Jag är ung student på 23 år, har druckit för mycket sedan jag bodde hemma med föräldrarna. Inte velat konfronteras med den här frågan innan för att jag inte velat sätta gränser, men ändå vetat att jag ibland druckit för konsekvent under längre perioder. Jag har skrivit ner dagar jag dricker på kontra dagar jag är nykter och har nu insett att det finns en eller två nyktra dagar per vecka. Senaste månaden har jag druckit för ångesten och ensamhetens skull, och jag vet nu att det bara blir värre av att konfronteras med mina problem på det sättet. Fick ont i hela kroppen efter ett lite värre än vanligt intag av starksprit under några veckors tid, och igår när jag valde att inte dricka under dagen fick jag feberkänslor och svettningar när jag skulle sova. Jag blir ofta blackout-full när jag är ute och festar för att jag helt enkelt slutar bry mig om vart gränsen går. Jag vill fungera utan alkohol och droger, må bra under dagarna utan att längta hem från skola och jobb för att sitta och ensamdricka. Känna mig stark och kry istället för trött och utmattad.

Jag tror jag kanske har problem...

Conny15

Ja du har problem . Bryt mönstret så snart du kan är mitt bästa råd . Du går mot djupare vatten just nu så vänd om .

Så starkt av dig att skriva här och våga titta på ditt problem! Jag håller med Conny, det har visat sig att om man bryter den negativa alkohol-/drogkonsumtionen så fort och så tidigt som möjligt, desto enklare blir det. Så om du passar på nu, så har du skyddat dig själv från många framtida problem.
Jag undrar, vad tror du skulle vara till hjälp för dig för att lyckas med denna förändring? Kan du tänka dig att ta emot stöd på något sätt? Om ja, så kan ett första steg kan vara att ringa anonymt för att prata med en stödjande person gällande din oro. Eftersom du skriver att du vill fungera utan alkohol och droger så kan jag tipsa om dessa två telefonlinjer:

Droghjälpen - Öppet måndagar och torsdagar 9 – 16. Telefonnummer 020 – 91 91 91
Alkohollinjen - Öppet måndag-torsdag 11-19 och fredag 11-16. Telefonnummer: 020-84 44 48.

Hoppas vi skrivs igen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

eemmaas

Hej, jag har liknande problem. Jag är också 23 år och är mest beroende av själva ”ruset”
Jag har sabbat många relationer pga hur jag blir när jag dricker. Det flippade i lördags igen så jag kände bara nu jävlar tar jag tag i detta! Jag var på VC idag, som skickade mig till alkohol & narkotika gruppen, där ska dom göra en utredning. Men jag ska även gå på ett AA möte. Allt som krävs är motivation! Vill du sluta så kan du, jag tror på mig själv och på dig också! Lycka till

Matte1974

Fattar inte hur jag ska kunna sluta dricka livrädd för att aldrig få ta en öl

Hur fan ska det gå till? Har inget direkt sug på det sättet, men fattar inte hur fan man ska stå ut ett helt liv utan öl och glädjen det innebär. Men jag har samtidigt väldigt lätt att föreställa mig ett liv utan den ångesten och eländet som sköljer över en dagen efter. Så vi får väl prova, kanske går det över och vi får kul som fan OCH kan hoppa ur sängen tidigt på lördagar och söndagar och springa en tur.

Asken, hellre ta tag i det nu än att vänta 20 år. Om du känner dig ensam så testa ett AA möte. För mig var det en väldig lättnad att se att det finns alla åldrar och livssituationer representerade. Man behöver inte sitta på parkbänken för att vara i behov av att gå dit. Sen kanske det inte är något i längden men du kommer inse att du inte är ensam!

Hur fan ska det gå till? Har inget direkt sug på det sättet, men fattar inte hur fan man ska stå ut ett helt liv utan öl och glädjen det innebär. Men jag har samtidigt väldigt lätt att föreställa mig ett liv utan den ångesten och eländet som sköljer över en dagen efter. Så vi får väl prova, kanske går det över och vi får kul som fan OCH kan hoppa ur sängen tidigt på lördagar och söndagar och springa en tur.

Asken, hellre ta tag i det nu än att vänta 20 år. Om du känner dig ensam så testa ett AA möte. För mig var det en väldig lättnad att se att det finns alla åldrar och livssituationer representerade. Man behöver inte sitta på parkbänken för att vara i behov av att gå dit. Sen kanske det inte är något i längden men du kommer inse att du inte är ensam!

DetGårBättre

Den rädslan känner alla faktiskt. Får jag inte dricka en öl igen någonsin? För mig blev det istället, vill jag dricka den där ölen igen? Det får framtiden utvisa. Idag är jag inte sugen på den ölen då jag vet vilka risker det innebär. Romantiseringen av hur fantastiskt det är. Ja, första 20 minuterna och i ungdomens dagar kanske. Men den där ångesten man får på köpet och de där flerdygnsfyllorna som man inte pallar gå av cold turkey utan springer till beroendecentrum - är det värt det då? Nej, den där första ölen är inte så lockande då.

Faktum är så känslan av att sätta sig i solen och njuta av en ramlösa, cola zero eller kanske en alkoholfri öl istället är ju faktiskt nästan lika bra de första 20 minuterna men klart bättre sen de kommande timmarna. För det är känslan av att njuta som vi vill ha och den går att få utan att fuska och ta genvägar med alkoholen. Men ofta är det en förändring inifrån en själv som måste komma också istället för att bara sluta dricka. Att bara slänga flaskan är ofta ett steg som hjälper väldigt lite - om än bättre än att kröka.

Många som är äldre säger att de kvalificerade in som alkoholister redan vid 20-årsåldern men att det sen tog ytterligare 20 år innan de skulle förändra sitt liv. 20 år med mycket kul men många super bort oerhört mycket fint på den vägen dessutom. Det finns de som slutade tidigt och verkligen mår bra av det. Sen finns det sådana som mig som gav sig fan på att kunna kontrollera alkoholen in i minsta detalj och är man (var tidigare) kontrollfreak så vill man inte se sig besegrad av flaskan. Jag gav mig fan på att vinna... den kampen var typ omöjlig att vinna. Sen insåg jag en viktig sak.

Det är jag som väljer om jag vill dricka. Jag valde till sist att inte vilja dricka mer. Det var en seger över alkoholen faktiskt. "Förbudet" eller tvånget försvann och jag såg mig inte som besegrad. Jag hade plötsligt kontrollen - att faktiskt avstå. Ångrar mig inte en sekund idag - vad framtiden bjuder på vet jag inte men efter snart åtta månader är det bara toppen :D

Då har jag hållit uppe längre än så tidigare men alltid haft tanken på att snart kan jag nog dricka igen och det funkar ett tag. Sen vips in i dimman och man tänkte, hur fan gick det här till... repeat and rewind :D

Tess45

Verkligheten är inte direkt en öl.
Jag romantiserar också när suget kommer; så mysigt och gott det skulle vara med en öl.
I verkligheten så ser det ut såhär, det blir aldrig en öl.
Det blir direkt förhandlingar med mig själv om A och A-jävulen vinner alltid i slutänden.
Jag dricker alltså flera öl vid flera tillfällen och det resulterar i bakfylla och ångest som jag botar med mer A på morgonen.
Sen är karusellen igång, igen.

Hur många gånger har jag försökt kontrollera mitt intag?
Otaliga gånger.
Varför fungerar det inte?
För att jag är alkoholist uti fingerspetsarna.

Resultatet utav den mysiga ölen existerar inte.
Det är en fantasi.

Asken

Hej igen, Jag vill tacka er alla som skrivit och gett stöd. Jag förstår mer än allt nu allt jag dricker för mycket. Har fått en sådan stämpel av nära och kära också vilket fått mig att inte tveka längre. Jag dricker ju som sagt för ångestens skull, så det känns vettigt nu att söka hjälp hos VC och få någon att prata med. Vill gärna inte nämna att jag tar till ölen och spriten för dom ändå, det känns inge bra att gå ut offentligt med det till vården. Vill inte bli remissad till ställen jag inte vill vara på. Men har jag tur så får jag hjälp och någon förstående individ att prata med om mina problem.

Tack.