Första dagen på resten utav mitt liv

448 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
IronWill
Acceptera ett givet liv

Jag har lite svårt att få min hjärna att sluta snurra runt. Kanske är en sån där monkeybrain som jag hört om, men hur som helst. Jag har aldrig reflekterat över tidigare om jag verkligen är en rund pusselbit som ska in i samhällets runda hål. Kändes bara självklart att man ska ha bra jobb, stadig krets med kompisar, fira midsommar, i alla fall en bil, inte mindre än en 4K tv och hålla ihop med sin fru och vara en toppenförälder. Men någon stans bland alla de saker man ”ska” göra och ha så blir jag olycklig och uttråkad. Kanske för att jag trodde att när jag fått allt så blir jag ”lycklig”. Kanske inte trodde det men i alla fall så rundade jag av alla hörn och pressade ner mig i hålet. Depressioner är en ständig vän men sen kom drickandet för att fixa alla problem. Nu när jag inte har det så undrar jag vad som är här näst? Ingen syntetisk lycka och inte mycket verklig heller. Inte så att jag tror att meningen är att man ska gå runt på moln hela tiden, men i alla fall vågor av nån form av tillfredställelse. Jag letar efter något sätt att få tillbaka något hörn och göra något annorlunda för att känna mig lite mer levande igen. Tänker börja att limma på nått hörn här och där och se vad som händer. Nån fart ska man väl kunna få? Jag är också skraj. Det är läskigt att förändra saker som är kopplade till trygghet. Men jag börjar tro att jag är villig att byta lite trygghet mot lite spänning/glädje/spontanitet/annorlunda. Vi kanske ska testa båda två? För logiskt är det ju dumt att slösa bort livet på att vara rädd för det. Lättare sagt än gjort men i små steg kanske?

Pellis
Absolut!

Vin och alkohol gör att klimakteriet blir sämre. Hjärtklappning, ångest och sömlösheten förvärras. Visste inte heller det men efter lite uppehåll då och nu märker jag skillnad.

Femina
Tack för alla era inlägg!

Jag kommer inte svara på något av dem just nu men jag uppskattar dem och det värmer i hjärtat.
Jag fick idag reda på att en tidigare väninna häromdagen dog i cancer, 52 år gammal och hon efterlämnar 5 barn, varav det yngsta är samma ålder som min son, 17 år. Hon fick någon cancer runt levern som satt illa till och förmodligen spritt sig så operation var uteslutet. Vi har inte haft kontakt på flera år. Det som berör mest var att hon mig veteligen aldrig rökt, drack sällan och var frisk och stark. Är det inte konstigt ändå, livet? Att en rökare får lungcancer är kanske inte så överraskande men att dö i cancer när man gör allting rätt? Ni fattar säkert hur jag tänker...
Ps. Min man lämnade in nya datorn idag. Vi får väl se hur det går.
Vi hörs snart igen, alla cybervänner!

Pianisten
Ironwill EXAKT så.

Det är som kopierat i mitt huvud ikväll. Man har ju bara kört på mot det mål man tror alla ska ha. Nu sitter man här med "bra" jobb, hus, bilar, sambo, barn. Borde vara som lyckligast. Förlåt alla som kanske sitter och önskan att ni var här, finns säkert de som är som lyckligast här men tycker det låter mer och mer som man är långt ifrån ensam att uppleva detta som ett dystert luftslottet. Istället blev allt bara ett stor uttråkande ekorrhjul.
Sitter här ikväll, 4 dagars nykterhet efter att ha kommit tillbaka från senaste bakslaget. Försöker verkligen hitta och känna allt positivt med att vara nykter men ikväll går det inte. Precis som du skriven Femina så har glaset på kvällen blivit den enda guldkanten i livet. När tiden finns så finns inte orken, när orken finns så finns inte lusten. Tänker också den skrämmande tanken om man ska förändras så måste något brutalt ske. Nått riskabelt som kaster en ur den här äckliga bekvämligheten. Ibland spelar jag den förbjudna filmen i huvudet. Ser mig själv komma tillbaka till min familj om 10 år efter att bara lämnat allt, åkt jorden runt eller nått. Som i de där i filmerna där någon kommer tillbaka som en ny människa för att be om förlåtelse. Men så gör man såklart inte.

Femina, jag känner starkt med dig i ditt tvivel i din relation. Har de tankarna börjat komma när man funderar på hur livet skulle vara på ett annat sätt så är det svårt att få bort dem. Frågan är om man inte också behöver acceptera att de kommit av en anledning. Min relation är bättre när jag är nykter därför har jag alltid tänkt att mina tvivel och det som skaver beror på mig och att jag måste få ordning på mig själv. När jag som många andra dricker så grubblar man mer, vänder och vrider på saker som inte känns bra. Är såklart mer irriterad mellan glasen och säger mer var jag tycker och tänker. Är man nykter kan man svälja mer, ha mer tålamod och välja att inte ta vissa fajter. Såklart blir allt bättre överlag då, men är relationen bättre egentligen kan man fråga sig? Vi har ett grundläggande problem jag och min sambo som tids nog lär bli slutet för oss och det är att vi har helt olika behov av sex närhet och romantik överlag. Som du säger Femina, när en tycker det är bra och tillräckligt med nån "kamratlig" puss och kram om dagen och den andre längtar efter att hångla lite spontant i köket, då skulle man stannat upp och funderat på framtiden för länge sedan, men.. det kanske blir bättre tänkte man, kanske behöver jag ändra på mig. Men nu sitter man här 10 år senare..

Så JA Ironwill, hur gör vi. Var börjar vi. Vilket steg skall vi ta för att kanske verkligen få en förändring, ett nytt hörn på livet? Jag är med.

IronWill
Funderat ett tag

Jag ska trappa ner lite yrkesmässigt. Jag har både levt och identifierat mig med jobbet. Måste hitta en ny version av mig som inte är en god soldat. Tror jag är ett typiskt fall ac bra självförtroende men låg självkänsla. Bara så bra som folk tror att jag är. Välja ett jobb som antagligen ger mindre betalt men mindre press och stress och tar mindre plats i huvudet. Menar inte ett helt annorlunda jobb (som att starta B&B eller bli pilot), bara mer privatlivstolerant på en mindre stressig arbetsplats. Hoppas därmed kunna få energi till att tycka att något är kul. Det kanske inte löser problemet helt men i alla fall något. Eventuellt så säger jag upp mig innan jag hittat något nytt och hoppas att det väcker mig till liv. Har aldrig varit en gambler så det är kanske dags att prova? Rädd att om jag inte gör det så kommer jag inte orka söka något annat. Behöver släppa det gamla och känna lite press. Vet inte om jag rekommenderar det till någon annan dock. Men det är min väg att öva mig lite i otrygghet och kanske skaka buren lite.
En annan sak jag funderar över är mindre skärmtid. Tvinga mig till att tänka, läsa och göra mer ”ute i livet”.
Behöver en hobby också. Jag gör lite allt möjligt men inte hittat min ”frimärkssamling” ännu.
Har ett rätt stadigt äktenskap. Tror faktiskt att de flesta problem på den fronten är rester av jobbets krav på mig som drabbar familjen. Så där tänker jag mig inga förändringar direkt. Behöver bara få loss energi till dem.

Femina
Trevlig Lucia

Hoppas ni har/har haft en fin Lucia-dag! "Var inte rädda för mörkret - ty ljuset vilar där".

Femina
Fan

Det finns saker som gör mig arg, förbannad. Jag har ingen ventil, utom A. När jag dessutom inte kan få något stöd från någon känner jag mig väldigt destruktiv. Som nu. Känner mig asförbannad men min man ligger på soffan och sover på nedervåningen, som alltid. Barnen är vakna i sina rum. Jag får hålla inne med all ilska och frustration. Jag har lust att skrika men det går ju inte. Får lust att göra en massa destruktiva saker som skriker hjälp... Min enda utväg är mer bedövningsmedel i form av vin. Just nu kanske min trigger är lite trivial och inte i proportion till min känsla. Men känslan finns där! Överdriven eller inte. Och varför är den överdriven? Det beror ju inte bara på vad som hänt nu utan alla de känslor och händelser som jag upplevt i hela mitt liv fram tills nu!
Nu fattar ju ni ingenting vad jag pratar om och även om jag skulle försöka förklara det så skulle ni inte fatta vad som är så hemskt med det. Men det är ju detta som blir så svårt! En till synes trivial händelse kan väcka upp en jäkla massa känslor som har sina förklaringar...

Femina
Läskigt

Jag tappade "kontrollen" helt igår. Drack glas efter glas tills boxen var tom och klockan midnatt. Hur kunde jag spåra ur så? Läskigt...

Pianisten
Ny vecka nya tag

Hoppas vi kan lära oss något nytt idag som vi inte visste igår som kan hjälpa oss imorgon. Nu kämpar vi vidare, kram

Femina
Tack

#Pianisten
Tack för ditt inlägg. Idag blir en garanterat nykter dag.

Femina
Förlåt

Förlåt mig. Framöver har jag lovat mig själv, att under inga omständigheter, logga in mer här på forumet om jag inte är nykter.
Kramar,

Femina
Ett litet undantag...

Min man har förstört minst en handfull datorer senaste åren. Han är alltid "oskyldig" och vet inte alls hur det kan komma sig.... Senaste datorn köpte vi 12/10. Två månader senare var den stendöd och gick inte att starta. Idag kom ett mejl från affären där han köpte datorn och haft den inlämnad. De tror att datorn är vätskeskadad av vin!? Datorn kostade ca 3.700:-. Reparation går på 5.400:-. Utebliven reparation (för undersökning) kostar 500:-. Jag orkar inte. Jag vet inte vad jag ska göra längre... Skilsmässa? Han kommer aldrig sluta dricka/röka. Jag försöker handla mat på extrapriser och han bara förstör hela tiden! Vi har ju fortfarande en dator som fungerar men den behöver jag dagligen för att läsa mejl, söka jobb, betala räkningar osv. Han får inte röra den men på kvällarna när han är full tar han den ändå för att logga in på Facebook och lyssna på rock på Youtube. Det gör han när jag sover och han ligger på soffan i vardagsrummet. Där har han sovit i tjugo år! Jag vet inte vad jag ska göra. Ingenting jag säger biter på honom. Han bara ljuger, förnekar och spelar offer... Jag må ha fått A-problem genom åren också men jag är inte på hans nivå. Vi har inte grälat ännu. Jag visade honom mejlet när han kom hem från jobbet så han vet nu vad jag och barnen redan vet. Enda sättet att få slut på eländet är att vi båda slutar dricka, eller skilsmässa. Eller så fortsätter vi som vanligt. Jag bara trampar vatten...

Vinäger
Kram

Fy, vad jobbigt du har det. Hoppas du kommer till insikt om hur du vill ha det. Tycker att det vore ett lätt val, men har respekt för att det förmodligen inte är det. 💛

Femina
Ett lätt val...

#Vinäger
Tack för ditt inlägg! Jag vet hur du kämpar med dig själv och ändå har du orken att svara oss andra. Jo, när jag läser mina egna ord låter det ju som ett enkelt val. Men vi har ju delat halva vårt liv tillsammans, villa och två fina barn. Inte bara det, vi är lika på många sätt, förstår varandra och har någon slags grundkärlek för varandra. Och allt man delar efter 24år ihop liksom klistrar ihop en på något sätt! Trots all ilska, all frustration och besvikelse. Det blir väldigt "geggigt" alltihop och man vet till slut varken ut eller in. Jag ville från början göra allt för att hålla ihop vårt äktenskap, framför allt för barnens skull och extra mycket för vår son. Nu, många år senare är jag trött, fick min diagnos om hjärnsjukdomen år 2013, blivit arbetslös efter 18 års anställning med en mobbande chef i flera år. Hemma har det varit mycket bråk, jag fick inget stöd från min man osv. Vi delar inte sovrum och sexlivet har varit extremt begränsat. Sex är väl en sak men just ensamheten, i ett äktenskap. När man behöver tröst, stöd, närhet och blir avvisad. Det gör till slut ont. Jag skulle inte skriva här onykter, lovade jag nyss. Jag kan inte ens hålla det!

Femina
God Jul

Granen är klädd, alla paket är inslagna och till middag blir det ugnsbakad julskinka. Jag vill bara passa på att önska er alla en fridfull jul!

Kärleksguden
När jag läser dina inlägg

När jag läser dina inlägg tycker jag det låter som att du är en person som faktiskt skulle kunna vara nykter. Du kommer hitta dit tror jag.

Femina
Tack för förtroendet!

#Kärleksguden
Tack för ditt förtroende. Utan att vilja låta minsta högmodig så tror jag det också.

Femina
Så mycket smärta

Vill bara sova. Vet inte om jag vill vakna. Vill mest skrika... Rakt ut! Som aldrig förr! Skrika ut all ilska, frustration, besvikelse, smärta, ALLTING! Orkar inte ens förklara varför, just nu. Jag borde inte ens skriva här!
Ok, jag satt just och läste en fackförbundstidning från Unionen från oktober som jag inte orkat bläddra i förrän nu. Där stod en hel del om mobbing på arbetet plus om folk som F kassan inte godkänner som sjuka. Dessutom läste jag nyss tidningen från riksföreningen autism. Det var ingen bra kombination på en lördagskväll. Jag orkar verkligen inte förklara allt jag känner just nu. Kanske är det därför jag väljer att dricka vin varje dag. Delvis i alla fall. Plus allt annat. Jag läser dagligen på forumet och gläds med alla er som peppar varandra till att avstå alkohol. Ni är så himla duktiga. Kämpar så hårt. All lycka och välgång till er! Jag trampar vatten men det skulle jag säkert göra utan vin också, tyvärr. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra av mig själv. Och inte lär jag komma på det ikväll heller, eller imorgon. Jag vet att jag låter negativ. Förlåt! Men det enda som skiljer mig från evigheten är barnen. Den där kvällen för drygt tre år sedan räckte inte ens det...
Det kommer nog kännas bättre imorgon.

Dionysa
Sov tills du vaknar, skrik om

Sov tills du vaknar, skrik om du kan och vill! Bra att du skriver (det tysta skriket), det hjälper dig att hitta en början och det hjälper kanske någon annan att känner sig mindre ensam.

K L
Du klarar det igen!

Du klarar det igen!

Femina
Vill inte klaga

Jag vet och har full respekt för att vi alla individuella mäniskor bråttas med våra egna motgångar och svårigheter i livet. Det finns ingen "rättvisa" i den bemärkelsen. Ingen tävling i vem som lider mest eller vem det är mest synd om. Vi är dessutom olika utrustade inför livet, genetiskt och med vår kultur och bakgrund. Jag får bara vissa aha-upplevelser via mina två barns olika svårigheter. Min dotter är 19 år och lider av diverse huvudvärk, trötthet och vet inte vad hon vill med sitt liv. Hon är extremt känslig och hon har haft problem med sociala kontakter ända sedan hon var bebis. Min son är 17 och fick sin diagnos inom autismspektrat före tre års ålder. Jag har läst/gått kurser osv inom området mycket genom åren och delvis kännt igen mig. När jag reflekterar bakåt mitt eget liv kan jag delvis dra slutsatser. Jag har levt mitt liv, klarat mig ganska bra men alltid haft vissa svårigheter i det sociala samspelet. Jag börjar dra vissa paraleller. Även om mina barn och jag på många sätt inte är lika i beteendet är vi det ändå! Svårt att förklara här. Jag var mer utåtriktad, tog mer initiativ, skaffade jobb och körkort. Men, jag var också mer destruktiv i dåliga relationer med män och inte rädd om mig själv. Inte förrän jag träffade min man kunde jag lita på kärleken. I arbetslivet har jag upplevt mobbing från chefer två gånger! Jag fattar inte riktigt varför? Jag är lojal och duktig på det jag gör, har fått beröm från revisorer osv, men av någon anledning verkar vissa mäniskor bli provocerade av mig. Det är väl något i mitt sätt, i min personlighet, som tydligen är provocerande för vissa. Vissa sociala koder jag inte behärskar. Jag är ganska rak och ärlig. Fjäskar inte för chefer eller andra. Trots beröm för utfört arbete, håller tider och sköter mig korrekt och blir uppskattad av kollegor så skiter det sig. Det är någonting jac gör fel som provocerar och jag kan inte förstå varför. Jag kan ju bara vara mig själv. Vem ska jag annars vara?

Fresia
Du kan ses som för stark.

Du kan ses som för stark.
Du fjäskar inte. Du gör ditt jobb och gör det bra. Det gillas inte av alla. Har lika på mitt jobb.

Femina
Starkskör

#Fresia
Jo, min man brukar säga samma sak. Men jag är samtidigt skör inuti. Det blir en inre konflikt. Tack för att du svarade.

Femina
Gott slut och...

Ett Gott Nytt År!
Jag kommer inte vara nykter men siktar på att 2019 blir ett nyktrare och bättre år. Ända sedan slutet på juli när jag tog hjälp av AA och började skriva här på forumet så har mina tankar dagligen gått till mitt drickande. Det jag lärt mig hittills är ändå att detta forum hjälper och är ett stöd. Jag vill fortfarande "förändra mitt drickande", inte sluta helt. Jag ger inga nyårslöften för de brukar ändå aldrig hålla. Men jag har ändå lärt mig mycket utav er alla genom att läsa här och till viss del lärt mig en del om mig själv genom att läsa vad jag själv skrivit. Det är nästan lite läskigt! Jag har verkligen skrivit en totalt ärlig dagbok som ni andra läser! Å andra sidan är det ju precis det som är så befriande och lättar ångesten. Nytt år - nya tag. Önskar er alla ett ångestfritt, vilsamt och glädjerikt nytt år med mindre A och mer lycka!

Femina
God fortsättning

Jag vill önska alla en God Fortsättning på nya året!

PimPim
Hej Femina!

Önskar dig god fortsättning!
Jag är nygammal här och har precis läst igenom din tråd och du kämpar hårt! 💪🏻 Jag känner igen mycket av det du skriver om dig själv och dina tankar!
Vill bara sända dig en varm kram ❤️

🌷PimPim🌷

PimPim
Hej Femina!

Önskar dig god fortsättning!
Jag är nygammal här och har precis läst igenom din tråd och du kämpar hårt! 💪🏻 Jag känner igen mycket av det du skriver om dig själv och dina tankar!
Vill bara sända dig en varm kram ❤️

🌷PimPim🌷

PimPim
Hej Femina!

Önskar dig god fortsättning!
Jag är nygammal här och har precis läst igenom din tråd och du kämpar hårt! 💪🏻 Jag känner igen mycket av det du skriver om dig själv och dina tankar!
Vill bara sända dig en varm kram ❤️

🌷PimPim🌷

Femina
Beroende

Jag ska be Admin avsluta min tråd här på forumet. För det första för att, även om jag är tacksam för att forumet finns och att det hjälper många mäniskor, så måste man vara mer motiverad än vad jag är. För det andra så byter jag bara det ena beroendet mot det andra. Dvs att jag blir beroende av att logga in här, flera gånger om dagen, för att läsa/skriva. Och när jag inte tillhör dem som lyckas avhålla sig från A helt och hållet sjunker självförtroendet.
Det liknar mitt tidigare beroende av att få sms lite då och då, från en person jag bitvis flirtade lite med, bara för att få "kicken" utav uppmärksamhet! Jag kanske hittar tillbaka hit igen, det vet man aldrig...
Lycka till & ta hand om er!

FinaLisa
Ta en paus...

...och kom tillbaka, Femina🤗
Alla har vi velat innan vi bestämt oss.
Och även när vi bestämt oss så kommer dagar då det svajar till.
Så ta det lugnt och tänk på att du kommit väldigt långt att bara ha insett och erkänt att du har ett problem med alkoholen.

Lycka till dig 🍀🍀🍀
Och kramar 💚💚💚

Sidor