Ett ärligt försök!

2206 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vinäger
Februari 2017

Åh, herregud, vad är klockan? 03.37 bara. Vad hände i går? Vad f-n hände? In i hjärnans minnescentrum och leta. Få se, hm... Just det, skyllde på huvudvärk för att lägga mig tidigt. Det vill säga, stänga in mig i sovrummet och halsa i mig riskfritt från gömman i garderoben. Självklart somnade jag "helt naturligt" redan vid 21-tiden. Hoppas bara att jag inte spillde så att jag lämnade några lukt- eller färgspår. Tror i alla fall inte att jag vaknade och sluddrade en massa när M kom och lade sig. Svammel jag måste bortförklara i dag.

En snabbkoll på telefonen. Tack o lov, har varken ringt, sms:at eller gjort en statusuppdatering på Facebook.

Gode värld, vad jag mår illa. Tänk om jag måste kräkas. Snälla, låt M hinna i väg före i så fall. Jäklar, nu var det nära...

Måste kolla hur mycket - eller lite - det finns kvar. Har för mig att jag öppnade även andra tetran. Nej, det kan inte vara sant, knappt hälften kvar av den. Helvete... En och en halv liter 14-procentigt vin på bara ett par timmar. Varför varför varför? Jag skulle ju bara ta ca hälften av den första. Inte undra på att magen är i uppror.

Just det, i dag är jag på kurs hela dagen. Samåkning = inget besök på Systemet. Hur f-n löser jag det? Det enda som ligger i närheten stänger 18.00. Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden... Det blir snudd på omöjligt att kunna komma hem senare än M och ha chansen att gömma alla.

Om jag skyller på att jag ska byta något i köpcentrat kanske kollegorna går med på att svänga förbi. Måste komma ihåg att ta med ett klädesplagg för låtsasretur. Köper jag Explorern i plastflaska får jag plats i den stora handväskan. Får bara inte glömma att byta till den innan vi åker. Starksprit är ju å ena sidan perfekt, då ruset kommer snabbt redan vid liten mängd. Å andra sidan lite för snabbt, betydligt svårare att kontrollera. Får verkligen skärpa mig i kväll...

Eftersom M alltså är hemma före mig måste jag göra mig av med de tomma tetrorna. Hinner jag förbi papperskorgen vid J-parken? Där har jag inte slängt något sedan i onsdags. Helt klart mindre risk att någon ser mig där.

Jag borde sluta dricka så här mycket, men inte just nu. När jag mår så här dåligt och är så stressad är det nog fel tillfälle. När nästa konferens jag håller i är över borde det funka att ta tag i mitt drickande. Så får det nog bli. Precis som jag tänkte för ett par månader sedan. I och för sig gick det inget vidare, men kanske den här gången...

Åh, vad är klockan nu? 04.53. Snart dags att gå upp. Planeringen för dagen börjar i alla fall bli klar. Det kommer nog att funka att inte bli avslöjad i dag med. Puh!

-----

Ja, så såg en typisk dag i mitt tidigare liv ut. I princip all vaken tid gick åt till att planera för A.

Hur kan jag ens tänka tanken på att utsätta mig för risken att ramla tillbaka dit...

VaknaVacker
Jaa du...🤔

Ja du, när man vaknade 03.37 och hade magen överfull av stinkande vin mådde man såå dåligt.
Sedan upp och hoppa och låtsas man mådde prima... så sjukt. Man förstår vilket gift det är.
Och alla bestyr😳
Och sådan tur att vi kan välja bort det, välja livet!🌱🌞
Stor kram till dig❤

Andrahalvlek
Pust

Jag blir kallsvettig och får hjärtklappning bara av att läsa det! Jag vill aldrig, aldrig, aldrig mer styras av alkohol som en jävla marionett 😡

Kram 🐘

Jasmine
Åh, varför gör man sådär?

Döva hjärnspöken? Allmänt destruktivt beteende?

Fint att du inte är i det där nu❤️❤️

FinaLisa
Vinäger 🌺🌷🌺

Tack för nyttig info 🙏👍
Kram 🧡

Sisyfos
Tack för ditt svar

Tack för ditt svar på min fråga... även om jag fortfarande inte förstår varken dig eller mig själv. Lättare att förstå dig förresten... jag har ännu mindre att ”skylla på”, ingen panikångest eller så. Läser ditt februari2017inlägg och blir trött av bara tanken. Tänk att vakna sådär med fullt fokus på att planera... Eftersom jag många gånger har druckit sambons alkohol så har fokus varit på att återställa det så att det inte syns. Jobbigt, jobbigt! Tidskrävande, tankekrävande. Och om man tänker på lättnaden som finns när man inte druckit, inte måste ”tömma och gömma ” så blir det än mer obegripligt. Vad håller jag på med? Och när jag återställer köper jag lite extra att dricka... ond cirkel.

Du njuter inte heller när du dricker, eller hur? Så man kan verkligen undra vad vi håller på med. Hoppas du slutat med starksprit. Det är alldeles för farligt tror jag. Måste finnas nåt bättre sätt att åstadkomma det vi söker. Du blev hastigt nedstämd häromdagen.., då kan man undra vad som ”dippar” . Jag kan också få de där tvära kasten, de går oftast över ganska snabbt, men häller man på alkohol då, så kan det fortsätta och fortsätta. Alkoholen triggar för mig (inget unikt) oro, ångest. Å så är det igång. Är just nu på ”av” och inlägg som de du gör om hur jobbigt det att vara inne i karusellen är ju så sanna. Precis så är det. Inte konstigt att man måste dricka för att orka med att planera, gömma etc. Tror inte jag orkar mera ”på”. Borde tvinga mig själv att skriva igenom en ”på” period. Men hoppas förstås att det inte kommer nån mer sådan varken för mig eller för dig.

Torn
2017

Oj, vilken igenkänning. Helt sjukt hur man höll på, och det du skrev "Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden" det gick ju bra med 3,5: or men jäklar vad många det behövdes, och vad man pissade!😬

Något jag har tänkt på som är lite annorlunda om hur du haft/har det är att du inte verkar har några problem de första dagarna. När jag har gjort uppehåll så är alltid de första dagarna värst. Du har alltså ingen abstinens att tala om alls? Det kommer på något sätt först efter ett par veckor för dig verkar det som, eller det är ingen abstinens utan mer ett otroligt starkt sug verkar det som. Kanske är det som gör det extra svårt för dig att lägga av, att du inte mår så där vedervärdigt dåligt de första dagarna. Men det har du väl gjort några gånger förr har jag för mig.

Ja-ja, alkoholen är ett helvete oavsett. Hoppas verkligen att du kommer i från skiten en gång för alla. Det
är du värd och du vill ju så gärna.❤️

Kram

Saskij
Insikter..

Oj... Tack för att du delar Vinäger. Vilken kamp det är att befinna sig i a. träsket. Nyttigt att bli påmind om hur eländigt livet kan te sig när a. 👹styr.

Idag skiner solen och jag väljer att vara nykter.

Kram Saskij

Jullan65
Oj vilken igenkänning

Oj vilken igenkänning

Vinäger
Ka-boom

Först av allt, Jasmine! 💗 Så innerligt glad att få ett livstecken från dig. Saknar dig här, men förstås om du inte vill/kan/orkar skriva. Hoppas att du är ok åtminstone.

Ja, Sisyfos, jag dippar snabbt, mycket snabbt. Från 0-100 på kort tid. Från att vara helt och ärligt övertygad om att inte dricka till att längta ihjäl mig efter ett rus. På frågan om jag gillar berusningen måste jag nog tyvärr svara ja. Det första lullet iaf. Kan oftast dricka någorlunda behärskat och måste ha kontroll för att inte bli avslöjad. Fylla på lite i taget, liksom. Och då är inte starkspriten optimal, hua, mycket svårare att kontrollera. Håller med dig om att vi har ett komplicerat dryckesmönster. Svårt att ringa in och därför problematiskt att förebygga. Vi får klura vidare.

Tack för andningstips, Andrahalvlek. Andas ibland i kvadrat, men tror att det kan vara bra att fokusera på de lite mer komplicerade.

Att inte ha alkohol hemma, miss lyckad. Tjaaa, jag kommer ju inte åt den sedan 2,5 år, så vet inte om det gör någon skillnad. Den jag kan ta av har jag själv smusslat hem och det har jag inte gjort på några veckor nu.

Torn, det stämmer att jag har lätt att sluta. När jag slog i min botten hösten 2018 hade jag druckit från morgon till kväll under någon vecka och hade abstinensbesvär de första dagarna. Fick då också Naltrexon med tuffa biverkningar den första veckan så det var iofs svårt att veta vad som var vad. Annars är det som jag skrivit tidigare: Jag har inga problem med att sluta, däremot betydligt svårare att inte börja igen.

-----

I går kväll anföll ångesten mig med en kraftig panikattack. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. "Klättrade på väggarna" som min olycklige M uttryckte det. Han visste inte vad han skulle göra men till slut bestämde jag att jag ville ha vin. Ja, jag vet... Inte bästa beslutet, men i den stunden kändes det så. Vi drack tre glas, ett före, ett till och ett efter maten. Lite senare även en liten öl. Jag kände av alkoholen, men blev inte full. Var inte heller bakis i morse.

Tänkte låta bli att skriva något alls, därav hur många inlägg som helst i andras trådar, men kom på att jag inte ska fly. Det är ju lätt att bara låta det vara, då skammen bränner. Konstigt nog känns det som att jag sviker er andra. Men det är klart att det är mig jag sviker i första hand. Är också känd för att vara brutal ärlig och det försöker jag fortsätta vara. Att mörka tjänar ju inget till.

Just nu mår jag lite bättre. Tror att urladdningen i går hjälpte till. Visst, ett återfall ger oftast mersmak, men ibland kan det också lugna A-tankarna.

Att vilja låta bli alkohol är en sak, men jag tänker att det är ungefär samma som Nasse säger: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd.

Översatt till A-språk blir det: Det är inte svårt att låta bli att dricka om man inte har sug.

Tror att det är viktigt att ha det i åtanke. Ödmjukhet är ett av forumets storheter, så det innefattar förstås även detta.

Panikångesten är min följeslagare även i dag. Men jag är nykter och vet att jag kommer att somna vit i kväll. Det känns som att alkoholen var på en snabbvisit i går kväll.

Tacksam, trots allt.

Tack än en gång för att ni finns. Vilken förmån att få tillhöra detta forum. Har läst mångas bakgrundshistorier och fascineras av dem. Vet att jag skrivit en del om min. Ska leta upp de inläggen och dela dem. Kanske kan de hjälpa någon.

Kram kram

Se klart
Så svårt och så lätt

Hej vinäger
Jag har inte dina erfarenheter men i viss mån delar vi ju alla samma. Jag blir mer och mer övertygad om hur komplext detta är med alkoholen i våra liv och vilken lång kamp den kan innebära.
Tacksam att få ta del av dina erfarenheter och tankar. Också mycket fint att du också skriver här i din egen tråd, förstår att det kan ta emot men att vara öppna med hur det är, är som du så beskriver det, verkligen en ynnest med denna plats på jorden.
Här har molnen tornat upp sig på bara några ögonblick och himlen som nyss var hög, har lagt sig som ett lock över oss. Så snabbt skiftar ju även livet, snart skingras skyarna, tror jag. Kram.

Ledsen själ
Vad

Bra att du skrover Vinäger. Jag blir mer tyst tyvärr.Tråkigt att läsa om din panikattack. Vet ju som du vet allt för väl hur det är. Mina är dock totalt alkoholberoende. Är jag utan alkohol håller sig paniken borta men förstår att det hände som det hände igår. Som du skriver så kan det låta konstigt men ibland behöver man en reminder att det inte var så mysigt som man tänkt sig. Kram på dig 🌸🌸👊

Charlie70
"Sluta dricka...

...så kommer du upptäcka VARFÖR du drack"

Jag lyssnar på Rebecka Åhlunds bok just nu. Vi är ju många som har hållit upp ett tag nu. Kanske därför våra bakgrundshistorier börjar komma upp i dagen?

Jullan65
Ångesten har jag haft som

Ångesten har jag haft som följeslagare sedan tidig tonår, inga panikattacker dock, men en molande oro över i stort sätt hela dygnet. GAD kallas det visst. Inte roligt alls. Jag känner så med dig Vinäger. Ta omtag bara, fundera inte så mycket o slå framförallt inte på dig själv. Varje dag bjuder på en ny chans, sträck ut handen bara, vi är här. Kramiz

Varafrisk
Återigen tack för ditt inlägg

Återigen tack för ditt inlägg och din ärlighet oavsett hur den är😍

Förstår din känsla när du skriver att du känner att du sviker oss andra här på forumet..jag känner likadant .men det gör vi ju inte...det är ju som du skriver ..vi sviker oss själva😔

Hoppas din dag idag har varit bättre och att morgondagen blir bra💕

Vinäger
Bättre i dag

Tack för viktig input. Som vanligt.

Jag skippar det dåliga samvetet för glasen i helgen. Just då mådde jag så dåligt att det i stunden kändes hopplöst. När ångesten river som värst, när det psykiska mående övergår i fysiskt illamående, när andningen blir trög samtidigt som den ökar i oregelbunden takt, när hela magen är full av inte små fladdrande fjärilar, utan av hårda fåglar som har "vem kan flaxa starkast och fortast med vingarna-tävling", då är det tufft.

Tänker att det är vid sådana tillfällen det är tur att jag har min man. Att jag har någon. Om jag vore ensam kanske jag hade fått åka in. Jag vet inte. Jag har sluppit vara det. Ensam, alltså.

Kanske det låter som ett försvarstal för de där glasen. Kanske är det just det. Ingen aning. För mig är det viktigaste att anfallet lindrades.

Och viktigast av allt:

Jag är nykter. A-tankarna är borta. Suget helt bortblåst. Trots ångestpåslag. Så skönt.

Detta gäller i dag och jag njuter av det fullt ut. Friheten är värd allt. Friheten från alkohol. Efter att ha varit nykter i månader i sträck vet jag hur härligt det är. Den känslan är obeskrivlig. Nu gäller det att ännu en gång hålla i. Jag försöker i alla fall. Det ska gudarna veta.

En dag i taget.

Kram på er

Charlie70
Skönt att höra Vinäger!

En dag i taget och vad skönt att höra att ångesten har lugnat ned sig för den här gången.
Kram!

FinaLisa
Styrkekramar 💪🤗💪

Vinäger❣️
Vi kämpar och vi ger aldrig upp, vi reser oss igen och igen.
Jag tycker vi är fantastiska🏆💐
Speciellt nu när allt är upp och ner ... 🙃
En dag i taget och vi gör så gott vi kan.
Kram 🧡

Jullan65
Vi kämpar tillsammans, en dag

Vi kämpar tillsammans, en dag i taget💕

Fibblan
Väl kämpat 💪😘!

Idag nykter, ångest förvisso, som jag önskar så du kunde slippa..💗. Men du har tagit dig igenom det nykter idag, liksom många gånger förr. Du vet att friheten finns där och har smakat på den många gånger, t.o.m månadsvis i sträck 💪😘! Och även idag! Skönt att höra! Jag tycker du gör helt rätt i att inte lägga för mkt vikt vid de där glasen vin och ölen. A-tankar och sug har skingrats. Det är det viktiga. DU är det viktiga❤️!
Heja dig🤗!
Kramar!
/Fibblan 🌼.

Skillnaden
Hey Bby

Att veta hur det är att må fint nykter och as med alkohol och ändå vilja ha, rent av välja att ta...tja, hur det är vet vi här inne. Gott att ha en partner!

Det händer fortfarande att jag köper hem vin (om än väldigt sällan) och utan partner, brukar jag se till att själv hälla ut det mesta 🤪

Ångrar alltid köpen och tänker att det är en skitdyr vana att köpa vin och hälla ut, men men...billigare än att investera hela hälsan 😘

Varafrisk
Skönt att du klarade gårdagen

Skönt att du klarade gårdagen (vilket jag inte gjorde) ska vi satsa på dagen idag tillsammans🙌🏼

Ha en fin tisdag☀️💕

Femina
Sinnesro

Skickar lite sinnesro till dig idag! 🙏

Vinäger
Bakgrund

Först dock, tack för all pepp. Just nu är av-knappen på (!) och jag vet att dagen blir helvit. Lika skönt varje gång att slippa kampen.

Skillnaden, mitt hjärta slog ett extra slag när jag såg din kommentar. Fint att det, trots lite smågupp, verkar gå åt rätt håll.

-----

Skrev tidigare att jag tycker att det är intressant att läsa om andras bakgrund, ibland även barndom. Hittade en cirka två år gammal text bland alla mina inlägg som handlar om just min historia. Har skrivit ännu mera ingående både tidigare och senare, men denna är en slags sammanfattning. Tillräckligt lång ändå... Här kommer den:

"Varför dricker vi? Ur ett annat perspektiv.

Skrev i mitt förra inlägg om att jag, med ett utåt sett lyckat liv, ibland känner att jag inte borde ha alkholproblem. Självklart är det som flera av er också kommenterat, vem som helst kan trilla dit. När jag läste igenom texten tänkte jag att det finns en historia till. Den som började långt långt innan det liv jag beskrivit ovan. Något inom mig ville berätta även den.

När jag föddes var jag svårt sjuk och tvingades tillbringa månader på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrarna sova över på sjukhuset, som låg långt borta. Således blev jag lämnad långa perioder redan som spädbarn.

Jag blev friskförklarad, men det här med anknytning blev inte lättare. Vi flyttade väldigt mycket och jag hann aldrig rota mig någonstans innan det var dags att bryta upp. Har tidigare skrivit om min uppväxt, i vilken jag alltid kände mig fel. Eftersom vi flyttade runt halva Sverige var min dialekt aldrig rätt, hur mycket jag än ansträngde mig. En bagatell kanske någon tycker, men dalmål, skånska, värmländska och stockholmska togs emot med hån i "fel" landsända och min redan låga självkänsla gick i botten.

När jag var nyss fyllda tretton drack jag alkohol för första gången - och föll direkt för ruset. Äntligen vågade jag slappna av lite och våga mera. Jag blev kaxig och njöt i början av att stå i centrum. Dock var det inte i de bästa kretsarna jag umgicks och det gick utför på många sätt.

Festandet tog över alltmer. Skolgången avbröts under något år. Mina föräldrar mådde båda mycket psykiskt dåligt och orkade inte med sitt vuxenansvar. Fosterhem väntade långt borta, jag led under hela vistelsen där, även om jag inte på något sätt blev illa behandlad.

Hemma igen fortsatte det destruktiva livet. Jag hade lätt för att ha sex med snygga killar, fattade aldrig att det många gånger endast handlade om att få känna tillfällig värme och uppskattning. Efter en våldtäkt på främmande ort reste jag mig och låtsades som om inget hänt.

Alkoholen hade fortsatt en stor del i mitt liv. Fyra-fem gånger i veckan hade vi "fest". Självklart funkade det inte i längden. Till slut brakade jag ihop och efter ett självmordsförsök hamnade jag på barnpsyk. Där bodde jag några månader innan jag efter behandling lovade att försöka ta upp skolarbetet igen.

För att göra en lång historia lite kortare kan jag berätta att jag klarade skolan, gick ut högstadiet med riktigt bra betyg (en j-a tur att jag alltid haft lätt för att lära, åtminstone rena faktakunskaper...) Träffade en halvkriminell kille, blev gravid, lämnade honom efter ett par år av psykisk misshandel.

Där och då bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv på allvar. Mitt lilla barn skulle aldrig behöva uppleva en uppväxt liknande min.

Jag träffade så småningom min nuvarande man och tror att han hade en stor inverkan på det faktum att jag lyckades "reparera" en del av min trasiga barndom.

Alkoholen då? Jag drack sparsamt under många år. Flera graviditeter hjälpte till. Så småningom införde vi vin och öl till maten på helgkvällarna. När det var fest märkte jag att jag oftast ville dricka lite mer än de andra. Under veckorna kom jag mer och mer att längta efter fredagen då vi äntligen skulle dricka.

Som tidigare framgått är jag högpresterande, älskar utmaningar och bekräftelser på att det jag gör är bra. Alla år med press och stress tog till slut ut sin rätt. I mitt fall tog den sig uttryck i att jag drabbades av svår panikångest. Denna har jag kämpat mot i alla år, visst är jag bättre, men inser att den nog alltid förblir min följeslagare på ett eller annat sätt. När ångesten slår till med full kraft är det lätt att hitta lindring i några glas. När berusningen tar udden av det värsta, och lugnet börjar sprida sig... Ja, det vet vi ju alla, det bedrägliga lugnet. När ruset klingar av är ångesten inte sällan dubbelt så svår att uthärda. Och så försöker vi lindra den igen och igen. På samma omöjliga sätt.

Det tog flera år innan jag började smygdricka. Från början endast på helgerna men till slut även på vardagarna. När jag första gången släppte på spärren jag haft att endast dricka på helger eller semestrar gick det fort utför, ruggigt fort. På bara några månader drack jag i princip varje dag, dock alltid i smyg. Jag drack på vardagarna och söp på helgerna. Till slut förstod jag att jag blivit beroende, fysiskt beroende.

Av en händelse hittade jag för drygt ett år sedan (uppdatering: nu alltså snart tre) hit till forumet och har sedan dess kämpat för att bli nykter. Det går förvånansvärt bra i perioder, men plötsligt har jag haft känslan av att jag typ iakttagit mig själv då jag tagit återfall. Att jag inte själv har haft kontroll... Jag försöker att inte döma mig för hårt, även om besvikelsen är stor.

Ursäkta ännu ett maratoninlägg. Orden bara kom och de blev så här många..."

-----

Ja, det där är min historia. Så lik vissas och så olik andras. Det där med att hitta gemensamma nämnare till A-beroende är inte alltid så enkelt. Tycker själv att det är tryggt med viss igenkänning, även om jag självklart inte önskar något det helvete det kan innebära. Äsch, ni förstår nog precis hur jag menar.

Ha en fin dag. Hos mig ska det vara sol hela dagen. ☀️ /Kram

Sol ute
sol inne
sol i hjärta
sol i sinne

Charlie70
Kära du!

Nu blev jag alldeles tagen. Vilken bökig uppväxt du haft och samtidigt imponeras jag över din styrka att hela tiden "komma igen". Det är precis vad du gör nu - "kommer igen" - gång på gång. Hur tänker du kring det?

Kram!

Strulan65
❤️❤️❤️❤️❤️

Många kramar och styrka till dig🙏❤️💪

Ledsen själ
Oj

Vilken pärs du varit med om. Helt galet. Ibland kan jag önska jag hade en annorlunda barndom men man får liksom dras med den vare sig man vill eller inte. Det där att ha debut tidigt, att söka uppmärksamhet av killar kan jag skriva under på. Att inte känna sig trygg som barn är ett fruktansvärt trauma som kommer igen allför sällan inte när man blir äldre. Eller varför man valt de relationer man gjort. Fy för psykisk misshandel. Har varit där.
Hjärnan har ju en tendens att förtränga,glömma,vill inte men så småningom bubblar det upp! Vad stark du är Vinäger. En Fighter 🌸 Många kramar till dig

Rosa76
Tack Vinäger..

för ditt inlägg. Jag blir stressad bara jag läser inlägget kring "inköpen av a". Jag har arbetat på precis samma sätt. Jag betalade inte ens med kort på bolaget för att det inte skulle synas. Två plastflaskor med vodka rymdes i min fina jobb-handväska utan att det syntes. Alla gånger man har fått åka akut och handla för att fylla på flaskorna hemma som man snyltat på.

En gång hade jag tömt en flaska vaniljvodka och fyllt på med vatten (i väntan på att jag skulle återställa med rätt innehåll) Detta glömde jag så klart bort...Några veckor senare skulle mannen bjuda vännerna på drink och fram åker vaniljvodkan..
SHIT......jag låtsades som inget och alla skålade i vatten/sprite och limeextrakt....ingen märkte det.
Det finns hur många idiotiska berättelser som helst. Tror att vi behöver påminna oss om det! Kram på dig och så fortsätter vi framåt tillsammans!

FinaLisa
Ja, jösses Vinäger 🌺

Jag har läst din historia förut såklart och känner igen mig som jag också berättat förut.
Det är en tuff och svår bakgrund att förhålla sig till.

Jag undrar hur mycket av allt det man gått igenom som man bearbetat på "riktigt".
Alltså känslomässigt på riktigt och hur mycket man bara konstaterat; alltså så här var det, så här gick det till...?
Det är som man på något vis vill åt kärnan eller roten till det ledsna och ångestfyllda som bara väller upp ibland. Man vet ju inte vad som är vad heller...🤔🙁

Jag förstår att du har denna panikångesten och att det är jättesvårt att hantera. Ibland är det lättare och man kan avleda det men ibland blir det impulshandling...

Men jag håller tummarna för att vi nu går in i en lång vit period Vinäger, det behöver vi!!
Kram 🧡

Mirabelle G-S
❤️

Känner igen mycket i din historia... Sjuk redan som spädbarn, med långa sjukhusvistelser utan föräldrar. En barndom kantad av inläggningar. Att aldrig riktigt komma in och komma ifatt med vare sig det sociala eller lärandet i skolan. Utanförskap, i perioder ren mobbning. En trasig tonårstid i fel sällskap, där övergrepp var vardag, inget att hänga upp sig över. Föräldrar som inte riktigt var mogna uppdraget. Och beslutsamheten att de egna barnen aldrig någonsin ska känna sig övergivna, bortglömda, icke önskvärda på samma sätt. Ligist-rebellen ersattes av prestations-prinsessan. Det gick jävligt bra faktiskt. Och sen så tog alltihop ut sin rätt. Pang.

Vad ska vi göra med våra trasiga själar min vän? De skaver ju som värst när man minst behöver det... Kram

Sidor