Bitarna som föll på plats

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Tusselisa
Bitarna som föll på plats

Hej, helt ny här men kände efter den här dagens uppenbarelse att jag måste ventilera och hittade detta forum.

Är min pappa alkoholist?

Jag är vuxen sedan länge, är gift och har två barn. Min uppväxt är helt vanlig medelsvensson med årliga sommarsemestrar och fotbollsträningar efter skolan. Jag kommer ihåg någon gång under gymnasietiden att jag tänkte tanken på pappa och alkohol i samma mening men har inte tänkt på det sedan dess (ca 20 år sedan), förutom förra hösten. Och sedan idag.

Jag vet inte hur jag ska tackla detta. Jag är arg och ledsen och enormt besviken. Mina föräldrar är gifta och har precis varit och hälsat på oss (vi bor utomlands under en tre-årsperiod via min mans jobb). Efter förra gången de varit och hälsade på oss reagerade min man på att ena whiskey-flaskan var nästan slut. Detta var en flaska han fått i present och han hade kanske tagit två glas själv av den. Jag dricker definitivt inte whiskey, och vi hade heller inte bjudit vänner på den vad vi kunde minnas, än mindre bjudit mina föräldrar under besöket. Vi blev så förbryllade över detta att vi tom diskuterade om det var så att just denna whiskey-sorten kunde dunsta av sig själv... ja, ni hör ju.
Detta gnagde i mig enormt, men släppte det. Pratade med min man om misstanken men vi skrattade nog bara bort det, sannolikheten att det var min pappa kändes så försvinnande liten. Han är yrkeschaufför och uppträder aldrig full. Han dricker max en öl till middagen, medan jag och mamma kan dela en flaska vin. Han är oftast den som kör när de är iväg på middagar, och hos oss när vi bodde i Sverige och sågs varannan/var tredje helg så var det också alltid han som körde och drack alkoholfri cider till maten.

Inför detta senaste besöket av föräldrarna tänkte jag på det igen, och planerade att gömma våra flaskor. Vi har fyra stycken whiskey och en tequila och alla är öppnade. Normalt för oss så är det flaskor som håller sig över ett par år minst, det är på den nivån vi pratar konsumtion av starksprit i vår familj.
Jag glömde gömma flaskorna. Så jag gjorde det när de redan hade kommit hit, och då blev det skåpet närmast till hands. Vilket nu i efterhand låter jättekonstigt känner jag. Ville inte behöva göra det och ville inte behöva grubbla eller misstänka något som inte skulle vara sant.

Detta gjorde iaf att jag har ganska bra koll på hur mycket det var i flaskorna. Idag har mina föräldrar åkt hem, och alla flaskor är i det närmaste slut. De har varit här i drygt en vecka.

Nu finns det ju ingen annan förklaring. Och jag vet inte hur jag ska gå vidare?

De bor bokstavligt talat på andra sidan jorden just nu, tills vi flyttar hem om ett år drygt. Jag vill inte att mamma ska behöva ta i detta själv. Eller ännu mindre, jag vill inte att hon ska säga till mig att hon redan vet. Vilket mitt förnuft säger mig att hon gör.

Och, vi åker hem i sommar några veckor. Jag vill inte lämna mina barn till en alkoholist. Och nu mår jag lite illa av tanken att jag och min man var ute på middag igår medan mina föräldrar var barnvakt. Inte för att jag inte litar på dem, de har en fantastisk relation med barnbarnen. Men nu när jag vet det jag vet....

Jag vet varken ut eller in och är nog lite i chock. Jag har alltid tänkt att min fina pappa skulle råka ut för en olycka pga sitt yrke, eller drabbas av någon sjukdom pga ålder. Men inte detta!

DetGårBättre
Ja, eller är det din man som

Ja, eller är det din man som smygdricker. Vilka vändningar livet har att erbjuda ibland!

Nordäng67
Undrar...

varför du tror att det är din pappa just son nallat av spriten! Har det förekommit insidenter tidigare där din pappa var inblandad? Om inte så kan det ju vara din mamma likaväl! Eller som DGB skriver, din man! Hemskt för dig att behöva oroa dig för detta! Som du säger, man vill inte ha påverkade barnvakter till sina barn! Kanske vet du saker som inte framkommer riktigt i ditt inlägg som gör att du misstänker din pappa! Kram

Tusselisa
Tack

Tack för era svar.
Det är pappa, och har hållit på i 30 år. Och förklarar precis allt om varför saker har varit som de varit.
Nu är karusellen igång, han reagerade naturligtvis med ilska. Vet inte hur jag på ett kortfattat sätt ska beskriva det som hänt de senaste dagarna.

Undrar mest hur jag ska kunna gå vidare, helt plötsligt är hela mitt liv ooch uppväxt en lögn

Carina
Välkommen Tusselisa!

Välkommen hit till forumet! Jag kan tänka mig att du känner en stor sorg när du nu har fått insikten om din pappas problem. Och förmodligen att din mamma har känt till det länge och att de trott att de skulle kunna dölja problemet. Som så många försöker göra, man vill skydda sina barn. Vill inte att de ska drabbas och fara illa. Samtidigt känner de flesta barnen som växer upp med beroende att något inte stämmer, men man kanske inte vet vad. Så jag förmodar att det kommer upp många minnen nu på situationer som nu får ett svar.

Du skriver att du nu undrar hur du ska kunna gå vidare. Många vuxna barn som växt upp med någon med beroendeproblem eller dysfunktionella relationer (oavsett om de insett det tidigt eller sent) finner stöd i att gå på ACA-möten. Du kan läsa mera om det här: http://aca-sverige.org
Ett annat alternativ är att ta kontakt med en terapeut för att få hjälp att bearbeta det som hänt. Och naturligtvis kan du skriva hur mycket som helst här!

Med hopp om en fin dag!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet