Jag ska berätta en konsekvens som blev av mitt drickande.
Jag har alltid varit själv destruktiv och oftast lagt all skuld på mig själv, lätt konflikt rädd men med en charm som får många på fall. Ett socialt yttre men ett så rörigt inre.
Jag var party prinsessan, jag var F:et i Fest och ville alltid vara där de hände.
Jag var alltid först att svepa i mig grogg på grogg, å någon fler grogg och visst det gick bra tills kvällens topp nåddes och där börja jag ta mina beslut om att va en dålig flickvän, en dålig vän, jag drog skam över mig själv, såg till att skada alla jag kom åt.
Jag sa elaka saker och så många gånger jag blev arg och slog sönder både knogar, fingrar, skrek och sa saker som kunde knäcka den starkaste.
Jag byggde upp ett sånt otroligt självhat, jag hatade mig själv mer å mer och så pågick det i 10 år.
För två år sen orka inte jag något mer, jag insåg att ingen var lycklig att ha mig, ingen skulle älska mig och jag var inte värd vatten.
Så en kväll när jag hade druckit så bestämde jag för att avsluta mitt liv.
Jag försökte dränka mig själv.
Summan av det är att jag varit nykter i 18 månader.
Först och främst för att jag inte vågar, jag vet inte vad som händer om jag dricker, vem vet. Jag har försökt hoppa från en bro samma år som de tidigare försöker att avsluta mitt liv så jag vågar inte.
En av mina vänner sa : du kan inte va rädd för alkoholen"
Jodå de kan man, jag kan va de för det var den som styrde mitt liv och pajade så många år.
Sen behöver jag inte alkohol heller något mer.
Har en underbar sambo som festar ibland men då gör han inte de omkring mig, utan han vill att jag ska må bra och de bästa är att han kan skicka ett sms : tänkte dricka någon öl ikväll är det okej" de är att va mån om något.
Så livet går vidare å har aldrig varit lyckligare