att ge dej lite andrum, att försöka göra något man själv mår bra utav och ”stänga ute” medberoendet. Så lätt sagt.... Jag har själv under en veckas tid mått så fruktansvärt dåligt för jag ser ingen slut på helvetet. I lördags briserade jag och sedan dess har vi bråkat .Jag mår inte bättre alls av det men det var tvunget. Hade jag hållit igen längre så hade jag nog hamnat på psyk. Så... gör det du känner är bäst för dej! Jag är också låst av två hundar, vill inte lämna dem hemma om han bestämmer sej för att dricka .
Vi har bea dagar och dåliga dagar. Just nu säger han att det får vara bra med drickandet men det kvittar egentligen för dels litar jag inte på det och dels vet jag inte om det går att hitta glöden igen om han väl slutar dricka.
Jag har bestämt att jag varje kväll ska skriva ner för-och nackdelar med dagen som gått, bara för mej själv, för att se om jag kan hitta någon klarhet i hur jag vill att MITT liv ska vara.
Stor kram till dej 🌸

Tösabiten
Anxiete

Ja det kunde vara jag som skrev det du skrev. Tragiskt. Man ska ju njuta och umgås på semestern. Min man ville vi skulle åka och käka lite glass nu i em. Men jag vill inte. Min minnesbild av honom från igår kväll sitter kvar och jag vill inte umgås. Imorgon ska jag till staden för ett läkarbesök. Sedan tänkte jag gå och shoppa lite. Ja då tänkte han att han kunde vara snäll och göra mig sällskap. Egentligen vill jag åka själv. Men kanske ska han få chansen? Men om han dricker lika mycket ikväll vill inte jag åka med honom i bilen imorgon.
Jag förstår Anxiete om det rann över för dig. Jag är nog där jag med. Men jag vet inte om jag orkar ta en strid eller bråka just nu. Jag blir galen! Fattar precis vad du menar med om man någonsin hittar glöden igen. Kan man bara glömma allt hat man känt? Jag vet inte....

InteMera
Kunde lika väl vara mina

Kunde lika väl vara mina semester och sommardagar ni beskriver...Jag har också oftast länge försökt bita mig i läppen för att inte säga nåt men det har även för mig bara slutat med att jag fullständigt exploderar till slut. Med ännu mer bråk som följd. Men ja man blir galen av att inte få säga det man känner när man måste det.

Jag har dock på senare tid noga valt när jag valt att säga nåt och hur jag formulerar mig. Numera har jag valt att helt fokusera på mig och han dricker om och när han dricker. Jag gör planer som inte är beroende av honom. Tragiskt egentligen. Det gör också mig vansinnig när han dricker och är odräglig en kväll en och följande dag ska man förväntas umgås och göra saker. Det vill jag inte och jag är sur om jag vill vara sur. Blir inte mycket skoj hemma med min inställning, det vet jag, men jag anser att om han tar sig rätten att dricka närhelst det passar honom så tänker jag sluta spela teater om lyckliga familjen och visa jag är sur när jag är sur. Att gå runt och låssas är inte min grej. Att gömma vad man känner är svårt.

Anxiete
Kanske du ska tala om

att han gärna får följa med imorgon men inte om han dricker idag, då trivs du bäst i eget sällskap. Så gör jag ibland, inte för det har någon större effekt på honom men det känns bättre för mej....

Tösabiten
InteMera

Vad tråkigt att du har det som jag. Återigen, jag har skrivit det förut, vad tragiskt det är att så många får sina semestrar och liv förstörda av denna hemska alkohol. Nästan alla dricker ju lite mer på semestern och det gör det ju inte lättare att umgås med folk när spriten flödar. Jag vill gärna ta en cider eller ett glas bubbel någongång. Men jag avstår för att inte min man ska haka på och se det som ett tillfälle att få i sig ännu mer. Jag vill ge er alla som kämpar under semestern för att få någorlunda drägliga dagar en stor kram. Vi känner oss ensamma i våra förhållande men vi är otroligt många i samma sits. Vi stöttar varandra här. Detta forum hjälper mig så mycket.

Tösabiten
Suck!

I går kväll var det ganska lugnt. Det kändes skönt och hoppet tänds ju direkt. Men hur dum är man? Till kvällsmaten idag var det full rulle på gubben. Då vet man att det slunkit ner en hel del i smyg. Vår ena son satt med och min gubbe började tjata om vad som ska hända om två år då jag fyller 50. Planer om hur vi ska fira. Jsg lät han hållas. Hur kan han hålla på så där när vi inte pratar med varandra ens när han är nykter. Fattar han inte att jag är på väg bort? Troligtvis inte, han tror väl inte att jag skulle kunna göra något sådant. Vi får väl se! Är jag kvar om två år utan någon förändring skett blir jag arg på mig sjölv. Sedan blev det ett par öl till och lite whiskey. Sedan skulle han gå och lägga sig sa han. Jag bestämde mig med för att lägga mig. När jag lagt mig hör jag hur spritskåpet öppnas och han häller upp mer whiskey. Inte kunde han lägg sig när det blev fritt fram. Man hoppas och faller platt ner på marken om och om igen.

Tösabiten
Semesterns värsta kväll....

Ja den kvällen var igår kväll. Idag är jag helt lamslagen, ledsen, arg, besviken. Jag har helt enkelt inte ord kvar. Min man har fyllt 50 och bjöd igår hem sin syster och svåger och ett annat par som vi umgås lite med. Ingen vet något om min mans alkoholvanor. Jo innerst inne vet de en del men inte att det är så illa som jag tycker. Vilken fylla min man bjöd på. Är så glad att det var hans släkt. De behöver inte jag skämmas inför, det får han göra själv. Han pratade sådan rappakalja och bråkade med alla och lyfte fram hur bäst han var och att alla vi andra var sopor. Jag menar 50 år, man skulle tippa på 25 år.... Jag gick och lade mig så fort tjejerna gick hem för jag ville inte bli ensam med min man när han var på det humöret. Det hade garanterat blivit bråk. När jag kom upp i morse så var det glassplitter över hela altanen. Han hade slagit sönder sin fina dyra present som han fick av mig i present. Jag kan inte uttrycka mig för hur ledsen jag blev. Dels att man lämnar det så, vi har hundar som sprang rakt in i glaset i morse, men dels för att han alltid förstör saker på fyllan. Varför inte låta bli att röra saker när man är full? Jag körde upp honom för att städa i morse för mina föräldrar skulle komma hit på fm. De vet inget om hans alkoholvanor. Därför har jag inte kunnat säga något om vad jag tyckte om hans fylla igår, hans beteende mot våra vänner och hur ledsen jag är över den sönderslagna presenten. Sedan mina föräldrar åkte har han undvikt mig för han vet vad jag ska säga. Risken är att jag laddar för länge och att allt kommer ut fel bara för att jag är så arg. Imorgon har han kalas för min sida släkten. Hoppas han har vett att bete sig annars vet jag inte vad jag gör. Då kommer jag absolut berätta för mina föräldrar vad som pågår. Nu vill jag inte oroa dem. Jag vet helt enkelt inte om jag fixar detta längre. Jag är inte redo att lämna än, men f-n vet vad jag säger och gör nu. Jag orkar inte detta mer.

Rymmaren
Kära hjärtanes så du har det .....

Jag lider med dig när jag läser dina ord.... och tyvärr känner jag igen mig i så mycket av det du skriver! Och oron man har hela tiden över vad som väntar runt hörnet, saker som de har sönder (och undanflykterna, -TV:n var så gammal så den behövde bytas, det var väl lika bra att slänga en oöppnad ölburk i den så den sprack).
Hoppas du får lite lugn och ro, och kan hämta andan. Man mår så dåligt över att behöva ha dessa känslor pga en annan människa! Kram till dig med hopp om en bättre dag❣️

Anxiete
Igenkänningsfaktorn är hög

Och det är absolut inte ett skit du kan göra för att påverka honom när han nu inte vill lyssna!
Man mår så in i benmärgen dåligt och skulle helst vilja ta kalas ,gäster o gubbe o skicka till yttre rymden....
Det som är värst tycker jag är att personen i min kropp det är inte ”jag ”utan det är något som intagit mej. Där är man på helspänn och önskar att hela kalaset ska vara över innan det ens börjat bara för att man inte vill det ska hända något medan”jag” tycker om kalas och gläds åt att alla trivs och mår bra..... Försök att vara dej, försök att ha en trevlig dag! Strunta i om han gör bort sej, det kan han skämmas för själv !!
Kram på dej tösabiten 🌸🦋

Tösabiten
The big talk

Ja det var väl oundvikligt att vi skulle behöva prata. Min man undrar på hur jag ser på vår framtid. Han kan inte säga något själv. Han fiskar efter att jag ska bryta upp, att det är jag som vill lämna. Jag säger inget. Han får fundera lite själv. Han har bokat in resor med vänner men inte ens frågat mig eller våra söner om vi ska göra något tillsammans denna semester. När jag frågade sonen om vi skulle göra något skulle han helt plötsligt vara med. Men när jag frågat innan har han inte brytt sig, inte ens svarat. Efter många om och men sa han att om inte jag kan acceptera att han tar en öl då och då så får vi nog gå skilda vägar. En öl då och då??? Han har ju så felaktig världsbild. Jag sa att det är ca två flak i veckan plus whiskey. Det blir 6-9 öl per kväll. Det är inte en öl då och då. Detta går inte in i huvudet på honom. Jag svarade att jag inte tänker stsnna om han inte kan dra ner. Eftersom han inte ser sin mängd förstår han inte vad han ska dra ner på. Jag undrade då om ölen var viktigare än mig och han svara nej. Vad är då problemet? Då måste du ju dra ner. Men det kunde han inte tänka sig. Sedan blir han tyst och vi diskuterar inte mer. Blir galen. Nu har jag ställt mig i bostadskö. Jag som har två hundar vill inte bo i lägenhet men vad ska jag göra? Hur hittar man hus på landet stt hyra? Kommer vantrivas att inte kunna sitta ute med hundarna i trädgården. Nu får vi se vad som händer. Samtidigt som vi diskuterar detta så vill han följa med mig och min son om vi skulle ta en resa i höst eller vinter. Jag försöker säga att jag inte vill resa med honom men det går inte in. Han kommer ju bara supa ändå. Ähjag fattar inte vad han vill och jag vet inte själv hur jag ska gå vidare.

Anxiete
Han försöker lägga

ansvaret och avgörandet på dej. Det är väl en del av förnekandet, han gör ju inget fel i sitt eget tycke....
Jag hade nog gjort så här: boka resa med sonen, uteslut maken. Han ska ju på egna äventyr! Börja titta på bostadsannonser , blocket t.ex. där brukar finnas hus att hyra. Vissa hyr ut sina vinterbonade stugor under längre perioder. Om du börjar titta och undersöka vad som finns så känns det kanske lite tryggare ?
Skaffa ett ”dra-åt-helvete-konto” dvs sätt undan varenda krona du kan till dej själv på ett eget konto. Låt det ta den tid du behöver med allt. Även om ni bestämmer er för att separera så får det också ta tid.Tänk framåt hur DU vill att det ska bli ! Stor kram till dej 🌸

Nordäng67
Instämmer helt med...

Anxiete! Förnekelse och så vill han inte förlora sin stora kärlek: alkohol! Den dagen insikten kommer till honom så kommer han inse vad han har förlorat/valt bort! Men där verkar han inte vara än! Fy vad det där ”vakuumet” är jobbigt! Man vet varken ut eller in eller vilket ben man ska stå på! Känner igen det! Följ Anxietes goda råd! Se om ditt hus nu och var riktigt fokuserad på din egen framtid! Kram

Sidor