Jag har tidigare skrivit här men är.så förvirrad i mina känslor igen att jag måste få det ur mig.
Jag ställde ultimatum till min mamma att sluta dricka eller så säger jag (som mina andra två systrar, hennes mamma o syster ) oxå upp kontakten med henne.
Hon säger att hon ringde vc och fick antabus av sin läkare, men utan uppföljning?
Hon har tagit detta innan med men givit vika för alkoholen igen..

Vi har inte setts på nästan 4-5 månader haft lite sms kontakt men inte mer. Det känns bra samtidigt som jag kan drabbas av dåligt samvete för att jag stänger ute henne och hon ej får träffa sitt barnbarn.
Dock tror jag inte på henne helt att hon slutat och tror att hon ändå kommer trilla dit igen. Säger jag något nu blir hon sur o säger att hon varit hos sin läkare 2 ggr till men varför det? Det kan hon inte svara på!
Jag vill skydda min familj samtidigt som återigen det dåliga samvetet kommer fram, MEN hon har trotsallt druckit HELA min uppväxt, trillat framför mig och vänner för hon varit för full, drack öppet framför mig när hon o pappa skildes, somnade alltid på soffan. Så varför har jag dåligt samvete? För att alla andra satt ner foten och lämnat henne?

Jag vet varken ut eller in mer ...

Det är hon som skall ha det i så fall! Bra gjort av dig att vara konsekvent! Fortsätt skydda din familj och dig! Hon skall visa dig att hon har slutat dricka! Du skall inte behöva gissa, undra, fundera och va osäker! Som sagt du har inte gjort något du behöver ha dåligt samvete för! Tvärtom har du varit en bra och ansvarsfull mamma som skyddar dina barn från detta!