Hur och vart ska man egentligen börja.
Men vi säger så här, jag är en 47årig Fredrik som är alkolist sedan många år.

Hela min uppväxt och mina kompisars föräldrar drack mycket och ofta, det va helt normalt i detta lilla överklass samhälle.

Både min mamma och min pappa hade alkolister till pappor, så ivårt hem dracks det väldigt måttligt eller ingenting, har nog aldrig sett mina föräldrar fulla.

Jag har två systrar oxå, den ena dricker aldrig och så har det nog varit mestadels sedan tonåren.
Den andra dricker som normala friska människor dvs med måtta och sedan är det bra.

Så har vi då Fredrik,
I tonåren var man ju som dom flesta i denna ort,
Mycket fest och mkt fylla hos ngn kompisföräldrars alldeles förstora villa.

Hade ett förhållande med en tjej mellan 15-25,
Hon drack väldigt mkt. Så jag beslutade mig för att sluta för att få in henne på samma magiska bana.

När jag fyllde 26 så blev jag befordrad som koncernchef för ett stort IT bolag.
Har nog en naturbegåvning för försäljning av alla slag.

Nog om detta, jag lämnade min ungdomskärlek för hon var inte intresserad av ett nyktert liv.

Året därpå starta jag och några kollegor eget,
På en investeringsrunda i Europa träffade jag min bästa kompis kokainet...

Fortsättning följer
Mvh F/

John-Erik

Du har en stark karriär helt klart. Så ung och koncernchef redan vid 26. hmm..Riktigt dugligt.
Kokainet är en drog som används flitigt i bl.a. finansvärlden tyvärr. Man använder det många gånger
istället för A då man sparar kroppen (lever/njurar) och baksmälla slipper man ju.
Drogen är dock förrädisk. Fara för hjärtat p.g.a. för snabb puls m.m.
Hoppas att du inte tar det numera. Framgår ju inte av din berättelse ... Fortsättningen kan vara intressant att läsa
om..

John

har ju effekt på självförtroendet och mående, minst sagt! har jag hört sägas. Tyvärr blir det till en uppblåst ballong som sedan spricker på alla de sätt.