Jag är klar.

Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

Profile picture for user Studenten

Idag är jag inne på dag 4 med ångestpåslag i kroppen. Jag tror att jag kört på för hårt ett tag igen och kroppen säger "HEEEY chilla ner föfaaaan".
Mycket släppte i fredags när jag fick beskedet om att jag klarat provanställningen. Blev så glad och sen tog luften slut.
Jag tog beslutet att sjukskriva mig i går och idag (och i morgon) för "feber", men egentligen är det för min mentala hälsa. Jag behöver sova utan larm ställda, gå skogspromenader och vila.

Någonstans tror jag att det är hälsosamt, trotts att jag inte tycker om att vara sjukskriven så känns det ändå bra att kunna ha råd att vara hemma för Psykisk hälsa.
På mitt förra arbete hade 3 dagar sjukskrivning resulterat i en lön som inte gick att leva på. Så igår kunde jag äntligen storstäda lägenheten, det har jag inte hunnit på ett bra tag. En städad omgivning gör mig lugn(are), åt pizza och chips själv och såg 2 långfilmer. Idag vaknade jag 08:30, käkat en långfrulle och nu ska jag gå en lång och långsam promenad till havet i solen. I kväll är jag bjuden på middag av Mrniceguy. I morgon ska jag hämta min älsklings vovve av exmannen och ha honom över helgen.

Jag tror att mina ångestpåslag kommer av att relationen mellan mig och Niceguy är infekterad (jag vet inte hur jag ska göra), att jag sovit ytligt flera nätter, stressen kring provanställningen och att jag druckit alkohol 2 helger på raken. Det är lite som ett brev på posten, och jag känner mig så korkad som gör om samma val fasten jag vet konsekvenserna. Min självbild har fått sig en törn och jag trivs inte riktigt i kroppen som är jag. Känner mig obekväm och fel, spegelbilden blir lixom förvriden ish. Även det är ett tydligt tecken (för mig) att hjärnan behöver stanna upp. Inte låta det bli en sanning, det är ju bara ett symtom på att jag stressar iväg. Antagligen försöker jag göra min ångestkänsla till något konkret att kunna kontrollera. Antagligen på ett omedvetet plan. Det är lättare att fokusera på min vikt än att stanna och titta inåt.
MEN jag förtjänar att må bra, inifrån och ut. Så nej du hjärnspöken, den finten går jag inte på.

Jag lutar mer och mer åt att gå åt det helnyktra hållet ett tag, kanske en månad, kanske tre, kanske ett år. Har inte satt någon direkt tidsplan ännu. Men jag finurlar och planerar. I kväll blir det alkoholfritt, så det är redan bestämt (av mig). Hade bara varit dumt att ens ta ett glas när jag haft ångestpåslag nu under några dagar.
Jag må vara korkad, men inte dum.
jag tror att dessa dagarna är bra för mig. Jag behöver hitta båda fötterna ner på jorden igen, landa, andas.
NU ska jag göra en termos kaffe och traska ner till havet. Fan vad vackert väder det är här i Stockholm idag.

Fridens ?

Profile picture for user Studenten

när jag bestämt mig.

Denna månaden som är nu kommer all fokus bara ligga på mig, vad är bäst för mig. Typ en månad "selfcare", jag är lite skraj för att jag ska känna mig ensam.
Att ofrivilligt vara själv är nog en av de värsta sakerna jag vet, men jag kanske borde lägga mer fokus denna månaden på mina vänner och inte nya kontakter.
Jag vill lägga mer träning på gym också, för än så länge har jag inte vågat gå dit själv. Det ska jag nästa vecka, fasten det är läskigt. De har bastu där och det blir najs.

Jag ska lägga fortsatt fokus på sömn, fasten den faktiskt fungerar (TA I TRÄ!!!) och jag somnar vid 22-23 varje kväll. Det är så jävla skönt så jag blir typ rörd när jag tänker på det att sömnen fungerar. Tack Melantonin <3
Fortsatt fokus kommer även ske på ekonomi, det är sedan länge. Jag har sparat ihop mer än hälften av mitt första mål. Det gör mig genuint stolt. Jag har slutat köpa så mycket onödiga saker. som typ Celcius, lunch ute och cigg.
Har fortfarande inte släppt idén om att åka själv till ett annat land och lära mig att surfa.Jag vill våga göra det. Jag vill ha råd att kunna välja det.

Igår gick jag långpromenad med vovven vid vattnet, läste klart en bok och käkade godis. Tänkte köra ev Copy paste på igår till idag ^^
Så nu har jag packat ner kaffet i en termos, lagt ner en chokladboll (bara till mig själv ?) och ska gå en långlång promenix.

Och självklart är Alkohol ej med i någon beräkning kommande månad, ska bli jätteskönt.
Kanske borde gå till barnmorskan i början av Dec för att se om mitt blodtryck är normal. För vet ni vad? jag har inte rökt på över en månad nu, för jag har slutat på riktigt.
Jag vill ha mina pringar.... jag vill så gärna gärna gärna ha dem. En månad fokus borde kunna lägga mig i rätt riktning.

Många tankar som vanligt. Men ändå ett lugn och ett fokus som kommit tillbaka efter några dagars vila.
Jag gjorde rätt med att ta några mentala dagar fritt från stress och arbete.

Fridens ?

Profile picture for user Studenten

Uppsvullet igen. Sökt till vården igen...
Jag är nästan hundra på att jag har Blefarit.
Denna gången fick jag en salva utskriven iaf så jag hoppas att det tar bort min nuvarande vagel snabbare än vanligt.
Älskar inte detta. Älskar inte detta alls.
Snälla ödet ge mig möjligheten att få gå till specialist denna gången. Jag vet att det hade hjälpt mig. Vill inte se ut som ringaren i notherdamm varje månad.

Kör hemifrån idag (pga kan ej öppna ögat) = möjlighet till långpromenad även idag. Det blir skönt. Jag behöver det.
Igår följde jag med exmannen till en sportbutik och köpte nya träningskläder som är anpassade för kyligt väder.
De var sååååååå sköna så jag vill nästan ha dem som mjukiskläder inomhus, men tror jag ska testköra dem ute idag.

Fan vad less och ledsen jag är på mina ögonlock nu...

Fidens ?

Profile picture for user Studenten

Fick antibiotika i droppform utskrivet. Så nu är jag halvblind istället. Men svullnaden har lagt sig avsevärt över natten ?

Har fått någon fix idé om att börja vandra i skogar och längs leder. Vet inte riktigt varför men det lite lixom kallar på mig.
Jag tycker ju om att promenera, jag kanske skulle lägga i en till växel på det? Skaffa mig en ”hobby”. Fast jag kan inte läsa kartor och har noll lokalsinne. Det kanske jag kan lära mig ifs?

Är det bara att ta på sig bekväma skor och börja vandra? Nej så enkelt är det la inte? Eller? Ska gräva djupare i detta.

Gick förbi systemet igår och kände Ingenting förutom lättnaden att jag slipper det denna månaden.

Nu ska jag hoppa av tuben och springa till kontoret. Orkade inte stressa i morse, så blir lite sen men har inga möten alls idag så det bör inte vara något problem.
Nu kaffe☕️

(Kanske ska fråga mrniceguy om vi kan gå ut och vandra i helgen ?)

Fridens ?

Profile picture for user Studenten

Fan jag förstår inte riktigt vad min kropp håller på med.
Ångestpåslagen kommer oftare och oftare, mest kroppsliga. Så de är hanterbara lixom. Ökad puls, svårt att andas och tyngd på bröstet, men jag vet att det bara är en kroppslig reaktion så jag glider igenom känslan.
Sen har jag fan haft huvudvärk dagligen ett tag nu och senaste har jag börjat böla lite när som (nej jag är inte Preggo).

Jag försöker sätta en kedjeanalys på reaktionerna men kan inte riktigt sätta fingret på det.
Kanske är det höstmörkret som kommit in i mitt huvud? I Donno. :/

Kanske är det många små saker?
Jag är mest orolig för att det kan vara signaler på att jag rör mig mot väggen igen.

Jag känner mig inte maktlös, jag är inte ett offer för mitt mående, så jag försöker komma på hur jag tar kontroll över detta.
Är ute på lunchrasterna och går i dagsljus, tar extra D-vitamin, fortsätter lägga högsta fokus på fungerande sömn. Håller mig nykter och har småsaker i vardagen inplanerade som ger mig glädje och energi. Typ som att jag beställt hem 5! Nya böcker som jag vill ha ?

Jag vet inte riktigt vad mer jag kan göra?
Livet kan ju inte alltid vara solsken och majonnäs, men jag blir orolig när kroppen protesterar. Finns det något jag missar?

Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

Att det faktiskt är november. Gjort en mer övergripande kedjeanalys och sett ett mönster. November och jag/min kropp brukar inte riktigt vara polare. Samma med februari. Vi trivs inte riktigt ihop.
Antagligen för att mörkret är härpå riktigt nu och inga färger på träd eller mark.
Det är en ganska krävande situation för många av oss här i svearike.
Så jag släpper idén om att hitta en orsak, accepterar skiten istället. Hej november ? Jag tycker inte om dig, men nu är du här och så får det vara helt enkelt :)

Haft min vovve hela helgen och var ut på vandring med honom och mrniceguy i snö och regn. Vi grillade korv och kokade kaffe på öppen spis. Det var riktigt mysigt. Hade rätt kläder på mig, så jag höll värmen bra.

Håller på att kolla lite resor för att hälsa på bästis i Malmö. Funderar på att faktiskt ta in på hotell och lyxa till det lite ?
Hade varit riktigt najs ändå, något att se fram emot. Vi märker!

Fridens ☃️

Profile picture for user FinaLisa

Absolut är mörkret en faktor att räkna in som en orsak till deppighet.
Den här dikten skrev jag i början av 1990-talet då min sambo och jag ganska nyligen hade träffats.

"Mörka trista november
är inte lika svart i år.
För du, min älskade
lyser upp mitt inre
med att finnas till
och älska mig."

(Vi är fortfarande tillsammans ?)
Så Studenten, du gör helt rätt i att bara acceptera denna mörka tid som ju är övergående ?

Kramar
???

Profile picture for user Studenten

Som skulle gått upp i rök blev ett lyxhotell i två nätter med frukost ❤️
Inte bara för mig utan för min väninna också. Är så glad att jag kan ge henne (och mig) denna weekenden i Malmö. Längtar lite tills december.
46 dagar säger min app att jag varit rökfri. Den säger också att jag inte rökt 926st cigaretter.

Det.är.så.jävla.skönt.
jag är så stolt.

Nu åter till bad, bok och te. Idag har jag valt att umgås bara med mig själv igen.
I morgon är jag utbjuden på spa och hotellövernattning med middag av mrniceguy. Har redan packat min väska. Ser verkligen fram emot det ?

Fridens ?

Profile picture for user Studenten

Att jag älskar mitt jobb? ❤️

Vaknade trött och skrev till chefen att jag startar hemma på förmiddagen, hon svarade att hon tänkte köra hemma på em och att jag skulle köra hemma
Idag istället. Sagt och gjort ?

Blev en mjukstart hemma i soffan med lappitoppen i knät. Tappade energin och behövde komma ut fasten det fortfarande är helt färglöst där ute. Hittade ett par gamla vindtäta (ej använda) löpbyxor och de passade. Så det blev änna en löptur på lunchen. Första turen sedan i somras. Så
Himla skönt det är är att springa ❤️
Jag borde göra det oftare ^^

Nu tar jag nog helg och börjar bege mig in mot stan för att möta upp mrniceguy. Funderar på att åka in lite tidigare och sätta mig på ett fik med bok medans jag väntar :)
Såg en fantastiskt fin röd omlottklänning inne på HM häromdagen, vill prova den också. Fast egentligen inte, för tänk om den sitter skitbra på? ?
#dagensilandsproblem

Fridens ?

Profile picture for user getfree

Hej Studenten
Vet inte om du kommer ihåg mig, men vi startade här tillsammans för några år sedan, när du fortfarande var student, men då hette jag Zorro! :-) Lyckades inte komma in på det nicket, så det blev ett nytt. Så underbart roligt att hitta dig här under "Det vidare livet". Kommer väl ihåg dig tillsammans med "vintanten" som jag också blev god vän med.
Hoppas jag en dag kan göra dig sällskap i denna del av forumet. Dock ouppnåeligt långt dit. Dag 5 idag. Många dag 5, har det blivit de sista åren.
Många kramar!
//fd Zorro :-)

Profile picture for user Vinäger

Brukar inte läsa i Det vidare livet så ofta, men håller på att ändra den rutinen.

Som vanligt en fröjd att följa dig. Vilken skillnad mot förra året. Hoppas att du får fortsätta på det livsspår du har valt.

Många kramar till dig, min forumdotter. ?

Profile picture for user Studenten

Men hej Zorro!! Jag har tänkt på dig ?
Hur går det för dig? Hur mår du? Vad bra att du är här. Jag vill höra allt, både bra och mindre bra. Klart jag minns dig ?

Vinäger, jag gillar dig också. Läser på avståndi din tråd.. Ibland mer frekvent och ibland mindre. Tack❤️ Ja det är onekligen en jävla skillnad. Jäklar alltså.
Men visst är det kul? Livet alltså. En riktigt åktur ?

Fina ni ❤️

Profile picture for user Studenten

Vill på något sätt samla mina tankar. Det är mycket nu. Jag blir lite trött på de orden ”det är mycket nu”. Hur länge orkar man jobba och leva med ”det är mycket nu”?
Det känns ibland som att det ska vara normen. Eller så är det det. Eller så omger jag mig i en bransch där det ska vara ”det är mycket nu”.
Jag gillar det, och inte alls.
Det är ju kul när det händer grejer men ibland känns det som att jag är helt lost. Faller fritt typ. Tappar fotfästet på mitt uppdrag.

Jag har noterat att när jag får stresspåslag på jobbet så blir jag yr. Fysiskt yr. Lixom svårt att fokusera. Tappar bort mina tankar och det blir som tusen myror i huvudet. Ett vitt brus. Och då dömmer jag mig. ”Varför kan jag inte samla mig?” ”Varför hittar jag inte orden”? Anklagande. Andra låter så smarta Och jag låter så jävla korkad.
En ond spiral startar och ältandet kommer med det. Stresspåslag triggar igång ångestpåslag och plötsligt är jag inte bara yr utan har svårt att andas. Som grädde på moset.

Jag kan ju inte vara ensam om att känna mig som en vandrande bluff till och från på jobbet.

Men då pratar jag med nära, eller skriver och då landar jag. Hittar fotfästet igen. Nuddar marken med stortån.
Beordrar mig själv att vara snäll, mot mig själv. Andas med magen. Hittar lösningar.
Stress kommer vara en del av mitt liv, för alltid antagligen. Ångest lika så. Och det får lixom vara okej.
Jag önskar bara att jag kunde bli bättre på min negativa tankespiral som kommer med känslorna. Eller känslorna som kommer med tankarna. Och det ska jag, på något vis bli. Inom sin tid. Varje tillfälle som poppar upp blir en bra övning. Igår var kaos. Länge Sedan jag kände mig så stressad, men jag klarade det och nästa gång ett liknande tillfälle dyker upp så vet jag typ hur jag ska hantera situationen.
Utan att säga för mycket om situationen ? (men det var hårda samtal med Ledning/VD/chef. Allt i en härlig kompott)

Nu rullar tuben in i city igen. Idag Är en till sjukt intensiv dag inplanerad.
Wish me luck!

Fridens ⛄️

Profile picture for user Studenten

Lång dag. Tuff dag. Huvudvärk. Sovit alldeles för lite.
Suget efter vin och cigg som ett brev på posten. Hoppade av tuben och saktade ner vid systemet. Vin/inte vin/vin/inte vin/vin?... tittade in i butiken och fortsatte gå hem.
Jag som inte rökt på 9veckor. Fattar inte hur det kan triggas fram nu?

Blev ett bad och fortsatt läsning i bok istället. Badbomb från nått fancypants ställe och tystnad. Snart Avicii konsert på
Tvn (SVT 21:00).

Kanske en liten vinst, Men även idag kommer jag somna nykter. Det är såååååå intressant hur hjärnan skriker efter dopaminkickar. Så.jävla.intressant!

Fridens!⛄️

Profile picture for user Studenten

Äntligen fredag. Äntligen äntligen äntligen.

Idag har jag tagit extra lång tid på mig i sminket. Varsamt valt ut kläder och försöker verkligen Peppat mig själv att det inte är läskigt att bli fotograferad.
Fast jag hatar det. Så mycket hatar jag det. Speciellt nu när jag upplever mig som en vandrande blobb. Har försökt att övnings le inför spegeln men allt jag ser tillbaka är en obekväm jag. Fokus hamnar på defekter. På rynkor. På sne tand. På tjocka kinder. På dubbelhaka.
Hela min spegelbild förvrängs och allt som oftast tittar jag inte i den mer än nödvändigt. Inte just nu. Inte när jag ser ut (Känner) såhär.

Men jag har varit hos frissan. Köpt ny blus och kavaj som sitter bekvämt i rätt storlek. Jag har nya skor och im gonna fake it till ill make it. Kanske till och mer kommer ha kul med kollegorna. Hoppas det.
Fotografen ska lixom följa efter oss och ta bilder. Och så ska vi ta porträtt. Uäääää!!

Men hey, idag får jag betalt under arbetstid för att bli fotograferad.
Thats a first!

Hoppas ni får en fin fredag!
Fridens⛄️

Profile picture for user Studenten

Onsdag! Bam! 1,5 vecka kvar på mitt uppdrag. Fotograferingen i fredags gick bra. Och igår var det dags för ännu fler kort i kontorsmiljö. Det gick också bra, men alltså fyyyyyyyyy. Fruktansvärt obekvämt. Nu hoppas jag att det inte blir mer fotograferingar på ett tag.

Idag blir det en 1-on-1 på jobbet och i morgon är jag bjuden på aw ?‍♀️ Händer inte så mycket. Ser fram
Emot fredag och helgen för då åker jag äntligen till MALMOE! Woopwoop! Kommer bli så himla mysigt. Min kompis har tydligen bokat in oss på något bra ställe med 5rätters?
Det ser jag verkligen fram emot!

I natt drömde jag om jobbet igen. Satt med ett tåggods företag och försökte få dem att komma fram till en fullgod kravprofil. krafprofileringsmöten... herregud ja. Kommer bli anledningen till mina första gråa hår.

Fridens! ⛄️

Profile picture for user Studenten

Så kom dagen D! Idaggör jag min sista dag på mitt uppdrag. Jag känner en ödmjukhet över avslutet, detta halvåret har verkligen varit en bergodalbana på det företaget. En hejjävla resa, och jag har lärt mig så fruktansvärt mycket. Vissa kommer jag sakna mer än andra, såklart.

Redan i veckan som var var jag på två nya kundmöten angående nästkommande uppdrag. I tisdags satt jag i ett vackert konferensrum på haymarket hotel och tittade ut på vinterlampornas glitter över Hötorget, samtidigt som jag presenterades för en vice president av ett bolag. Alltså... förstår ni? Den jäkla titeln alltså ? ”vice president”. Jag visste inte vad det innebar innan mötet så jag googlade det, sen blev jag skakig och muntorr. Herregud vilken power woman.

Någon dag ska jag också ha den erfarenheten som en vice president. Själv kände jag mig som ett litet barn i mötet med en snorbubbla ur näsan typ. Gooogogaga pick Me!
Håll tummarna för mig, för uppdraget verkar riktigt jävla kul ?

igår så ringde en kvinna mig och berättade att jag vunnit i en tävling som jag deltagit i. det är inte officiellt ännu, men jag kan säga såhär. 2020 kommer börja riktigt jävla bra ? och det är något jag önskat mig väldigt väldigt länge.
Tack ödet ?
Oddsen på det alltså ?

Malmö var över mina förväntningar. Vi dansade så fötterna gjorde ont. Roadtrippade och käkade god mat. 5/5 toasters.

Nuuuuuuu kör viiiii!!
Fridens ⛄️

Profile picture for user Studenten

Ett nyårslöfte känns så töntigt. Men jag tror jag behöver ett ändå. Förra året var det mest fokus på de stora bitarna, boende och jobb och sömn och orka. Orka med saker.

I år vill jag ta hand om min fysiska hälsa och självklart min psykiska. Men jag är väldigt trött på min fysiska. Jag vill känna mig stark. Jag har gått upp 6-7 kg nu i december. Gött! Men mindre kul nu.

Ett av grundstommen till både starkare psykiskt som fysiskt tror jag är en total nykterhet. Så jag har satt som mål tills min födelsedag i juni. Det blir 6månader helt nyktert. Sen kan jag ta ett nytt beslut. Men just nu tror jag 6månader känns lagom läskigt och länge för att bli en utmaning och ändå hinna ge resultat.

Det känns väldigt skönt att ha lovat mig själv detta. För jag förtjänar att må bra.

Fridens! ?

Profile picture for user Stormenlilla

Jag tror verkligen att du har rätt i det där med att grundstommen för psykisk och fysisk hälsa ska kunna vara i topp. Jag gick också upp i december. Drack alkohol och åt en jäkla massa skräpmat. Hittills är det 10 helvita dagar och jag har tränat ett par gånger och känner mig redan lite lättare.

Mitt nyårslöfte är också att fokusera på hälsa och välmående :)

Du gör bra val, heja dig!

Kram

Profile picture for user Vinäger

Det verkar som att du för tillfället landat i dig själv. Blir så glad för din skull. Du är värd lite lugn och ro.

Kram till dig

Profile picture for user Studenten

Tack snälla ni ?
Januari flyger fram, men ändå inte. Hänger ni med på hur jag menar? Känns som att nyår var igår, men nu är det tydligen den 17e. Knäppt.
Lyckats gå ner 6kg av de jag gick upp i december. Så nu känner jag snart igen mig själv igen. Haha ?

Det nya uppdraget är kanske inte helt vad jag tänkte, så får ta mig en funderare där. Uppdraget är kul, men miljön här får mig fan att bli deprimerad. Jag trivs inte i små bås på rad. Jag gör inte det ?‍♀️

Haft några krävande dagar denna veckan och hade helst bara gått hem och lagt mig i badet (med ett glas rött. Det är så jävla intressant hur inprogrammerat den bilden är i mitt huvud). Jag förstår ju att det är en typ av flykt och snabb dopaminkick som min hjärna efterfrågar. Men neh, blivit långpromenader efter jobbet istället.

Känner mig lite låg i stämningen. Tror det helt enkelt är januarimörkret och färglösheten som är och pillar mig på ryggen. Nu är det bara februari kvar. Sen kommer ljuset snabbt.

För att göra det lite bättre tänkte jag gå och simma och basta i kväll. Det ser jag verkligen fram emot, och så kommer min vovve hem till mig över helgen. Kommer bli mysigt ?

/fridens

Profile picture for user FinaLisa

Sänder en liten ljushälsning☀️??
i januarimörkret. ?
Håll ut min vän, snart är det vår?????
Vi ses i februari, det ska bli kul ?
Kram ?

Profile picture for user Studenten

Jaaaa nu vänder det snart! Redan nu är det relativt ljust på himlen. Det gör mig glad ? tack. Jag skickar tillbaka dubbelt till dig. det ska bli skitkul att ses ?

Förstår ni att snart är det vår? Vi har snart överlevt en till mörk och blöt vinter. Pirrar till i magen när jag tänker på det. ?
Denna våren ska jag ut och promenera och springa och ta vara på vårens framfart från start. Det så mycket fram emot det.

I övrigt så har jag åter igen en bad ass tuff jävla dag framför mig. Men det känns helt okej ännu. Känner mig lugn i kropp och sinne. Och efter jobbet ska jag träffa en nygammal vänn. Lite kul historia, jag intervjuade honom för en roll tidigare. Och vi klickade på ett personligt plan. Efter processen var klar så tog vi kontakt igen och har sedan dess varit vänner.
Visst är det kul hur man kan träffa nya människor i sitt liv? :)
Ser fram emot att få hänga lite och bara prata bajs.

Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

Ena dagen har man ett jobb som man älskar. Andra dagen är man utköpt pga omorganisation. Nackdelen med mindre bolag... antar jag.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med mig själv atm. Senaste dagarna har jag bearbetat chocken, gått igenom gråt och ilska. Tränat massor, pratar desto mer med nära och kära.

Framtiden är ett stort jävla frågetecken ?‍♀️
Kollade nya roller men det kändes lite som att gå ut på tider direkt efter ett breakup, blev bara ledsen.
Känner mig nedstämd och lite lätt likgiltig för tillfället. Funderar på att ta en sista minuten till solen ensam, funderar på att dra iväg djupt in i skogen med vovven.
Vad ska jag göra med all tid?
Det är ju lixom allt jag önskat mig. För pengarna kommer ju fortfarande trilla in, jag har ju bara inget jobb att gå till...

Det måste finnas någon mening med detta? Kanske var jag på fel arbetsplats ändå? Kanske vill ödet något annat? Vad tusan vet jag?

Nu är jag påväg till exmannen för att hämta vovve, blir kvalitetstid 24/7 ett tag nu. Det blir fint. Tack ödet?.. kanske? Jag vet inte.

Så jävla förvirrad.
Fridens ?

Profile picture for user Studenten

Har lagat lasagne och pratat med en PT idag, chillaxar i soffan med vovven. Bröt ihop igår lite snyggt sådär på bussen med blöta kinder. Men det är okej, jag skäms inte. Det är en naturlig reaktion, en av stegen i chockhantering. Idag känner jag mig inte längre arg på samma sätt och det är ganska skönt faktiskt.
Jag är inte en arg människa och tycker inte om den känslan. Är ändå glad över att jag har tillgång till den känslan också. Speciellt när det är befogat.

Att hantera en kris utan alkohol är skönt, stärkande. Tryggt, fasten det suger. Jag litar på att jag inte kommer skada mig själv på något vis eller säga/ skicka saker i affekt. Självtillit.

Fantastiskt vad livet kan slänga på en för olika situationer och prövningar egentligen. Ibland känns det orättvis att behöva vara med om så mycket konstigt. Men samtidigt vet jag att folk har det sämre. Alla dealar med sitt egna lixom och jag med mitt.

Jag vilar i tryggheten om att min anställning fortfarande är pågående, trots att jag är utan jobb. Det finns ingen stress. Försöker verkligen vara i nuet och acceptera detta, göra något gott av det. Hålla mina rutiner och fortsätta ge näring till mig själv genom promenader och sömn. Försöker växa ur detta i lagom tempo.

Det måste finnas någon mening med detta också.

Fridens ?

Profile picture for user Studenten

Missuppfatta mig rätt här, men saker känns lite meningslöst. Jag är inte deprimerad eller liknande, men det är första gången jag inte har något syfte i min vardag.
Saker känns övermäktiga..? Försöker hitta order för känslan men den är svårplacerad.

Vart vill jag i mitt liv? Vad vill jag verkligen verkligen göra? Jag har ju all tid just nu. Vill jag börja plugga igen? Börja en helt ny karriär? Vidareutveckla mig inom samma bransch? jag vet faktiskt inte.

Ödet vart ska jag?
Vad är meningen med detta?
Eller är det meningslöst?

Det känns konstigt att inte tillhöra ett sammanhang. Det känns konstigt att inte ha kvar det jag kämpat för, att de ryckts bort på ett dygn. Det känns konstigt att på något vis hamna i limbo.

Jag känner att mitt självförtroende fått sig en törn och det påverkar min tro på min egna förmåga i arbetslivet. Väl medveten om att detta inte är sant. Jag är
Kompetent, dock vacklar jag när jag tänker på framtiden. En liten rädsla gror i bakhuvudet. Vad kan jag göra för att komma över den rädslan? Söka nya jobb? Kanske. Men jag är inte redo. Vill inte hoppa in i något förhastat.

Vad ska jag göra med all min tid för att själv skapa mening med min tillvaro just nu när inget är som det någonsin tidigare varit?

fridens ?

Profile picture for user FinaLisa

Kanske du kan hoppa in på någon rolig kurs några veckor? Hitta ett nytt tillfälligt sammanhang och få lite nya kunskaper?
Det finns hur mycket som helst att lära sig?
Så kul och spännande det ska bli att ses på lördag! ?
Kram ?

Profile picture for user Studenten

Som svar på av FinaLisa

Jaaaaa ^^ jag sitter och kollar runt lite på diverse saker :D kanske dags att ta detta där körkortet äntligen?

Sjukt spännande att ses. Jag är jätte nervös... ?
Kram❤️

Profile picture for user Studenten

Jag har nu tagit beslutet att be om ett lån på banken för att kunna finansiera mitt körkort. Känns som en rimlig sak att göra på betald fritid, om inte nu när annars lixom? Så jag hoppas det går igenom. Om det går igenom tänker jag boka en intensivutbuildning. Vet dock ej om jag tänker göra det här i Sthlm eller i en annan mindre ort. Kanske enklare att vara borta och endast fokusera på det. Vi får se :)
Är fortfarande sjuk och halsen rosslar som fan. Har inte tränat på evigheter känns det som och motivationen till att gå ut och röra mig är låg.
Men till helgen har jag och Mrniceguy bokat en helg helt dedikerad till mys och vandring högt upp i Sverige. Blir väldigt kul. Ser fram emot att sitta framför öppenbrasa och vara mör i kroppen efter vandringen. Tänker nog laga något riktigt gott till oss också. Hoppas bara denna bajsförkylnigen lägger sig snart.
Mår väl ganska bra psykiskt ändå, om än lite uttråkad. Men det är typ standard. Tittade ut lite på nya jobb och blev bara ledsen, så tiden är inte mogen ännu.

Men nu ska jag nog tvinga ut mig och vovven på långpromenad ändå, fööööööör det är bra för mig. Sen ska jag iväg på fika med väninna och jag behöver köpa nya jeans. Förstår inte varför jeans mer i regel än undantag alltid spricker under ena röven. #livetsomkvinna antar jag.
Alkohol ligger långt bort på listan, men tankarna om att dricka rött till helgen finns där. Kanske alltid kommer vara såhär? att tanken om vin trillar förbi när det är dags för något festligare? Well en tanke är en tanke är en tanke, inte verklighet. Jag har fortfarande alltid ett val att agera på min tanke eller inte, och jag är inte mina tankar, jag är det jag gör av mina tankar.

Nu promenix med vovvsing.
Fridens!

Profile picture for user Studenten

Jag är stolt över mig själv. Jag är stot över hur jag hanterar kriser. Jag är stolt att jag vågar ge mig på nya saker. Jag är stolt över att jag inte ramlar ner i ett hål och självdör. Jag är stolt över mig själv som nu, fasten det är riktigt jobbigt valt att gå i från mrniceguy.
I tisdags packade jag ihop mina saker från hans lägenhet och tog en Uber hem.
Det räcker nu, jag behöver vara själv. Jag tänker bespara er allt som hänt, för jag har inte varit transperent och mer eller mindre bara berättat om det positiva. För någonstans hoppades jag på att han skulle förändras. Förändras till det han sa han att han lovade, flera gånger. Jag borde ha gått vid första slaget. eller egentligen borde jag ha gått långt innan det. Men jag tappade mig fast. Rädd för ensamheten. rädd för... livet?
Jag har gått tillbaka så många gånger till honom nu, efter varje bråk har jag förlåtit och litat på honom. varför?

Jag kan inte förändra honom.
Jag kan dock utvecklas i mig själv.

Nu med lite distans (ja ifall 72h) utan kommunikation mer än hans snälla och ledsna meddelanden till mig på messenger, så funderar jag på mitt egna beteende. Varför dras jag till män som inte är snälla? är jag lättmanipulerad? tror jag inte att jag förtjänar mer? är det något fel på mig? Är jag felet? får jag dem att bli sådär? sådär... galna?

Mitt inre säger skriker nej. det är inte mitt fel. Jag förtjänar bättre, men jag tror att i min rädsla för ensamheten så låter jag det gå. Jag pushar mina gränser och mitt, tyvärr, empatiska jag ser förbi svärtan i dem. Förklarar varför de är som dem är för mig och för vänner och familj, stöttar och förlåter. Härdar, och lever för de goda stunderna. För de goda stunderna finns ju också. såklart.

Går jag tillbaka denna gången så kommer jag inte förlåta mig själv. Min egna tillit till mig själv försvinner lite för varje gång, vem är jag ens om jag inte kan lita på mig?

Jag lever I ett vacuum från arbetslivet och nu från livet i tvåsamhet. Utan direkt samhörighet till någon eller något. Men jag känner mig inte ensam. jag känner en frihet. För solen skiner och jag har förmågan att trösta mig själv med snälla ord. Jag vet att jag kommer klara detta också, och därför är jag stolt över mig själv.
Nu ska jag gå och simma, och i kväll blir det ännu en bok hemma i soffan. I mitt hem, mitt vackra trygga hem.

Fridens!

Profile picture for user Li-Lo

Det låter som att ett viktigt och klokt steg är taget. Våld i nära relationer sker ofta bakom lyckta dörrar och det kan vara svårt att ta sig ur en sådan relation. Det kräver ofta en stor ansträngning och innebär anspänning. Om jag har uppfattat dig rätt reflekterar du en hel del kring hur det varit för dig i relationer. Än viktigare, du funderar på hur det kan vara för dig och vad du kan behöva för att rikta din omtänksamhet och klokskap inåt. Din empati, att förstå någon annan, är nu fokuserad på dig. Den integritet du visar genom att skriva ” Jag tänker bespara er allt som hänt” är ett fint exempel på att du tar hand om dig.
I allvaret och i vetskapen att du har förmåga att klara dig själv och känner frihet så väcks en impuls i mig att fråga:

Om du skulle behöva hjälp i den här processen vart tror du att du skulle vända dig?

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Studenten

Kul med en kommentar, var inte riktigt beredd på det ?
Tack för din reflektion och sammanfattning av mitt tidigare inlägg. Jag har kollat och läst och diskuterat mycket med min mamma och med nära vänner kring hans val av beteenden i vissa situationer. Jag såg att kvinnofridslsinjen fanns, men känner inte att jag är så mindfucked eller rädd för honom för att ta yttre hjälp från utomstående.
Jag känner mig trygg med det säkerhetsnät som jag har i mig själv. Men det är sjukt bra att det finns. Skulle det vara så att han skulle fucka ur totalt (vilket jag inte tror) så har jag redan varit i kontakt med polisen tidigare angående honom, så det finns förhoppningsvis någon typ av notering hos dem också.

Ibland känns det som att jag överdriver allt, och ibland känns det som att jag underdriver. Men det enda rätta som finns är ju faktiskt svart på vitt kring vad han gjort och inte gjort och hur jag känner. Det är ju min sanning och min verklighet.
Visst går jag i tankarna att "jag slog ju honom också" eller "det var jag som startade det" (aka det är mitt fel). Men det är ju inte det, och ja jag slog tillbaka. Bara där har vi en stor gräns som passerats. Slag ska inte ens förekomma.Inte ens lite. Det ska inte behöva gå så långt. Det ska inte gå så långt. Men just slag är inte det som jag stör mig på, jag kanske är immun? avtrubbad? Negligerar?
Det som bekymrar mig är det psykiska. När jag ändrar på mig. När jag sakta anpassar mig.
För jag är en stark kvinna, och slår någon mig slår jag tillbaka. Hårt.
Men när någon slår mig i psykiskt, så tar jag bara emot.
Där har vi problemet.
Där har jag mitt problem.
Ändock belyst detta för er och därför för mig själv att arbeta med :)
Vilket är bra. Första steget är ju erkännandet and all that jazz.

Helt ärligt har jag inte skrivit med honom sedan jag tog beslutet, mer än att han behöver backa. För han fortsatte skriva och förklara. Misstänker att han är desperat. Men jag vacklar inte. Jag behöver boka in en dag med honom och göra slut slut. Det är inte mer än rätt.
Denna pausen med distansen från honom har varit oerhört kraftfull och läkande.
Jag går på en del promenader i skogen och vid havet. Skriver i min dagbok. Läser böcker och hänger med vovven. Igår lyssnade jag på en podd om hjärnhälsa och beteendeförändringar. Jag växer och känner mig nyfiken på vem jag är när jag bara är jag. Rädslan för ensamheten finns inte riktigt. Jag vet inte vad jag varit så rädd för?

Kanske har denna pausen från arbetslivet verkligen kommit av en anledning? För jag känner frid. Jag skapar mig ett lugn i min vardag, en läkande process. När jag tänker efter har jag inte haft det såhär stressfritt någonsin. Kanske när jag var barn? Men inte sedan högstadiet har jag haft möjligheten till att bara sitta i tystnaden utan att jaga eller fly från något, och vara lugn. Genuint lugn och trygg.

Jag hatar ordet tacksamhet för det låter så pretentiöst (hehe!).
Men jag känner en sådan oerhörd tacksamhet för detta. För gåvan som jag ändå fått att få landa i lugnet.

Så tack ödet! din jävla lurifax.
Jag förstår mig inte alltid på vad som händer eller varför.
Men jag är trygg på att jag kommer hamna precis exakt där jag ska vara utifrån det jag behöver.
(tack igen för min lägenhet, och tryggheten som kom med den ❤️)

Fridens!
och ta hand om er <3

Profile picture for user Studenten

Hej Sisyfos! Tack för din hälsning, den gjorde mig överraskande glad. Hur mår du? ☀️

Jag mår väl okej i det stora hela. Covid påverkar mig lika mycket som det påverkar alla i världen. Men jag bor ju i Stockholm, så det är lite läskigt att se förändringen. Saknar och ber till ödet att denna pandemin och annalkande samhällskrach kommer gå relativt snabbt över. Jag saknar det vanliga.

Jag var i några nya jobbprocesser men de är pausade. situationen med mitt arbete är infekterat, fackförbundet är nu involverat och jag har min egna ombudsman. Så det är ganska mycket oro och stress överlag. Mest stress och oro över ekonomin i framtiden.

Jag har klarat av svåra situationer förr. Jag klarar av detta med (försöker jag intala mig, men det är svårt och min chef spelar så otroligt fult och elakt :/ ).
Igår kväll var första gången jag bad högt till universum om att snälla snäll snälla låt mig få komma ifrån den arbetsplatsen nu, och snälla låt mig få en ekonomisk buffert så jag klarar mig i arbetsmarknaden ett tag framåt?
Nu finns det i print också.

Det jag hittar energi i är att solen börjar komma tillbaka ordentligt och min familj har fortfarande hälsan i behåll. Min mamma är i riskgrupp, och jag är inte helt hundra på att hon skulle fixa det. Så jag är tacksam för att alla är vid liv och försöker sitta still i båten med is i magen.

This too shall pass!
Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

Jag skulle ljuga om jag inte bara vill slänga in handduken och dricka mig hutlös och orimligt onykter för att få en jävla paus i medvetandet. Men jag gör det inte. Jag.gör.det.inte.

Det skulle inte hjälpa mig och på något vis förlorar jag då.
Hänger med vovven och skogen och Netflix och nya matlagningsrecept istället.

☀️

Profile picture for user Sisyfos

Hej Studenten!

Jag mår bra i denna konstiga tid. Dricker inte så ofta. Läser härinne, men skriver rätt sällan. Din tråd gillar jag extra mycket. Det är inte så många kvar som har funnits med länge. Det finns många nya som jag läser också men eftersom jag inte är så aktiv själv så har jag ibland lite svårt att hålla isär livshistorierna, och vem som skrivit vad trots att jag tycker att de är intressanta.

Skönt att höra att du har det ok du också. En tid för reflektion för oss alla om vad som är viktigt kanske.
Delar din känsla av att man önskar att allt blir som vanligt snart, man går och väntar på att något ska gå över.
Sen förstår jag att det är en jäkligt svår tid att inte ha något jobb eller att jobbet är osäkert. Men du har helt rätt i att alkohol är sämsta lösningen på det problemet. Man blir för slö och för dum för att faktiskt vara kreativ.

Och det är väl precis det som är viktigt, att nära och kära får vara friska, att må bra och så lite god mat på det. Hitta andra sätt att umgås, lite tråkigt men funkar. Jag vill slå ett slag för SvtPlay. Det finns en guldgruva av repriser i arkivet. Långsamma serier, timmesavsnitt, fantastiska program, Känns som ren terapi i vår stressiga värld.
? till dig!

Profile picture for user Studenten

Kanske inte den man eftersträvar i mindullness och yoga direkt. Grönt te och chiabowls. Tidiga mornar med tacksamhet och soluppgång med händerna tätt mot varandra framför bröstet. Nej.
Men visst har jag händerna knutna mot bröstet. De ligger tätt intill mig där jag ligger på golvet i fosterställning. Och jag ber.
Just där och då försöker jag minnas allt jag lärt mig tidigare, andas i fyrkant Ella . Andas. Andas. Andas. In. Andas ut. Knyter mina händer så knogarna vitnar. Andas Ella. Ssssh sssssh ”jag har dig” det är ingen fara. En lugnande inte monolog. Jag hör min egna lugnande röst, eller så är det mammas. Men något i mitt huvud säger till mig att andas. Så jag andas.

Jag orkar ingenting. Känner mig patetisk som hamnar här igen. Hur länge ska man orka vara stark egentligen?

Det började i januari. Jag har varit stark i flera månader. Igenom hans ord och lena tunga har jag varit stark. Jag har inte behövt höra hans röst i telefon sedan fackförbundet tog över. De är ett litet team som arbetar mot honom nu. Vad jag vet så är han lika hotfull mot dem som han var mot mig. Vafan hände egentligen?
Varför.just.mig.ödet?.... varför?

Jag kryper ihop hårdare. Ser mig själv utifrån.
Stackars sate.
Sen dör orden ut, igen.
Hjärnan blir sådär fluffig igen där inga ord kommer fram. Där endast allt och inget finns samtidigt, som i en tyst destruktiv dans. Ett vacuum. En tystnad och en panik. En ångestattack där inget utan jag själv kan klappa mig på pannan och säga att det löser sig. Trotts det att jag vet att det är en lögn. Så lugnar det mig och jag andas igen. Utmattad.
Han vägrar låta mig gå. Varför köper han inte bara ut mig om jag är så värdelös som han utan ord kommunicerar?
Fackförbundet säger att han gjort det till en principsak, en personlig vandetta i ett samhälle där han inte längre har någon kontroll. Läkaren säger att jag visar indikationer på svår depression. Han säger att jag behöver komma tillbaka, in igen. ”Stirra på en vägg” 8-17. Vem fan säger så?...

Snälla ödet inte igen.
Karma, vad har jag gjort dig?
Jag ber om ursäkt. Snälla låt mig vara.
Jag älskade ju mitt jobb.

Andas. Ella bara andas.

Profile picture for user Studenten

Så han gav mig en utväg vid 14:00 och allt var kart. Mitt fackförbund och jag gav klartecken trotts att det inte var en bra deal. Jag vill bara komma ifrån. Friheten. Känslan av att allt är okej. Sen, 2,7h senare ångrade han sig från allt. Han ångrade sig. Vem gör så?

Jag är onykter sorry. Och jag tänker nog faktiskt vara det ett tag. Fuck it, jag orkar inte delea med detta. Varför skulle jag?

Då får dem ta in mig på rehab. Orkar inte.

Jag.orkar.inte.mer.
(Inte suicidal)

Fridens ?

Profile picture for user Vinäger

Vad det gör ont att läsa dina senaste inlägg. Beskrivningen av panikångestattacken skär rakt in. Tycker att du fått utstå så mycket mer än vad någon ska behöva.

Tänker också att det är extra sårbart när det är jobbrelaterat. Arbetet är ju nödvändigt för de allra flesta, vi behöver en inkomst. Dessutom kan jobbet vara en plats att komma undan annat i livet. Det känns som om du inte har någonstans att vara fredad.

Detta har pågått länge. Dessutom i en högst orolig tid överlag. Förstår om du känner att du inte riktigt orkar.

Hur ser det ut för dig rent praktiskt nu?

Att du har druckit just nu är förstås ingen fara, men försök att bromsa. Även om jag förstår din känsla av uppgivenhet kommer du att kunna hantera situationen mycket bättre nykter. Och du, panikattackerna förstärks tyvärr av alkohol. Både i antal och intensitet.

Skickar massor av varma kramar. Du har ju känts lite som min forumdotter, så det är extra tungt när du mår så här dåligt. Tack för att du skrev till orden "inte suicidal.

Ta hand om dig! ?

Profile picture for user Sofia

Åh Studenten, vad tråkigt att höra om det som hänt dig den senaste tiden. Att få närma dig friheten och förbereda sig på att lämna den destruktiva arbetssituation som du har haft, för att sedan bara några timmar senare få mattan undanryckt under fötterna igen... Du som har kämpat och byggt upp så mycket styrka den här våren och med en stabil och lugn relation till alkohol dessutom. Du har på ett imponerande sätt tagit dig igenom många kriser i ditt liv och nu många på kort tid. Du lämnade en destruktiv relation tidigare i år och jag fick intrycket att du tog chansen att växa och läka efter allt det som hänt, samtidigt som det här med arbetet pågick. Mitt i stormens öga har du hittat saker att hämta energi ifrån - solen, familjen som fortfarande har hälsan, långpromenader med hunden längs vattnet, skrivande och läsande m.m. Hoppas att du hittar tillbaka till dina strategier som du tidigare har använt för att bygga upp din styrka igen och att du lyckas bryta de uppgivna tankarna och de som vill fortsätta döva med alkohol.
Stort tack för din omtanke om oss som läser, att du skrev ut att du inte har för avsikt att skada dig själv.
Varma hälsningar med hopp om att det ska lösa sig för dig på det allra bästa sättet,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Sisyfos

Vill klappa dig på pannan och säga att allt blir bra, för det blir det.
Tror att du har en av de stormigaste trådarna härinne och du har klarat så många mycket svåra situationer så det går inte att inte vara imponerad av den kraft du visar. Du har det inom dig. Du bara har det!
Du är inte och kommer inte heller att vara en slav under alkoholen, men sluta direkt nu i alla fall. Vi vet ju att det bara hjälper en kort, kort stund och sen är det skit.
Vem gör så, skriver du... ja, sånt gör personer som saknar empati. Han är att beklaga, att leva på att skada andra kan inte göra någon människa lycklig. Men du kan resa dig igen. Det måste finnas en väg ut för dig och du har en sällsam kraft, ser åtminstone ut så här i din tråd. Önskar att jag kunde göra nåt mer, men det får bli cyberkramar. Och ja, instämmer med de andra, bra att du klargjorde att det inte var fara för ditt liv.

Profile picture for user Studenten

Tack så galet mycket för era fina inlägg❤️
Stormen gick över igen, exmannen fick komma och hämta vovven för jag kände att jag inte kunde ta hand om mig, då kan jag inte ta hand om min bäbis heller. Ringde efter hjälp på en vän kom över och vi tittade på walking dead. Blev orimligt full och däckade på golvet. Men ringde någonstans innan det till läkare och förklarade min situation igen. De kommer behöva förlänga min sjukskrivning, det är det jag är mest orolig över. Att de inte gör det. Vi får se.

Nu är jag bakfull och har ångestpåslag i kroppen, men förstår att det är från vodkan igår lixom.
Ni har helt rätt i era inlägg. Det blir inte bättre av att förhöja sin promille i kroppen. Så jag går nog faktiskt och häller ut resterande.

Ni gav mig styrka och för det är jag oerhört tacksam, tack ❤️

Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

Tog ett djupt andetag och så hällde jag ut allt. Kändes som att jag tog tillbaka kontrollen igen. En liten vinst ändå ??

Profile picture for user Studenten

Läste om era inlägg igen, det är väldigt tröstande och styrkeingivande. Ibland är detta forumet magiskt. Tack för att ni finns och bryr er. Det lyser igenom.

God natt ❤️

Profile picture for user Vinäger

Åh, vad glad jag blir. Att du lyckades hälla ut. Hoppas du orkar hålla ut och hålla i.

Du ska veta att du finns i mina tankar. ?

Kram

Profile picture for user Studenten

Som svar på av Vinäger

Håller mig nykter och står ut i känslan ??
Nu vet jag ju (igen) vad som händer om jag dricker för flykt. Så försöker se hela händelseförloppet i huvudet innan det händer. Blir mycket lättare att säga tack, men nej tack. Vill inte.
Jag orkar inte må dåligt, men jag orkar verkligen INTE att må dåligt på grund av alkoholen också. Den delen kan jag ju faktiskt välja själv.

Sen hade jag ju varit en hycklare omjag hade sagt att det är enkelt. För det är inte enkelt. Hade varit sjukt mycket enklare att typ bara skita i allt och bli ett offer för... ja allt? Alkohol inkluderat.

Lite har jag förhoppningsvis lärt mig igenom åren. Och inget, absolut inget blir bättre att hantera psykisk ohälsa med alkohol som självmedicinering. Kanske för andra (antagligen inte), men absolut inte för mig. Jag blir sjukare. Mina tankar blir giftiga och jag blir Ibland farlig för mig själv. Det sker någon typ av beteendeförändring och det stabila jag har i mig får mindre mandat. Det mina damer och herrar, det är läskigt.
Inte så konstigt egentligen eftersom alkohol är ett gift.
Nu denna gången så steg min promille så snabbt och jag är inte van vid det, så jag kunde inte röra mig lixom. Kollapsade till slut, blev dock istället fast med mina egna tankar. För de jäklarna blev inte tystare bara mörkare ? Alkohol är verkligen den sämsta jäkla flykten från ångest. Nästan lite tragikomiskt, och jag blir lite lätt road när jag idag kan se det utifrån kring hur patetiskt det egentligen var. Nu är patetiskt ett ganska värdeladdat ord, Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Man får skratta eller gråta, och humor har räddat mig så många gånger. Så jag väljer att se det allvarliga men ändå det tragikomiska i det.

Dock känner jag igen tankebanorna som kommer mer och mer nu desto sämre jag mår. Och de skrämmer mig också. Nu är åter igen en tanke bara en tanke och vi alla kan välja vårt beteende och handling av tanken oftast. Om vi är medvetna om dem, och orkar stå ut och acceptera känslan/tanken.

Jag minns att förr förra sommaren när jag mådde riktigt dåligt sist så gick jag ofta ut och sprang vid ångest. Kanske borde börja ta tag i den strategin igen. För den hjälpte bra.
Det jag gör nu är väl inte dåligt men jag tror inte jag mår bättre av att bara sitta inne och andas igenom ångesten. Men så var det ju detta med orken också. Jag orkar inte gå ut. Men jag borde. Kanske kan börja lätt med att gå promenader istället vid ångest. Bara jag gör något självläkande istället för att bli mer apatisk (eller destruktiv).

Haft mycket ångest i kroppen idag också. Väldigt mycket för att vara ärlig. Det tror jag ifs är inför morgondagen och det faktum att jag rent krasst eventuellt behöver sitta själv på ett kontor i övermorgon med en Vansinnig Och kontrollerande chef vakandes över mig. Alltså... det kommer ju inte gå? Eller? ? Blir yr i hela kroppen av att bara tänka på det.

Men det är då och nu är nu. Skapar bara massa katastroftankar när jag tänker på det, så det gör mig inte väl. Vad kan jag göra idag istället för att få mig på rätt sida vägen? Starta med en dusch kanske? Det får det bli. Det var länge sedan.
Basala behov behöver prio. Dusch är en av dem. Så nu går jag och duschar istället.

Ta hand om er och kom ihåg att alkohol är aldrig (aldrig aldrig aldrig) lösningen på något. Aldrig.

Fridens ❤️

Profile picture for user Sisyfos

Skönt att det låter lite bättre. Ja, jag kan inte heller låta bli att dra på smilbanden åt alkohol som strategi för att må bra - att du inte fick tyst på dina tankar. Tragikomiskt och väldigt, väldigt sorgligt. Det är bra med sådana insikter tror jag. Tror det är en bra strategi att promenera dig ur det här. Lyssna lite på Anders Hansen så får du en förklaring också. Eller måla nåt, sticka. Monotona rörelser. Det läker en orolig själ så mycket bättre än alkohol.

Profile picture for user Studenten

Som svar på av Sisyfos

Anders Hansen är superbra. Sett både dokumentären och läst hans bok ?

Fick förlängd sjukskrivning i en vecka för Corona och inte för mig som person. De kan inte sjukskriva psykisk ohälsa över en app. Vilket jag kan förstå. Fick order om att höra av mig till vårdcentral, så det gjorde jag. Fick prata med en psykolog över video och grät mig igenom hela samtalet.
Sen ringde de tillbaka och sa att jag inte får läkarkontakt eftersom mitt mående är på grund av arbetsmiljö. De sa att jag ska gå tillbaka på måndag... så jag tänkte att nu är det lixom kört. Hej psykakuten! Skrek i en kudde, länge sedan jag skrek rätt ut i luften. Det var ifs väldigt skönt att lätta på trycket genom att skrika ut ångest. Tips.

Sen reste jag mig ur hålet och tänkte att nej. Jag förtjänar att träffa en läkare. Jag behöver en ordentlig utredning på mitt mående. De ska lyssna på mig. Så jag sa nej. Mailade tillbaka att det är
Mitt mående som jag är orolig för. Att jag varit där förut, att jag känner igen mina tankar och beteendemönster. Att jag behöver hjälp. Sen ringde jag en till doktor och han hänvisade tillbaka till vårdcentralen...

De ska ta upp mitt ”ärende” på dagens rond igen. Annars är det faktiskt bara för mig att pallra mig till psykakuten för att få prata med en läkare fysiskt. Vilket suger så hårt och jag vill verkligen inte behöva vara där.

Tur att man är en envis jävel.
Ska jag behöva bryta ett ben för att bli lyssnad på?... ska jag behöva hota om att ta livet av mig för att få leva? Så mycket oklart.
Tänker nog byta namn till murphy.

Är vid gott mod ändå. Eller relativt. Bättre än igår. Kunde inte sova i natt. Håller mig ifrån alkoholen iallafall. ??

Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

Fick ett mail från chefen att jag är förbjuden att prata om mitt mående med någon annan än honom.. Detta efter att jag vänt mig till HR kring nuvarande situation. För jag misstänker att hen inte vet vad som pågår.
Vi ska ju vända oss till HR om något är knas. herreguuuuud XD

Någon som vill göra en spansk dramashow med mig? Vi kan ta inspo från real life. Ingen? nehepp ;)

Dagen fortsätter. Nu ska jag spela dataspel istället. Sökt lite jobb också och faktiskt kommit utanför dörren idag. Känner mig oväntat hoppfull. Kanske bara accepterat hur lite jag kan påverka mitt egna liv för tillfället. Vilket som verkar det fungera. Adiiiiooooz amigoz ay ay aaaay!

fridens ^^

Profile picture for user Honungsblomman

...och är på liknande plats i livet gällande läkarsnurr och stöd kring mående. Är sjukskriven för förkylningssympton, men också med dåligt mående skapat av min arbetsmiljö. Läkaren på vårdcentralen bad mig göra Coronaprov, vilket jag gjorde idag. Om det är negativt (troligtvis), så vill han möta upp mig för att prata "öga mot öga". "Jag vill se dig för att göra en bedömning om ev. sjukskrivning".
Hoppas att allt reder sig för oss och att vi snart kan skymta land vid fören på vår gungande livsbåt på livets vatten. (Typ).

Kram

Profile picture for user Studenten

Åh som jag skickar all styrka och allt ljus till dig som jag möjligtvis kan! Hejar på dig från avstånd. Du kommer klara detta. Var snäll mot dig själv och försök ta så mycket stöd du kan fån din omgivning som du kan <3
Du får gärna hålla mig uppdaterad om du vill? Jag läser/kommenterar sällan andras trådar, pga håller mig på mitt hörn. This is my dagboks sida lixom, med smarta inputs från kloka människor! Bamsekram tillbaka ⭐️

Profile picture for user Studenten

https://www.youtube.com/watch?v=Wmc8bQoL-J0

"Now that you're out of my life
I'm so much better
You thought that I'd be weak without you
But I'm stronger
You thought that I'd be broke without you
But I'm richer
You thought that I'd be sad without you
I laugh harder
You thought I wouldn't grow without you
Now I'm wiser
Thought that I'd be helpless without you
But I'm smarter
You thought that I'd be stressed without you
But I'm chillin'
You thought I wouldn't sell without you
Sold 9 million"

Låten som går på repris här hemma ?
Värsta powerlåten egentligen. Spelat den många gånger i livet och finner styrka i texten.

MEN VET NI VAD?!
Chefjäveln kommer köpa ut mig tillslut! Fackförbundet har skapat magi och tillslut misstänker jag att chefen blev för medveten om sina ologiska beslut, sopade in sig i ett omöjligt hörn. Nu håller vi tummar och tår att han inte ångrar sig över helgen, för jag har fortfarande inte signat. Men jag tänker fira ändå, såhär på valborg och allt.
Blir en lite för dyr köttabit till middag, ett bubbelbad och hög musik ?  

"After all of the darkness and sadness
Soon comes happiness
If I surround my self with positive things
I'll gain prosperity"
AAJMAAA SÖÖRVAJVOOR!

Fridens, and keep on surviving ?

Profile picture for user Studenten

Testade att chatta med en jourhavandepräst idag. Rekommenderar, trotts att jag inte är kristen per se så tror jag ändå på något. Ni vet ”ödet”. Jag frågade prästen om det finns någon mening med allt detta och jag fick ändå ett bra svar; ”när ödet stänger en dörr öppnas ett fönster” and i felt that.

Haft bajsmycket ångest sista dagarna men kämpar på. Lättade faktiskt överraskande mycket att få prata med någon helt anonymt. Lite som här men i realtid.
Någon som inte känner mig, eller är insyltad.

Tips tips till någon därute som behöver det.

Ta hand om er och fridens ❤️

Profile picture for user Vinäger

Hoppas att chefj-veln ger sig nu. Det är dags för lite lugn för fröken Student. Fint att du hittade stöd i ett anonymt samtal med jourhavande präst. En lite bortglömd grupp.

Önskar dig en fin och ångestfri dag.

Kram

Profile picture for user Studenten

Som svar på av Vinäger

Idag ska vara kulmen på chefsjäveln. De sitter i förhandling nu, 3 ombudsmän, en jurist och chefen. Tror inte han trodde att jag skulle slå tillbaka så hårt, men det gör jag. På gott och ont.

Pratat med psykolog idag. Och har bara 2/5 på ångestskalan. Börjar förhoppningsvis resa mig igen. Känns lite som det inuti. Idag ska jag borsta tänderna (Både på morgon och kväll). Det är dagens mål. Och så ska jag spela data. Kanske om jag verkligen puschar det så hoppar jag in i duschen också. ?

Jag tror den värsta stormen är förbi. Och sådan storm det var...
Bara att reparera skeppet och sakta Men säkert segla vidare.

Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

De fortsätter förhandlingarna, så förhoppningsvis är idag sist dagen.
Tänka sig att det blev en sådan stor grej av hans beslut i januari.
Hade jag vetat det jag vet idag då, hade jag tagit kontakt med facket mycket mycket tidigare. Och spelat in alla samtal med honom.

Något annat jag tänker på idag är min självkänsla. Jag söker ju fortfarande jobb nästan dagligen (okej typ var 3e) och när jag väl söker dem så känns det ändå lite som att ”jag kommer ändå inte klara det”. Min självkänsla är helt körd i botten. Jag vet någonstans i bakhuvudet att jag ÄR bra på på mitt jobb. Att detta med chefen är orimligt. Men ändå så har jag någonstans accepterat att jag ”måste ju suga” på det jag gör. Annars hade det ju inte hänt.

Så hur bygger jag upp mitt självförtroende och självkänsla där den en gång var? Det är frågan.
Jag vet faktiskt inte. Har varit utan funktion så länge nu i samhället så jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Det är svårt (men inte omöjligt).
Så jag funderar.
Förhoppningsvis släpper den värsta hjärnskuggan när förhandlingarna är klara. Så jag kan stänga den dörren.

Hade bara velat spola fram tiden och se hur slutet blir. Vart jag hamnar. Ni vet allt händer av en anledning and all that jazz.

Jag behöver skapa mig ett syfte, någon mening med tillvaron.
Bygga upp mig själv.
Men hur?
I donno ?

En dag i taget.
Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

Papper signerade och klara. Jag är officiellt fri från den arbetsplatsen nu.
Trodde jag skulle känna en eufori och glädje.
Blev istället en bölig klump och väldigt trött.
Helt slut, och lite yr. Men jag är glad egentligen. Axlarna trillar sakta ner igen.

Tänker faktiskt gå emot min känsla och lämna lägenheten för första gången på en vecka. Gå ut. Se på himlen och träden och havet. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort jävla kliv för mig. Nu räcker det. Nu är vi klara.

Jag är fri... ?

Profile picture for user Vinäger

Hoppas att lättnaden kommer att göra att du orkar ta tag i vardagen och dig själv igen.

Hoppas att du fick en härlig promenad i går och att den gav mersmak.

Kram

Profile picture for user Sisyfos

Ja, hur bygger man upp självkänslan igen? Har du människor omkring dig som kan ge dig din självkänsla tillbaka? Finns det några i din närhet du kan prata med? Eller förresten... du vet ju innerst inne att du var bra på ditt jobb och du tyckte att det var roligt... där har du egentligen svaret. Du behöver kanske inte bygga upp självkänslan, bara inte låta honom riva ner den. Ut med dig nu i solen, andas, njut, njut av friheten och ta fram den där intressanta smarta kvinnan som tar tag i saker, vågar, vill och avslutar.
Låt också sorgen över det här få ta sin tid. Det är väl helt naturligt att du blir trött och ledsen.
Cyberkramar

Profile picture for user Honungsblomman

...av din känsla som du beskrev under "Fri".
Så glad för din skull. Fy fasiken vad skönt för dig!

(Som en liten uppdatering för hur det gick för mig så sjukskrev läkaren mig i måndags till den 17 juni. Chefen SMS:ar och SMS:ar och undrar om jag kommer att komma tillbaka, eller om hon kan börja rekrytera någon annan. Jag har inte svarat henne. Hon har fått nog med chanser att möta upp mig, alla de gånger hon skjutit på de möten jag själv föreslagit för henne). Jag hade för övrigt samma känsla som du. "Hur känns det?" frågade maken när jag kom hem med sjukintyget. Jag kände mig rätt tom och väldigt trött, men någonstans där inne ett begynnande lugn. Som att ett frö inuti sig som precis fått vatten och lite värmande sol på sin jord.

Ha en fantastiskt fin lördag!
Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 13

Profile picture for user Studenten

Är inte ni då änna?❤️
HB, skönt! Så bra med en sjukskrivning. Du behöver inte svara din chef, faktiskt. Har ni någon HR du kan kontakta?
Det finns lagar och regler kring nyrekrytering vs sjukdom. Kolla upp det ??❤️

Sisyfos, fina du, tack ?
Jag tror du är inne på rätt spår. Han får inte förstöra mig, tilllåter inte. I detta fallet tror jag att tiden och distansering från konflikten kommer hjälpa mig avsevärt. Det i kombo att jag håller rutiner och matar mig med energi. Ickedömmer mina känslor och som du säger, tillåter ledsamhet. Att gråta är läkande. Att våga vara svag är att vara stark. Jag behöver öppna upp mig för kommunikation och vänner igen. När jag blir dålig så stänger jag av allt. Pratar inte med någon, svarar inte på meddelanden etc. Svintråkig vän. Men de som håller mig nära vet, och de har inte slutat höra av sig denna gången heller. För det är jag evigt tacksam.
Det är lite lustigt hur ohälsa kan skapa känslan av ensamhet när man egentligen inte är det, utan skapar sig ensamheten helt själv (undermedvetet som medvetet). Lustigt fenomen.

Vinäger, jag kom ut! Det var en konstig känsla att se havet irl. Annars har jag mest levt i Sims på sistone. En typ av flykt från verkligheten, dock ej destruktiv. Så jag accepterar den. Idag har jag varit ute igen☀️

I kväll kommer en god vännina över på tacos. Hon var min toastmadam på mitt bröllop med exmannen. Ser verkligen fram emot det. Var typ två år sedan vi sågs (eftersom hon bor en bit bort i en annan stad).
Där har vi energi för själen.

Tänkte mest bara hoppa in och kolla läget, så nu ska jag fortsätta med städningen här hemma.
Ut med dålig energi och in med ljuset. Det blir bra. Idag känner jag mig hoppfull och förväntansfull, det var länge sedan. Välkomnar känslan och stannar i den.

Jag har börjat klättra upp igen. Babysteps.

Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

Utan självmordstankar och en vecka där jag haft min vovve.
Tanken slog mig att jag inte funderat på döden som ett alternativ och det känns så orimligt skönt.
Jag har kommit ut varje dag.
Lugnet börjar inbringa sig i kroppen igen. Pressen börjar släppa. Jag har även ökat min voxra till 300mg (utan inrådan av läkare eftersom jag inte har någon Regelbunden läkare). Och jag känner ändå en god effekt av ökningen. Håller stenkoll på mina tankar och/om jag skulle känna en negativ effekt så går jag ner till 150mg igen.

Jag ser mina egna framsteg.
De gör mig glad.
Det blir bra.

Fridens ☀️

Profile picture for user Sisyfos

Låter bra Studenten! Har du vovven varannan vecka? Kanske mår du extra bra när du har hunden? Kan du ha hen oftare?

Önskar dig en underbar nästa vecka!

Profile picture for user Studenten

Har vovvsingen så mycket jag kan. Nu när jag varit hemma har jag haft honom i flera månader. När jag jobbar heltid så har jag honom på helgerna. Exmannen har ett mer flexibelt arbete så han har kunnat åka hem på luncherna för att promenixa. Vi har testat hundfröken också men det är dyrare än vanligt dagis, tyvärr. Men det går ingen nöd på honom ❤️

Jag tror jag mår bättre när jag är med vovven, eftersom jag behöver gå ut varje dag och han är beroende utav mig. Så det skapar väl någon typ av meningsfullhet för mig med. Samt att man utsöndrar oxytocin etc när man myser. Han är verkligen ett lyckopiller ❤️

Annars inte mycket nytt på taket här hemma. Gjort lite arbetsintervjuer och några antagningsprover inför eventuella studier. Går mer i tanken om att lära mig nytt och byta bransch. Chefen har lite dödat passionen för mitt yrke. Samt att han är ”kungen på lekplatsen” där. Alla känner honom och det blir lite maktspel oavsett om jag jobbar för honom eller inte. Vill inte gå omkring med den oron ?‍♀️

Så håll tummarna att mina betyg och Antagningsprov varit tillräckligt för att få möjligheten att omskola mig ??

Det hade faktiskt varit jävligt kul ?

Hoppas du också får en riktigt fin vecka och helg! (Och ni andra som läser detta också?)

Fridens ☀️

Profile picture for user Studenten

Jag är inte rädd men ändå rädd ish. Jag vill erkänna en sak. jag andas och tittar ner i skärmen länge innan jag egentligen vågar skriva det. Jag väljer ord som förlänger texten ännu mer. En typ av prokastinering men ändock i realtid.

Jag har gått tillbaka till mrniceguy.
Jag tog medvetet för många tabletter vid sänggåendet för några veckor sedan.

Den insikten kring döden gör mig ledsen. Jag har inte kunnat berätta för någon. För jag skäms.
Jag skäms så ohyggligt.

Och jag ljög. Jag ljög för ambulanspersonalen som kom hem till mig. Jag ljög för mrniceguy. (Jag är inte suicidal idag, och oftast inte ens lite överlag. veckor går fort och jag mår betydligt bättre idag)

Men jag orkade ingenting då. Allt var bara förbannat svart. Allt var.. dött? Meningslösheten var så jävla djup. Jag vet inte om jag orkar med det igen. Antagligen gör jag väl det. Ni hör ju...

Jag vill egentligen inte berätta detta för någon. Men här är jag anonym. Här är jag trygg. Här finns alla mina tankar. Även de sjuka. Här är jag.

Jag förstår inte hurfan jag på något vis lurade ambulanspersonalen att jag var ”nykter”. Men mitt utseende har alltid upppfattats som friskt. Så jag antar att det var det som visade sig.

Egentligen vill jag bara lätta mitt hjärta från den oerhörda pressen som just den situationen gav.

Idag är jag inte suicidal igen. Och jag är tacksam att få vara i livet. Samtidigt känner jag mig ensam i tillvaron. Och ensam i vad som faktiskt är mitt liv. För jag litar inte på någon. Ingen.

Inte ens på mig själv. Jag tog tillbaka honom.
Fan.

Fridens ?

Profile picture for user Studenten

Har gått under flera stunder idag och funderat på om jag ska ta ner mitt inlägg eftersom det är så privat. Och jag skäms över det.
Samtidigt så utmanar det mig att faktiskt skriva ner hela sanningen för mig själv, ja och er (kanske hjälper det någon? Vad vet jag)
Även de fulaste bitarna, med mig.

Det är läskigt, och väldigt naket. Men jag tror att jag behöver se det i text för att själv förstå. Det får mig att känna mig mindre ensam i mitt huvud. Men jag är hoppfull till trotts.
För jag gick igenom den krisen också och det har gett perspektiv på mycket.

Varför jag är tillbaka till mrniceguy är nog för att jag tycker om honom och Jag orkade inte vara själv igenom krisen. Jag behövde och behöver någon som kan stötta mig irl. Vi har pratat mycket och han vet vart jag står.

Intressant hur svårt och enkelt det kan vara att skriva här. Tack för att ni finns och jag ber om ursäkt att jag är så jävla dramatisk och jobbig ibland. Men det är ärligt iaf.

Fridens ?

Profile picture for user Studenten

Jag vågade berätta för min psykolog idag. Det jag berättade för er. Tror det är tack vare inlägget som jag vågade berätta. Berättade om händelsen för några veckor sedan. Berättade om mrniceguy. Berättade min historia, naket. Det var ett av de bättre samtalen jag haft med honom.
Fick precis ett text av honom där det stod ”bra jobbat med dig själv” and i feelt that.
Känner mig mindre ensam. Kanske är det nu det vänder på riktigt.

Det är tungt, men förmodligen läkande. Idag har jag lovat mig själv en promenad i skogen.

Fan folks! Det är kanske nu det vänder? ?

Ta hand om er, och fridens ☀️

Profile picture for user Sisyfos

Stort steg studenten. Stort, stort steg. Tänker att du kanske behöver just det... just att känna det du känner, sätta ord på det och inte längre fly. MrNiceguy är ju inte särskilt Nice om jag har förstått det rätt, så var försiktig med honom. Förstår din känsla av att vilja ha någon som stöttar. Ibland vill man bara bli buren, tröstad och låta någon annan ställa allt till rätta eftersom man inte orkar stå ensam och kämpa.
Blir lite ledsen över dina ord om att du skäms för det du gjort, att det skulle vara något fult. Gudarna ska veta att jag skäms för saker som jag gjort just nu, men det är just det... gjort... och då får man försöka se sig själv utifrån kanske. Att analysera lite varför, skapa förståelse för sig själv, förlåta, ta ansvar och först då kan man förändra och göra annorlunda nästa gång. Har man rätt till sina känslor? Nu är jag 20 år äldre än du och det jag kan säga är att man blir lite klokare med åren och mer förstående och förlåtande mot sig själv. Även om det är lätt att hamna tillbaka. Du har ju bara sagt bråkdelar av hur dina relationer har sett ut och det känns inte alltid som att du har så många stöttande personer runt omkring dig. Samtidigt så är du en så otroligt spännande person, livskraftig, driven, tolerant härinne. Hoppas att du med psykologens hjälp kan börja se detta. Att viktiga personer har vänt dig ryggen när du behövt dem som bäst beror inte på dig, utan på dem. Skulle önska dig att du hittar de här kloka, lugna, vänliga personer som det känns som om du behöver. Men det känns också som att du är på rätt väg när du börjar skriva och berätta hur det verkligen är. Stora cyberkramar till dig. Det är nu det vänder!

Profile picture for user Studenten

vill skicka ett innerligt tack. Tack  ❤️
Du nailade det.

Du skriver "har man rätt till sina känslor?" och det är något jag säger till dem jag håller nära nära, och även bekanta när vi pratar om känslor. Jag vet inte hur många gånger som jag faktiskt sagt "Du har rätt till dina känslor" egentligen. Till och med när jag bråkar med mrniceguy så säger jag det till honom, fastän han ibland är genuint korkad. Men jag tror han försöker gaslighta mig relativt ofta, så då bråkar vi. För jag accepterar inte det. Vet inte om han förstår att han gör det. anyhow, annan historia.

Jag har stöttande personer runt mig, och iallafall 3 riktigt nära vänner som jag litar på (men inte fullt ut såklart, man ska alltid vara på sin vakt etc etc (detta jag behöver jobba med)). Jag har märkt att jag drar mig i från dem mer och mer senaste året. Varför vet jag inte riktigt. Jag gör mig ju ensam själv då.

jag berättade för psykologen att jag har tillitsproblem, och antagligen anknytningsproblematik också. Det är det som jag vill jobba med. Behöver antagligen sätta upp små mål i vardagen som jag klarar av, och gör, för att bygga upp min egna självtillit igen också. Sen behöver jag verkligen tänka igenom relationen med MrNG också. för nej, du har rätt. Han är inte alltid så himla najs, men han finns där alltid om jag behöver honom och det väger tungt.

Du får jätte gärna slänga lite lugna, kloka och vänliga personer åt mitt håll tack ;)
Tack igen sisyfos, för dina kloka och inlyssnade ord. Jag menar det, tack.

Fridens ?

Profile picture for user Sisyfos

Hoppas det går åt rätt håll nu. Lustigt det där att du använder orden ”du har rätt till dina känslor” för andra, men inte för dig själv. Eller, inte så lustigt egentligen för vi är många som dömer oss själva mycket hårdare än andra. Borde sitta på varandras axlar och leda rätt och förlåta. Ta hand om dig nu ordentligt. Känns som att du kommer framåt.

Profile picture for user Studenten

Så försöker jag hålla folk i från mig. Samtidigt som jag är oerhört tacksam. Det är nog någon typ av försvar. En mur.

Jag tror jag kommer framåt. Jag hopps det iallafall känslomässigt.
Senaste nya är att jag ringt kvinnofridslinjen, blev vidarebefordrad och de svarade inte. Livet.

För några veckor sedan slogs jag och han igen. Jag slog igenom min hand genom en fönsterruta och Det blev ett snitt över handleden. Det var en olycka men det blödde som fan. Droppade blod på golvet. Det verkligen sög. Vi bråkade igen på min födelsedag och det är lite anledningen till varför jag ringde efter kfl. Pratat med mamma igen om honom och hon tycker verkligen inte om honom. Jag är inte den bästa, men jag tror att mitt beteende är ett sätt att få honom att göra slut på oss. Jag har googlat på narcissism och på ohälsosamma relationer. Jag vet att jag är dålig i vår relation. Det är bara så himla svårt.

Allt gott och fridens ?

Profile picture for user Studenten

Och nu är det slut. Tydligen så är han även här och läser.
Nu får du snälla lämna mig i fred.
Detta blir det sista meddelandet från mig här. Jag är inte längre säker här.

(Tack för redigering AH, loggade in för Att redigera själv nu)

Profile picture for user Sisyfos

Vafan! Så hemskt tråkigt. Och än mer vidrigt att han vänder det mot dig. Om man ”tjuvläser” nån annans dagbok så ska man ju hålla det för sig själv. Förstår dig att du lämnar, men kommer att sakna dig. Jobba vidare med psykologen och fortsätt att skriva någon annanstans. Ha det så bra!