Hej!

Restaurangbranchen är ju mer än generös med att skapa alkoholproblem. Min sambo jobbar inom restaurang- och underhållningsbranchen sedan många år. När vi träffades sa han att han var trött på branchen och skulle lämna den, det är nu över två år sedan. Det var på de premisserna vi flyttade ihop, jag var tydlig med att jag skulle ha svårt med att leva med någon som jobbade som han.

Det som har hänt nu är att jag "ser till" så att han äter som han ska och ser till så att hemmet funkar de dagar han jobbar.

Han jobbar inte speciellt mycket, två-fyra dagar per vecka, men det är alltid öl efter jobbet. Ibland kommer han hem och säger sig vara duktig för att han tog BARA en öl, eller BARA två Hof eller så. Ju tröttare han är desto mer öl "förtjänar" han. Så är han tvärtrött dricker han så att han blir ganska full, med mina mått mätt -kanske inte med restaurangbranchsmått, om ni förstår. Och då blir jag arg och påstår att han borde ha gått hem och lagt sig, om "du nu är så tvärtrött, hur kan du orka att stanna ute fyra timmar mitt i natten?!" Du får jag höra att jag är en rabiat kärring, och han rusar ut i natten för att sova hos sin gamle demente far, som inte förstår varför sonen då och då plötsligt dyker upp mitt i natten.

Det finns en historia av alkoholism i hans familj, mamman var grav alkoholist och pappan dricker också.

Han glider på sanningen om när jobbet är klart -för att det ska se ut som om han jobbat till senare, och inte druckit öl.
Han glider på sanningen om var han har varit, och med vem och han blir förvånansvärt ofta BJUDEN, och vem är väl han att tacka nej?

Kommer jag på hans ljug blir han väldigt arg -och lägger det på mig, att jag måste skaffa egna vänner och ha ett eget liv, att jag är kontrolfreak och att han har rätt att komma och gå som han vill. Han har flera gånger sagt att jag skulle må bra av att "ha ett eget liv". (vilket han ju nu uppenbarligen har helt rätt i...)

Drickandet efter jobbet är något som inte får ifrågasättas. Om jag går och möter honom efter jobbet får jag med honom hem efter "bara" två tre öl. Ofta frågar han mig -hinner jag ta en öl till? Och sveper den på stående fot.

Det handlar -såvitt jag vet "bara" om öl. Gör jag alko-tester på nätet hamnar han INTE i riskzonen för att vara alkoholist. Men detta går ut över mig (arg mm) och hans liv (sover hela dagen efter mm) på ett uppenbart vis, så även om han kanske inte kan definieras som en alkoholist, så är ölandet ett problem, så som jag ser det.

Jag dricker själv mycket måttligt. En cider på någon enstaka utekväll, något glas vin till maten inte ens en gång i veckan. Det kan gå flera v utan att jag dricker något alls. För mig är det väldigt konstigt att se det som normalt att alltid dricka öl och stanna ute efter jobbet, även om det är ett nattjobb. Vem som slutar kl 17, kommer hem på örat kl 19, fler ggr v? Och skyller man på jobbet, då har man fel jobb anser jag -vilket jag sagt. Ja -ni kan ju tänka er diskussionen.

Nu efter att han inatt rusade ut och försvann, tvärarg, och jag blev arg tillbaks -så har jag messat och frågat om han kan ta en vit månad. Vi bråkar BARA när det är öl inblandat, och när han tycker sig ha haft "en djävulsk dag". Som jag då uppenbarligen inte förstår vidden av...

Kära ni -hur i hela friden ska jag hantera detta? Till historien hör att karln är 45 år, och borde veta bättre än att helg efter helg öla med betydligt yngre kollegor.

sådan här är han, vill jag ha honom som han är? Om nej så lägg inte mer energi på att försöka förändra honom, välj bort och om ja så lägg inte mer energi på att försöka förändra honom, acceptera! Samma svar på både ja och nej men olika vägar att gå! Att försöka förändra någon annan är en extrem energitjuv som skänker en många besvikelser dessutom! Oavsett om han är alkoholist eller ej så trivs du ju inte med hans beteende! Han själv verkar tycka det är helt okej! Han vill med andra ord inte förändra sitt drickande! Och då är det nog svårt för dig att göra något åt det! Byt ut honom mot någon som passar dig! Har själv varit i denna karusell med alkoholälskande man så jag vet hur svårt det är! Har haft stor nytta av att syna mig själv i sömmarna istället! Varför bestämmer jag vad som är bäst för andra? Varför kräver jag förändring när jag istället kan välja bort? Varför ägnar jag tid och energi åt att försöka få andra att inse sitt eget bästa? Frågorna är många! Och det är man själv som får hitta svaren! Och en sak till, kallar han dig för rabiat kärring är han inte ens värd att hänga upp i julgranen! Ägna din tid åt dig, ta hand om dig själv och gör sånt du mår bra av! Kram☀️

Jacobsen

Du har så rätt. Jag har funderat mycket fram och tillbaks -såklart. När det är bra är det underbart, men baksidan blir mer och mer tydlig ju längre tiden går. Och så som han kallade mig igår har han aldrig sagt förut, det var den utlösande faktorn att sätta mig och googla och fundera på allvar. Vad accepterar jag, och vad mår jag bra av? Många funderingar.

Varmt tack för ditt stöd! <3