Har alltid vetat att min man har alkoholproblem, men han har tydligen druckit mycket mer än jag någonsin kunnat ana. Vi var nyligen på en familjeresa till Åland. På båten hem betedde han sig väldigt underligt så jag tog med vårt yngsta barn som är 8 år o gick därifrån. Senare träffade vi på honom vid infodisken där han står o gråter o anmält att han tappat bort vår dotter. Han visste ju att hon varit med mej hela tiden! Sen när vi ska gå av båten verkar han helt packad men säger att han inte druckit. Skyller som vanligt på sitt höga blodtryck. Jag tror att han är allvarligt sjuk på riktigt, barnen är rädda o gråter o jag säger att jag ska ringa ambulans. Han vägrar. Sen när vi kliver av gör jag det ändå. I ambulansen får han plötsligt hjärtstopp! Det går dock bra. Han ska stanna på sjukhus ett tag men väljer att skriva ut sig själv redan nästa dag trots läkarnas avrådan. Jag hittar två tomma spritflaskor i hans ryggsäck. Konfronterar honom men han blånekar trots så uppenbara bevis! Han åker senare in på sjukhus igen för att han mår så dåligt. Väl hemma i vår hemstad skriver han in sig på sjukhus för avgiftning för sitt missbruk. Där är han nu, med skakningar o kramper. Han säger att detta blev ett uppvaknande för honom o att han nu ska ta tag i detta o gå med i AA.

Det känns så skönt att det äntligen händer något. Hans drickande har varit så himla jobbigt att leva med. Han somnar på soffan stup i ett, har ett hemskt humör, ljuger o smusslar o har alltid en förklaring till allt. Jag jobbar också obekväma tider så barnen är ofta ensamma med honom. En gång för flera år sen när jag kom hem från jobbet sent på kvällen hittade jag honom packad i soffan o vid knappt medvetande! Det har ofta känts oroande att lämna barnen med honom, speciellt efter denna incident. Har jag köpt hem någon alkohol försvinner det ofta mystiskt men han nekar alltid. Vid flera tillfällen har innehållet i min martini bytts ut mot vatten!

Jag dricker inte mycket eller ofta men jag inser ju nu att jag måste tvingas till att bli nykterist. Vi kommer aldrig mer kunna åka på konserter eller gå ut tillsammans. Hur lär man sig leva med detta?
Just nu är det bara ett enda jobbigt kaos o många tankar som snurrar i huvudet....

Här kommer du att kunna läsa mycket om både hur du och din man har det.
Det kommer troligen att fortsätta vara en tuff resa oavsett om du väljer att stanna ,eller gå och släppa taget.

Jag tror att ni båda behöver hjälp.
Du för att se i vilken sits du egentligen är i.
Han för att ev komma sig ur sitt alkoholproblem.

Men det finurliga med detta forum är att man faktiskt lär sig se sig själv,sin egen makt sina egna ageranden.
Dvs vad som är möjligt att förändra här och nu till det bättre.

Honom och hans resa kan du inte förändra,men däremot din egen.

Men i början när sanningen går upp för en att det är ohållbart så är det väldigt svårt att se just detta.
Kanske att du kan kontakta soc och be om råd.
Dina barn bör ha rätt till en bättre miljö och där kan du påverka läget,inte han då han är sjuk.
Han är sjuk i en beroendesjukdom och kan troligen i dagsläget inte rå på det.

Du kanske känner dig för svag i nuläget,men det är det möjligt att bli särbo så att du och barnen har en skyddad miljö när han dricker?

Hårda ord från en som vet hur det är även om inte detaljerna stämmer.
Jag accepterade mer och mer,utsatte både mig och mina anhöriga för situationer som inte var ok pga min sambos alkoholism.
Så jag vet vad det är att flytta gränser så att de inte längre är inom rimliga gränser.

Ta tillbaka kontrollen och gör det nu på de plan du klarar av det.
Och återigen,välkommen hit.
Skriv av dig och se i skrift vad du och dina barn utsätts för så kommer vi att kunna ge dig stöd,tips och du tar till dig vad du kan och vill och låter resten vara.
Allt man skriver här kan man då gå tillbaka till och se att man faktiskt går åt rätt håll om än ibland långsamt.

John83

Att han frivilligt skrev in sig på avgiftning visar att han fick ett uppvaknande och insett att botten är nådd och måste bli kvitt spriten. Att frivilligt vilja sluta med beroende är viktigaste, man kan inte tvinga någon sluta med ett beroende, man måste vilja det själv. Så det var jättebra att din man skrev in sig frivilligt.

Att ljuga och smygdricka hör till missbrukbeteende, det handlar inte att han bryr sig inte eller han inte respekterar dig, tvärtemot, det handlar om att han skämdes. Dålig samvete och alkoholmissbruk går hand i hand.

Han blir som en ny människa när han kommer ut. Han behöver all stöd han kan få. Man skall inte bli misstänksam eller anklagande "Har du väl inte druckit idag?" "Vad har du gjort efter jobbet idag? Du fick väl inte ett återfall?" mot honom. Det är inte bra.

Tycker det Ullabulla skrev är för hårt. Tror du det kommer hjälpa om du tar med barnet och flyttar? Nej det blir stor risk att han får återfall då. Det blir skadligt för er relation, för dig,din man och era barn. Han behöver all stöd han kan få! Dessutom enligt dig så han har aldrig gjort dig eller era barn illa. Det hade varit annat sak om han har haft återfall 100ggr och gått in och ut ur avgiftning och verkar vara en obotlig alkoholist som man ser alkisar gubbar ute i stan så det är att packa väskor och dra som gäller. Såklart.

Angående det om att du måste bli nykterist, det är inte sant. Du kan såklart fortsätta dricka men helst inte när din man är med. Du kan gå på konserter med dina väninnor. Det finns masssssssssa andra aktiviteter som är alkofria som du kan göra med din man. :) Din man får acceptera att han får aldrig dricka en droppe alkohol i hans hela livet. Jag rekommenderar dig att få din man att börja med Antabus. https://www.1177.se/Skane/behandling--hjalpmedel/behandling-med-lakemed…

Även jag är ett halvår försent men jag beslöt mig ändå att skriva så andra kanske kan ta till information jag skrev. Jag kände mig tvungen att regge mig och skriva här efter jag läst Ullabullas texter. Det är värsta du kan göra om det var förstagångare och din partner behöver all stöd han/hon kan få! Inte utfrysa och förskjutande.

Som jag sa, så om din partner får återfall hela tiden och gått in och ut på avgiftning som det vore ett hotell så det är självklart du ska lämna honom/henne och gå skild väg. Och lämna direkt om han/hon någonsin slagit dig eller gjort dig illa. Oavsett vad.

Mvh John en nykter alkoholist

Så man måste vänta på 100 återfall och vara bevisat ”som alkisgubbarna på stan” innan man får lämna alkoholisten?
Var och en bestämmer själv när den vill lämna och har fått nog. Nykterhet är ett eget ansvar som man inte kan hänga upp på någon annan. TS gör det som hon själv anser är bäst för sig och sina barn.
Låter som en jobbig sits Gothica, hoppas på en lösning för dig.