Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

Blir så inspirerad av din självklara beslutsamhet. Fortsätt så! Håller med om nostalgin och kan sakna det du beskriver. Men underbart är kort, det vet vi ju.

Ha en fin påskhelg! ?

Emma79

Närmar mig 40 nyktra dagar och är omgiven av vinodlingar, lagrade vinflaskor, öppnade vinflaskor samt en hel bunt vindrickande människor.

Lägg till det en disig värmande vårsol, ett bedövande vackert landskap och bord dignande med fantastisk lokalproducerad mat.

Har jag problem med den där alkoholen eller inte? Eftersom jag numera varenda ledig sekund flipprar omkring på ett forum som heter Alkohjälpen så ja, kanske. Det gick så lätt att sluta, så lätt att fortsätta vara nykter. Alldeles för lätt, kan jag tänka ibland när jag läser historier fyllda med mer kamp än min egen.

Men jag tror att jag gjorde en hel del förarbete innan jag kom hit. Tankarna om att något inte var OK har funnits där och jag har helt enkelt inte kunnat sluta tidigare. Saknat motivationen, sparken i arslet - som jag fick av er här.

Vet fortfarande inte om jag har problem med alkoholen. När jag berättade för min mamma att jag lagt av darrade hon fram med chockad röst ”....är du...är du....alkoholist?”

”Nej, mamma. Inte i den bemärkelsen du föreställer dig en alkoholist. Jag har kontroll, sårar ingen annan än mig själv när jag dricker, gör bara livet svårare för mig själv, ingen annan har märkt något, jag lovar”.

Vet inte hur jag ska definiera problemet, men det verkar väldigt viktigt för omgivningen. Och hade det inte varit för omgivningen hade jag bara lagt av och bara varit. Men de trycker på, som ni vet. De saknar sin dryckeskompanjon och partner in crime.

Nu ska vi på vinprovning, och jag vill inte vara glädjedödaren. ”Inga problem” säger jag ”klart vi ska prova vin!” Men jag tänker: hur mycket vin måste ni prova egentligen? Det verkar bara vara en fasad för något annat, en ursäkt att dricka. Men de kanske är genuint intresserade av vilket av de fem vinerna som är godast. Min roll blir att leka med barnen på gården. Något vin tänker jag inte prova.

Så vad ska jag säga till alla släktingar som drösar in idag? Ska jag ge dem den långa versionen eller någon kortare mer lättsmält?

”Jag har druckit tillräckligt, nu måste jag tänka lite på min hälsa. Jag testar en vit period för att se om jag kommer att må bättre!”

Ja, så får det bli. Tack för att ni tar er tid att läsa mitt dravel! Ha en fantastiskt lång fredag allihop.

Liten stor

Otroligt starkt jobbat i den miljön!
Jag har också utvecklat liknande svar. Stör mig på att man måste ursäkta sig för att inte dricka, visst är det sjukt?
Jag brukar säga att jag slutat dricka då det hjälper mig hantera stress och trötthet bättre och vill komma tillbaka i form med sund mat och träning. Blir nästan aldrig följdfrågor. Blir det följdgrågor som ”jaha hur länge då? svarar jag bara något i stil med ”jag vet inte, kanske ett halvår eller för evigt. Jag mår sjukt mkt bättre utan”.

Bra jobbat av dig, du inspirerar.

Emma79

Vi hade haft det så lugnt här ute på landet men igår brakade stora släkten in från norr och söder.

Läste just i Tantens tråd om att dricka blir en naturlig konsekvens av andras dramatiska / idiotiska beteende. Att man dricker som reaktion på ett mail, eller en spydig kommentar. Som för att skydda sig mot världen.

Igår byggdes stressen upp hela dagen, jag har aldrig klarat av för mycket folk för många åsikter för höjda röster. Och ingen lyssnar på någon annan. Varför måste jag reagera på det? Varför kan jag inte bara vara? Plötsligt kändes det så självklart att hälla upp ett glas rött, maten kändes meningslös utan vin och jag kände mig mest lost.

Höll på att få en panikångest attack. Fattade ingenting.

Tog mig ut och upp på rummet, försökte koppla bort mig från situationen och få distans. Distrahera mig för att komma tillbaka till mig själv.

Det blev en djup dipp, men inget vin och imorse när jag vaknade kändes allt bra igen.

Det var som att hjärnan för en sekund blev kidnappad igen, alla de vanliga rättfärdigande tankarna spelades upp på en hundradels sekund: om att vara värd, att unna mig och en hel massa annat.

Man går liksom aldrig säker.

Kram på er ❣️

John-Erik

Emma, fasicken den var tuff. Bra hanterat kan jag tycka. Stressen var nog det som utlöste dina känslor. Härligt att du klarade dig helskinnad.
Hjärnan är den som spökar. Kommer man på hur hjärnan funkar med A så har man nyckeln.
Ha det gott gumman..

Glad Påskafton!

Håller på dig

John

Emma79

...med 4 sorters vin och så mycket mat!

Lugn såsig solig eftermiddag på italienska landsbygden.

Att lära sig uppskatta saker på nytt, utan alkohol. Fantastiskt!

Det går ju upp och ner, idag är bara upp, hög på våren och söta efterätter. Chokladägg.

Det är så fint att höra att jag kan vara en inspiration i min kamp mot alkoholen. Vi här behöver varandra I det lilla.

Alla i mitt påsksällskap har nu fattat att jag inte dricker ( utom min man som hällde upp Moscato till mig vid desserten - “Ja just det du dricker ju inte!” Men jag älskar hans avdramatiserande lite virriga sätt, iaf idag ?) och det är no big deal. Så jävla befriande. Dag 40 och jag har tagit mig över det mesta som jag trodde skulle vara hinder I min nykterhet.

?

Emma79

Alltid. Segt utdraget. Som att det bara maler på. Är på semester bortom rutinen så det borde inte kännas så men det gör det.

Ovekvämt och omysigt.

Satt I Solen på en uteservering. Ett glas vin, eller en Campari eller en spritz hade tagit bort känslan av rastlöshet, alla andra drack.

Men där satt jag med mitt A-fria alternativ och försökte peppa mig själv. Det gick inte.

Klaga lite här. Jag är ju nykter iaf och imorgon blir en ny dag ?

Tanten75

Det är bra! Skriv av det negativa!
I morgon är en annan dag, en ny dag.
Du gör det så bra där i solen och värmen, jag tror inte jag klarat av det, inte än i allafall!
Kram

Heja Emma ?? Du är så stark!
Jag åker själv iväg utomlands snart och är lite pirrig över hur jag ska känna. Kommer det bli jobbigt? Åker till en riktigt ölstad och jag älskar öl ? Men jag får inte ge vika.

Har säkert sagt det förr, men jag är verkligen imponerad av din beslutsamhet. Erfarenheten, du vet att det kommer att kännas bra/bättre i morgon, är starkare än suget. Nykterheten känns annorlunda efter en lång tids sammanhängande dagar än någon enstaka då och då. Så upplever jag det iaf. Lugnet, vardagen börjar kännas naturlig nykter. Så skönt! Ha det fortsatt skönt! ♡

Är du gladare idag? Där jag bor skiner solen, känns bra... men otroligt trött. Jag är så imponerad av att du klarar de där situationerna som är så starkt kopplade till alkohol. Beundransvärt! Vi vet ju alla vad som krävs för att klara det där....

Emma79

Det känns så bra! Jag sov kanske 11 timmar inatt ?

Nu bland sol fågelkvitter spännande deckare släktingar som tar hand om barnen och kyrkklockor I byarna på kullarna som slår 12.

Nere pã gården förbereds påskdags barbeque och det väljs vin ur vinkällaren. Tänkte just på hur sjukt det är att jag hamnat just här mitt I detta sydeuropeiska konstant- drickande ?

Så nu är allt bra, hur går det själv? Hoppas att du kan vila och slöa sã mycket som möjligt ?

Fint att höra att svackan är över för den här gången... och att du står fast vid att vara nykter. Låter underbart att vara där du är.. Jag städar idag, inte så roligt nu, men kommer att kännas bra när det är klart! Kram!

Tycker att du redan utstrålar ett lugn i nykterheten. Det smittar av sig. Kör på! ♡

Emma79

Min svåger sitter brevid mig på restaurangen, nosen ner i vinglaset, snurrar och sörplar medan kyparen väntar på ett utlåtande. Jag fnissar lite för mig själv, vet att han kommer att säga “Buono!”.

Och det gör han såklart, efter en tyst minut.

Hela den där snofsiga vinintresse grejen tror jag är ett sätt för svågern att ta avstånd från sin arbetarklassbakgrund. Inget fel med det. Det dricks en flaska, en och en halv kanske två kring bordet under middagen. Det pratas och divideras om vinet. Ingen blir berusad men jag märker så tydligt på min man hur distraherad han blir gentemot barnen. Han hör dem inte och han lyssnar inte på dem.

Så dem får hon med bubbelvattnet ta hand om. Gärna för mig. Inte mer än rätt när jag tänker på hur jag måste ha betett mig I alla år. Inte illa alls, tänkte jag då, men nu känner jag detaljerna, hur personer förändras och försvinner även om de inte är ”packade”.

O jävlar vad jag dricker bubbelvatten, får säkert i mig en och en halv liter under middagen.

Hyn strålar kan jag väl lägga till.

Min svägerska sitter med sitt glas Chardonnay hela middagen, alltså HELA. Glaset fylls inte på, hon smuttar. Flaskan står immig och orörd. Är hon tokig? Hon som får? Jag hade iaf druckit ner till halva etiketten.

Och jag känner mig tråkig. Restaurangupplevelsen reduceras till mat, föda, fylla magen.

Längtar hem till korv och makaroner och mellanmjölk

John-Erik

Hyn är väl kul att ha intakt. Kroppens största organ sägs det. Det här med folks reaktioner är ju lite speciellt.
Den som är nykter från början slipper frågor men den som slutar sippa, blir lite misstänkliggjord??!!
Det är ju lite duktigare, eller hur? Oavsett bakgrund är vi lika inför A.
Emma: ha det riktigt bra med med ditt tänk! Makaroner och mellanmjölk! Fniss!!
Många kramar

John

John-Erik

Hyn är väl kul att ha intakt. Kroppens största organ sägs det. Det här med folks reaktioner är ju lite speciellt.
Den som är nykter från början slipper frågor men den som slutar sippa, blir lite misstänkliggjord??!!
Det är ju lite duktigare, eller hur? Oavsett bakgrund är vi lika inför A.
Emma: ha det riktigt bra med med ditt tänk! Makaroner och mellanmjölk! Fniss!!
Många kramar

John