Hej på er alla fina där ute! Har startat en egen tråd här för att på så sätt kunna skriva av mig alla tankar jag har kring min problematik. Har läst här i många år och känner igen mycket i mig själv. Dock inte allt ( antar alla har sina olika mönster så att säga). Jag skulle kunna skriva en bok om alla mina tankar kring A. Men min berättelse får komma i etapper känner jag.
Jag var med om en mycket otäck sak för en vecka sen. Hade besök av en mycket nära vän jag inte träffat på väldigt länge. Jag går och bär på mycket oro och ångest inför en hel del i mitt liv.. och när jag träffade henne så var det som allt rann över. Till saken hör att jag hade " tröstat " mig själv ganska rejält timmarna innan hon kom... så till den milda grad att jag bröt ihop och grät hela kvällen när vännen var här. När vi sen vaknade på morgonen var min vän mycket orolig över mig. Men vännen hade helt klart inte förstått att jag varit onykter kvällen innan. Men rädslan som uppstod i mig när jag inser att jag inte minns en enda sak jag berättat för min vän under min gråt-eskapad.. var det som om hjärtat skulle hoppa ur halsgropen. Jag hade vält ur mig allt jag kände och alla mina problem.. och minns om sagt knappt inte en enda sak jag sagt..bara fragment.. men vi pratade och jag drog nån vals då jag inte var beredd att berätta att mitt utbrott helt enkelt hade med A att göra.. men jösses så rädd jag blev.. och jag insåg en gång för alla att min " ovana" till själatröst måste få ett abrupt slut. Resten av dagen spenderade vi med god mat och lugn och ro och jag var skärpt och nykter. Men min vän vet ingenting. Jag " lyckades" prata bort det. NU har det gått flera nyktra dagar.. och det går bra. Jag har en knepig relation till A. Det känns mer som en dålig vana ibland.. för det är endast vid speciella tiofällen som det tar över. Jag har inga problem att smutta på ett vinglas tillsammans med min man eller nån vän osv osv.. blir aldrig fullast.. känner inget tvång att supa mig full. Aldrig. Men A finns där och lurar när jag blir orolig över livet. Som sagt finns det mängder mer att berätta... men detta är vad jag orkar med just nu. Jag ser min tråd som en dagbok där jag kan skriva av mig mina tankar. Jag är inte beredd på att sätta en etikett på mitt problem ännu. Vill inte analysera vilken potentiell etikett jag ska sätta på mig, heller. Utan i lugn och ro ( gärna med er hjälp..) försöka komma fram till lösningen och etiketten i min egen takt. Är tacksam för att detta forum finns... det känns bra att ha vågat skriva... att ha vågat börja i alla fall.. min väg e lång nu.. men jag har börjat.. jag har för mycket fint i livet för att låta detta ta över. kram till er alla modiga själar där ute.

Emma79

..du har just nu! Shit!

Jag jobbar också väldigt mycket med självbilden och ofta blir det en konflikt mellan vad som förväntas ( eller rättare sagt vad man TROR förväntas) , hur man uppfattas och hur man egentligen mår.

En miljon komplimanger betyder inget om man mår skit.

Då var ju A bra, fick mig att känna mig fabulous.

Försöker göra något, köper gymkort köper nya joggingskor, tänker- nu ska jag bli smal o snygg. Efter 3 dagar pajar ryggen.

Vad jag vill komma fram till är väl att man måste finna sig själv och någon sorts inre lugn- fristånde från resten av världen.

O ta en förändring åt gången. Och läsa av sina signaler så att det inte blir för mycket.

Lycka till med nya jobbet ?

Spot on❤️ Exakt så känns det!!! Min dröm om landet hundar och bok... gör sig gällande.. :).. jösses vad man jagar i livet... fina du tack för att du lyssnar och skriver till mig... tänk att era fina ord senaste timmen.. fått mig att vända A till sockerkaka ( jag som skulle leva på keso ett år;))... är tacksam att du/ni finns!❤️

Emma79

Landet. Där tillbringar jag minst en månad varje sommar.

Kollar mig I spegeln kanske en gång I veckan. Går I samma kläder flera dagar, gamla kläder, min mans skjortor. Slitna sandaler.

Ingen kommunikation med omvärlden.

Och jag känner mig så snygg, lugn och närvarande.

( men det är ju sommar då, sãklart, en grå dag som denna är säkert pissig på landet också )

Drömmer mig bort ???

Har spenderat en del tid på landet även vintertid i olika sammanhang ..vid ett tillfälle bodde jag på en väns gård i november ... två veckor.. bara jag och en katt ( min kära man besökte på helgen).. jag har aldrig mått så bra som dessa två veckor... mitt ute i ingenstans ... tystnad .. tända ljus.. mata djuren.. fixa med fåren, vandra i skogen, laga mat, läsa böcker , sova, andas... bara vara... glöm smink, kläd koder, klackar, mingel... detta var en utopi:)..

Emma79

...jag ska på klackmingel imorrn, min första riktiga utmaning sen jag slutade dricka.

Har en miljon bortförklaringar redo åt folk, och Alla kommer att tro att jag är gravid ☺️

Håll tummarna!

Mirabelle

Här inne hos dig var det livat idag :) Du är inte ett dugg självupptagen. Du krisar <3 Min spontana tanke är att nu gör du ju igen så som vi har kommit överens om att vi inte ska göra... Du ser hela bilden, griper tag och tar kontroll över allt samtidigt. Vi skulle ju öva på att vara byidioter ju! Bara hantera en enda aspekt. Den som rent konkret finns framför näsan. Nu har du ett nytt jobb framför näsan. Där ska du inställa dig på torsdag och mottaga information inför nästa vecka. Bara det. Du behöver inte göra dig redo. Imbeciller fattar inte sånt här med att ha koll på helheten, rekognoscera och förbereda förstår du. De hanterar INGET alls förrän de stöter näsan i det. Kom igen nu Odette. Djupt inom dig gömmer sig en stackars förtryckt liten korkskalle som väntar på att få förenkla ditt liv. Låt inte intellektet mobba och hunsa henne mer nu. Våga släppa allt utom det du har rakt framför näsan. Torsdag kl XX - introduktion. Bara det. Inget annat existerar. Stor kram till dig!

Såhär går mina tankar.... om jag inte känner mig smal snygg och fräsch på torsdag.. så kommer jag ha ångest för det...imorgon... och nu... sen... då kommer jag ha ångest för att inte ha nått att ha på mig.. och så kommer ångesten över att jag måste få ordning på garderoben så att jag inte behöver stå och undra och få panik över att jag inte kan ha på mig nått... sen får jag ångest för att kroppen mår konstigt.. svullen eländig trots träning... magen ballong... JA jag vet att det har med A att göra.. men A e inte så massivt närvarande nu konstigt nog.. den finns där.. men liksom som en tyst ovän.. jag är orolig att jag inte ska kunna saker ( data program) på jobbet... att jag är underkvalificerad och kommer göra bort mig... jag är orolig att min gamla utbrändhet ska göra sig synlig och så brakar jag och måste förklara för hela tjocka släkten och alla " välmenande" kompissar vad som hänt... orolig att jag inte ska orka.. att jag tagit mig vatten över huvudet.. orolig att jag känner sådan vrede inom mig just nu när kompissar envisas med att ringa för dom vill " prata i telefon och babbla" ( och det är inget jag varken orkar eller känner för just nu.. jag finns till för alla runt mig ständigt och konstant men jag orkar fasiken inte mer nu...) ... orolig över att jag känner sådan enorm frustration över livet.. ... orolig att jag ska ta till A nu när det blir jobb vardag istället för att jag är hemma.. hahah jag låter inte klok jag vet.. men det e skönt att skriva av sig... det måste ner på papper :) .. sorry om jag skräms :) .. kort sagt... jag e skit rädd! men jag har er <3 ( man behöver inte läsa detta långa trams inlägg.. :)) .. Kram

och jag tror på din styrka.. du kommer stråla i dina klackar.. nykter och med rak blick framåt.. låt dom undra... DU vet om ditt värde och din styrka <3
Ps ) I värsta fall..säg att du går på antibiotika ;) om du inte pallar allas evinnerliga tjat.

Mirabelle

Eller jo det är illa, men jag blir nästan litet impad över din megalånga kedja av förutsedda ångest-reaktioner... Du känner dig själv och har full koll på varje detalj som kan bli problematisk. Det är på gott och ont. Å ena sidan är det ju bra att inte bli tagen med byxorna nere när/om ångesten slår till... Å andra sidan får du lägga ner väldigt mycket energi på att ha ångest över att få ångest :/ Hjälper det att lägga till en bisats på varje mening? "Då kommer jag ha ångest över att inte ha något att ha på mig... och då xxx" Om det värsta händer, att ångesten är ett faktum, vad händer då? Hur gör du för att hantera det?

Mirabelle

Nu poppade en fråga upp i mitt huvud, och jag har ju nästan skriftlig tourettes, så... ;) Du måste vara smal och snygg och fräsch på torsdag för att inte få ångest... Jag tänker att så himla allvarligt kan du knappast ha gått ner dig mellan datumet då de anställde dig och torsdag? Fick du inte jobbet typ nyss? Var du så mycket smalare, snyggare och fräschare då? Jag lovar, de förväntar sig inte en helt ny Odette som kliver in på torsdag. Snarare skulle de bli helt förvirrade... Kram

Du har så rätt... ( fick jobbet för dryg vecka sen ;))... jag drar nått gammalt över mig nu. stanna upp, pausa, lugna ner mig... drick ännu ett glas vatten.. ät lite bär.. ( min besatthet.. ) .. och bara ta ett GIGANTISKT steg tillbaka.. jag hetsar ju upp mig själv.. jag veeeet ! Ramlade över två glas vin innan ska erkännas.. vid 16.30... men mådde illa av det så hällde ut sista glaset och druckit vatten sen dess.. alltid nått..
Nä Mirabelle du har rätt.. nu lugnar jag ner mig ;) .. Tack <3

Detta med sprit... jag dricker det ibland.. sjukt äckligt men men vad gör man :)! Men..... nu till en annan insikt...Lustig känsla som infunnit sig senaste..känner du igen dig i detta?... yes.. stundtals ... ok... ofta...dricker jag.. döva ångest .. döva det mesta.. men flera gånger senaste... så har jag självmant.. bara slutat mitt uppe i allt... har hällt ut det jag har i glaset och ersatt med saft... sen .. som idag... mest suttit i tysthet ... andats... blundar och känner hur min själ och kropp blir starkare .. jag väljer ju själv att avbryta drickandet ... längtar till den dag jag kan stoppa redan innan jag börjar... en dag i taget.. men jag tror jag e på rätt väg.. Jag har valt att inte räkna dagar.. alla har olika sätt.. jag väljer att räkna tillfällen.. och framför allt.. räkna de gånger jag stoppar o tid.. det för mig är en seger!!

Detta med sprit... jag dricker det ibland.. sjukt äckligt men men vad gör man :)! Men..... nu till en annan insikt...Lustig känsla som infunnit sig senaste..känner du igen dig i detta?... yes.. stundtals ... ok... ofta...dricker jag.. döva ångest .. döva det mesta.. men flera gånger senaste... så har jag självmant.. bara slutat mitt uppe i allt... har hällt ut det jag har i glaset och ersatt med saft... sen .. som idag... mest suttit i tysthet ... andats... blundar och känner hur min själ och kropp blir starkare .. jag väljer ju själv att avbryta drickandet ... längtar till den dag jag kan stoppa redan innan jag börjar... en dag i taget.. men jag tror jag e på rätt väg.. Jag har valt att inte räkna dagar.. alla har olika sätt.. jag väljer att räkna tillfällen.. och framför allt.. räkna de gånger jag stoppar o tid.. det för mig är en seger!!

AL

om du gör det..då kan jag också känna mej stolt ....när jag häller ut vinet jag nyss hällt upp. Så kan man ju faktiskt tänka...ett glas mindre blev det då.
Jag räknar heller inte dagarna. Hatar allt vad tävling/ utmaning heter. Få motsatt effekt på mej. Blir som en trotsig tonåring.

Mirabelle

Vi hänger här för att få vårt drickande under kontroll. Varje gång du stoppar i tid har du ju lyckats med det, eller hur? Alla metoder är bra, så länge de leder oss framåt <3

Ja du har så rätt!! Varje glas mindre är en seger. Jag håller frenetiskt på att dricka citron vatten ikväll.. ska ju träffa nya jobbet imorgon 10.00.. men jag har lyssnat på er.. jag orkar fan inte hetsa upp mig mer! Det får bli vad det blir ! Orka hetsa liksom :). Det e som att kroppen säger stopp! Den vill inte hetsa upp sig mer! Hur går det för dig ikväll Mirabelle ?❤️ Hur mår du?

Vi tänker lika du och jag! Vi räknar inte dagar. Vi räknar varje glas vi INTE dricker :)!! ❤️ Ikväl blev det för mig ... fyra glas mindre än jag trodde:)! Ja det blev några glas ( det var inte gott).. men MINDRE!:) låt oss se vart detta nya tankesätt leder till ok!:) kram!

Mirabelle

Nu har du fattat galoppen min sköna ? Ingen idé att hetsa upp sig. Allt blir som det blir ändå. Ibland krävs det att hjärnan kokar över och ångan pyser ut genom öronen innan man hittar den där lugna acceptansen för att det går som det går.

Det är rätt bra, eller ganska speedat, med mig ikväll. Jag har jobbat hela kvällen, sedan jag kom hem från jobbet. Samma sak igår kväll. Förvisso med de mer kreativa bitarna av mitt kärnuppdrag. Om jag är fullt sysselsatt varje vaken minut med något jag är bra på så känner jag inte av nedstämdheten och ångesten... Och det är ju mitt yrke jag är bra på... Fast det är väl egentligen inget vidare att inte kunna försätta sig själv i viloläge utan att krypa ur skinnet, eller deppa ihop :/ Hoppeligen har läkaren någon vettig lösning på hur jag ska stå ut med vila och återhämtning när jag går dit i nästa vecka... Själv röstar jag på någon form av dunderpiller, för det känns snabbt och effektivt...

Hoppas innerligt att du ska lyckas hållla i din ”orka hetsa” attityd hela vägen. Det skulle vara så välgörande för dig ❤️ Kram

Vill bara önska dig lycka till i dag. Vet att du fixar det och du är så insiktsfull. Skulle gärna ha dig som kollega - beroende på vad du jobbar med, förstås... ?

Kramar i massor ❤