Jag har träffat en man som jag blivit kär i och älskar djupt. Han har problem med alkohol men det är först nu jag börjat inse det. Jag har haft ett hopp om att det inte är så farligt och att det ska bli bättre, eftersom jag tycker så mkt om honom. Det känns som att han innerst inne är en snäll och bra människa med empati. Men det är som att träffa två olika personligheter. Ena stunden är jag världens finaste och andra stunden är han nästan äcklad av mig och säger att han aldrig kännt ngt för mig. Han växlar mellan varm och kall och mellan att vara av och på. Jag har upplevt det som att vi har en nära relation där vi gått igenom mkt och alltid lyckats lösa allt. Och jag har kännt att han verkligen tycker om mig. Men jag inser nu att han druckit nästan varje gång vi ses. Han har nu sagt att han inte känner något för mig, att jag inte är hans typ av tjej och att han vetat från dag 1 att han inte kommer känna ngt för mig. Att han träffat mig för att han är svag och konflikträdd och att han känt sog tvingad och pressad till det. Jag upplever inte honom som konflikträdd då han själv skapar konflikterna. Och jag upplever inte att jag tvingat honom att ses då han kommit hem till mig, ringer mig och säger att vi har väldigt kul ihop. Jag upplever att han säger väldigt elaka saker mot mig nu och är lite i chock. Varje gång han dricker säger han att han älskar mig och att jag är hans flickvän. Nu säger han att han inte vet ut eller in längre p g s all alkohol och att han snarare är rädd att han säger saker när han dricker som han absolut inte menar. Han har minnesluckor från varje gång och jag får alltid berätta gör honom efteråt vad han sagt och gjort. Det har också hänt att jag fått hämta honom när han varit onykter mitt på dagen. Han har inget jobb. Jag har ett krävande jobb och är helt slut då det känns som han dränerar mig på energi och tryckt ner mig så att jag tappat mitt självförtroende. Att höra att jag inte är gans typ av tjej knäckte mig totalt. Vet inte längre vad jag ska göra-hur allvarliga hans problem är, om jag är medberoende, om jag måste hålla mig långt ifrån honom, om han är en psykisk misshandlare, om hans beteende är typsikt för en alkoholist eller om det ligger ngt mer bakom, om det är jag som är överkänslig o sv o sv...vore tacksam för hjälp och råd!

Tallskogen

Hej!
Har inte varit i exakt samma situation, men vill säga: överkänslig?? Du förtjänar inte att bli behandlad så här (klyschigt men oerhört sant).

Känner dock igen behovet av att liksom ”rättfärdiga” sin ilska/ledsenhet, lätt att man då hamnar i tankar som ”jag kanske är överkänslig”. Ett bra knep att ta till då är den gamla klassikern att byta plats på er. Hade DU kunnat behandla honom så som han behandlar dig? (Utifrån ditt inlägg så skulle jag tro att svaret på din fråga är nej...).

Alla relationer och situationer har nyanser, inget är svart eller vitt. Men, det går inte dela livet med någon som gör en olycklig.
Sen så tror jag inte det finns perfekta förhållanden, en del av livet är att det är bra blandat med dåligt. Därför tycker jag att den nästan viktigaste egenskapen hos en partner är att man kan ha det dåligt ihop utan att bli olycklig och knäckt.
Men, som vi alla vet, lätt att ge råd till andra, jag kämpar själv med just detta, om än under andra omständigheter.

Stor kram till dig!