Droppen fick bägaren att svämma över efter år av psykiska elakheter och tråkningar vartefter alkoholen rann ner. Slutade med polisingripande och orosanmälningar för barnen. JAG har bestämt mig och vill inte leva ihop med denna person längre, men nu plötligt börjar ångern komma krypande hos han som druckit alldeles för mycket senaste åren. Vi bor inte under samma tak just nu, men nu ringer han och lovar att söka och ta emot hjälp. Försöka åka iväg och få behandling, men jag vill släppa taget helt nu...... Får då långa samtal från släkten att inte sparka på den som redan ligger. Men JAG då, ska inte jag få resa mig nu när jag äntligen fått ork att göra det? Är det verkligen bättre att först gå igenom behandling och efter det få höra att det var inte till nån nytta för att rädda kvar familjen? Rämnar inte allt då istället? Hur ska jag tänka, har någon erfarenhet av det....?