Jag har nu druckit brännvin då och då i många år. Jag har lovat mig själv att jag ska vara nykter massor med tusen gånger men det går inte. Nån jäkel i huvudet har tagit över.
Nu ska jag och min sambo ha vårt andra barn och allt vad detta innebär. Jag sa den 1 december att jag skulle hålla upp för att klara barn nr 2 bra och vara i fysisk form. Nu har jag varit ute på två fyllor. Helt sjukt!!!! Helt sjukt!!!! Jag vill inte men kan inte hejda det. Precis om man ska nå botten liksom. Sjukt! Nån tar över hjärnan.
Har sån ångest för igår då jag även tog bilen hem i vårt lilla samhälle ute på vischan. Men spelar det någon roll var man kör rattfull? Nä...
Gråter när jag tänker på det. Helt plötsligt igår när jag åkt skridsko med kompis på allmän åkning med barnen så frågar han om vi ska käka ihop och kolla fotboll under kvällen. Sen small det till i min hjärna och 70:an var nerpackad i ryggsäcken.
Tänk att det ska behöva gå så här långt. Har skitbra jobb, älskar ungar, bra ekonomi, ok med sambo men det går snart åt fanders.
Vad gör jag?

Ja du lärare40. Många är vi som ”farit iväg med 70an i kappsäcken”, för att sedan göra den ena blundern efter den andra. Uppvaknandet är ett stort kaos, ångesten hemsk. Det är då den första dagen på ditt nya liv kan börja. Egentligen ör väl alla dar en chans att börja om. Kämpa på och ta hand om dig. Det blir bättre över tid.