Har nu lämnat mannen som jag älskar mest i hela världen pga av alkoholen. Kan inte ta mer lögner o svek längre! Kan inte säga att det var ett lätt beslut och tänker hela tiden på om jag gjort rätt.
Han fick flytta ut för några månader sen och då skaffade han hjälp och det gick ok så jag var så stolt! Sen blev det sämre, vin gömt i jackan, väskan, eller varsom. Lovade dyrt och heligt att han inte druckit men minsta gest eller prat avslöjade honom direkt. Droppen var nyårsafton då han skulle hem till mig o äta, slutade med att han var full, o säger som vanligt att så kan det ju inte vara..... eller hur?
Han fick packa sin väska och då bröt jag förlovning o allt. Han ringer och berättar hur mycket han älskar mig o saknar mig men jag vet också att han inte slutat dricka så jag har bett honom att inte höra av sig. Tvivlar inte på att han älskar mig o tyvärr älskar jag honom me men jag kan inte gå under eller se honom gå under, vem blir lycklig då?
Allt går upp och ner, vettet säger att du har gjort rätt men hjärtat ett annat.
Klarar inte av fler gömda flaskor, fler falska löften eller lögnerna.
Klart man känner sig ensam men det är helt enkelt inte värt det!