Min dotter är alkoholberoende

7 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Havsörn60
Min dotter är alkoholberoende

Första gången jag skriver här om min stora sorg i livet, det som gör att hela min tillvaro hela tiden kantas av mörka moln och oro. Min dotter som är 32 år medicinerar sin ångest med alkohol och är nu fast i beroende. Allt ha kommit smygande under en 10 årsperiod och jag klandrar mig själv för att jag inte såg det och gjorde något tidigare. I sena tonåren var hon en som ofta drack för mycket och blev fullast av alla på fester. Sedan har hon haft/valt pojkvänner som har varit komplicerade och också konsumerat mycket alkohol i skydd av "det coola rockiga livet"! Hon har också haft en djupare depression/ självskadebeteende/ anorexi-bulemi och har fortfarande ätstörningar. Det bor så mycket destruktivt i henne, hennes självkänsla är lika med noll. Trots det här så har hon haft ett bra jobb/ ansvarig/drivande på en stor klädbutik.Hon har pressat sig hårt, jobbat mer än andra, perfektionist ut i fingertopparna. För 2 år sedan blev hon sjukskriven för utbrändhet och i samband med det blev det också slut med pojkvännen. Nu är hennes enda vän flaskan, hon är ensam, har inga vänner som hon umgås med. När hon var hemma och hälsade på oss i 3 veckor kring påsk så drack hon hela tiden (smusslade). Jag kollade upp hennes konsumtion och såg att hon vissa dagar var uppe i 2 liter vin. Jag såg under den här tiden också hennes abstinens, darrande händer, blek och svettig i ansiktet. Jag höll på att dö när jag insåg hur illa läget faktiskt var. Då tog jag kontakt med kommunens alkohol och drogmottagning och fick komma dit som anhörig. Helt dränerad på energi och med sömnproblem av allt grubblande så fick jag där börja vägen för att kunna förändra mig själv och bli fri från det starka medberoende som jag har. Hittade anhörigstödet och tänker att det kan hjälpa mig på min resa till att må bättre.

Ragna
Liknande situation
Ragna
Liknande situation
Havsörn60
Förnekelsebubblan

Jag önskar att jag kunde skrapa hål på förnekelsebubblan. Är det någon som har några råd?

Ullabulla
Den kan skydda dig

Från att fara för illa.
Iom att du vet att förnekelsen finns där så har du redan öppnat asken.

Ta en liten bit i taget de dagar du känner dig stark.
Låt förnekelsen få omsluta dig de dagar du behöver.
Sakta men säkert så kommer du då kanske att leva i verkligheten och orka med den.
Istället för att klä av dig all rustning som förnekelsen ger på en gång.

Havsörn60
Tack

Tack det var en bra liknelse som jag ska ta med mig

amgo
Syster

Hej Havsörn,

Så tråkigt att läsa om din dotter. Jag är några år äldre än din dotter, har själv två små döttrar och kan bara tänka mig den maktlöshet du måste känna.

I förrgår så hände något som jag själv har väntat på i 3-4 år. Min syster insåg äntligen allvaret i hennes situation och bestämde sig att åka in till avgiftningsklinik. Hon har nog druckit alkohol mer än "normalt" drickande i över 10 år men det har varit betydligt mer senaste 4-5 åren och har eskalerat rejält sista 2-3 åren. Den förnekelsebubblan du beskriver känner jag igen så tydligt. Dels hos mig själv men framförallt hos min syster. Det har hela tiden funnits förklaringar till varför hon dricker eller bortförklaringar. I början så ville jag tro henne och ibland så var hon så övertygande att det verkligen lät sant.

Efter många år så insåg jag dock att för att hon någonsin skulle bestämma sig för att vilja sluta så skulle hon behöva "nå botten" eller iaf något djup som fick henne att inse allvaret i situationen. Och det kom nu äntligen för några dagar sedan. Jag har några nyktra alkoholister i min omgivning som jag ofta frågat om avseende min syster. De har hela tiden sagt att det enda du kan göra är att ständigt påminna henne om att du ser vad hon gör. Att du ser vad hon dricker och att det inte är normalt och att du finns där för henne när hon vill ha hjälp. När du hittar en flaska så berätta att du hittat den. Att du har räknat ut hur mkt hon dricker osv.

Nu hoppas jag bara att detta är en vändning och början på något nytt. Jag är försiktigt optimistisk. För min syster så tror jag att allvaret blev att hon insåg att hon skulle mista sin familj och framförallt son om hon inte tog hjälp.

Kan bara tänka mig hur smärtsamt det måste vara att se sin dotter gå igenom detta. Stor kram till dig! Bra att du tar hjälp som anhörig!