Jag måste bara lätta på trycket innan jag blir galen.

Sedan många år har min man i perioder smygdruckit alkohol. Jag hittar de tomma burkarna, flaskorna, dunkarna på alla möjliga ställen. Till en början bara förnekelse från maken, numera erkänner han att han druckit men inte alls den mängd han hällt i sig. Han säger att han sköter arbetet, han arbetar på annan ort och är borta från hemmet måndag till torsdag. Min och barnens frizon. Jag vill inte ens veta vad han gör utanför arbetet måndag till torsdag, troligen planerar för hur han ska få till drickandet från torsdag eftermiddag till söndag utan att nån ser. Alla runt om honom vet när han druckit, han lurar bara sig själv. Jag har gått under i detta flera gånger men nu skiter jag i om det blir hans undergång, jag vill bara överleva och komma ut på andra sidan och kunna fortsätta leva mitt liv.

För två år sedan lämnade jag honom, då lyckades han övertala mig att han skulle sluta och leva nykter, vi hade en bra sommar och höst och han lyckades också få mig att tro att allt var så bra att vi köpte ett hus. Nu sitter vi med miljonskulder och ingen av oss klarar av att bo här ensam (tror jag)

Igår var barnen och jag hemifrån hela dagen och när vi kom hem på kvällen var han kanon, sluddrade, fumlade och irriterad så fort jag sa nåt. Upprepar saker tusen ggr. Även fast jag vet att jag inte ska fråga om han druckit så frågade jag: "Hur mycket har du druckit?" Han svarade: "Massor!!!!" när jag då frågade om han druckit öl eller vin så sa han "Ge dig Nu!!" och sen var det slut på diskussionen. tack och lov, för han brukar alltid vända det så att det är jag eller barnen som gör att han mår dåligt.

Förra veckan gick jag igenom alla skrymslen och vrår och hittade massor, säkert hundra tomburkar, några vinflaskor, spritflaska, tomma vindunkar och två tomma plastdunkar. Idag ligger det säker 20 tomburkar och en tom vinflaska innanför inspektionsluckan till husgrunden och de fanns inte där i fredags.

Va ska jag göra? Han går inte med på behandling, han har ju inga problem, han mår bara inte så bra just nu..... Ska jag låta honom hållas och vänta till den dan han är så redlös och i dåligt skick att jag kan kalla på ambulans? Oftast somnar han när kvällen kommer och sover ruset av sig. Sen ska vi låtsas som att vi är fina, normala familjen när morgonen kommer. Mina känslor är så långt borta att jag idag inte kan förstå hur det är möjligt att jag en gång älskat honom, jag stannar på grund av ekonomi och för att jag inbillar mig att barnen ändå mår gott de bra dagarna vi har tillsammans.

Tack för att du läser.

InteMera

Ja du det är 10 miljoner kronors frågan vad man ska göra. Du kan inte blunda för det du vet och det låter inte som du är vidare lycklig heller. Vill du fortsätta låtsas dagen efter att allt är bra? Spela Teater Familjen när det passar honom eller rättare sagt hans dryckesvanor och finna dig i en sluddrande snarkande man närhelst det passar honom däremellan?

Kanske du inte har råd med boendet ni har men kanske du kunde göra ett experiment för dig själv och kolla vad du kunde ha råd med och fundera på hur du kunde ordna din ekonomi om du valde att gå? Tänk det inte som nåt du måste göra konkret att flytta men gör tankearbetet och kolla upp det praktiska för det ger dig åtminstone en styrka att veta hur dt kunde bli om du väljer en annorlunda framtid. En framtid där du mår bra utan alkoholisten. Dagdröm om det livet. Hur ditt hem känns när du kliver över tröskeln, hur där ser ut. Att välja att ändå stanna kvar men veta att man kunde ordna upp sitt liv om man väljer att gå, gör nog en stor skillnad i hur man mår tror jag då man återtagtit makten och valmöjligheten till sig själv.

Heleena

Tänk om dom bra dagarna med barnen blir varje dag om ni väljer att inte leva tillsammans? Jag gjorde det, sålde ett hus som vi knappt bott i 1,5 år. Hittade en fantastisk lägenhet och nu är det jag som bestämmer över mina dagar! Tror min son är tryggare nu än när vi levde tillsammans. Klart att man inte kommer helt bort från problemet då man har barn ihop. Vet att det är ett stort steg, men barnen mår bra om du mår bra....

Ni har så rätt. Jag dagdrömmer och har gjort så ett tag. Måste bara hitta kraften att genomföra. Ett besök till banken kanske skulle lösa en del av funderingarna och bota sömnlöshet. Återta livet och känna att jag äger kraften, att jag skriver här är ett steg i rätt riktning.

nosign

Jag har det precis likadant, Livetpåpinnen, men skillnaden är att min man är långtidsarbetslös så när han ska handla får han pengar av mig till matvaror, men ofta slinker det med både cigg och en dunk med vin. Som han sedan gömmer. Så var det i går men då var det en dunk som blivit över sedan helgen. När jag kom hem var han full, fumlig och sluddrade, men förnekade att han druckit. Intressant för han smög undan och jag följde efter och mycket riktigt hade han gömt dunken långt in under en gästsäng. Och ett halvfullt glas. Vi genomförde middagen under tystnad. Sedan gick jag och lade mig. Jag har många gånger tänkt lämna honom eftersom varken tillit eller kärlek finns. Men dilemmat är att om jag genomför det så blir han i princip hemlös då han inte har något jobb...

Till nosign: Detta gömmande och smygande och lögnerna gör mig så förbannad och all energi rinner ut i fingrar och tår. Kärleken är slut för länge sen.

Känner igen dina tankar. Om du inte ger honom pengar, vad händer då? Kan ni handla tillsammans?
Min man arbetar och tjänar pengar, och kommer ha ett boende om jag lämnar honom eller ber honom flytta. Troligen kommer han gå under i sin alkoholism om han blir ensam. Förut har jag känt att han klarar sig bäst om jag finns i närheten så lyckas han behålla en gnutta kontroll. Om han blir lämnad ensam med sitt alkoholberoende så kommer det inte finnas någon broms längre. Halva jag skiter i hur det går för honom, andra halvan vill inte att han ska behöva sjunka djupare. Förnuftet tänker - rädda mig själv.