Min pappa har varit periodare (mig veterligen) i över 20 år. Kanske längre men då var jag såpass ung att jag inte såg tecknen.
Han har haft perioder när han varit helt, eller nästan helt nykter men har alltid trillat tillbaka igen.
Nu är det sämre än någonsin, perioden han är inne i nu har varat i kanske 2 år. Det är svårt att säga eftersom jag bor 60 mil ifrån honom
och han är (som alla alkoholister) proffs på att ljuga.
Sist jag träffade honom var i julas, han lyckades då gömma sin alkoholkonsumtion för alla utom mig, jag fick höra att jag var onödigt misstänksam men
det uppdagades senare att jag hade haft rätt. Någon vecka efter att han hade varit hos mig åkte han till min syster (hon bor utomlands) och skulle fira jul.
Det slutade med att hon körde honom tillbaka till flygplatsen natten före julafton efter att han halsat vin framför hennes barn (4 och 7 år gamla).
Hon hade sagt till honom då att han fick välja mellan att vara kvar men att inte dricka, om han ville dricka var han inte välkommen. Han valde alkoholen.
Så han fick spendera sin julafton på en flygplats.
Nu har även hans sambo lessnat och lämnat honom och nu är han i fullgång att supa ihjäl sig. Han har åkt in och ut till beroendeakuten med ambulans flera gånger. Han har ramlat flera gånger, för ett par veckor sedan ramlade han och bröt axeln. Nu idag har han ramlat och slagit i huvudet så han blött ner golvet. Hans ex-sambo åkte dit idag och hittade honom naken på golvet, kiss och urin över hela golvet. Blod på golvet i sovrummet. Hon kunde inte få upp honom från golvet så han bad henne ringa ambulansen så nu är han på beroendeakuten igen.
Hon har frågat honom varför han gör såhär och han har svarat att han inte har något att leva för. "Ska du supa ihjäl dig" "Ja, det är det jag håller på med." har han sagt då, rakt till hennes ansikte.
Vi vet inte vad vi ska göra. Både jag och syrran bor långt ifrån honom. Vi har fullt upp med jobb och studier och småbarn och psykisk ohälsa (mycket pga honom). Vi vill avlasta hans ex men vet inte hur. Min syster har inte ens ett pass för tillfället och har alltså inte ens en fysisk möjlighet att åka till Sverige på flera månader.
Vad ska vi göra? Finns det någon man kan kontakta? Kan han ha rätt till tvångsvård? Hur går man till väga för det?
Jag är på randen till utmattning pga hög arbetsbelastning i kombination med förlossningsdepressioner och år av psykisk ohälsa. Jag orkar inte ordna upp hans liv.