I två år har jag druckit för att överleva känns det som. Jag kommer inte ifatt mig själv och när jag känner "nu mår jag äntligen bra" så inser jag att "nej, det gör jag inte".
Alkoholen har alltid funnits där, som en tillflykt från verkligheten. Relationer förstörs av den, men den finns där trots allt.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill verkligen sluta dricka, eller vill jag det? Jag vill bara att mitt liv ska bli bra. Jag önskar jag kunde gråta...
Vad ska jag göra?
Jag är så ledsen och arg hela tiden.. jag vill bara må bra.

Li-Lo

Det låter som att du försöker finna ett sätt att vara du utan alkohol. Sannolikt har du en brokig resa framför dig men du har redan börjat ta steg i den riktning du vill. Du är här! Jag ser att du fått svar i en annan tråd och jag hoppas att du finner stöd här inne. Ibland tar det tid innan nya trådar får fart.

Vad har du mer har gjort eller tänkt för att förändra din situation? Du skriver att du länge känt ilska och ledsenhet och att du vill arbeta för att andra känslor ska få utrymme. Att må bra, vad innebär det för dig? Berätta gärna. Igen, välkommen.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen