Hej! Detta är mitt första inlägg här. Jag skulle första vilja skriva lite om mig själv och mitt liv och mina alkoholvanor. Jag är en kille på 32 år som lever med min sambo sedan 10 år. Vi har två underbara barn tillsammans och lever ett bra liv just nu. Jag har inte druckit en droppe alkohol på drygt 6 månader nu. Problemet jag har är att det efter en tids nykterhet börjar dyka upp tankar på om jag faktiskt inte kan dricka. Det kanske är andra som överdriver?

Innan jag träffade min sambo så drack jag varenda helg långa perioder. Jag har dock aldrig tagit återställare eller druckit flera dagar i veckan. Problemet har alltid varit helgen. Jag kan dricka en lördag och säga att jag aldrig mer ska dricka, men framåt onsdag-torsdag kommer suget igen för då är det ju snart helg. På detta sätt drack jag innan jag träffade min sambo och fortsatte sedan med det efter jag träffade henne. Även efter att vi fick barn drack jag på helgen. Jag kunde sitta hemma själv och dricka innan jag gick ut på krogen och spelade black-jack. Min sambo har sagt att hon mått dåligt av mitt drickande, att det blir för ofta och att jag också dricker alldeles för mycket. Jag köpte alltid samma saker från bolaget. Sju stycken 7,0% 50cl och ett par 4,5% 33cl. Började ofta dricka på dagen, runt lunch. Tog min alkohol slut så hände det att jag ville fortsätta och ringde då och köpte av personer jag visste hade hemma.

För att göra detta lite kortare. Jag har nu gått och pratat med en behandlare och druckit antabus då han tyckte jag behövde det. Måste säga att det hjälpte och suget till helgen försvann något när jag visste att jag inte kunde dricka. Jag har nu varit nykter i 6 månader utan antabus. Men nu har tankarna börjat komma tillbaka. Är det verkligen ett problem om man bara dricker en dag i veckan? Kanske inte ens varenda vecka. Jag vet innerst inne att om jag dricker en helg så får jag börja om och suget till helgen kommer komma tillbaka. Men jag kan ändå inte låta bli att hamna i ett tillstånd som är tvådelat. Människor i min närhet säger att det är ett problem, samtidig hör jag folk som säger att det inte är något problem att dricka en gång i veckan.

Varför skriver jag då detta? För att jag vill veta hur människor som själva druckit och kanske värre än mig ser på detta. Jag har tidigare varit nykter 6 månader och då tagit en fylla i tron att jag kan dricka med måtta. Kan man vara alkoholist om man endast dricker en dag i veckan? Hur fan ska jag hantera detta, ena stunden kan jag säga att jag är alkoholist för att nästa vecka tänka helt annorlunda.

Hej
Det du beskriver känner jag igen mig i. Liknande inre resonemang har jag fört kring alkohol i snart 60 år. Hos mig har det utvecklats till ett perioddrickande. Jag ser mig själv som alkoholist.
Så till Din undran. Det är enbart Du själv som kan svara på frågan om Du är, eller riskerar att utveckla ett, alkoholberoende. Eftersom Dina tankar och formuleringar är välbekanta för mig vill jag höja ett varningens finger. Lek inte med elden och kan Du så skippa alkoholen för gott då är Du på den säkra sidan. Läs gärna och skriv här på forumet eftersom här finns den verkliga expertisen.
vänligen
Ikaros

DetGårBättre

Händer det en gång finns risken att det händer igen. Sen blir det värre och värre - åtminstone för många av oss. Jag slutade när jag kände "nu räcker det" och "jag vill inte mer". Det började eskalera ordentligt. Allt kretsade kring alkoholen periodvis. Jag saknar den inte idag även om tanken på en kall öl slår en i detta vädret. Men vad ger den mig? Kom fram till seghet med risk för fylla och fyradagarsrace. Det är inte värt de 20 minuter av välbehag. Bättre försöka nå det utan alkohol istället. Handlar ofta om ett inre lugn... men det går i vågor för mig. Det yttre påverkar en mycket... men man får träna på att bli en gås som bara låter vattnet rinna av en.

Mirabelle

Jag vet inget om behandlingar, medicinering och sådant, men min spontana tanke är att experten ansåg att du var så illa däran att du behövde antabus. Det hör väl knappast till vanligheterna att gå igenom en sådan behandling? Men det gjorde du. För att du behövde det för att vara nykter. Behandlare och antabus är liksom inget någon som dricker måttligt "råkar ut för"... Det där inre dividerandet (gällande huruvida man verkligen har alkoholproblem eller ej) du beskriver verkar däremot vara väldigt vanligt hos just oss som inte kan/borde/ska dricka alkohol.

Slasktratten

Din sambo säger: Min sambo har sagt att hon mått dåligt av mitt drickande, att det blir för ofta och att jag också dricker alldeles för mycket.

Så då kommer jag osökt in på frågan om du tycker om "fyllan" så mycket att du är villig att göra henne "illa" eftersom hon säger att hon mår dåligt av ditt drickande? Som sagt...blir ditt drickande ett problem för andra så är det oftast ett problem för sig själv också! Men som för alla så är det ett eget val alla gör...men du gör det ju men en viss "insats"!