Äntligen ensam med min allra bästa kompis&vän- har varit hos min dotter och vi har köpt hennes första bil men längtar hem.. hem till den som drar mig hem från jobbet och till och med får mig att stanna hemma sjuk :)

Jag dricker kanske i snitt 1 liter rött och 2-4 7.5% öl per dag -.
Jag har gjort så i flera år, i alla fall runt tio.

Av någon outgrundlig anledning har inte mina närmaste fattat hur djupt nere jag är.. hur kan det vara så..?
Jag hör ibland att jag varit usel på att 'köra' och 'skjutsa' när barnen var små för jag var alltid tvungen att jobba.... (Naturligtvis vägrat köra...)

Jag kommer inte ur detta själv och kanske bara vill ha det flytande några år till.

Jag har bra jobb som jag det senaste året börjat missköta,

Jag känner mig usel inför mina barn och det är löjligt att tro att jag ska kunna skapa en relation till någon annan människa som jag är nu och som jag kanske snart är.

Jag är extremt känslig för integritet så AA och sånt går bort direkt - om det inte är "Anonymt"..

Kan någon hjälpa eller ge mig tips på hur jag i alla fall kan få några dagar nykter, iaf några dagar i månaden?

Jag är nu 53 år men behöver få ut iaf 4-5 år till så ungarna startat sina nya liv, jag kan städa upp efter mig själv och gå vidare till vad det nu är som väntar oss..

Hur gör jag på bästa sätt tycker du, om du vill tycka?

AL

..så får du mej att le. Inte elak inte ironisk utan med igenkännande i rationellt tänkande. Du vill egentligen inte sluta supa eller hur? Ditt mål är att köpa mer tid i livet?

Sture100

Är rädd att din cynism måhända reflekterar ditt eget jag, i ditt rationella tänkande hade jag hoppats på mer tips än kommentarer 'du vill egentligen"..
.. hur ska jag säga...
." inte sluta supa" samt "mer tid i livet" är på nåt vis motsägelsefullt.

Har du något som kan hjälpa mig eller andra så skriv :)

AL

...jag som person passar inte alla. Vill inte såra dej...men ...svaret finns hos dej själv...inte hos andra. Vill du bli nykter så finner du vägen framåt. Att läsa andras trådar är till stor hjälp och motivation men jobbet får man göra själv. Lycka till.

Stingo

...kanske träffar bättre?

Jag gick länge omkring och trodde att ett liv som funktionsduglig alkoholist var det bästa jag kunde nå. Efter en tids nykterhet är jag nu måttlighetsdrickare. Måste erkännas att jag aldrig var uppe i riktigt de mängder du beskriver, så att nå måttlighet kanske inte är möjligt för dig.

- Ställ ett tydligt mål och inse att du vill sluta för din egen skull.
- Glöm "några nyktra dagar" och "en vit månad" mm. Ett halvt år utan en droppe är minimum. Minst så länge tar det för din kropp och hjärna att börja fungera någotsånär normalt. Det kommer att kännas jävligt till en början, men snart börjar du märka stora fördelar. Du har druckit i 10 år, ett halvår är kort tid i jämförelse.
- Gör en ny utvärdering när du nått ditt mål - det är inte en punkt där du automatiskt får börja dricka
- När du slutar, se till att det inte finns en droppe alkohol hemma. När suget faller på behöver du tid att motarbeta det. Den tiden kan vinnas på väg till affären.
- Hitta alternativ verksamhet, som passar dig - motion, träslöjd, meditation, odla chili, Tarantino... (träslöjd och meditation är lugnande, att tugga på chili eller se Tarantinofilmer ger kicks. vad behöver du mest?)

Vad gäller dina nära och kära så vet de mycket mera än du tror, men håller tyst om det. Det är en del av sjukdomen. Jag är inte rätt person att ge råd om hur du skall hantera dem, men ifall det går att vara öppen med dem och söka deras stöd, så gör det.

Sture100

Tack Stingo för bra input - är det du skriver egen erfarenhet?
Fick du isf någon hjälp?

Jag har alltid hoppats på det du kallar "funktionsduglig alkoholist" :) - känns bra!

Jag vill verklige sluta supa men tror inte jag klarar det utan börjat fokusera på att leva längre (som AL är inne på redan:))
Är det ens meningsfullt att sätta upp mål i min situation är mest det jag funderar på.
Jag sätter mål för mina barn men inte mig.

Stingo

Jo jag talar ur egen erfarenhet, allt finns dokumenterat här på forumet i mina två trådar. Jag drog mig ur träsket själv, men att söka hjälp kan definitivt rekommenderas om det inte lyckas utan. Du kan också tala med en läkare om att få medicin. Har inte prövat själv, men många här har talat om att Naltrexon är bra.

Om du ännu har ett jobb så är det för tidigt för dig att ge upp. Gör något NU så länge som du har ett hyggligt liv att falla tillbaka på, det blir bara jävligare när du förlorar familj, jobb och bostad. Du kan ha ett så mycket bättre liv än det du har nu. Funktionsduglig alkoholist är verkligen inte heller något att sträva efter.

PP

Vid något tillfälle innan jag blev nykter frågade jag mig: om det vore din sista dag i livet - vad skulle du vilja att den innehöll? Ja, det var inte alkohol som dök upp i huvudet i alla fall. Naturen, familjen, göra det jag älskar kanske mina framtida barnbarn. Så varför leva de dagar vi har kvar bedövade av fyllan?
För mig blev det glasklart. Jag var ungefär där du är, jag kände mig så på färdig med skiten. Om jag inte ville måttlighetsdricka? Jo kanske, men helst av allt ville jag bara leva utan alkoholen. Jag ville bli en bättre i min föräldraroll, mot min omgivning. Jag var less på den person jag med alkoholens hjälp blivit.
Lycka till. Kunde jag, kan du! ?
//PP

RogerRogerRoger

Ring alkoholhjälpen och det är helt anonymt och de har en skala vart man befinner sig i sin alkoholism och jag hade 37 av 40 poäng. Men för min del var det ett gigantiskt steg att våga prata med någon om min alkoholism utanför min sfär och det gav mig styrka att ta mitt problem på allvar. Efter samtalet med alkoholhjälpen så skulle jag med AA och skriva här på forumet varje dag och dyka in i all hjälp jag kunde få; men det blev inte alls så för mig. Jag sluta tvärt med alkoholen,skaffa mig ett arbete med bra lön, flyttade ifrån en partner och börja om på en ny kula och kör nu på som nykter och njuter av livet. Jag väntar på att ramla ner i mörkret men för mig blir allt bara ljusare och ljusare.
Jag hade supit bort allt som var viktig för mig.
Det fanns bara en väg ut ur helvetet och barnen var på andra sidan och väntade på mig.
Jag var tvungen att förstöra allt som betydde något för mig.
Nu så njuter jag varje dag av att ha långa samtal med min dotter och besöker min son så ofta jag kan.
Jag kan inte radera det som har hänt och det är en del av mig som jag måste lära mig att leva med.
Sture du har chansen att suga tag i ditt liv och det är allt eller inget för din del.