Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

Mirabelle

Har det hänt något som jagar upp dig? Eller var det dina tankar som ramlade ner i ett tomrum? Ibland famlar man i mörker vännen. Du hittar snart ljusknappen. Kram

Det är verkligen upp och ner. Min förhoppning är att det stabiliserar sig med antal nyktra dagar. Tycker mig kunna utläsa detta genom de personer som hängt här länge. Vet inte om det kommer ett antal faser som måste avklaras innan man går in i nästa. För en del, inklusive mig, verkar det vara något liknande.

Usch för panikångest, vilket maratonlopp. Startar på någon tiondels sekund, full sprint på en gång. Har man tur är målgången inom några minuter. Den totala urlakningen efteråt kan dock sitta i länge. Det värsta är att rädslan inför nästa lopp finns med oss för jämnan - mer eller mindre.

Inte särskilt peppande, men vad kan vi göra, framför allt för att förhindra katastroftankarna? De där onödiga tankarna som bara förstör det skydd vi försöker bygga upp.

Jag har ett litet knep. Lite löjligt och säkert banalt för andra, men... Jag låtsas att min panikångest är en liten vän som sitter på min högra axel. Vännen vill varna mig för faror, vilket är snällt. Problemet är att vännen handlar på instinkt och inte kan skilja på falsk och riktig fara. Men det kan ju jag! Så jag klappar lite på högra axeln, tackar för varningen, men försäkrar vännen om att det denna gång inte var någon fara, så denne kan sluta oroa sig. Funkar inte alltid att bryta helt, men lindrar oftast anfallet, vilket förstås är guld värt.

(Får jag inga mer kommentarer i forumet vet jag att det förmodligen beror på den här beskrivningen. ? Kanske får en enkelbiljett till Ulleråker eller Beckomberga. Vinäger och Alfons, ni vet, de där med osynliga kompisar...)

Hoppas verkligen att du finner lugnet lite senare i kväll. Ta en varm dusch, kanske en balja te, tänd några ljus, andas... En megastor cyberkram till dig ❤

Mirabelle

Du är fantastisk :) Jag ÄLSKAR din beskrivning av lilla vännen på axeln. Vi kan flytta in på Ulleråker tillsammans du och jag ;) Min strategi när jag känner stressen/ångesten komma är dagdrömmeri med berått mod. Jag skriver typ en bok i mitt huvud. En evig följetång, med samma karaktärer och setting. Komplett med cliff hangers och allt. Har författat den bitvis inne i mitt huvud i åratal. Som sagt. Vägbeskrivning till Ulleråker, någon?

Emma79

Det har lugnat ner sig lite. Stormen har blåst över.
Ska ta hand om bitarna nu, ta en dusch en kopp kvällste.
Barnen har somnat.

Jag ska resa bort och det är skitjobbigt för mig. En oro som började med extrem flygrädsla har sedan förskjutits till extrem organisering dagarna innan resan- listor tvätta stryka handla , har hållt oron stången genom denna metod. Och nu har jag haft så mycket med jobbet o livet att jag glömt skaffa kattvakt o köpa resetandborste o presenter att ta med etc så jag kom bara helt ur fas. Lägg till en rädsla för en ryggskada jag har som inte vill ge med sig och lite smärta etc.. blä.

Vinäger- bra tips! Jag kollar mest shoppingsidor online när attackerna närmar sig håller mig kvar I verkligheten- låtsasshopping på net-a-porter , herregud.

Att känna den omtanke och värme som kom från er fick mig tillbaka, shit alltså, tack!

O nu kom min man hem så det blir en riktig kram också.

Är ett vrak, men ett nyktert sådant ??

Ansa

Hoppas du har kunnat sova och att ångesten lagt sig ngt.
Ångest är ett helvete, och panikångest är precis, som det skevs, lika utmattande som ett Maraton-lopp. Inklusive rädsla?.
Dusch är bra. Te likaså. Lägga sig ned och andas. Ok nu kommer jag låta helt knäpp?. Men när jag lägger mig ned och försöker andas så ”skriver” jag saker jag tänker på, med min - högra stortå!! Det började med att jag inte hade kraft att skriva ned saker på papper men ville få ordning på tankarna i huvudet. Sätta ord på dom, trots att jag låg i sängen och darrade och hyperventilerade. Sen har det fortsatt så när jag mår dåligt, hehe.
Det kommer ordna sig med resan. Har ni ingen som kan se till ??
Resetandborste, strykning o dyl kan du väl ordna på plats om du inte hinner innan??
När är det du åker?
Kram?

Emma79

Åker i början av nästa vecka. Allt ordnar sig har en procedur jag måste gå igenom för att hålla mig lugn ( lite som med din stortå, whatever works ?) .

Tog mig upp ur hålet igårkväll, vaknade lugn o fin. Kändes viktigt att skriva om dippen, även om det inte är direkt alkoholrelaterat, det är en del av min kamp. Och jag tog inget lugnande ( har ingen stolthet i det iofs men att åka dit på stesolidknaprande har jag ingen lust med ) och jag kom ut på andra sidan.

Ang. Panikattacker.
De tar sig så många former, mina är lömska och sluga och första gången hamnade jag på akuten och inte ens där sa de rakt ut att det var panikångest.

Som en stor slöja som sakta sveper in mig, får mig att känna extrema overklighets känslor och samtidigt är det som att jag ser livet i technicolor ( heter det så?) , hyperrealistiskt, ser varenda fara i allt och jag följer alla farospår tills de leder till katastrof. Klassiskt vila andas hjälper inte, måste distrahera mig innan det är försent. Ofta får jag bara känningar och hinner sätta stopp.

Efter att jag slutat med A för en månad sen har jag haft känningar allt mer sällan och inte en enda regelrätt attack. Yes.

Nog om det.

Ikväll blir det fest. Berättar inte för någon att jag lagt av med A, tänkte bara inte dricka och inte göra en stor grej av det.

Man vill ju inte vara en glädjedödare o förstöra allas lönehelgsfirande ?

Emma79

Fick ett glas bubbel i min hand, skålar med alla, lyckönskningar fina ord och en massa firande.

Pratar till höger och vänster, står där med glaset i handen. Ställer ner det på ett bord, har inte druckit något. Är så medveten om att alla ser att jag inte dricker.

De fyller på. Jag lyckas hälla ut mitt bubbel o ersätta med vatten, känner mig mer bekväm.

Är på strålande humör, känner inget sug. Konverserar, lyssnar på den där historian min kollega ALLTID berättar när hon är lite tipsy -vet inte hur många gånger jag hört den.

Det spårar ur snabbt och jag märker att de andra efter ett tag inte verkar bry sig att jag inte dricker alkohol. Någon frågar om jag vill ha- nej tack, säger jag, men jag är INTE gravid.

Vad är det då? Känner jag att de tänker.

Oj vad de häller i sig. Flaska efter flaska. Kramar alla godnatt och tackar för en intensiv och produktiv vecka. Åker hem för att hinna krama mina barn godnatt.

Luktar inte alkohol.

Är så glad för det här beslutet och att det hittills funkar och håller.

Ha en fin fredagkväll ni också❣️

Emma79

Igårkväll. Vi har en nära vän på middag. Min man har lagat mat och nu korkar de upp Nebbiolon.

Jag öppnar min Jus de Poire ( inte för sött, lagom bubbligt, vuxenkork ) och häller upp till mig och barnen.

Pastan äts upp och de båda knorrar lite om att det var för lite mat. ”Det är så märkligt” säger jag ”att sen jag slutade dricka äter jag så mycket mindre. Som att jag slutar när jag är mätt, känner mig nöjd”.

De häller upp mer vin, och nu känner jag att vår vän får agera domare. Jag har redan känt av pikarna de senaste dagarna från min man ” Så du ska inte ens dricka när vi är på den och den restaurangen ( på semestern )?” Eller ” den och den vingården?”. Jag vet inte svarar jag, för att skjuta diskussionen på framtiden, men nej, jag vill inte dricka. Inte prova inte smaka.

Men nu har vi en domare och min man kör på ” Du har blivit så svensk, herregud, livrädd och förstorar upp allting. En liten last, kom igen, NJUT lite av livet... det börjar så här, jag känner dig, sen ska du sluta med än det ena än det andra...”

Vår vän flikar in att han inte dricker så ofta för han lever ensam, men ett gott vin till en god middag ska man väl kunna unna sig, det är ju inte crack vi pratar om.

” Ja, här hemma åt vi fin middag med fint vin varje dag” förklarar jag ” det är lite svårt då att avgöra exakt vilken middag som är värd ett vin, eller måste jag börja äta falukorv varannan dag?”

Vi grälar inte men det börjar kännas lite obehagligt. Har aldrig gillat när man drar in en tredje part i privat gnabb. För att avsluta vänder jag mig till vår vän. ” tycker inte du att det istället vore gulligt att ge mig lite uppmuntran om jag nu anser att jag fysiskt och psykiskt mår bättre utan alkohol? Om jag nu har druckit vareviga dag de senaste 20 åren kanske vi kan sluta prata om Laster och att Unna sig?”. Han nickar lite för att konfirmera utan att ta någons parti och samtalet går över i ett komplicerat förhållande till mat, vilket DE båda har.

”Jag kommer hem från jobbet efter en stressig dag och det enda jag vill är att ÄTA, spelar ingen roll vad, jag bara öppnar kylskåpet och tar vad som finns.”

”... och jag ör ALLTID hungrig, jag skulle kunna äta hela tiden det finns ingen botten så jag måste sätta regler annars skulle jag bli så fet.”

Ja, ni hör. Nebbiolon dracks ur, päronjuicen dracks upp, tallrikarna tömdes. Vi har alla våra demoner och våra kamper.

I’m gonna fight for my right to be sober ?

Liten stor

Två hinder avklarade! Du ska vara stolt.
Det är så konstigt att man anses vara tråkig/onormal när man avstår A.
Visst är det lite skönt att betrakta fester nyktert och sen åka hem klar i huvudet?

Mirabelle

Det där var inte snällt av äkta hälften :( Jag hade bränt propparna fullkomligt. Bra att du står på dig!

Emma79

Ja, det är nästan skrattretande att här sitter jag med solen i fejset omgiven av vinstockar. Allt ligger i startgroparna, snön försvann för ett par veckor sen men våren tränger på. Fåglarna kvittrar och jag njuter av solen, luften, utsikten.

Här är vinet en sån väldigt naturlig del av allt så jag tror inte att det blir någon stor grej av att jag tackar nej till middagen.

För det kommer jag att göra. Vill ta in allt detta vackra med ett rent sinne. Allt detta lugn.

Kram ?

Emma79

Det är förmiddag. By I norra italien, marknadsdag. Alla gamlingar har tagit sig ner till centrum för att tja framförallt mötas umgås skvallra en del och kanske köpa en och annan grönsak.

Sitter på baren för en cappuccino och en toast. Damerna och herrarna runt mig tar aperitivo innan lunchen: ett glas vitt eller rött, en Campari eller kanske en alkoholfri crodino. De Snaskar I sig mini-panini och chips.

Jag älskade det där innan. Att följa traditionen och ta ett glas innan lunch. Lulla omkring på marknaden sen. Inte nu, jag tar en cappuccino och ser mig omkring istället. Noterar saker. Tjuvlyssnar. Och bara flyter med nuet. Och jag är inte stressad och jag är inte irriterad, jag bara är.

Solen och våren tinar upp mig. Panikångest och jobbstress känns så långt bort och främmande.

Det är så tyst. Lite vårfåglar kvittrar i plommonträden här utanför. Det skramlar lite från vinfabriken här nedanför ( idag sätter de etiketter på en röd Barbaresco till en restaurang I grannbyn ).

Nu lite siesta. Ha det gott!

Åh, vad härligt det låter. Underbar beskrivning. Vill ha riktig vår NU! Så stark och övertygande du är i ditt beslut. Så himla skönt att få känna så och utan att behöva kämpa med näbbar och klor. Just nu har du uppnått det så många eftersträvar. Hoppas att den känslan håller i sig.

Ha en fortsatt fin resa! ♡

Emma79

“Du vill inte ha vin va?” Vi sitter på liten restaurang med lokal mat och kilometerlång vinlista. “Nej tack, jag tar bubbelvatten “ svarar jag, kollar in menyn. Han upptäcker att de faktiskt serverar vin på glas, så det är ju OK att jag inte är med och delar. Maten är fantastisk, barnen håller sig på mattan, vädret kyligt men soligt- har inget att klaga på. Han håller fram vinglaset, jätte entusiastisk “Lukta, det är helt otroligt!”. Jag avstår.

Det jag vill säga är att det är OK. Det FUNKAR att inte dricka. Jag missar inget. Jag försöker inte övertyga mig själv, jag är bara så förundrad över att det går att inte dricka. Min man verkar också tycka att det funkar ( även om han aldrig insett problemet ).

Känner bara en enorm lättnad.

Njuter av en chokladefterätt och espresso efter maten ☕️?❣️

Hoppas att få fortsätta i den övertygelse jag är nu. Du får det att låta så naturligt, det funkar liksom att avstå. Att man inte missar något, tvärtom. Jag blir extra motiverad att fortsätta. Tack! ♡

John-Erik

Hej Emma!

Vad stark du är. Otroligt...Du kommer att lyckas när du är så beslutsam. Toppen! :-)
Önskar dig en Glad Påsk och lycka till med dagarna framöver.

Ha det fint!

John

Go tjejen! ??
Vårvärme och bubbelvatten funkar perfekt ??✨
Ta hand om dig!
Kram ?

Emma79

Sista åren, tror jag, jag drack. Känslan av att aldrig få den där känslan längre, som att inte ens alkohol kan fylla ”själens slukhål”. Ett par glas till bara, hoppas att man ska nå fram, men jag gjorde sällan det.

Ett kort ögonblick, för mig själv. Ensam i köket, musik på, alla ingredienser framme, korka upp flaskan. En halvtimme senare försvinner magin och kvar finns tomheten. Något gnagande rastlöst.

Med alkoholen alla minnen, nostalgi, livet som varit. En flykt från vuxenvärldens vardagsbestyr. En sorts konstig belöning för att ha överlevt ännu en dag.

Det var ju inte så att man kunde dricka ett glas och sedan surfa på berusningsvågen resten av kvällen. Nej det fylldes på hela tiden. En sista klunk direkt ur flaskan innan korken pluggas i. Det blev aldrig jättemycket men alltid konstant något.

Själens slukhål har slutit sig. Jag har lugnat ner mig. Allt har lugnat ner sig. Pimpim ( tror jag ) skrev om ökad fysisk kontakt, starka känslor för de nära, att vilja krama gosa ta på. Ge och ta. Så är det för mig också, skulle kunna krama ihjäl ungarna.

Minnena får vara kvar på sina platser, på lagring. De behöver inte dras fram och jämföras med nuet.

Nuet, mitt liv version 3:0. Helt ok.