Hej,
Är helt ny i detta forum. Jag separerade från min dotters pappa för 3 år sedan och det på grund av hans alkoholvanor och hans psykiska ohälsa. Jag valde att flytta 60 mil bort, tillbaka till min barndoms by. Min dotter har under dessa 3 år besökt sin pappa 4 gånger per år. Det första året följde jag med och bodde där med henne. Sedan kände jag mig tryggare med situationen och jag åkte hem igen och hon stannade där själv i en vecka per gång. Detta var under förutsättning att hennes syskon också var där och att hennes pappa inte drack, det som gällde var noll tolerans.
Jag har vägrat använda mig av hennes äldre syskon för att få reda på om deras pappa dricker under vistelsen där, det är inte deras ansvar att förmedla detta till mig. Jag har valt att tro på vad pappan själv säger.
Nu efter julledigheten berättade en av min dotters syskon att pappan visst dricker då min dotter är där, men då hon har lagt sig. Hon är 5 år. Jag fick det också berättat att syskonen släcker lampan då han ska komma och säga godnatt då han har druckit, de vill inte se honom full. Det berättades en hel del mer saker som innebär att jag nu har tagit beslutet att min dotter inte kan vara där. Det känns så klart väldigt tufft att vara så konsekvent, men jag kan inte lämna mitt barn hos någon som väljer att vara onykter då hon är där. Det är inte rättvist mot henne eller hennes syskon.
Jag väljer att skriva här för att fråga hur ni har valt att prata med era barn om dessa saker? Jag har förklarat för min dotter att det finns olika sätt att vara sjuk på och att hennes pappa är sjuk i sitt tänk och att han då inte kan säga nej till öl. Och att man inte kan ansvara för ett barn då man är full. Det svåra i det här är att min dotter knappt vet vad alkohol är, än mindre hur man blir då man är full.