Jag jobbar lagar mat handlar städar tvättar går ut med hunden. Han dricker. Äter någon gång. Sover Ser på TV. Tar det slut så cyklar han till Bolaget. Vet inte om han duschar alls eller borstar tänderna. Det luktar illa av gammal fylla när jag kommer hem. Jag vet inte vad han sagt på jobbet. Han svarar inte om jag frågar något. Svarar inte i telefon.
Jag är mer ensam nu än när han var utomlands förra veckan. Han missade att stiga av tåget och hamnade 4 mil bort. Tågen hade slutat att gå och han kom hem i taxi.
Han är inte våldsam, bara tyst och törstig. Och trött. Jag är också trött. Mentalt utmattad i själen. Orkar inte tänka ut vad jag skulle kunna göra.
Jag sköter hemmet. Lagar mat åt oss båda men får ofta ställa in hans mat i kylen. Imorgon ska jag faktiskt luncha med en väninna. Ser fram emot det. Behöver ladda batterierna. Men jag vill inte att vår lunch ska handla om att klaga. Bara lite.
Våra barn är utflugna, har inte sagt något till dem. Jag tror att jag skäms. Vill vara en bra farmor och att han ska vara en bra farfar. Hur ska dom våga tro på det? Känner mig fångad. Kanske behöver jag resa bort. Ledig fredag till söndag. Men vart då? Känns tungt Riktigt tungt!

Kampen

Kan bara säga att fortsätt skriv av dig här på forumet. Läs och känn dig inte ensam. Tyvärr är du en av många. Allt handlar om dig själv. Att bli stark och göra val du är bekväm med. Låter som jag tycker det är lätt men det är en svår process. Här på forumet kommer det finnas människor som är med dig på resan.

många här! Skriv, läs, bearbeta, lär och dela med dig så vi andra lär oss! Vi stöttar varandra! I början när jag gick med här var mitt fokus min man alkoholisten och vårat förhållande! Under tiden har jag bytt fokus, det handlar nu om mig själv! Du är trött, fundera över vad som gör dig trött! Och kan du göra något åt det? Kanske någon liten förändring idag som gör skillnad imorgon! Man har ofta svaren och vet så väl! Om man bara börjar tänka på sig själv och handla därefter!

Nucleus

Äntligen pratar han lite, med betoning på lite. Han har gått på 12-stegsprogram tidigare. Jag har bett honom att ta ny kontakt. Han hummar. Ger inga svar. Jag vet inte var jag har honom. Hans dotter är bipolär och han lider av hennes sjukdom. Jag förstår att han behöver prata med någon som kan detta mer professionellt. Jag ber honom göra något själv. Jag är trött på att vara hans krycka.

Nucleus

Idag mår han riktigt dåligt. Ser helt kass ut! Yr och risig i magen. Igår skrev jag till hans tidigare behandlingsteam och bad om hjälp. Han fick kopia på det och blev arg på mig. Men jag måste få hjälp! HAN måste få hjälp att fatta att han är på helt fel spår. Kanske blir det hårda bandage med provtagningar och hot om uppsägning. Jag VILL verkligen att han ska klara sig utan alkohol för som nykter är han en jättebra man. Livet är verkligen begränsat just nu. Det går ju inte att träffa folk. Inte planera någonting. SUCK

kan du börja försöka träna på att släppa ansvaret för honom till just honom! För din skull framför allt men också för hans! Överge honom lite eller vad man skall säga! Gör små saker utanför hemmet som du tycker om! Behöver inte va nåt stort! Hemskt att behöva ge sig av hemifrån för att få ro, hemmet skall ju vara ens trygga vrå! Men då får du andas lite! Om jag förstår dig rätt så har han, förutom ett beroende, även en diagnos! Det är mer än vad du skall försöka klara av att reda upp! Omänskligt att du skall ta ansvar för det och vara hans livlina! Vet hur fruktansvärt svårt det är men börja ta hand om dig själv istället! Har en mamma som har en diagnos! Har stängt dörren och vägrar låta henne äta sig in i mitt liv igen! Kände mig som en psykopat i början men nu fattar jag inte hur jag stod ut så länge som jag gjorde med att försöka ta ansvar för henne! Hon vägrade hjälp, precis som din man! Blev ju som att försöka hjälpa en motståndare att vinna över en själv! Hemskt! Flytta om du kan!

Kampen

Ska du klara av att förändra och fatta beslut måste du först samla energi som nordäng67 säger. Gör något för dig själv. Behöver verkligen inte vara något stort, det är känslan av att du valt dig själv som räknas. Ta en promenad försök hitta små stunder där du får sinnesro.