Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

Emma79

Som en rastlös rebellisk tonåring tänker jag ”Vafan NU ska jag dricka, varför skulle jag inte göra det? Vad som händer på Rivieran stannar på Rivieran!” . De där oemotståndliga små caféerna och barerna och restaurangerna. Ett litet glas, vafan! Jag kan sluta skriva på det där forumet, det är ju det enda som håller mig uppe, de enda ansiktslösa personerna som vet att jag anser att jag har problem, ingen annan bryr sig ju!

Tonårig. Rebellisk. Men vem skulle ta konsekvenserna? Något måste man väl lärt sig på, vad blir det, 20 år? Att det faktiskt finns en morgondag. O yes. Och en hel massa dagar efter den.

Ett glas rosé på strandpromenaden. Ett sånt där vinglas med öl eller kanske något surt vitt a la maison till moules frites. Alltså, Rivieran hörni!

NEJ. Det är fanimej inte värt det. Tvivel som sliter och drar. Så inutihelvete. Jag var rastlös idag, har rest kommit till ett ställe jag sist var på under HELT andra less familjära omständigheter. Så jag vill typ släppa loss, skrika till världen att jag inte alltid varit så här gammal och mamma och jag hade minsann också ett liv, då!

Och vad fan skulle det ha med alkohol att göra? Portalen till alla möjligheter och äventyr?

Det blev givetvis inget vin och vi fick en supermysig kväll när rastlösheten lagt sig, nu min favoritstund på dagen: pyjamas, kamomillte efter varm dusch.

Jag måste bara bli vän med tanken på att bli äldre, komma in i en annan rytm, förstå privilegiet och möjligheterna med familjelivet. Att det är helt jävla fantastiskt OK.

Ute duggregnar det, vågor dånar på avstånd. Lugnet lägger sig och jag med det❣️

dina inlägg genomsyras av beslutsamhet och ett lugn. Trots att du skriver om att vara trotsig och rebellisk handlar det nog mest om att gå igenom tankarna och komma ut på andra sidan. Du vet vad du vill. Du vet vad du måste göra. Och du gör det så j-a bra! ♡

Sån härlig läsning! Rebellen Emma ?

Njut av pyjamsmys och te... uppskatta det lilla för i långa loppet blir alla små fina stunder många minuter med avkoppling och ro för både sinne och själ! ?

Sov gott!
Kram PimPim

.. i det där att man inte bara vill vara mamma och "tråkig". Och vad har det med alkohol att göra? Hmm... för mig är det kanske så att alkoholen har gjort att jag som är så "duktig" i vardagen har kunnat go crazy. Försvinna in i dimman, dansa, flörta, prata med nya människor.. känna sig helt oövervinnelig. Men, sen kommer ju en morgondag som inte är lika underbar.

Maja07

...mig, precis som ni skriver! Att man är så jävla duktig jämt, på jobbet, som ensamstående med två tonåringar, tränar, glad o positiv, social osv. Då kan jag väl få släppa loss, bara vara jag, ego, flörta, festa och ha kul....
MEN, konsekvenserna blir ångest, hjärtklappning, vågar inte visa sig ute, svag, rädd, helt enkelt värdelös.
Är det verkligen värt det? För några timmars berusning? Nej, jag har äntligen fattat att det inte är det.
Dag 5 och fortfarande stark. I morgon avskedsmiddag för en kollega som ska sluta, vin kommer serveras och hade det varit för två veckor sen hade jag längtat. Efter vin och berusning. Men inte nu. Det känns nästan spännande att beställa in alkoholfritt bara för att se hur jag klarar en kväll nykter i glada vänners lag. Och om jag får ett sug när jag väl sitter där...?

Maja07

...mig, precis som ni skriver! Att man är så jävla duktig jämt, på jobbet, som ensamstående med två tonåringar, tränar, glad o positiv, social osv. Då kan jag väl få släppa loss, bara vara jag, ego, flörta, festa och ha kul....
MEN, konsekvenserna blir ångest, hjärtklappning, vågar inte visa sig ute, svag, rädd, helt enkelt värdelös.
Är det verkligen värt det? För några timmars berusning? Nej, jag har äntligen fattat att det inte är det.
Dag 5 och fortfarande stark. I morgon avskedsmiddag för en kollega som ska sluta, vin kommer serveras och hade det varit för två veckor sen hade jag längtat. Efter vin och berusning. Men inte nu. Det känns nästan spännande att beställa in alkoholfritt bara för att se hur jag klarar en kväll nykter i glada vänners lag. Och om jag får ett sug när jag väl sitter där...?

Mirabelle

Känner igen tankarna, tvivlet och dividerandet inombords... Revolten mot det rekorderliga... Njutningen i att trotsigt vara helt och hållet oduktig i några timmar. Trixet är väl att lyckas åstadkomma den känslan utan att dricka alkohol. Du gör ett fantastiskt jobb med nykterheten! Kram

Emma79

Idag firar jag 6 vita veckor! Yes!

Det är inte lätt med vit semester för första gången. Har varit iväg en vecka och har en vecka kvar. Varannan dag är en prövning. Det är så mkt dötid, såklart det är ju semester! Den tiden man tidigare fyllt med alkohol fyller man nu med? Lugn, skulle jag vilja säga och som sagt varannan dag finner jag det.

Idag fick jag en panikångestattack. Tyvärr. Jag vet precis varför så det är som det är, det svåra är på semester är det svårt att dra sig undan. En stark famn och tillslut kom tårarna och så började det släppa. Sedan vill jag bara byta värld, ta mig så långt ifrån den där overkligheten som möjligt, slappna av. Alkohol sug. Beställde en alkoholfri öl till middagen ( har inte druckit varken det eller a-fritt vin sen jag slutade dricka ) och jag liksom sög I mig den desperat, ville så gärna ha nån liten jävla % räddning men inget hände ju.

Nu äntligen dusch kamomillte pyjamas, herrejävlar vilken dag!

Tack för era fina kommentarer!

Mirabelle - DEN känslan, går det? Eller får man bara acceptera att det inte går? Hitta någon annan känsla. Bli salig på sin egen duktighet, bah..

Maja- bra jobbat! Vad härligt med 5 dagar, grattis! Ha en plan när du går ut med vännerna, and stick to it!

Jasmine- självklart har alkoholen varit en belöning för all duktighet. Min början på slutet var när jag fick barn och insåg att jag inte längre kunde fly- bara genom alkoholen. Blir ledsen när jag tänker på det nu.

Pim-Pim & Vinäger- tack för all fantastisk pepp! Varenda hjärt-klick behövs, och att veta att det finns folk därute som konstigt nog bryr sig. Tack tack tack!!!!!

Halihalo

2 veckor utomlands och du står även emot A. DET ska du ha va stolt över ! Jäklar!

Lever du ihop med någon förutom barnen? Tänker hur han/hon varit emot A dessa 6veckor?

Heja dig !

Emma79

Jag lever med min man som dricker utan problem. Till maten, om det bjuds. Har ett s k vinintresse vilket kan tolkas på olika sätt ( för min del var det en ursäkt att dricka finvin varje dag - han är nog verkligen ”intresserad”, eller kanske lite både och ) . Min man har aldrig ansett att jag har problem då jag sällan ”gick över gränsen”, men vinet och planerandet av drickandet upptog en sån stor del av min tankeverksamhet .

Han accepterar att jag inte dricker men känner sig lite sviken och saknar sin partner in crime.

Jag får all support härifrån forumet, utan det hade det aldrig funkat. Följer speciellt JennyM som är väldigt principfast vilket jag behöver.

?

i ett land med en massa goda viner- ja, du är himla bra! Tack för att du delar med dig av dina tankar och dina reflektioner. Jag läser varje dag och önskar att jag också var så bestämd i min nykterhet.

Emma79

..har jag ätit så mycket god mat så jag har liksom inte ord för det!

Ett medelålders par vid bordet bredvid drack en hel massa husets vin. Först en stor flaska ( 1 liter ) rosé och sedan varsin liten ( 1/2 liter ) och de glömde varannan vatten. De pratade knappt med varandra. Jag såg dem redan under lunchen, utanför ett café med varsitt glas rosé, rödlulliga i solen. De kommer att må skit imorgon, jag ska bara lyckas smälta all denna maten så kommer jag att må prima!

Min man frågade hur länge jag ska hålla på med det här icke-drickandet och när jag ska börja igen ”Bara ett glas då och då, inte sådär varje dag”.

”Vi får väl se” sa jag ” jag tar en dag i taget så får vi se sen”.

Men jag vill inte dricka, men det får bli en utvärdering efter 90 dagar tror jag.

Godnatt!

Halihalo

Håller med om att de är beundransvärt att läsa om hur beslutsam du är!

Emma79

...jag har nog haft en lång och velig ”ställtid” men när jag väl bestämde mig var det inte så svårt. Då jag velat någon gång har jag läst här och sökt efter och funnit stenhårda inställningar.

Det har diskuterats huruvida det handlar om tävlingsinstinkt , vilket jag inte tror, snarare en inre kompass om att vilja sig själv väl.

När man är gravid dricker man ju inte, för barnets skull- för att inte skada det. Varför ska man då inte göra samma sak för sin egen skull? Man själv är ju det enda man har at the end of the day.

Halihalo

Du har så rätt!!
Så glad att ja hittade denna sida imorse!

Frågan är om ja är där än. Att vilja sig själv väl.

...ögonen och ser andra som dricker, ja få inser man att det faktiskt var så man själv drack. Som läget är nu så tror jag att ett glas då och då bara skulle vilja trigga mig att vilja dricka mer. Det är svårt att säga stopp! Vin är ju så himla gott!
En utvärdering efter 90 dagar låter bra! Jag vill kunna dricka vin men frågan är om jag någonsin kommer kunna göra det? Så länge jag inte vet svaret så håller jag mig ifrån min bästa vän!

Är ni fortfarande utomlands? Solkysst och utvilad?

Kram PimPim ?

Emma79

Tror jag. Ungefär 45 dagar. Ska fram till 3 månader och sedan utvärdera.

Men jag tror aldrig man kommer fram. Tror inte heller att jag vill dricka sedan.

Har tagit på mig nykterhetsrocken och trivs med den.

Kollade tillbaka på min mans snapshots av mig från de senaste veckorna.

Jag är så fin! Lite rufsig och trött ibland men utan det där alkofiltret jag haft tidigare ( och suddat ut bilder från hans telefon I smyg har känt mig så ful, jag o mitt wineface ).

Nu strålar jag! ( tillägger som vanligt att livet och känslorna går upp och ner men som någon skrev- ner går över fortare om man är nykter ).

Skrev någonannanstans om att jag hörde en låt “ Mary Jane ‘s last dance“ ( tror jag ) med Tom Petty på bil radion och fick den där sugande allt-är-möjligt känslan man får efter ett glas vin. Tror vi körde I 130 också, det kanske spelade in ?