Hej!
Jag vet inte varför jag tvivlar på mig själv när det är så mycket som har hänt.
Och jag är dessutom en före detta missbrukare själv så jag borde kunna känna mig stark i det här.
I det här fallet handlar det mer om droger än alkohol men jag hoppas att det är okej att jag skriver här.
Jag och min sambo kämpade nästan ett år med att att bli gravida, när jag var i tredje månaden så började han bete sig underligt och en morgon när jag vaknade så såg jag han jeans låg fint ihop vikta (Han brukar bara lämna dom där han står)
Jag kollade i jeansen och hittade droger. Jag kollade i han telefon och såg att han swishat en kille som säljer droger. Jag packade ihop lite mina grejer och gick innan han vaknade.
Han hade ursäkter till både drogerna och swishen vilket är helt osannolikt men jag ville tro, så han skulle lämna ett urinprov: det tog 5 dagar fast han skulle göra det direkt och urinet var 22 grader, sa han som tog provet. Han fuskade helt klart.
Men han säger att han ljuger..
Jag går inte tillbaka men vi har lite kontakt eftersom jag är gravid. Vi har bråkade mest när vi pratade med varandra och han fortsatte bara att förneka allting.
Förra veckan så ringde han, efter att vi bråkat i flera dagar men till slut så slutade jag svara för det leder ingenstans, han upprepar sig och ibland har det inte gått att förstå vad han skrivit.
Iaf när han ringde så låg han i ambulans och skulle in på akuten för att han hade blivit påkörd på ett övergångsställe och att polisen letade efter bilen. Jag blev så klart misstänksam och kollade med polisen om det varit nå såna olyckor, det hade det inte varit. Så jag vet att han ljuger men han är ju skadad. Och nu till det som känns mest jobbigt.. Vi skulle på ultraljud i torsdag, jag vill trots allt att han ska vara en del av den här graviditeten. Han kom inte.. Vi skulle vara där klockan 15 och 15.10 så ringer han och säger att han sitter fast i trafiken då det hänt en olycka. Jag hör att han är påverkad. Han missade ultraljudet.. Jag kollade även då med polisen och det hade inte varit nån olycka.
Jag har inte svarat han sen dess, förutom för att skriva att vi inte ska ha nån kontakt förrän han är drogfri. Men han skriver och jag ser ju vad han skriver och det väcker tvivel.
Trots all skit och så många gånger jag har varit övertygad om att jag har rätt så lyckas han väcka tvivel genom att skriva elaka saker och att jag är sjuk i huvudet som anklagar honom för det här.
Och det jag skrivit nu är inte riktigt allt heller, utan dom större grejerna. Blir arg på mig själv för att jag tvivlar och jag får ångest. Jag borde inte ha tvivel, speciellt inte eftersom jag varit missbrukare själv.
Jag känner mig så ensam,ledsen,besviken och livrädd i den här graviditeten.
Och nånstans är jag rädd för att jag har fel och jag blir en dålig människa som anklagar nån för det här.
Jag behövde verkligen få skriva av mig och jag blir lite mer säker på min sak när jag skriver ner varför jag tror att han använder droger igen.
Tack / från en vilsen själ.