Måndag förmiddag. Sambon på jobbet, barnen i skolan. Själv har jag sovmorgon och massor av tid att grubbla. Helgen har varit som den brukar. Första ölen öppnas nästan i samma ögonblick han kliver in genom dörren efter avslutad arbetsvecka. Jag vet att det är en starköl som finns i garaget men den är upphälld i glas och på bänken i köket står en öppnad "folköl". Lurar inte mig längre. Så fortsätter kvällen och även lördagen. Håller sig till öl och ett sådant tempo att han liksom bara blir lite gladare och pratsam, vilket verkar uppskattas av barnen. Framåt lördagskvällen märker jag ändå att ögonen inte riktigt hänger med och att han ställer frågor om saker jag berättat om tre gånger. Så här ser varje helg ut sedan flera år tillbaka och jag orkar inte längre. Sa till honom i somras att jag vill att vi separerar om det inte blir bättre, han sa att han förstog. Sen har han varken sagt nått eller gjort något åt saken.
Åker känslomässig bergochdalbana varje helg. På veckorna är allt som vanligt och jag har en föhoppning om att den här helgen blir nog bättre, men sen blir jag besviken, ledsen och arg. Han vill ju gärna ha sex på helgen och jag känner ingen attraktion alls när han är onykter. Jag har dessutom utmattningssyndrom och det blir ju inte bättre av det här.
Ältar varje ledig stund hur jag bör hantera detta. Läser många inlägg här och det hjälper mig att förstå att mina tankar o känslor är på riktigt och att jag inte är ensam.

Annher01

Det tar tyvärr ofta år innan man fattar vad det är för sjukdom /det enda som är säkert är att du äts upp inifrån om du stannar det är ju bara han som kan slita å det gör dom bara om man lämnar alkoholisten/tro mej.