av ledsen medberoende

Hej!
Min partner sedan 2 år tillbaka håller på att supa ihjäl sig.
Jag skrev här för 4 dagar sedan och beskrev situationen.
Hans drickande eskalerar, nu dricker han ca 4 liter vin per dygn. Hemma. Ensam.
Under åren vi har känt varandra så har jag försökt med allt för att hjälpa honom. Vi har varit i kontakt med sjukvården, socialtjänsten, öppenvårdsmottagning, men han VILL inte. Han är en underbar person utan alkohol. Hade jobb, familj och vänner. Nu har han inget av det. De vuxna barnen hör aldrig av sig.
Inte hans syskon heller.
Nu när jag försöker lämna så hjärntvättar han mig i form av SMS och meddelanden på min telefonsvarare.
Jag jobbar i sjukvården, har fina dagar på jobbet, men när jag kommer hem och hans sjuka SMS börjar välla in blir jag som förlamad.
Han säger sig inte ens tro på att jag är på jobbet!
Hittar på historier som han själv verkar tro på om att jag är ute med andra män, " ligger med hela sjukhuset" etc. etc.
För ett tag sedan besvarade jag vissa av SMSen men nu raderar jag bara.
Det låter kanske konstigt, men det påverkar mig så mycket att ta emot hans vrede, det känns lite otäckt också.
Men, jag förstår ju att han är väldigt svårt sjuk, men vad ska man göra när han vägrar att ta emot den hjälp som finns?
Tacksam för svar!

ledsen medberoende
lör, 2018-06-16 - 12:28

Hej igen!
Ni som har erfarenhet, ge mig gärna lite tips.
Borde jag kontakta hans vuxna söner?
Jag tänker att vore min partner somatiskt sjuk så hade man ju kontaktat barnen så att de vet om det och har möjlighet att kontakta och ev hjälpa honom
För ett år sedan pratade jag med hans äldsta son, som verkar vara en mycket insiktsfull och klok man, 29 år. Han ringde upp sin pappa och de hade långa samtal, men det ledde tyvärr inte till att de träffades.
Nu är läget mycket värre än det var förra sommaren, vågar jag kontakta honom igen?
Jag är rädd för att min partner ska bli arg, men det vore en enorm lättnad för mig om någon i hans familj också engagerar sig lite.

Nordäng67
lör, 2018-06-16 - 21:37

har tagit ett medvetet beslut kanske? Har de lite eller ingen kontakt med sin pappa kanske det finns en anledning! Var särbo med en alkoholist, avslutade/gav upp förhållandet första advent förra året! Hans två äldsta barn valde bort sin pappa! Förstår dem! Mitt råd till dig är att låta ditt ex ta hand om sig själv! Blanda inte in hans barn, de har troligtvis annat att göra än att ta hand om en alkoholiserad pappa! Och du har också säkert bättre saker att göra än att ta ansvar för honom! Ta hand om dig själv, gör saker du tycker om, måna om dig själv! Jag insåg till sist att ingen kontakt är enda sättet! Fick också massor av elaka och svartsjuka sms från mitt ex! I början svarade jag men insåg att det bara triggade honom att skicka flera sms! Och själv blev jag ledsen och utmattad! Nu jobbar jag med att skapa ett eget liv som är lugnt och tryggt, där platsar inte han har jag insett! Saknar de fina sidorna hos honom men har förlikat mig med att sakna honom utan att ta kontakt! Inte normalt för saknar man någon så är det ju naturligt att kontakta den personen! Alkoholism är vanligt men inte normalt och ställer till livet både för den som dricker och dom som finns runt omkring! Kram

ledsen medberoende
sön, 2018-06-17 - 07:06

Hej!
Tack för bra råd.
Ja, du har så rätt, jag har väldigt mycket bättre saker för mig än att ägna mig åt en alkoholist som inte vill ta emot någon hjälp.
Jag raderar de hemska ( felstavade, tomma, skrivna under kraftig berusning) SMSn och hoppas att tex hans grannar kommer att gripa in när han ex.vis ramlar i trappuppgången.
Han är portad på flera Systembolag i närheten, så när hans "vänner" inte har tid och lust att leverera längre så lär han förhoppningsvis hamna på sjukhus. Han får ENORMA abstinensproblem när han trappar ner.
Ha en bra dag, det ska jag också försöka ha!