Sitter och är på väg hem. 4 år till ände Gud ge mig klara tankar. Vill inte måste tror jag lämna inte se mig om Är jag galen Tänk om jag har fel Gav upp för lätt Kunde jag gett mer? Han har aldrig varit elak bara ”borta” i alkoholens töken. Visste inte vad jag gav mig in i leverprover katastrof då Antabus. Körkortstillstånd på gång hade åkt dit för rattfylla för 2gången. Nu har vi kämpat i 4år men nummer förnekar han att han druckit kommer med ursäkter upptagen mycket jobb barn och barnbarn gammal mor listan blir lång. Men jag börjar må dåligt på ngt underligt sätt kan inte sätta fingret på det en inre stress. Ohh vad jag har läst försökt förstå men fattar ändå inte. Tänk om jag dömer för hårt värdens snällaste människa men en omogen pojke ibland känns det som. Ge mig styrka mår dåligt hur jag än gör Känns bara som jag måste gå Frågar mig Varför?

Bedrövadsambo

Det betyder inte att det är lätt. Du överdriver inte. Du dömer inte hårt. Men din gräns är passerad, och du måste i första hand tänka på din egna mentala hälsa. Var och en ansvarar för sitt eget liv, och våra minderåriga barn. Slå inte på dig själv. Klappa dig själv på axeln och tänk att du kämpat på bra, men att det också är bra gjort att lämna istället för att själv gå under också. Men lätt är det inte. Ta en timme i taget - men ta honom inte tillbaka! Då är du snart på ruta ett igen.

Ullacarin

Ja, var går gränsen för vad man kan göra? Jag har också känt av denna inre stress av att ständigt vara på min vakt, även om jag slutat att försöka hålla koll på konsumtionen. Det är oerhört stressande att inte veta om och när han har druckit och hur mycket. Nej min man har inte varit riktigt elak, även om han kan bli stingslig. Han har bara åkt dit 1 gång för rattonykterhet hittills. Vi har två bostäder, och jag vill inte att han kommer hit om han inte kan låta bli att smygdricka och det har nu fungerat i två månader. Jag har varit tydlig med att jag inte vill vara delaktig, eller behöva känna att jag sanktionerar hans drickande genom att bara tyst titta på. Han stannar borta så länge han vill och dricker när han vill. Detta arrangemang har åtminstone bidragit till att min stress och "knuten i magen" har lättat.

Kärlek

Hejsan, jag är också särbo med min kärlek,ställde ultimatum att han skulle sluta dricka. Han säger att han vill dricka på fredagen och lördagen i måttliga mängder. Vet inte ifall jag gjort fel men fick med på detta. Har haft problem med att äta, huvudvärk och ont i axlar och huvud, men det känns hopp fullt i själen fast hjärtat säger stopp. Vet ju med mig att det kommer att trappas upp igen. Det har blivit som en jojo effekt,tigga och be, löften om bättring och kärleksförklaringar. Tror att man känner innerst inne om det kommer att bli bättring. För min egen del så ångrar jag denna gång att jag tog tillbaka honom för det kommer inte bli bättre, bara sämre. Känn efter i både hjärta och själ och va lite egoistisk för din egen skull.

Förtvivlat förvirrad

Åkt hiss upp och ner mellan alla konstiga känslor. Känns som det är över helt. På kvällen pratade jag med han i telefon. ( fredag) Fraser som Lita på mig. Du vet att jag älskar dej. Ja det tror jag ibland men tilliten är borta livrädd att våga hoppas på något, tror inte på det Ett sätt att få alkohol bromsen tillbaka Det är jag det. 0 alkohol när vi har setts därav ursäkterna smygandet. Jag håller det jag säger. Jag har blivit nykterist trots att jag inte har alkoholproblem Till vilken nytta ? Inga middagar krogmiljöer bortvalt. Han får en nykter period klarar blodproverna när de är klara tagna räknar jag kallt med att det smygs igen hänt flera gånger ser mönstret. NEJ det måste finnas något annat ett annat sätt leva jag har så mycket knorr tankar på hans mående När jag frågar Är du inte rädd att förstöra din kropp har dålig lever sedan 5-6 år tror jag Vi träffades för 4 år sedan då antabus och möten. Det var inget för han nä ont i magen av dem Provat flera gånger men slutar. När jag oroar mig för hans hälsafrågar han mej om jag är rädd för döden. Svarta hål i hans psyke svarta tankar. Dessemellan glad sprallig det som ett poker ansikte. Vem är denne man? Känns som han inte är med i känsla men ändå en bit Hur kan man vara så frånvarande men ändå nära. Ibland oerhört varm känslosam men känns nästa en bekant inte älskare/man. Känsla är jag en extra mamma? Stand in fru? Barnens mor ex frun förtidspensionär värk smärta alkohol Hur mkt alkohol vet jag inte men enl sonen Hon var likadan!??? Visste inget av detta när vi träffades det har fallit pusselbitar på plats under åren en efter en till Ja något som jag inte förstår vet vidden av men det blinkar varnings ljus överallt. Om ni visste vad jag läst på nätet 100 tals gånger försökt förstå vad som pågår. Funderar om jag överdriver Nej det tror jag inte Värsta senariot jag blir vårdare till en svårt sjukvman som valt att bli sjuk. Under alla dessa år bott ensam arbetar heltid. Barn på annan ort Måste arbeta hålla ihop livspusslet känns som det räker. Han egen företagare deltidspension sedan 18 månader det enda som jag ser det var större spelrum för han och de val han gör Vår relation förändrades inte till större umgänge eller att hänsyn till det som var vi. Känns som jag är en mamma/lekkompis bra att ha. Hur kan jag vara så knäpp att jag inte tagit mig friheten att ta större del av arenan eller hävdat mina behov? Mitt fel mina problem. Men i en relation ska väl de känslomässiga behoven vara självklara i den bästa av världar. Inga problem att få hjälp med praktiska saker så händig och snäll men det finns en konstig mur när det kommer till prioriteringar känslomässigt. När vi närmar oss den gränsen att jag vågar tro på en bättre framtid gläntar på garden förändras då kommer ölen eller är i antågande När han varit i balans ett tag Smack dags ner i hålan av alkohol och mörker igen en sväng. Då blir det fel på telefon ursäkter m m och nästa gång vi ses Pokerface traggla uppåt igen. Vet snart inte vad som är upp och ner Inbillar jag mig? Livrädd att jag ska möta den närvarande go gubben igen gå tillbaka. Åka hiss igen. Måste ta mitt förnuft tillfånga Det kommer aldrig att sluta bra säger hjärnan. Lite till säger hjärtat. Gud ge mig klarsynthet och ork att inse att det finns ett annat liv därute

Förtvivlat förvirrad

Det ger mig styrka att inse att försöka hålla mig till det jag påbörjat Men det gör ont upp och ner med känslor. Styrkekramar i tusen till dej

Förtvivlat förvirrad

Dit svar ger mig kraft att traggla vidare. Klarade inte särbolivet jag blev uppäten bit för bit ändå trodde det skulle gå men jag klarade inte det.

Förtvivlat förvirrad

Dit svar ger mig kraft att traggla vidare. Klarade inte särbolivet jag blev uppäten bit för bit ändå trodde det skulle gå men jag klarade inte det. Ensam i tvåsamhet kallas det visst Ensammare än ensam ibland smärtsamt

Du som jag är relationsberoende?
Det sitter ofta ihop med ett medberoende.
Min ögonöppnare var "kvinnor som älskar för mycket"

Allt som skrevs i den boken stämde in på mig.
Jag har gjort ett jättejobb med att försöka förändra min självständighet nr det gäller män och lyckas bitvis.
Jag rekommenderar också Alanon som gett mig jättemycket stöd och insikter.

Just detta du beskriver när förnuftet vet exakt.
Men hjärtat säger något annat.
Du kan om du vill läsa min tråd"jaha och nu då" under amhörigforum.

Kärlek

Min särbo den stora kärleken efter ett samtal på en fredagskväll han lovade vara nykter, full som en alika,känslokall och avvisande. Bestämde mig, för mitt bästa att så här vill jag inte ha det, mitt liv, mina känslor. Har gråtit och våndas. Men har bearbetat detta så länge så hjärtat har blivit lättare, sömnen bättre, huvudvärken inte lika påtaglig. Nu har det bara gått två veckor så jag har inget bra svar på om jag kommer att ta tillbaka honom, men troligt vis inte. Jag väljer mitt liv, inte en annans genomdränkta alkohol hjärna. Välj ditt liv och vad du tror är bäst för dig.! Kan säga med all beundran till er alla på detta forum att ni har hjälpt mig att komma till insikt snabbare än vad jag hade gjort om jag inte hittat detta forum.

Bedrövadsambo

Berätta för oss om hur du tänker och gör och funderar och våndas! Det hjälper så många andra i samma sits. Kram ?

Förtvivlat förvirrad

Lugnt i några veckor. Tiden suddar ut lite i taget. Så Pang en bild en hälsning. Senare telefon som ringer. Tänker att jag klarar att prata Hör att han inte är nykter säger magen brukar vara rätt söndag EM. Men anklagelser om att jag sviker inte finns där nu när han behöver mig som mest. Behåller sakligt argumenterar förstår att jag inte egentligen behövs i ordens rätta bemärkelse han har ju sina barn som är vuxna och finns där. Sakta smyger tanken på Vad är det jag behövs för egentligen Tanken slår mig Att behålla nykteristens fasad att vara bromsklossen att finnas där för hans behov Men mina behov? Fanns han där? Ja om han inte hade annat i åtanke och känslan var att ursäkterna var kamoflerade den verkliga ursäkten var alkohol. Jag får inte glöma bort känslan tomheten av att komma i sista hand och höja hans positiva dagar till en nivå i mitt huvud så jag rasar ihop känner mig otacksam värdelös då slår jag på mig själv. Framåt fortsätta framåt hitta livsglädje måste få tillbaka livsglädjen. Saknaden förlusten drömmen som försvann av min man. Manen som inte egentligen inte orkade hålla måttet måste dricka öl som veknar kroknar av plikter problem dricker sig till livsglädje för att dagen efter tala om döden som ger ångest även till mig och funderingar hur man hanterar det. Och värst av allt är döden närvarande i smyg hela tiden Vad vet jag? Små skärvor av förtroende sår ångest tungt att bära. Men om man har fått leverskador så antar jag att den är i högsta grad närvarande och man gör någon form av val när man för glaset till munnen kan inte låta bli. Jag sviker när han behöver mig som mest sa han Vad var mitt svek? Att jag sagt att jag aldrig aceppterar att han dricker då går jag Backat många gånger. Rädd att bli medberoende och ställa krav på han hot som jag inte håller. Till sist måste jag visa att jag menar allvar jag ser inte på när han faller Att jag själv töjer gränser som vi passerat många gånger. Det finns ingen framtid med alkohol i bilden. Gud vad jag är hemsk men jag vill inte falla ner i psyket måste arbeta hålla ihop vara hel som människa Maktlös inför alkoholen. Varför får jag inte vara som alla andra säger han? Därför att din kvot är förbrukad tänker jag för länge sen tog du ut allt finns inget kvar av alkoholintag kvar. Är det så svårt att förstå? Livet består av glädje även om man inte får den på burk. Två första åren var han i stort sett nykter så var det en gladare man mer harmonisk man. Vart tog det vägen? Har han glömt ja så är det nog....,

Bedrövadsambo

Du tänker helt rätt, låt dig inte övertalas. Backa inte. Att han är nykter krävs om ni ska vara tillsammans. Punkt.