Jag levde med en alkoholist i ca 2.5 år och 10 år innan det . I alla fall så ställde jag ultimatum dricker du en droppe till så vill jag du flyttar, vilket skedde. Han har nu bott i egen lägenhet i 3 månader. Jag har pendlat med mina känslor panikångest å gått hos psykolog, men har inte ångrat mitt beslut. Har inte bråkat sedan vi bröt. Har en dotter på 11 ihop. Det var hon som ville vi skulle bryta. Hon är hos pappan bär jsg jobbar funkar rätt bra.Hans drickande har inte eskalerat tvärtom..jag slipper ju allt bekymmer omkring alkoholen som det vållar. Men vi träffas rätt mycket i vardagen. Så länge han är nykter känner jag. Är det å leka med elden. Vad tycker ni? Jag älskar honom såklart men alkoholen drar vi inte jämt. Saken är jag oroar mej inte just nu för ha bestämme ju själv vad han ska göra i drickandet. Å vad han ska förlora......