Va drygt 2 månader sedan jag skrev, min syster hade varit nykter i 1 månad men börjat dricka igen. Jag har sakta dragit mig tillbaks, vill inte ha min son nära destruktiviteten. Jag ser bilder hon lägger upp, har sagt till henne att jag gråter varje gång jag ser dom. Lyckades få henne till vc för att prata med psykolog, ytterst motvilligt. Idag får jag ett samtal av min fulla syster, hon är på sjukhuset och säger att hon fått alkoholförgiftning. Detta är inte första gången, jag bryter ihop och ringer en vän till henne och mig som ska åka till sjukhuset. Jag orkar Inte, jag vill inte se henne där, jag klarar inte det. Kompisen ringer mig från sjukhuset... det är en överdos av extacy... Jag är mållös, förvånad men egentligen inte kanske. Förkrossad, lurad, naiv, arg, ledsen. Droppen är nådd, kan jag säga upp kontakten tills hon söker hjälp? Får man göra så mot nån man älskar?

Tillägg: när jag under dagen nu fått reda på att det är extacy och kokain missbruk sedan månader tillbaks är jag nu förkrossad, mitt hjärta är i tusen bitar. Rädd att man ska få reda på mer och värre saker, det här va nog den längsta och värsta dagen i mitt liv.

Mirabelle

Mitt spontana svar på frågan om man får säga upp kontakten med den älskade som vägrar söka hjälp -Ja det får man. Det handlar om självbevarelsedrift, att skydda sig själv från själsvåndan i att åka ständig berg-och dalbana mellan hopp och förtvivlan. Alla har rätt till kontroll över sitt eget liv, och orken att leva det. Sedan tror jag inte att ultimatum ställda utifrån någonsin får någon att ändra spår, på riktigt. Kanske gör de vad som krävs tills stormen har lagt sig så att säga. När omgivningen är litet lagom blidkad återgår personen till att göra som de vill. Verklig förändring måste börja inom personen själv. Men det är mina tankar som helt outbildad lekman. En hemsk situation sitter du i iaf... Styrka till dig!

Välkommen hit. Du är orolig för din systers levnadsvanor, hon har använt både alkohol och nu droger under en tid, mer än du trott. Du har försökt att få henne att förändra sig flera gånger och delvis har du fått henne in till hjälp. Senaste händelsen fick droppen att rinna över och du mår fruktansvärt dåligt.

Bra att du tagit steget att berätta här. Hur ser ditt stöd ut i övrigt? Vad skulle du behöva för att ta hand om dig?
Du vill dra en gräns nu för vilket stöd du ger, se att hon söker hjälp och tar emot den innan du har kontakt. Som du får tips om här ovan, är det klokt då du märker att du inte orkar och behöver förändra något då din syster just nu inte verkar redo att göra det. Att försöka vara tydlig med henne att du önskar hon söker hjälp innan ni har kontakt kan vara en idé, samtidigt inget måste. Du gör det du känner och det finns inte några rätt och fel, det finns hjälp att få för din syster när hon vill ta emot den.

Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet, att du finner något som blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,

Rosette
Anhörigstödet

Sofipropp

Jag har ett otroligt stöd omkring mig, folk som hjälper att ta hand om min son om jag måste få gå och gråta en stund. Min sambos familj är otrolig så jag har tur att jag har vänner att luta mig mot. Hon har fått remiss till beroende center men hon vill inte gå, jag skrev ett meddelande till henne och så att jag inte vill ha någon kontakt förens hon sökt hjälp och är ren/nykter men att jag älskar henne och väntat oavsett vilken tid det tar. Reser utomlands imorgon så ska bli skönt att få distans från situationen och fokusera på familjen iallafall.