Ledsen anhörig

7 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
ledsen medberoende
Ledsen anhörig

Min partner dricker periodvis enorma mängder alkohol. Den senaste tiden så har perioderna gått in i varandra, det blir ingen vit period emellan.
Under dessa perioder dricker han minst 3 liter per dygn och är inte så noga med maten.
Han blir nedstämd och misstänksam mot mig.
Han är helt emot att ta emot hjälp utifrån. I början försökte jag att finnas till hands under perioderna, men efter 2 års tid och absolut ingen bättring så känner jag att jag inte orkar mycket mer.
Vi har det bra tillsammans när han inte dricker, men det var länge sedan nu.
Någon som känner igen problematiken?

saris
hej

Hej och oj vad jag känner igen mig i det, jag har varit i din situation och försökte vara där men såg heller ingen förbättring efter två år..så jag lämnade.. jag har fortfarande kontakt med honom men vi bor inte ihop och jag har lärt mig att hålla distans och vet du vad? nu vänder han sig till mig och har insett att han vill sluta och är NU på sitt första NA möte...vägen dit är lång och jobbig men det är otroligt viktigt att han iaf förstår att han har ett problem så att han på ett eller annat sätt försöker ta hjälp..har han testat antabus ? har du pratat med honom om hur det är för dig när han håller på som han gör..

ledsen medberoende
Hej; tack för svar.

Hej; tack för svar.
Så starkt av dig att lämna, jag tycker det är så svårt att lämna honom när han mår så dåligt.
Han vägrar Antabus, han vägrar allt som svensk sjukvård och socialtjänst har att erbjuda, helt sjukt!
Ja, jag får också försöka att lämna, hur var det för dig när du bestämde dig för att lämna? Min partner blir sjukligt svartsjuk, kommer med verbala påhopp och trycker ner mig oerhört via SMS och telefon.

saris
det är det

svåraste du kommer att få göra men jag tror det kommer göra dig gott, du kan fortfarande stötta honom men då ligger inte ansvaret på dig mer, du kommer inte behöva sitta uppe på nätterna och grubbla, eller hålla koll på honom och tjata. men tills du kommer dit är det svårt, jag var så extremt ledsen och grät och hade panik men samtidigt var det direkt lättnad..världens tyngd som släppte..mina panikattacker försvann, gick upp i vikt igen, började ta tag i mina högskolestudier igen. Det kommer även få honom att inse hur hans situation faktiskt ser ut. Jag har ju fortfarande daglig kontakt med honom och bestämt mig för att stötta honom i hans tillfriskande men jag mår sååå mycket bättre. Min vägrade också antabus, samtal, soss ALLTING han har inte heller någon tro på sånt. men nu fick jag precis samtal från honom då han kommit hem från sitt första NA möte och är hur stolt och nöjd som helst men fan va vägen dit var tuff...han blev 100 ggr värre innan han förstod att han måste faktiskt ta hjälp. Han var också extremt på mig och ville veta vad jag gjorde, om jag var ute osv men det la sig också med tiden, tror tom han blev lugnare när vi väl hade gått isär och han insåg att han inte har mig längre. Gör klart för honom att du inte tar att han håller på så och visa det genom att lämna, ta och var ensam ett bra tag hitta dig själv och vad som får dig att må bra och arbeta på det, känner du sen att du vill och kan finnas i hans liv utan att han drar ner dig så mycket så kan du göra som mig och stötta honom men liksom på avstånd och var strikt, tuff kärlek.

ledsen medberoende
Tack för svar

Hej!
Ja, jag försöker lämna.
Men fy så jobbigt det är att ta emot all verbal skit. Vis SMS, jag svarar inte när han ringer.
Vetskapen om att han sitter eller rättare sagt ligger hemma i sin soffa och super dygnet runt är vidrig. Han kan inte ens ta sig till Systembolaget själv, utan sk kompisar kommer dit med BIB, helt sjukt. Tidigare har jag ringt sjukvården, han har blivit omhändertagen flera gånger och inlagd på TNE på sjukhuset, men när hans promille sjunker till 2 strecket skriver han ut sig själv och fortsätter att dricka.
Känner mig helt dränerad på kraft.
Ha det bra!

saris
det är inte lätt

Det är inte lätt att lämna..jag förstår dig. Man har ju blivit påverkad så mycket psykiskt att man inte har någon kraft till något längre. Jag gjorde så att jag under 2 månaders tid blockerade honom överallt, för min egen skull för att slippa se och bli påmind så jag kan läka lite och även för hans skull så han vet att han inte kan kontakta mig, tills allt lugnade ner sig lite. Ja man blir så jävla förbannad över att de håller på så som de gör, man bara kämpar och kämpar och får inte ett skit tillbaka. Tyvärr så gör sjukvården i detta land inte mycket för folk med missbruk..hemskt att det ska vara så. vad än du gör försök, även om det är svårt..försök att tänka bort vad han gör, vem han är med, om han dricker eller inte osv.. man blir uppäten av sina egna tankar annars. Önskar jag kunde ge dig råd som lättar på situationen lite men det är svårt, speciellt när det är känslor inblandade, man får hitta sitt sätt för att ta avstånd, mitt sätt var att flytta isär och bara försöka läka. Kram på dig, skickar massa energi till dig

sessi
Känner igen mig

Jag känner igen mig i det som du skriver. Jag vandrar själv runt i ett oros moln där personens alkohol intag ökar och ökar. Vi kan inte bo tillsammans och det känns bara skönt just nu.