Hej, jag är ny här på forumet och försöker läsa igenom relevanta trådar och se om jag hittar lite tips och inspiration.

Jag har haft en problematisk relation till alkohol i snart 8 år. Idag är jag 26. Jag dricker inte ensam, oftast inte på vardagar och med ”ung festande tjej”-mått mätt inte ens speciellt ofta. Men när jag väl dricker på fester och liknande slår det ofta rejält slint. Jag får väldigt lätt minnesluckor och blir dessutom personlighetsförändrad. Jag gör saker, säger saker som jag aldrig skulle göra nykter. Jag kan ha sönder eller stjäla saker ”för att det är kul”. Jag är ofta orolig att jag har uppfattats som raggig eller ”på” andra killar även om jag haft världens finaste pojkvän i 7 År. Jag har till och med örfilat vissa personer. Jag tycker att jag är galen och spårad på ett härligt sätt men är smärtsamt medveten om att det numera är mest patetiskt. Efter kvällarna med minnesluckor mår jag så dåligt att jag inte kan kolla på telefonen (jag ligger och skakar och väntar bara på att få sms där någon förklarar vad för skit jag har gjort) jag har grov ångest i flera dagar efteråt och vissa saker ältar jag i flera månader. Inland måste jag skrika rakt ut för att jag skäms så mycket.

Jag hör försökt kontrollera mig genom att exempelvis aldrig shota numera och ibland börja förkrök på alkoholfria alternativ. Då går det bra. Men vissa kvällar är det som att första enheten bara öppnar en fördämning och jag är bortom all kontroll. Det enda jag tänker på är hur jag ska få mer dricka och att vara spårad och skön. FÖR-jävligt. Jag har dessutom noll konsekvens-tänk innan vissa tillfällen då man verkligenninte borde bli för full. Jag har blivit full första festen på mitt jobb, min systers bröllop, min brors födelsedagsfest och utomlands. Ibland blir jag för mycket även under middagar. Då har jag ångest försatt jag pratat för mycket, överdrivit ”sköna historier” för mycket eller slängt mig med åsikter hej vilt för att bli omtyckt.

Det jag har ångest över är både att jag är ”för mycket” men framförallt är det minnesluckorna som tar död på mig. Jag fyller dem med värsta tänkbara scenario. Ofta är största ångesten att jag skulle ha varit otrogen mot min pojkvän utan att minnas det. Då skulle jag nog ta livet av mig. Nykter är det ju det sista på jorden jag skulle göra, men det är som att alkoholen tar över mig.

Är det någon som har haft liknande upplevelser från alkohol och snälla kan hjälpa mig eller he ligntips på hur man kan komma ur denna destruktiva cykel? Möste jag sluta helt? Oftast kan jag ju kontollera Mitt intag, men ibland smäller det och jag klarar inte av det längre.

//tacksam

Så har det varit sen jag var i 17-årsåldern. 40 nu och då slutade jag helt. Ingen kan ge dig råd om du borde sluta helt eller om du kan dra ner. Om du är alkoholist är en irrelevant fråga i sammanhanget även om du inte ställer den. Ger spriten dig mer fördelar eller nackdelar? Det ända jag kan säga är att jag och många andra testat att dra ner men att det inte fungerat. Anledningen är att det innebär att man ska försöka ha kontroll i en situation där hela syftet är att släppa på kontrollen. Om du kan klara av att ”bränna in” att du bara dricker en viss mängd och sen sluta så kan det gå, vissa har lyckats men jag gissar att det är långt färre än det motsatta. Det är inte meningen att låta negativ, utan du måste se realistiskt på din situation och hur du vill leva ditt liv. Testa att dra ner men gå in för det till fullo, funkar det inte får du utvärdera om du vill leva med risken eller sluta dricka. Att inte dricka är inte så stor förändring som man kan tro. Beroende och vana är väldigt svårt att bli av med, men jag menar just att festa eller umgås eller göra annat utan alkohol är inte på det hela som att ”förlora” något vitalt. Det är ett annorlunda sätt att leva bara som leder till lägre risk, positiva hälsoeffekter och mer energi och starkare psyke. Men baksidan är ju att man inte kan bli full, vilket kan vara skönt ibland. Jag är ”galen” även utan sprit (kring folk jag känner eftersom jag har ett släng socialfobi). Men som för många andra var det just att saker och ting kom i kapp mig som gjorde att jag slutade helt. Jag har vaknat många morgonar efter ”festande” med ångest och tänkt ”fan vad nära det var” (gällande allt möjligt). Men förr eller senare blir nära ögat en fullträff, det är en fråga om tid. Ju mer du kör bil desto större risk att vara med om en trafikolycka. Hur du ska besluta måste du välja själv. Vill du sluta helt finns trådar om det, eller stöd här om du startar en egen. Lika så om du vill dra ner. Lycka till!

Här har du en kompis.
Förutom att jag har haft alldeles för stort och frekvent vardagsdrickande under ganska många år nu, har jag precis sådana upplevelser som du beskriver då och då. I perioder kan jag kontrollera allt och dricka mer normalt (= sluta efter ett tag och börja dricka vatten), men några gånger om året får jag fortfarande totala snedfyllor. Ofta har jag liksom på känn att det ska bli en ”sån” kväll - jag är liksom alldeles för pepp och känner djävulen i mig - men det är som att det inte GÅR att stoppa. Jag VILL på något sjukt sätt spåra ur. Samtidigt som jag mår piss och skäms och har ångest efteråt.
Kanske har det att göra med att jag innerst inne är lite blyg och har låg självkänsla? Vet ej. Men känner igen mig mycket.
Nu har jag bestämt mig för att jag inte vill ha det så. Kör en vit månad till att börja med (dag 10 - yay!) och sen ska jag bara dricka fredagar och lördagar, och då bara till middag med familjen. Inget drickande på jobbet eller fester framöver. I alla fall på ett tag, tills jag får ett annat förhållande till alkohol.
Nu jobbar jag på att må bra, sova, äta bra, träna och skippa alkoholen, så tror jag att jag blir starkare både fysiskt och psykiskt. Hittills känns det jättebra.
Kram!

Ramlösa

Mycket av det du skriver känner jag igen mig i ironwill och jag inser väll innerst inne att jag måste sluta helt. I alla fall ett tag framöver. Jag försöker bara hitta kryphål i den vägen jag egentligen redan vet att jag måste ta. ”Jag kan vänta till efter sommaren” ”vänta tills efter jul” ”bara detdär kalaset nästa helg” osv. Idiotiskt. Det känns så jävla misslyckat bara, att vara en som inte klarar av att bestämma sig att vara måttlig och sen hålla sig till det... är det genetiskt?? Eller bara vana? Varför klarar vissa det och inte andra?

Ramlösa

Tuppen ja! Åh, du anar inte vad det värmer att jag inte är helt ensam om att vara såhär. Ingen av mina kompisar har samma problem och min pojkvän tar ibland lite för lätt på det. Han kan inte riktigt sätta sig in i min oförmåga att sluta eller min ångest dagarna/veckorna efteråt. Jag förstår exakt vad du menar med att man känner på dig det innan, samma här. Men lik FÖRBANNAT skjuter man ut sig alldeles för tidigt och tappar det först av alla på festen. Usch. Du har rätt. Vit månad från och med nu här då! (I så fall dag 3 nu :) börja så.

Jag kan dock uppleva att jag hetsäter inperioder då jag defenitivt utesluter vissa saker jag konsumerade innan. Jag tar typ en extra portion eller en dessert jag inte skulle röra annars för att kompensera för alkoholfri dryck. Ska jag både bli nykter och tjock på kuppen, borde det inte vara tvärt om? Hehe

Innehåller MASSOR av kalorier. Så lite extra dessert kan du unna dig.
Sen blir man piggare av att inte dricka så då kan du ta en promenad eller en löptur.
Hejar på dig, lycka till!

Det går bra ett tag, sen slappnar man av eller ”vill spåra ur”. Om man ska klara måttligt så måste man hålla sig till sin gräns även när suget kommer. Och gränsen måste vara under nivån där man slutar bry sig. Jag klarar det inte långsiktigt, nån månad visst men sen... Men du är ju ung, blir värre ju längre tiden går, så bra att du tar tag i det nu i någon form. Min insikt i din ålder var inte stor :). Jag tror inte (och har läst att) alkoholism inte är genetiskt nedärvt, men jag tror fortfarande att flera av oss har biologiskt svårare att stoppa oss själva i tid. Sen är kanske en delförklaring att vi reagerar olika på alkohol. Vi kanske har ett rikare känsloliv som vill ut och får oss att leva ut mer när vi är påverkade. Jag har polare som kan dricka betydligt mer än jag kunde, men ändå verkade inget hända. De somnade kanske till slut men inga skandaler eller ångest.
Vi får olika kort helt enkelt. Häng inte upp dig på det, det är inget misslyckande eller något ”fel” på dig. Forumet är fullt av folk och dessutom är det ju bara en bråkdel av alla som har problem med a som är här. Kan inte egentligen råda då motivation kommer inifrån. Men bestäm dig och gå in för ditt beslut. Vad jag lärt mig är i alla fall att oavsett vilken väg man tar så går det inte att tro att ”nu är det lungt”.
Jag tyckte dock i slutändan att det var lättare att fatt ETT beslut. Jag är en sån som inte dricker, och sen leva så, skäms inte över det ett dugg. Säger en gång till folk att jag inte dricker och nån kanske tjatar men sen är den debatten över. Att dra ner är att fatta många beslut. Ska jag dricka idag? Hur mycket ska jag dricka? Hur säger jag nej till 4:e groggen (kanske resten av kvällen) även om de trugar och tjatar? Vad gör jag om det ska skålas och jag redan nått min kvot. Så planen måste vara klar och följas.
Du hittar en lösning, huvudsaken är att du slipper må dåligt i dagar eller månader för en kväll du kanske inte ens minns. Kämpa på!