Gör Om gör Rätt

106 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vinägermamman
Välkommen tillbaka!

Du var den första jag följde när jag hittade till detta Forum i slutet av juli. Nä, vägen till ett nyktert liv är långt ifrån spikrak. Vill bara peppa dig genom att säga att du fixade en hel del i somras, så förmågan att bryta mönster har du. Du kommer att fixa det!
🍁🍂

Märthan
Tack

Fina Vinägermamma ❤️ Hur mår DU och hur ser det ut för dig nu? Ska leta rätt bland trådarna....

Nurture
Gör om gör rätt

Koftan är av, du lever titeln på din tråd och har kavlat upp ärmarna.

Jäklar vad det kommer att gå bra, Märthan. Fina du.

Styrkekramar 💚

Märthan
Underbara Nurture 💕

Tack för din peppning! Har alldeles nyss bokat in mig hos en läkare imorgon... frågan är hur ärlig man vågar vara, konsekvenser o dyl...

Nurture
Ärlighet

Säg det nödvändiga. Om du inte får hjälp, var är du då om 6 mån ?

Tacksam att jag lever. Det finns inte så många val kvar för dej. Var smart. Gör inte som jag.

Märthan
Oj

Nej sådan dramatik behöver jag inte...

Jag är mest rädd för hur de kan påverka mitt jobb, hur mkt de egentligen får berätta och ingripa. Har ju barn att tänka på, vilka jag aldrig missprioriterar hur jag än mår iof. Men ändå.

Märthan
Då var det gjort...

Träffade en supergullig läkare idag, som till skillnad från de allra flesta verkar förtroendeingivande. Fick även träffa en arbetsterapeut som jag ska träffa framöver, för att lära mig hantera mitt liv som tydligen går i 300 knyck. Hel drös med nya prover tagna och Oxascand utskrivet, den skrämmer mig lite. Ni med erfarenhet av denna får gärna dela med er av erfarenheterna.

När jag kom ut från besöken snurrade det rejält i skallen vill jag lova, att aldrig kunna dricka igen? Direkt körde jag mot grönan, stannade bilen en bit innan och bara satt. Vände, åkte till Ica och köpte en päron/citron must. Det här är en ofantlig sorg. Men nu har jag hoppat på ett nytt tåg iallafall, hoppas O hjälper snabbt mot ångesten nu bara.

Kramen

Sigge69
Hejsan Märthan

Tjo Märthan
Hur går det på det nya tåget ?
Hoppas det går lugnt & fint ❤️
Kram Sigge

Märthan
Hemskt

Hej vänner... och hej Sigge, skönt att läsa att du vänt båten igen 👌🏻🙌🏻💪🏻❤️

Uppdatering från mig... jag började direkt efter mötet med läkaren för 2v sedan med benzon, vilken grej! Inga alkoholsug, ingen ångest! Men hunger, huvudvärk och rätt loj. Nykter 1v och trappade på eget bevåg ner, kände att 3/dag kändes lite onödigt... sen efter 1v, måttligt drickande några dagar, på tok för mkt fre/lör och sen nykter igen söndag.

Pratade med läkaren idag igen, de lämnar in en orosanmälan till soc, ger mig inga mer benzo (förståeligt) och vägrar tyvärr hjälpa mig med min urkassa sömn, vilket gör mig rätt uppgiven. De tänker heller inte hjälps mig med ångesten om jag inte håller total nykterhet med kontroller. Tack men nej tack. Att jag vägrar antabus ser de som att jag ”inte är motiverad”. Så trist.

Orosanmälan gör att jag känner mig ledsen och lite kränkt, även om jag förstår att de gör rätt utifrån sitt. Våra barn har de fint, alltid satta i första rummet, har aldrig missat läxläsning eller körning till träningarna pga A. Dessutom är det i allra första hand för deras skull jag dristade mig att vända mig till vården, som jag mest upplever att jag får ett slag i ansiktet av. Jag skulle verkligen behöva höra er andra som fått orosanmälan på sig, min är tydligen ”extra sekretess” samt skickad till annan kommun pga vem jag är.

Ringde beroendemott i grannkommunen, där fick jag extremt bättre bemötande. Fick råd om en annan mottagning som jag ska kontakta för samtalsstöd, vilket känns bra.

Men orosanmälan hänger som ett mörker i luften nu, snälla, ni med erfarenhet och kunskap, hur lång tid tar det, vad händer?

Ellan
Soc

Hej Märthan,
Skönt å se att du är tillbaka här på forumet. Ja du jag fick en anmälan till soc efter att ha spenderat en natt på psyk. Inget konstigt då vi har minderåriga barn i hemmet. Både du och jag förstår den delen. Det tog någon vecka sedan fick jag och min man komma dit på samtal. Blev väldigt väl bemötta och de ställde frågor kring barnens situation och jag berättade om mitt drickande. Jag erbjöds hjälp och vi diskuterade olika alternativ. Efter det började jag med antabus och började gå i samtal hos en beroendeterapeut. Utredningen hos soc lades ner vilket jag tror till stor del berodde på min och min mans uppriktighet. Min man var och är en trygg vuxen, min syster och mina föräldrar var väl insatta i situationen plus ett par av våra vänner. De tittade helt enkelt på hur barnen hade det.
Våra barn mådde inte bra i situationen som var. Jag var fysiskt närvarande men inte mentalt och detta har jag fått jobba med nu i nykterheten tillsammans med barnen.
Så här i efterhand ser jag allt detta som startskottet på min resa mot nykterheten. När soc blev inkopplade så började min man få nog... sedan tog det visserligen ett halvår till innan jag insåg vad jag egentligen behövde göra för att bli nykter.
Jag hade oxå en hel del krav från min läkare och fick Propavan att sova på. De skrev helt enkelt inte ut något annat eftersom jag var beroende...
Så såg det ut för mig för 3 år sedan.
Jag förstår att du mår skit och att det känns tungt just nu. Hur tänker du själv kring ditt drickande och vad säger din man i allt detta? Han blir ju oxå involverad i frågorna kring barnen.
Stor kram
Ellan

Märthan
Balans

Tack Ellan för ditt svar!

Hur jag tänker, jadu... jag tror ändå på balans i slutändan och alltid alltid barnen i första rummet. A i sig är inte grundproblemet, det började med en dålig arbetsplats (läs vuxenmobbning) och ett givetvis felaktigt sätt att lindra, lätta bördan. Jag är en allt eller inget person, medveten om detta faktum. Men med medvetande tror jag ändå man kan hitta balansen.

Kunde jag en gång lära mig att få en klar och positiv syn på mat och ätande efter åratal av ätstörningar så kan man få det på A, det är min inställning. Insikt och vilja är grunden. Där landar jag idag. Jag fattar självklart att mitt drickande är ett långsiktigt problem, därför måste det destruktiva beteendet få ett slut, nu. Jag blir aldrig arg, ledsen eller moody när jag dricker, men trött och givetvis mentalt icke närvarande, just det måste upphöra. Den resan har börjat.

Sigge69
Hejsan M ❤️

Hejsan gode Märthan.
Gött att höra hur du har det, även om det är lite rörigt för dig just nu.
Balans, lagom, det är ju det vi alla siktar på. Jag har hittat balansen sedan 2 veckor, men jag vet att det hänger på en skör tråd. Jag tar verkligen det dag för dag. Du är en DOER, du är stark, envis som en åsna, du fixar detta! Börja med att vara rädd om dig själv ❤️. Blir lätt att man tänker på alla andra och sätter sig själv åtsidan. Jag tror på dig Märthan!
Fridens liljor
Kram S69

Nurture
Soc

kommer sannolikt att lägga ned utredningen då pappa är nykter och barnen har det bra.. men du måste visa att du försöker. Hoppas att mottagningen i ’nästa stad’ är förstående. Du behöver nog inte benzodiazepiner, men försök få tag på en psykolog att prata med, samt - som Ellan skriver - propavan att sova på. Det låter som om ditt bruk ’sitter i huvudet’ och jag tror att du kan sluta. Vuxenmobbning är vidrigt; har själv varit utsatt för det, och det är inte förrän jag bytte jobb som jag känner att min återhämtning är given.

Men det tar tid och ansträngning. Upp till bevis och kämpa på. Och var snäll mot dej själv.

Styrkekramar 💚

Märthan
True

Saknat dig Nurture!

Pappan är ingen nykterist och barnen mår världsbäst. Vill inte ha några fler benzo eller andra kemikalier, tackar för att de tog mig ur en svår svacka men det räcker så. Har kontaktat broendemottt i angr stad, hör inte hemma där då jag inte har någon dubbeldiagnos eller vad det nu kallas. Men har fått en fin kontakt på en annan mott som känns bra, ska dit på bedömningssamtal om 1v.

Ang soc... det rör upp såklart. Våra barn har det bästa av det bästa. Jag är ju en sådan knasig beroendetyp som kör nykter till träning, gör läxor, går på sena kvällsmöten för att sen dricka... världens bästa på att hitta sk ”håltimmar”. De kan och kommer såklart inte ta barnen ifrån oss men OM de startar en utredning så blir det väldigt jobbigt och pinsamt, ingen vet om mitt problem som jag ensam tar i hornen. Däremot måste jag säga att det är en fantastisk vård för våra barn vi har, de reagerar snabbt! (Dock ljög läkaren i anmälan, gjorde mig sjukt besviken).

Nurture
Kränkt

är ett missbrukat ord men visst känner man sej kränkt när vissa yrkeskårer får makt att veta *allt* om en. Om de sedan felrepresenterar den, som i ditt fall, då borde man ju bli ursinnig. För man är maktlös.

Men ’glid med’, Märthan. Le även när du vrålar inombords. This too shall pass.

Styrkekramar, finaste 💚

Sidor